Högtidernas betydelse har förvunnit ur mitt liv, jag saknar min son och betydelsen av att ha en familj. Livet rullar på för oss alla, men den glädjen som fanns tidigare har nu försvunnit helt.

  När döden inträffade trodde man på sammanhållning, att ta hand om varandra, det varade ett tag sedan ville man glömma döden och leva livet. Visst är väl det bra, men mitt i detta tappade man bort betydelsen av att ta hand om varandra. Det blev avskärmningar, ensamhet, tomma ord.

  Jag vet inte vad det betyder, inget är heligt och den som hade förtjänat allt är nu borta för alltid. Det är bara tomt.

Att ständigt föra en kamp för det goda, att önska ett slut på dumheter, att se att vissa saker driver en människa till självmord och att vissa individer inte tar ansvar för detta, att de försöker få till stånd fler skador med risk för ännu mera självmord bara för att tänka enbart på sig själva i livet. Att framstå som renheten själva, att ha sådant behov av att vara en medelpunkt för alla att man trampar runt i andras själar och har sönder dem utan att tveka.  Nej, för mig betyder inte högtider något mera, det försvann bort i Julas då jag än en gång blev sviken.

Att jag fyllde år´betydde heller ingenting längre, kan man skita i att fira så jag har förstått att jag måste leva mitt liv nu för att överleva. Jag kan inte bara fortsätta ge och ge och aldrig få något tillbaka. I hela mitt liv har jag varit familjär, försökte bjuda att på middagar och så för att samla alla vid ett bord, för att glädjas av  ordet FAMILJ, nu finns det inte mera.

Man har inte råd, man har inte tid, man har inte lust, man har inte.....

Jisses jag kan fortsätta i evigehter men jag tror nog alla har förstått den punkt jag ville nå.

  Konstigt man har fört en kamp om att jag inte skall få leva mitt liv som jag vill leva det utan kämpat för att jag skall leva det inom andras ramar, jag måste ta hänsyn, jag måste stanna här och finnas för alla, jag måste en massa, jag måste BO nära, varför? Ingen hälsar på mig ändå.

Nej en gång fanns det betydelse, nu finns ingenting och inte ens blodet är tjockt nog för att få in kärlek i ådrorna.

Jag börjar bli gammal, åren går snart kan jag inte förändra framtiden, eller ens kanske orka göra det jag vill.

Jag vill verkligen flytta långt undan alla för att kunna lämnas ifred från deras hat och sätt att lyfta sig själva genom att trampa ned mig. Vad mer kan man göra i livet än att försöka förändra saker som gått snett eller att fylla allas liv med kärlek?

Jag saknar Kim, han förstod mig, han älskade mig och jag älskar honom, den finaste son en mamma kan få, min älskade änglason , jag tänder hans ljus, jag ber till en högre makt att evigheten finns så jag kan träffa honom igen.

 Jag vet att alla försök i världen kan inte förändra människans natur, att hävda sig genom andra för att själva få lysa som stärnor. Högtiderna betyder inget för mig mer. Glad Påsk!

English Version

Formal Significance has diiipered out of my life, I miss my son and the importance of having a family. Life rolls on for us all, but the joy that existed earlier has now completely disappeared.

  When death occurred it was believed to cohesion, to take care of each other, it lasted a while then they wanted to forget about death and living life. For sure it is good, but in the middle of this lost man out the importance of taking care of each other. There were screens, loneliness, empty words.

  I do not know what that means, nothing is sacred and anyone who deserved everything is now gone forever. It's just blank.

To constantly bring a fight for the good, to desire an end to the nonsense, to see that some things drives a person to suicide, and that some individuals do not take responsibility for this, because they are trying to bring about more damage with the risk of yet more suicide just to think only of themselves in life. Appearing purity itself, to have such an urge to be a focus of all that pedaling around in other people's souls and have broken them without hesitation. No, for me does not mean feasts any more, it disappeared in Jula then once again I was disappointed.

The fact that I was having my birthday didn´t mean anything any longer, you can give a shit about to celebrate so I understand that I must live my life now to survive. I can not just keep giving and giving and never getting anything back. All my life I have been familiar, tried to invite to dinners and then to collect all at a table, to enjoy the word FAMILY, now there is no more.

You can not afford it, you do not have time, you do not want, you have not .....

Geez I can continue in eternity but I think everyone has understood the point I wanted to reach.

  Strangely we have been contending that I should not have to live my life that I want to live there without fight, that I should walk in the other frames, I have to take into account, I must stay here and be available to all, I have a lot of , I have live near by, why? No one greets me anyway.

