Jag har känt mig avslappnad, ätit mig mätt under dagen. Fick post med kallelse om gruppträff inför operation för att få veta hur de går till väga, vad som sker efter en operation och för samtal med en kirurg. Jag har ont i rygg och knän och mina ben värker varenda dag så en operation vore toppen, dessutom kanske allt annat kan ändras genom det också. Konstigt nog tror jag även att det kan påverka hur man ser på mig då jag söker jobb. Jag håller tummen att jag får operationen, jag har bett om det i snart åtta långa år nu och nu vilar jag precis på kanten så hjälp mig att hålla era tummar. Jag vet ju även att min självkänsla skulle få sig en törn uppåt om jag fick gå igenom den då jag faktiskt känner mig mindre värd för att jag är tjock, genom andras påverkan. Nog om detta för nu. Idag har jag varit och grattat min bonusgrabb som fyllde 21 år idag och så har jag hälsat på min dotter med några kassar mat för att hjälpa upp vardagen för henne. Det är kämpigt utan jobb och med små barn, jag vet för jag har tagit mig igenom det själv och det är tider man aldrig glömmer. Min andra dotter ringde och hon ligger på sjukhuset med sin bonusgrabb som ligger inne med dropp och antibiotika efter att ha drabbats av charlakansfeber och halsflussbakterier samt mycket hög feber som inte vill ge med sig. Hoppas han snart blir bättre.

Själv så håller jag på att förbereda maten inför morgondagen, kokar en smalpotatisgratäng i grytan med hjälp av laga lätt Kelda 4%. Min andra bonusgrabb följde med oss hem så han skall hänga på oss till modern och fadern i morgon, känns skönt att ha honom hemma hos oss. Saknar att ha barnen runt mig, de har blivit stora och Kim ja han gick ju sin väg, Min stora kärlek, Min allra största sorg i livet, saknar honom konstant, det bränner inombords. Jävla känsla önskar så att man kunde få honom tillbaka. Men livet ville oss illa, min goa grabb orkade inte med svårigheterna vi alla var tvungna att ta oss igenom. Jag vet inte vad som skedde i hans liv när han tog det beslutet, när man är 17 år vet man dessvärre inte så mycket om livet som man kan tro. Önskar så att jag kunnat stoppa hans självmord. Att jag skall kunna stoppa andras i framtiden, någon som ändrar sig för att de ser hur livet blir för dem som lämnas kvar. Jag älskar Kim av hela mitt hjärta och döden, kan inte radera det för mig.

English Version

I felt relaxed, stuffed myself during the day. I got mail by calling the group meeting before surgery in order to know how they go about it, what happens after surgery and for conversation with a surgeon. I have a sore back and knees and my legs ache every day as a surgery would be great, also maybe everything else can be changed by it too. Strangely enough, I think that this can affect how they look at me when I apply for a job also. I hold thumbs that I get the surgery, I've asked for it for almost eight years now and now I am resting right on the edge, so help me to keep your thumbs. I know also that my self-esteem would be a blow up if I had to go through it when I actually feel less worthy because I am fat, through the influence of others. Enough of that for now. Today I had and my bonuskid birthdayparty the guy who turned 21 years old today and I have spoken to my daughter with a few bags of food to help make up everyday life for her. It is a struggle without jobs and with small children, I know because I have taken me through it myself and there are times you will never forget. My second daughter called and she lies in hospital with her bonus kid who is inside with a drip and antibiotics after being hit by charlakansfeverr and bacterial tonsillitis and high fever that does not go away. Hope he gets better soon.

