Toves Tankar

Alla inlägg under juli 2012

Av Tove Birkeland Brandt - 31 juli 2012 06:55

Har så lite tid just nu och det känns ledsamt. Har ingen tid alls till att skriva, att vara , att fylla hjärnan och hjärtat med eftertanke. Jag jobbar.

Ännu ett arbetspass på tolv timmar idag och sedan är det en dag ledigt och då ska vi fira lilla mamma som fyller år. Jag väntar på helgledigheten så jag kan ordna en fin minnesplats till kimpan, saknad, hela tiden sådan saknad. Mitt barn klarade inte av livet och jag höll en tid nästan på att följa efter så smärtsamt var det, nu går livet efter sin gilla gång, med saknad, ångest, kärlek och sorg samt en vardag som tränger sig på med tvång om att inkassera pengar för att klara räkningarna. Men ja så är det ju för alla så det bär mig emot att gnälla.

Önskar livet vore annorlunda, att Min son fick komma tillbaka, att vi fick mera tid. Jag kommer aldrig bli redo för att mitt barn skulle komma att dö före mig. Det är fel!

Saknar min ängel varje dag, hans skratt, hans kramar, alla bilder, den nya musik vi delade, tankarna och hans sång. Livet måste vara helvetet och förhoppningsvis kan vi komma till paradiset när vi är klara här.


English Version

Has so little time right now and it feels sad. Have no time to write, to be, to fill the heart and brain with reflection. I work. Even a shift of twelve hours today and then it's a day off and then we celebrate the little mother's birthday. I'll wait on weekend leave so I can arrange a nice memorial to kimpan, missing, all the time such loss. My child did not pass out of life and I held some time almost going to follow suit as painful as it was, now lives after their course, with regret, anguish, love and sadness and a day to hear answered by force to collect money to withstand the bills. But yes, it's all so I would hate to whine. I wish life were different, that my son had come back, we had more time. I'll never be ready for my baby would die before me. It is wrong! Missing my angel every day, his laughter, his hugs, all images, the new music we shared, thoughts, and his singing. Life must be hell and hopefully we can go to heaven when we're done here.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 29 juli 2012 20:54

Jag jobbar intensivt just nu, timme läggs på timme och på en veckas tid har jag jobbat 82 timmar, återstår två stycken tolvtimmarspass innan jag har en dag ledigt och då fyller min mamma år så det skall vi fira med en jordgubbstårta.

  Har flyttat och jag trivs så gott i det lilla huset vi hyr, sött och behagligt och tyst. Jag trivs.

Vill finna tid för mitt skrivande men just nu ligger det nere, jag har fullt sjå att försöka få lite sömn mellan arbetspassen och just nu är det teve på gång här i stugan innan sängen så hav förströstan för jag återkommer så fort jag kan och då skall jag berätta massor tills dess får ni ha det så bra.


English Version

I'm working hard right now, hours spent on hours and one week I worked 82 hours, there are two pieces of twelve hours pass before I have a day off and then fill my mother years so that we will celebrate with a strawberry cake.   Has moved and I just love the little house we rented, sweet and pleasant and quiet. I like it. Do make time for my writing, but right now it is down there, I have every tough job trying to get some sleep between shifts and at the moment is the TV on here in the cabin before bed, ocean recreation of town I will come back as soon as I can and then the I tell a lot until you get to have it so good.


Av Tove Birkeland Brandt - 22 juli 2012 12:14

Trött och sliten och förkyld på det, men jag har en ledig dag att kurera mig på, får bli vila och åter vila. Maken har precis gett mig en god frukost med stekt rökt fläsk, stekta ägg på ostmackor(rostade) och kaffe så klart.

Har tagit mig alvedon. I morgon är det jobba som gäller igen, ser inte fram emot dunderpassen som jag känner mig just nu men det är väl bara att bita ihop och kämpa vidare.

Tänker på Kims plats på gården borde börja med den nu men jag är så sliten att jag inte orkar och då gnager det dåliga samvetet istället. Ghini fick gå ut för första gången igår och sprang runt som en kalv på grönbete, matte orolig så klart. Så rädd det ska bli  som vanligt att jag inte får se henne igen, att det händer någonting men det gör henne gott att komma ut, det vet jag. Min kisse har överskottsenergi och klättrar över allt.

Jag dras med dåligt samvete så gott som jämnt. Har inte varit till minneslunden på evigheter och tänt ljus för Kim, jag har inte planterat blommor som jag brukat. Tid, vart tar allt tid vägen ??

Saknaden biter insidan hela tiden, min son och i bland när jag tittar på hans bild kan det liksom knyta sig i bröstet, ångesten är så kraftig över att han inte finns kvar här att jag känner det som jag vill gå efter, men det försvinner på en minut igen och jag ser framåt.

Jag har så mycket jag vill göra. Jag vill lyckas men för fillfället befinner jag mig i ett oönskat helveteshål, där livet sliter ut mig i bott.