No, once was the meaning, now is nothing, not even the blood is thick enough to make love into the veins.

I'm getting old, the years go by quickly, I can son not change the future, or even perhaps hurricanes do what I want.

I really want to move far away all to be left alone by their hate and ways to lift themselves by stepping down to me. What else can you do in life than trying to change things that went wrong or to fill everyone's life with love?

I miss Kim, he understood me, he loved me and I love him, the best son a mother could have, my loved angelson, I light his candle, I pray to a higher power that eternity is so I can see him again.

I know that any attempt in the world can not change human nature, to assert themselves by others to be free to shine as stars. Feasts means nothing to me anymore. Happy Easter!

Idag är det inte många som vet vad som ligger till grund
för de traditioner de utöver varje år, och det kan leda till att man till slut
frågar sig vad det är för mening att fortsätta med något som inte betyder
någonting.

Men jag tycker ändå att när man har barn skall man fira påsken med de roliga inslag de har.

Påsken handlar ju dock egentligen om döden och det eviga livet. Jesus uppståndelse.

Oavsett jag önskar er alla en riktigt fin påsk, med god mat och gott sällskap och en hel del små häxor som fattar kvasten för att fara till blåkulla.

Alltså, en riktigt GLAD PÅSK

Vill ni verkligen studera mer om påskfirandet så kan jag rekommendera en sida på nätet:

http://hem.passagen.se/sojson/

Själsligt död, trasig människa, tankar som gör ont. Kan man någonsin resa sig helt efter livets alla slag. Kan man läka efter att så ofta få kniven instucken i sin rygg. Det är släkt, det är närstående, det är vänner och även om man tar ett steg bakåt för att ta sig undan så kommer de efter, njuter av att förgöra, njuter av att plåga. Blod är inte alltid starkare än vatten, jag vet och jag vet att den lilla individ som verkligen älskade mig plågades av andra så mycket att han gav upp livet, han tillfogades så mycket smärta av egna att han helt enkelt såg en enda lösning och det var att dö.

Ska det vara så här i livet?

Kan man inte finna lugnet, friden, att bara lämnas ifred? Jag anser att mina misstag var mina, jag har gett det tolv år att försöka reparera, att ge kärlek till alla, att finnas till hands, att ge familjerna mat, att ge dem uppbackning. Att ge dem stöd med barnen, att älska rent ut sagt, att ÄLSKA.

Ändå kan jag bara känna att jag blir huggen tillbaka, om och om igen. Om någon skall döma mig så är det Gud som får göra det den dagen jag lämnar in alla övriga "Ni har inte gått i mina skor".

Livet är inte en trygg, fin rosenkransad stig där vi tas emot i bomull om vi trillar. Mitt liv har alltid kantats av törnen. Vill ni byta?

Jag miste mitt barn, mitt så innerligt älskade barn, min KIM. och för vad för att andra människor trott sig veta om hur mitt liv varit eller hur jag är som person. Att tala är silver MEN att tiga är guld. Önskar så att människor kunde lära sig det. Tänkt tio steg först och tala sedan om du måste eller TIG och gör det rätta.

Man kan inte alltid tro det man hör, det finns vassa tungor och de finns även i de som står en nära och väser.

English Version

Soul Travelers dead, dead man, thinking that hurts. Can you ever travel effortlessly to your life's all kinds. Can you heal after that so often get the knife stuck in your back. It is related, it is related, there are friends and even taking a step backwards to get away, they will post, enjoy destroy, take pleasure in tormenting. Blood is not always stronger than water, as I know and I know that the little individual who really loved me was tormented by other so much that he gave up life, he added so much pain to own that he simply saw only one solution and it was die.

Will it be in life?

Can not find peace, tranquility, only to be left alone? I think my mistakes were mine, I've given it twelve years to try to repair, to give love to all, always be there, to give families food, giving them the backing. To support them with their children, to love, frankly, that is LOVE.

Yet I can only feel that I will be cut back, again and again. If anyone should judge me, it's God who can do it the day I leave all the other "You have not been in my shoes."

Life is not a safe, nice rosepattern path where we received the cotton if we fall. My life has always been lined with thorns. Would you change?

I miss my baby, my so dearly loved child, my KIM. and for what other people believed about how my life was or how I am as a person. Speaking is silver, BUT that silence is golden. I wish that people could learn it. Conceived ten steps first and then tell them you have to or Shot the Fuck up and do the right thing.

You can not always believe what you hear, there are sharp tongues and they are even in those who are close and hisses.