Of course, I agree to prepare the food for tomorrow, boil a small potato in the pot by cooking easy Kelda 4%. My second bonus guy followed us home so he will hang on us to the mother and father in the morning, feels good to have him home with us. Miss having kids around me, they have become great and Kim yes he did go away, My Big Love, My greatest sorrow in life, miss him constantly, it burns inside. Fucking feeling desire so that you could get him back. But life did us harm, my good lad could not cope with the difficulties we all had to get through. I do not know what was happening in his life when he took the decision, when you are 17 years you know, unfortunately, not so much about life as you might think. Wishing that I helped to stop his suicide. That I should be able to stop others in the future, one that changes because they see how life is for those left behind. I love Kim with all my heart and death, can not delete it for me.

I förrgår så lyckades jag få med en fråga till mediumet på Nära när det var dags att chatta.

Tove: Min fråga hur kan jag vara säker på att
andra sidan finns, allt sedan min son tog sitt liv har jag känt mig osäker.
Letat tecken. Önskar så att jag kunde vara säker på att möta honom igen för att
få ro. Kan jag öva upp min andlighet?

Anna-Lena: Jag har märkt att det vanligaste när barn dör är att man kan möta dem i
drömmen. Om du drömmer om honom och samtidigt vet du i drömmen att han är död,
så är det ett tecken från honom. Jag känner en stark kraft när jag skriver så
det är tydligt att han är dig nära.

Efter den här diskussionen så känns det mycket lättare, jag kan verkligen tro på att Kim besöker mig. Hon visste ju inget om mina drömmar ändå svarar hon ju om drömmarna och min medvetenhet om att han är död även då. Nu kan jag bara hoppas att han hälsar på mig igen och stannar nära mig som hon skriver, kändes verkligen som jag fick bekräftelse genom dessa rader. Min kille finns nära mig trots allt och jag hoppas han känner min kärlek.

English Version

The day before yesterday, I managed to get a question to the media on the newspaper Close when it was time to chat.

Tove: My question is how can I be sure that
other hand, ever since my son took his own life have I felt unsafe.
Looked characters. I wish that I could be sure to meet him again to
get rest. Can I recover my spirituality?

Anna-Lena: I've noticed that the most common when children are dying is that you can meet them in
dream. If you dream of him and at the same time, you know the dream that he is dead;
it is a sign from him. I feel a strong force as I write so
it is clear that he is near you.

After this discussion, it feels much lighter, I really believe that Kim visits me. She knew nothing about my dreams, yet she answers all about dreams and my awareness that he is dead, even then. Now I can only hope he will see me again, and stays close to me as she writes, really felt like I got the confirmation through these lines. My guy is close to me after all and I hope he knows my love.

Så ömt det var vårat återseende, att det sedan bara var en dröm, ja eller var det det? Jag vet inte, kändes alldeles för verkligt för att vara en dröm. Kanske var det en kontakt? Jag vet ju inte. Men det var så skönt att jag fortfarande vilar på känslan.

  Just nu har jag intagit en skål med Råg Fras och extra mild och lätt yoghurt- smakade ingenting faktiskt. Mera sågspånslikt, ja uppblötta sågspån var känslan. Kanske fyller det på i magen i alla fall, hatar känslan av att vara hungrig. Planerade att resa till Eda idag, men nu vet jag inte om jag vill, känns långt idag. Förlåt mamma!

  Vill läsa, vill skriva. Måste börja röra på mig också så det tar på kilona. Gå på bandet kanske vore en förträfflig idé. Gråvädret ute ser inte ut att locka mig heller och så ligger det på nollan så jag vet att då biter det i huden. Konstigt nog brukar det kännas kallare runt nollan än vid några minus. Jag vet ju inte varför det ska vara så. Ingen sol så långt ögat når. Snart flyttar min dotter ifrån orten också och då blir det inte värst ofta man träffar barnbarnen mera, men å andra sidan så har det varit väldigt dåligt med det sedan hon träffade sin pojkvän också tyvärr. kanske är det så att han inte gillar oss????