Flytten är överstökat vilket känns bra och nya hemmet ler mot mig, jag stormtrivs redan, känns som mitt hem, vilket inget gjort sedan jag ägde hus i Molkom, det är vackert och jag fann mig själv här. Och lugnet.


English Version

Tired and worn out and cold on it, but I have a day to cure me, may be rest and sleep. Her husband has just given me a good breakfast with fried bacon, fried eggs on ostmackor (roasted) and coffee of course. Has taken me alvedon. Tomorrow is working as a case again, do not look forward to smash sessions as I feel right now but it is simply to bite the bullet and fight on. Thinking of Kim's place on the farm should start with it now but I'm so worn that I can not cope and then gnaw the remorse instead. Ghini had to go out for the first time yesterday and ran around like a calf on pasture, math anxious, of course. So afraid it will be as usual, I did not get to see her again, to get things moving but it does her good to come out, I know. My cat has excess energy and climbing everywhere. I stuck with a bad conscience almost evenly. Have not been to the memorial garden in ages and lit candles for Kim, I have not planted the flowers that I used. Time, where does all the time go?? Missing bites inside all the time, my son, and sometimes when I look at his picture, it may as well establish himself in the chest, the anxiety is so severe that he could not remain here, that I know what I want to go by, but it disappears at one minutes again and I look forward. I have so much I want to do. I want to succeed but for fillfället I find myself in an unwanted hell-where life wears me out of living. The move is over and done which is good and new home smiling at me, I really enjoy themselves already, feels like my home, which is not done since I owned the house in Molkom, it is beautiful and I found myself here. And calm.

Av Tove Birkeland Brandt - 19 juli 2012 10:37

Jag sitter ned vid ett överbelamrat köksbord i mitt nya hem, Lillstôga i Tollesbyn, ett charmigt litet hus och litet är det rätta ordet mot vad vi vant oss vid så alla våra saker ställer till problem, men vi ska leta lokal så vi kan göra oss kvitt grejerna, vad ska man med saker till egentligen, det är ju ändå inget man får med sig i graven den dagen det är färdigt.

Jag tog ett ryck till och plockade av köksbordet så nu känns det trevligare. Faktum är att vi flyttat runt som bohemer, sådär en flytt om året utan att rota oss, men nu ska det bli att rota sig vi har bestämt oss. Normalt sett brukar flyttarna vara inte kul för det är inte rätta ordet, men mindre tröga. Den här flytten höll på att ta död på oss. Kanske för att vi jobbat en del tolv timmarspass i stress mitt i flyttandet??

Längtan efter lugn och ro är just nu enorm, jag ska lyckas med att ge ut boken, jag skall lyckas för det här är inte mitt liv jag lever utan något staten bestämt.

Är missnöjd med det mesta i livet just nu, men det går att ändra på.

Kims minnessten ligger ute på gården och väntar på att en rabatt skall komma till, det blir fint då jag blir klar, blir bara hans rabatt här, lättare att sköta om och jag tog med mig en del blommor att plantera där när jag får tid och ork att gräva ur. Trädgården är liten och trevlig, men vi väntar på ett altanbygge så vi kan sitta ute och mysa på kvällarna, behövs extra utrymme. Ghini ska steleriseras så hon kan gå ut och in och chipas så jag får henne tillbaka. I natt har hon legat tätt intill matte och sovit, söta kissen.


English Version

I sit down at a cluttered kitchen table in my new home, Lillstôga in Tollesbyn, a charming little house and small is the right word for what we got used to all of our things are causing problems, but we should look local so we can make ourselves rid of stuff, what is one of things really, it's still not something you get with him to the grave the day that it is ready. I took a sharp tug and took the kitchen table, so now it feels nicer. In fact, we moved around like bohemians, though, just a move for years but to root us, but now it will be to take root, we have decided. Normally, migrants tend to be not fun because it's not the right word, but less sluggish. This move was about to kill us. Maybe because we've worked some twelve hours pass in the stress in the middle of the postponement? The desire for peace is now huge, I'll manage to publish the book, I will succeed because this is not my life I'm living without a state decided. Is dissatisfied with most things in life right now, but you can change that. Kim's memorial is located in the courtyard, waiting for a rebate to come to, it will be nice when I finish, only his off here, easier to care for and I brought some flowers to plant there when I get time and energy to dig out of. The garden is small and nice, but we are awaiting a patio building, so we can sit outside and relax in the evenings, additional space is required. Ghini will steleriseras so she can go out and chipas so I get her back. Tonight, she has remained close to mom and slept, sweet kitten.

Av Tove Birkeland Brandt - 13 juli 2012 13:54

Jag känner mig faktiskt riktigt urlakad just nu. Jobbar långa pass och mitt i detta försöker vi flytta, dessutom har vi så mycket saker att vi inte får plats över huvud taget med dem så det blir att sälja av rubbet. Idag är jag ledig från jobbet men sedan är det två dagar jobb båda passen är på tolv tmmar och så stressigt att man inte får sig rast eller mat när man jobbar. Faktu är att ja har så ont i axlar, rygg att jag vill skrika men vi måste fösörja oss, men frågan är hur mycket försörningen måste kosta.