Ja visst är det besynnerligt hur livet är. Vad ska man lära när man utsätts för livets elakhet. Kampvilja? Styrka? eller Trots?

Ärligt jag vet faktiskt inte, jag låter livet vara som det råkar vara när det passerar förbi. ELAKT för det mesta.

Ska man straffas för att man är ensam i livet, för att man dragit sig undan människor på grund av hur man mötts upp i livet av andra? Får man inte leva utan att umgås med andra, anses man vara konstig då?

Vet man hur mina intressen ser ut, vet man hur mitt liv formats till det som finns idag? Har man gått på hörsägen, ja kan jag svara där för i mitt liv har man inte haft insyn.

 Nej jag är ingen kuf, nej jag släpper inte in människor i mitt liv om de verkligen inte är värda att vara där.

Det handlar om att visa sig värdig och är man värdig får man 110 % av mitt liv.

Att slå mot mig betyder att jag till en gräns vänder andra kinden till, men sedan reser jag mig och slår tillbaka.

Jag trivs med ensamheten, jag trivs med att gå ut i naturen, jag trivs att fotografera, jag tivs med att läsa böcker och jag älskar att skriva. Jag vill inte sitta och höra på människors klagan över livet, eller höra människor prata om sådant som inte intresserar mig, är det fel?

Jag är allmänbildad, inte ointresserad. Jag har ett hjärta av guld för den som faktiskt förtjänar det som jag sagt tidigare.

Jag har en fråga som gnager inom mig. Måste alla vara lika för att accepteras i samhället och bland andra människor? Får man inte ha en egen vilja att luta sig emot?

 Jag kan vara social när jag behöver vara det som när jag möter människor ute eller då jag jobbar, men jag behöver inte vara social i mitt eget hem om jag inte väljer att vara det själv.

  Faktum är att jag stött på så mycket helvete i mitt liv att jag dragit mig undan det nu och dessvärre är det så att mänskligheten hela tiden visar mig att mitt val varit rätt för mig, för då jag tar mod till mig att gå utanför min skyddande sfär så händer något nytt. Någon elak jävel tar tillfället i akt att ge sig på mig eler mitt förflutna. Jag behöver inte öppna munnen, jag behöver inte titta mot dem, JAG ÄR BARA SOM EN PUCKOMAGNET.

 Ja jag vill leva mitt liv tryggt, i ensamhet utan människors elakheter, jag har valt detta för att inte vara i vägen för andra människors missriktade ilska eller för att möta deras otaliga slag.

  Jag har en underbar man, jag har underbara barn, jag har vänner underbara gudomliga vänner som jag inte skyltar med för andra, jag har underbara barnbarn och två helt underbara föräldrar. DET är faktiskt nog i mitt liv, är jag en udda KUF för det?

English Version

Of course, it is strange how life is. What can you learn when you are exposed to life's cruelty. Kamp's Will? Strength? or spite?

Honestly I really do not know, I let life be as it happens to be when it passes by. SPITEFULLY for the most part.

Should I be punished because I are alone in my life, that they shied away from people because of how they met up in the life of others? Can not live without socializing with others, you are considered to be funny then?

Do we know how to relate to my looks, you know how my life shaped into what it is today? Have you gone on hearsay, yes I can answer there in my life has not been transparent.

No, I'm not a oddball, no I will not let people in my life if they really are not worth being there.

It's about to prove himself worthy and if you are worthy to get 110% of my life.

Turning to me means that I add a border turns the other cheek, but then I get up and fight back.

I enjoy solitude, I like to go out into the countryside, I like to photograph, I enjoy reading books and I love to write. I do not want to sit and listen to people complaining about life, or hear people talk about things that do not interest me, is that wrong?

I am educated, not disinterested. I have a heart of gold for those who actually deserve it, as I said earlier.

I have a question that gnaws within me. Must all be the same to be accepted in society and among other people? Do not have an independent will to lean on?

I can be social when I need to be that when I meet people out cells where I work, but I do not need to be social in my own home if I did not choose to be myself.

  In fact, I have encountered so much hell in my life that I pulled myself from it now and, unfortunately, is it that mankind always shows me that my choice was right for me, because I take up my courage to go out of my protective sphere as something new. Some evil bastard takes the opportunity to pick on me Kasseler my past. I do not open my mouth, I do not need to look at them, I'M JUST LIKE A MAGNET asshole.

Yes, I want to live my life confidently, in solitude without human cruelty, I have chosen this for not being in the way of other people's misdirected anger, or to meet their myriad kinds.