  Känner mig vilsen, nedstämd. Har just nu svårt att tro på mig själv. Tack Selma Quality Hotel för detta! Så otroligt att man får bära sig åt så mot människor som bara ställt upp. Nåja jag kommer reap mig, gör ju alltid det så det gör jag även denna gång. Kollar runt på författarskolor just nu, vill gå på författarskola på heltid men då behöver jag studiebidrag för detta och jag vet ju inte om man antar en som är 47 år gammal för det första. Men det vore så himla kul att få göra det. Någon som vet så får ni gärna hojta till, jag är ju arbetslös och utan inkomst så att satsa på det som ligger mig varmast om hjärtat vore fint, sadla om. Skriva...

English Version

So tenderly that was our reunion, there were only a dream, yes or was it? I do not know, it felt too real to be a dream. Perhaps it was a contact? I do not know. But it was so nice that I still rests on the feeling.

   Right now, I took a bowl of Rye formula and extra mild and light yogurt tasted nothing actually. More sawdust like, well soaked sawdust was feeling. Maybe fill it in the stomach anyway, hate the feeling of being hungry. Planned to go to Eda today, but now I do not know if I want, seems a long way today. Sorry mom!

   Want to read, to write. Must start moving on me as well so it takes on the pounds. Join the walkingband might be an excellent idea. Gray weather outside does not look to entice me, either, and so it is at zero so I know that when it bites into the skin. Strangely, it usually feels colder around zero than at some less. I do not know why it should be so. No sun in sight. Soon my daughter is moving from the place also and that makes it not very often I meet my grandchildren more, but on the other hand, it has been really bad about it since she met her boyfriend, also. maybe it's that he does not like us??

   I feel lost, depressed. I've just now hard to believe in myself. Thanks Selma Quality Hotel for this! So incredible that it must behave as towards people who just put up. Well I will reap me, always make it so I do that again this time. Viewing around the authoring schools right now, want to go on writing school full-time but then I need a grant for this and I do not know if one assumes one is 47 years old in the first place. But it would be so much fun to do it. Does anyone know, please feel free let me know, I'm unemployed and without income to invest in that which is closest to my heart would be fine, saddle on. Writing ...

Glad, lättad när det knackade på min dörr. När jag öppnade stod min son där, påpälsad i en tjock dunjacka kopparbrun, en stor sjal runt halsen och en stor bylsig tröja. Hip hop kepsen på huvudet och håret stack ut som tofsar vid öronen. Han log. Jag kände sådan värme inombords. Böjde mig fram för att krama om honom. Då vaknade jag. Vem vill vakna upp då, vem vill inse att det inte är sant? Han är borta igen, men mitt inre var så varmt att det faktiskt har funnits kvar där hela dagen, som om det verkligen har skett, som om han kom från ovan för att hälsa på sin mamma. Saknaden som tär så förtvivlat, men idag har det kännts lättare att andas. Jag har skrivit, läst och tänkt tillbaka på denna stund. Orden rasade ur mig en stund och jag skrev en novell till en novelltävling. Kanske kan ni rösta fram den eller bedöma hur jag skriver, lite respons vore kul.

http://kapitel1.se/tove-birkeland-brandt/stalkern-som-tjuvkikade

Borde skriva på min bok men har inte funnit ett riktigt grepp, har dock läst en del i skriva nr:1 på nätet och tittat på olika författarkurser. Tyvärr så är det mesta en kostnadsfråga och är man arbetslös, ja då är inte de valen så stora. Måste spara. Har gjort en lasagne av smalmodell, hoppas bara inte det smakar för smalt av den. Maken är hungrig säger han så jag hoppas det skall smaka när det är dags, har gjort en lätt sallad till för att lyfta upp det hela. Ja annars får vi äta i alla fall. Viktnedgång som gäller inför nästa vägning.

Snart ska jag ta med mig mina grejer in till teverutan och sitta där med mitt skrivande/läsande. Lite softande. Så mycket känslor inombords just nu, snurrigt i huvudet och svårt att greppa livet. Det går åt ofantligt mycket tid för att söka jobb för oss båda, men snart måste det lossna för oss igen. Vi är på G.