  I have a wonderful man, I have wonderful children, I have friends lovely divine friends that I do not practice for others, I have wonderful grandchildren and two wonderful parents. IT is actually enough in my life, I'm an odd personality for it?

Jag förstår verkligen inget av det som sker nu. Jag och dottern har bråkat och blivit sams, bråkat och varit oense, så som det alltid är med barn och föräldrar. Man kan inte alltid dra jämnt eller tycka lika. När min son tog sitt liv och min dotter förlorade sin bror, då slutade vi kivas, vi insåg vad smått och futtigt allt annat är än att ta hand om varandra i livet. Mitt i allt det här hade hon en pojkvän som tyvärr inte förstod ett skvatt av vår situation, han såg mig som en konkurrent i sitt förhållande från att de umgåtts dygnet runt ville nu min dotter vara med mig, behövde min närhet och jag henne i min sorg. Vi behövde båda dela chocken som inträtt i våra liv. Dock ogillades detta av pojkvännen som ansåg att jag nu var en stor konkurrent i hans liv. Nästan varje dag bråkade de om allting, han skrek och gapade, kastade saker, åkte från henne och barnen, hotade lämna dem efter vägen då de var ute och for. Så fort han såg mig och maken reste hanragg och gjorde sig obekväm och skitotrevlig, vi mådde jättedåligt. Barnbarnen mådde dåligt och till sist klarade jag inte av att stillasittande se på, min dotter blev inbunden och ledsen, deppig och verkade rädd och jag blev orolig för hennes hälsa. Till sist tog jag mod till mig och sa ifrån, men bråken fortsatte. Han kunde resa sig upp och gå rakt ut knallröd i ansiktet och ilsk eller slänga saker runt sig som lillkillens napp. När inget hjälpte skrev jag ett brev till hans far i fråga e det ju ta slut, mina barnbarn ville inte träffa honom, de var små och rädda och fick ofta gå emellan för att rädda sin mamma och ville helst stanna hos sin riktiga pappa. De reagerade mycket starkt och jag reagerade på detta då jag själv stannat i ett dåligt förhållande en gång i tiden utan att ha tanken på barnens välbefinnande dock har jag sedan dess dragit lärdomar av detta.

  För många år sedan hade jag ett missbruksproblem, som jag vände för egen hand och har idag varit ren från droger eller andra substanser i 12 långa år. Döm då min förvåning då mitt missbruk idag kom upp i rättspapper, för att slå mot min dotters annhållan om ensam vårdnad i en vårdnadsfråga.  Jag har så jävla svårt att ta det här så jag går hellre ut i hela världen och säger "JAG VAR EN IDIOT EN GÅNG I TIDEN OCH JAG ANVÄNDE AMFETAMIN"

NU vill man visa att jag är en dålig individ, skadlig för mina barn och för mina barnbarn. I papperen kunde jag läsa att de hävdar att jag styr min dotters tankar och bestämmer över hennes liv. Vi pratar på telefonen och vi kanske ses en gång i månaden som det är. Hur skulle jag styra henne???

Genom att ge henne kärlek, genom att vi tröstade varandra i vår förlust efter Kim.

HOn har erkänt att hon var så rädd för denna killen att hon inte vågade lämna honom, vid den tidpunkten då jag hoppade in och sa ifrån, var det fel att ställa upp? Skulle jag ha vänt mig om och sett min dotter gå under eller mina barnbarn?

Jag är fruktansvärt ilsk och besviken över att människor tar tillfället i akt att dra mig i smutsen trots att jag själv är färdigdömd i domstolar för många herrans år sedan. Men i Sverige och i den allmännes tanke är det kanske så att EN GÅNG DÅLIG, ALLTD DÅLIG!

Jag är undantaget som bekräftar regeln, jag tog tag i mig själv, vände mitt liv och började leva för mina barn.

Att dra mig i smutsen och att försöka använda mina misstag för att ge sig på min dotter kommer jag aldrig att tillåta att det sker, i alla fall inte i TYSTHET!

Färgen till ditt hår hade du blandat till själv, du var så stolt. Du fick tröjorna av mig på din födelsedag, vi hade det fint. Buddy var med oss och du var jättelycklig över honom. Din hund sa du, nu bor han i Munkfors och du for din egen väg till himlen. Jag saknar dig av hela mitt hjärta mitt älskade underbara barn. Just idag är det 15 månader sedan du gjorde ditt val. Ett val som för alltid förändrade mig, mitt inre. En sorgevåg har skvalpat fram och åter i mitt liv, likte en tidvåg sakta fram och tillbaka och jag vet nu att det är så mitt nya liv är. Sorg och saknad är inget jag kan radera. Du var mitt hjärtas stora kärlek, mitt underbara barn. Jag önskar jag förstått. Jag önskar någon sagt ett enda ljud om hur det var fatt. Jag älskar dig Kim och jag bär dig närmast mitt hjärta, du har mina tankar varenda dag, önskar bara att jag hade dig här hos mig. Tänder ditt ljus och gråter i denna ensamma timma. Om du bara förstårr hur älskad du är. Vi ses igen i evigheten. Mamma

English Version

The color of your hair had you mixed to yourself, you were so proud. You got the shirts of me on your birthday, we had good times. Buddy was with us and you were really happy with him. Your dog did you say, now he lives in Munkfors and you went your own way to heaven. I miss you with all my heart my beloved wonderful child. Just today it's 15 months since you made your choice. A choice that forever changed me, my inner. A sadnesswawe has tossed to and from in my life, like a tidewawe slowly back and forth and I know now that it is so my new life is. Grief and loss is nothing I can delete. You were my heart's love, my wonderful child. I wish I understood. I wish someone said a single word about what was wrong. I love you Kim and I bring you closest to my heart, you have my thoughts every day, just wish I had you here with me. Light your candle and crying in that lonely hour. If you just had understand how loved you are. See you again in eternity. mom

Som vanligt var det min katt Ghini som väckte mig, ingen ro och ingen vila. Natten hade tydligen varit tråkig för henne, hon hade hämtat en rakhyvel, burit disktrasan till sängen, hämtat servetter och rivit sönder dem samt tuggat isär en blomma. Fullt ös på mitt nattdjur och just nu försöker hon få husse ur sängen. Saliga lilla kisse.

Väl uppe i alla fall så satte jag på kaffebryggaren, plockade i diskmaskinen och fick på den, på med datorn, logga in och sedan en välbehövlig dusch.

Vi har försökt att stänga av värmen för räkningens skull men ja igår fick vi allt sätta på den igen då kölden åter dragit in över oss, då stod tempen på 15 grader inomhus och vi satt med filtar runt oss för att se på teven, nåja nu har tempen kommit sig opp i hela 20 grader och jag lyckades ju duscha så inga klagomål här inte.

  Just nu sitter jag och avnjuter en kopp kaffe i stillhetens kök. Vad göra idag då? Jag skall skriva på min bok som jag faktiskt haft ett rejält flow på de senaste dagarna, så mycket som händer i den nu och så mycket jag behöver binda samman med varandra för att inte tappa något eller någon. Himla kul när man är kreativ. Bra??? Jag vet ju inte ett dugg hur jag skriver men jag hoppas det är bra, jag tror det.

  Tänker på Kim i morgon är det 15 månader sedan han tog självmordsbeslutet, och för mig har detta inneburit 15 månader av saknad, förtvivlan och tomhet. Vart tar tiden vägen? Det känns som igår men ändå har jag tagit mig så många månader framåt utan att gå under helt. Önskar så att det fanns en tidsmaskin, men det är ju bara i fantasin vi kan finna den lyxen. Här på jorden får vi vandra vidare mot evigheten dit älskade Kim for i förväg.

English Version

As usual, my cat Ghini that woke me up, no peace and no rest. The night had apparently been boring for her, she had picked up a razor, led dishcloth to the bed, retrieved tissues and ripped them and chewed apart a flower. Full speed on my nocturnal and right now she is trying to get dad out of bed. Blessed little kitty.

Once up anyway so I put on the coffee maker, picked in the dishwasher and gotit on, and on the computer, login, and then a much needed shower.

We have tried to turn off the heating bill for the sake but yeah yesterday we were all on again when the winter re-suspended over us, as was the temperature of 15 degrees inside and we sat with blankets around us to see on TV, well now have the temperature come up to the full 20 degrees and I got the shower so no complaints here.

   Right now I sit and sip a cup of coffee in the stillness of the kitchen. What do today? I will write in my book that I actually had a real flow in the last few days, so much is happening in the now and as much as I need to connect with each other to avoid losing something or someone. It was much fun when you're creative. Good?? I do not know a damn how I write but I hope it's good, I think so.

   Thinking of Kim in the morning it is 15 months since he took the suicidal decision, and for me this has meant 15 months of loss, despair and emptiness. Where does the time go? It feels like yesterday and yet I have taken so many months without going under completely. I wish that there was a time machine, but that's just in the imagination we can find that luxury. Here on earth we walk on towards eternity where loved Kim did go in advance.