English Version

Happy, relieved when it knocked on my door. When I opened my son was standing there to say hi in a thick down jacket copper brown, a large scarf around his neck and a big bulky sweater. Hip hop hat on his head and his hair was sticking out as tufts on the ears. He smiled. I felt such warmth inside. Leaned forward to hug him. Then I awoke. Who wants to wake up, though, who would realize that it is not true? He's gone again, but my mind was so hot that it actually has remained there all day, as if it actually happened, as if he came from above to visit his mother. The loss which consumes so desperately, but today it has felt easier to breathe. I have written, read and thought back on this moment. The words fell out of me for a while and I wrote a short story into a short story. Perhaps you could vote for it or judge how I write, some feedback would be great.



http://kapitel1.se/tove-birkeland-brandt/stalkern-som-tjuvkikade


Should write in my book but have not found a proper grip, have read some of the writing No: 1 online and looked at various authoring courses. Unfortunately, it's mostly a question of cost and if you're unemployed, then it is not the elections that great. Must save. Has made a lasagna of narrow model, just hope it does not taste too narrow of it. The husband says he is hungry so I hope it will taste when it's time, has made a light salad for to lift the whole thing. Yes otherwise we shall be eating anyway. Weight loss in force for the next weighing.

Soon I'll bring my stuff to the TV screen and sit there with my writing / reading. A little soft spirit. So much emotion inside right now, thinly for head and hard to grasp life. It takes an awful lot of time to look for jobs for both of us, but soon it must come off for us again. We are in G.

Förbaskade skit jag gick upp 4 hg trots en hel vecka då jag lagt mig hungrig på kvällen. Men det är väl flera faktorer som spelar in, jag har inte haft den grundmotion som jag brukar ha genom jobbet och jag har tagit mig lite vin och jag har fått sparken och varit deppad allt på en och samma vecka. Nåja inte deppa nu, nya tag igen, nästa vecka blir bättre. Skall börja träna idag på gångmaskinen så jag ger inte upp. Huvudvärk som gör sig påmind, födelsedag idag för maken, har gjort en kalorisnål kladdkaka till honom, så en bit av den har vi råd att unna oss av trots uppgången.

  Ute är det grådassigt idag, så vädret lockar inte till en utomhuspromenad, känns bitande trots att det ligger runt nollan. Har lite tvätt att ta reda på idag, ska slänga in i maskin om en stund och så ska jag  rensa lite i rotrummet för att få ordning där inne, känns lite prio över det för mig just nu. Inga jobb i sikte ännu men det kommer säkert snart eller så får man sälja husvagnen och betala hyran med de pengarna nästa månad..

  Vem har sagt att livet ska vara lätt?

Såg att busken utanför köksfönstret var fullsatt men att maten till de små lyser med sin frånvaro så jag får nog gå ut en vända och fylla på åt dem idag, har man vant dem så har man ju. I dag är det en sorglig dag, tankar hos Kim, det biter mig inombords, så mycket saknad. Jag skulle ge allt för att få en kram av honom igen, min goa lilla kille. Allt vaknade då jag läste om Engla på aftonbladet, hon skulle bli fjorton år idag. Jag känner så med hennes mamma Carina Höglund, jag vet så väl hur man saknar trots att man går vidare, man kan le men inuti är det som öppna sår med salt i, så mycket tomhet och saknad efter dem man älskar. Så orättvist allt.

English Version

Damn shit I got up 4 hg, despite a whole week when I had gone hungry in the evening. But it's several factors at play, I have not had the basic exercise that I usually have the job and I've taken some wine and I've been fired and had been depressed all at the same week. Well do not be depressed now, new start again, next week will be better. Will start training today after time machine so I will not give up. A headache that is present everywhere, birthday today with the husband, made ​​a low-calorie chocolate cake for him, a piece of can we afford to treat ourselves in spite of the upturn.

   Outside it is greish today, so weather does not attract an outdoor walk, feels bitter though it is around zero. I have some laundry to find out today, will throw into the machine for a while and I'll clean up a bit in rotrummet to bring order in there, seems a bit over the priority for me right now. No jobs in sight yet but it will surely soon or can I sell my caravan and pay the rent with the money next month ..

   Who said life would be easy?

Saw the bush outside the kitchen window was crowded but the food into the small missing, so I'll probably go out for a spin and fill in for them today, they have become used them and you have the. Today is a sad day, thoughts of Kim, it bites me inside, so much regret. I would give anything to get a hug from him again, my good little guy. Everything woke up when I read ábout Engla at Newsweek, she would be fourteen years now. I feel that way with her ​​mother Carina Höglund, I know so well how lacking despite moving on, one has to smile but inside it is like open wounds with salt, so much emptiness and regret for those you love. How unfair it all is.

Idag känns det bra, jag har skrivit på min bok. Jag har letat förebilder till mina polisiära karaktärer och nu gör jag reserch av mord och mördare. Mina karaktärer har jag nu beslutat ge drag av Thorsten Flink, Amanda Rose och Jakob Eklund och jag är helt uppe i varv. Är det fler som arbetar så här när ni skapor era bokfigurer?

Just nu så läser jag om psykiska störningar, seriemördare och mord och kriminologi. intressant faktiskt.

Dagens middag är nu avklarad och idag har vi bara 4 riskakor, ett äpple och 3 dl glass kvar för just denna dagens ätliga tingestar. Hårt jobb att banta, man blir så fixerad vid att äta, skall ju ge en av mina karaktärer dessa upplevelser senare också så det blir ju in real life då. I morgon är det en ny invägning, får se hur det går känns som stopp just nu, men klart jag hoppas att vågen skall visa en nedgång. Försöker lära känna mig själv bättre just nu genom mitt skrivande etc, att reflektera mer över saker i livet, små ting, viktiga ting. En sak har jag upptäckt idag och det är att då jag sitter och skapar så blir jag väldigt irriterad och grinig över telefonsignaler. Stör mig något otroligt...

Ska försöka göra en annan vrå i huset att sitta på, droppande kranar, telefoner. Önskar att Kim kunde titta in från sin himmel och skoja med mig, få mig att skratta som bara han kunde, hur grinig jag än var så fick han mig att le på sitt alldeles speciella sätt. Jag kan nästan höra honom ropa: mamma, mamma, mamma var inte så sur och le mot mig, men han finns bara i minnet. Jag ber honom finnas med mig i livet, kanske är han det och hjälper mig på traven i mitt skrivande, på något sätt så tror jag det. Jag tror han skulle varit stolt om hans mamma blev författare. Min goa underbara kille, som måste känt sig så ensam i livet för att göra det han gjorde. Att jag bara inte kunnat fatta att han mådde dåligt. Måste lägga tankarna på hyllan, fortsätta mot mitt mål, fortsätta skriva. koncentrera mig. Förändra och förbättra, tro på mig själv för det gör inte andra åt mig.

  Jag kan skriva, jag är inte rädd typ så, det får bli ett upprepat mantra så kanske det släpper inom mig. vad tror ni?

English Version

Today it feels good, I have written on my book. I've been looking role models to my police characters and now I'm doing Research Centre, of murder and murderers. My characters I have now resolved to move by Thorsten Flink, Amanda Rose and Jakob Eklund and I am fully up to speed. Are there more people working like this when you mirror covers your bookcaracters?

Right now I read about mental illness, serial killers and murder and criminology. interesting indeed.

Today's dinner is now finished and today we have only 4 rice cakes, an apple and 3 cups ice cream left for this particular day edible things star. Hard work to lose weight, you become so obsessed with eating, are supposed to give one of my characters these experiences later as well so it is of course in real life then. Tomorrow is another weigh-in, will see how it can feel like stopping right now, but clearly I hope the scales will show a decline. Trying to get to know myself better right now through my writing, etc., to reflect more of the things in life, small things, important things. One thing I've discovered today and that is that when I sit and create, I get very irritable and grumpy over the phone signals. Disturb me something amazing ...

Will try to do another corner in the house to sit on, dripping taps, telephones. I wish Kim could look in from the sky and joke with me, make me laugh that only he could, how miserable I was, he got me to smile at his own special way. I can almost hear him shout, mom, mom, mom was not too sour and smile at me, but he only exists in my memory. I ask him to be with me in life, maybe he is there and helps me along the way in my writing, in any way, I think so. I think he would be proud if his mother was a writer. My nice wonderful guy, who must have felt so alone in life to do what he did. That I just could not believe he was not feeling well. Must submit ideas on the shelf, continue towards my goal, keep writing. concentrate. Change and improve, to believe in myself because it does not other in me.

  I can write, I'm not afraid to type, it can become a repetitive mantra so maybe it releases within me. what do you think?

Mina känslor så här i efterhand är att jag är bortkollrad, ratad och helt värdelös. Jag har jobbat på Selma Lagerlöf Hotell i Sunne sedan 25 Juli 2011 och ingen har sagt något om att jag inte klarar jobbet, men så omstrukturerar man stället och helt plötsligt pekas man ut som värdelös och då säger man också att servitriserna bestämmer att jag inte kan mitt jobb. Hur tänker man när man gör så här?? Hur kan en som jobbar med att servera folk mat bedömma om jag inte kan mitt jobb som KOCK, har de mina kunskaper??????

  Jag är så arg fortfarande att jag måste få ur mig allt om den här dåliga behandlingen som jag och maken fick på SELMA LAGERLÖF HOTEL I SUNNE, jag avråder starkt ifrån att någon söker jobb där om de inte är infödda så de känner folk runt om i Sunne och kan accepteras på grund av det eller om de är ute i svängen och gillar att supa för då platsar man också.

  Jag är inte ute längre, jag vill inte, jag vill jobba vara social på jobbet och sedan dra hem till lugnet igen, jag miste min son 2011, jag har inget att festa över mera i mitt liv ingår inte partynormer. Jag är snart 48 år gammal och har tröttnat för länge sedan på det där dessutom. Men jag är mera den andliga människan, jag vill sitta i lugnet, meditera, ta vara på livet, se naturen. Kims död tog hårt på mig och ja jag kan säga att den behandling man nu mött på SELMA LAGERLÖF I SUNNE kunde ha varit katastrofal för bara månader sedan, men jag är stark nog att inse att de gör fel och inte jag. De säger VI klarar inte jobbet. Bedömer inte var och ens arbetsförmåga utan ser oss som EN person, hur fungerar man som chef när man bär sig åt så här. Ingen har haft stake nog att prata med oss om några fel så VI har gått där i tron om att allt var OK. varför gör man så???

 Turligt nog vet jag att jag uträttar under på en arbetsplats, jag går på som ett ånglok och uträttar en hel jävla massa på en och samma dag, jag jobbar med en trasa i handen och håller rent på stället, jag är effektiv oavsett vad man säger och jo framför allt JAG LAGAR GOD MAT och HAR VACKRA UPPLÄGG....

  Nu funderar man ju på om de skall förstöra mina chanser helt att få jobb, gudarna vet vad de säger om någon ringer till dem för att höra om mig som arbetskraft, kan man ljuga en rakt i ansiktet så kan man väl likväl ljuga för den som vill anställa....

English Version

My feelings in retrospect is that I am discarded and totally useless. I've been working on Selma Lagerlof Hotel in Sunne since July 25, 2011 and no one has said anything about that I did not do the job, but then restructures it instead and suddenly singled it out as useless and then people say that the waitresses decide that I can not my job. How do you do when you do this? How can a working to serve people food judge if I can not my job as a COOK, they are my skills????

  I am still so angry that I had to get out of me all about this bad treatment that I and my husband got on SELMA LAGERLÖF HOTEL IN SUNNE, I strongly advise from someone looking for a job there if they are not native so they know people around the Sunne and can be accepted because of it or if they are out in the turn and like to drink because then they fits also.

  I'm not looking anymore, I do not want, I want to work being social at work and then take me home to peace again, I lost my son in 2011, I have nothing to feast on more of my life is not party standards. I'm almost 48 years old and have grown tired of long ago at that also. But I'm more the spiritual, I want to sit in silence, meditating, taking care most of life, see nature. Kim's death was hard on me and yes I can say that the treatment is now met on SELMA LAGERLÖF In SUNNE could have been disastrous for just months ago, but I'm strong enough to realize that they are doing wrong and not me. They say WE can not do the job. Does not everyone's work but see ourselves as ONE person, how does a person in charge when you behave like this. No one has had the balls enough to talk to us about any errors so WE have gone there in the belief that everything was OK. why do you do that??

Luckily, I know I'm doing in the workplace, I go on like a steam engine and doing a whole hell of a lot in one day, I work with a rag in his hand and keeps clean the place, I is effective no matter what they say and yes above all I LAWS OF GOOD FOOD and THE BEAUTIFUL ORGANIZATION The ....

  Now thinking about it of course on whether they will destroy my chances of obtaining jobs, goodness knows what they are saying if someone is calling them to inquire about me as labor, one can lie one right in the face so you could still lie to the want to hire ....

E-post från Jämtlandsfjällen och telefonsamtal från Visby dit man vill att vi skall flytta. Vilka spännande tider. Men så känns det konstigt på samma gång att eventuellt bryta upp igen. Uhhhhg vi har så mycket saker men det kan man ju förkasta kanske och bli av med och alla andra tankar som snurrar i huvudet, det är sjukt. Man blir glad när någon hör av sig men stressad på samma gång, fylls av känslor.

Min Kimpan som är i tankarna på samma gång, alltid där när något annat sker, det snurrar ju runt. Det är dags att lämna allt bakom oss vi vet det innerst inne, ett sista försök att starta all over. Gotland kan det vara det ultimata författarstället???

Idag har jag suttit med en ny karaktär på min fördjupningskurs inne på skriva, har tagit mig själv som grund där och har tänkt beskriva lite av den djungel det är att söka jobb, stressen som uppstår och alla saker man har emot sig, åldern, fetman och mycket annat som spelar roll istället för det man kan i sin yrkesroll. Hur man lätt kan knäckas i sitt själförtroende av elaka eller oförsiktiga arbetskamrater och massor av annat, att inte vara infödd på ställen där man borde vara det för att jobba där och mycket annat som egentligen inte borde spela roll, men som trots allt gör det...

English Version

E-mail from Jämtland and phone calls from Visby where he want us to move. What an exciting time. But it feels weird at the same time to possibly break up again. Uhhhhg we have so many things but that one can reject and maybe get rid of and all other thoughts that are spinning in my head, it is sick. You become happy when someone gets in touch, but stressed at the same time, filled with emotion.

My Kimpan which is in the thoughts at the same time, always there when something else happens, it spins around the course. It is time to leave everything behind us, we know that deep down, a last attempt to start all over. Gotland, it may be the ultimate author place instead??

Today I sat with a new character on my advanced course inside the sign, took myself because there is supposed to describe some of the jungle that is applying for a job, the stress that occurs and all the things you have against him, Age, obesity and much else that is important rather than what they can in their professional capacity. How easily can crack in his self confidence of the wicked or careless work mates and lots of other things, to not be native to places where you should be there to work there and many other things that really should not play a role, but that nevertheless does. ..