Vi körde flytt till sena kvällen de två dagar maken var ledig och kom oss i säng vid halv två båda nätterna, i morse var vi uppe 06.15 för att maken skulle åka och jobba sitt första 12 timmars pass, jag steg upp och började packa upp i nya hemmet som är en tredjedels så stort som det vi kom ifrån.

Gamla stället måste vara tömt den 20:e och urstädat för då kommer nästa hyresgäst dit, så det blir att kära flyttlass igen på måndag när vi är lediga.

Jag vill sluta jobba inom restaurang, kroppen orkar inte med längre och psyket pallar inte stressen, känner mig tokig, glömsk, det tar minnet helt. Har varit så virrig sedan kim tog sitt liv och det verkar inte ställa rätt sig igen, jag har ju trott det skulle göra det med tiden, men det är som med sorgen, tiden mildrar men återställer inte.

Saknar mitt bloggande men jag hinner inte hålla ajour på datorn, dock kände jag att jag måste passa på nu när jag tog en paus. Så mina underbara vänner jag har inte försvunnit, har bara inte hunnit men så fort det lättar kommer jag skriva så gott som varje dag igen, tills dess får ni stå ut med mitt sporadiska skrivande.

Av Tove Birkeland Brandt - 9 juli 2012 06:35

Tidig morgon och på gång till Charlottenberg. 11 mil för att jobba 12 timmar. Längtar efter att få flytten avklarad så vi slipper resorna.

Av Tove Birkeland Brandt - 8 juli 2012 11:00

Man reflekterar, funderar och trampar på ett och samma ställe. Det är med en lätt panikkänsla man vet att livet försvinner bit för bit utan att man har möjlighet att göra något av det mer än att jaga efter pengar för att klara av ekonomin.

Man gör en hel massa saker man verkligen inte vill göra bara för att hålla tak över huvudet.

  Ihållande trött och sliten, gäspar från det att jag kliver upp ur sängen på morgonen tills dess att jag tillåts lägga mig igen.

Jag gör de tolvtimmarspass jag fått turen att kunna göra i denna arbetslösa tid, jag stressar, ryggen värker, benen är rödflammiga och svullna, rädslor finns där att livet skall bli för kort till skillnad från min son som tydligen var rädd att det skulle fortsätta.

   Läste på aftonbladet idag om hur hjärnan utvecklas hos tonåringarna, känslorna i de unga som tror sig vara vuxna och veta allting redan, jag läste om dem som är i sjuttonårsålderns utveckling, där min älskade Kim var då han tog sitt liv. Så lite de förstår av livet just då, men de tror att de vet. Önskar han inte gett upp, själv kämpar jag i motvind.

  Mitt liv kan jag nog påstå är bestående av motvind, så mycket man gått igenom i livet, så mycket smärta och svåra tider, kampen  där vare sig semester eller annat finns för det finns det inte plats och rum för. Ändå drömmer jag fortsatt om att lyckas, jag kämpar fortsatt för att nå mitt mål, mitt mål som ger mig livslust mitt i allt kaos, snart ska jag flytta och förhoppningsvis bo billigare i alla fall elmässigt, men orken att flytta finns egentligen inte där men vi måste.

  Jag söker lugnet, söker Tid, söker inuti mig efter min tro, att förverkliga mina drömmar och att göra det jag verkligen vill med mitt liv. SKRIVA även om detta förstörs til stor del av de långa arbetspass man just nu måste göra, det atr ju en till två dagar att varva ned för att orka tänka igen och då ska man jobba igen, men jag försöker hålla ångan uppe och just nu håller jag på med bok tre och den har startat bra, jag är stolt.


English Version

It reflects, thinking and stepped on one place. There is a slight panic feeling you know that life will disappear bit by bit without having the opportunity to do some of the more than chasing after money to manage the economy.They do a lot of stuff you really do not want to do just to keep a roof over your head.  Persistent tired and worn out, yawns from the time I get out of bed in the morning until I allowed to lie down again.I make the twelve hour shifts I have been fortunate to be able to do in that unemployed time, I stress, back aches, your legs are rödflammiga and swollen, fears are there that life will be too short, unlike my son who apparently feared that it would continue.   Read the Newsweek today about how the brain develops in teenagers, the feelings of the young people who think they are adults and know everything already, I read about those in sjuttonårsålderns development, where my beloved Kim's when he took his life. How little they understand of life at the time, but they think they know. Would he not given up, I myself struggling against the wind.  My life I think I can say is composed of wind, so much we went through in life, so much pain and hard times, struggle with whether holidays or else there because there is not enough space and room for. Yet I dream continued on to succeed, I am fighting continued in order to reach my goal, my goal that gives me zest for life amid all the chaos, soon I'll move, and hopefully live cheaper anyway elmässigt, but the strength to move is not really there but we must.  I'm looking for solitude, seeking time, looking inside me for my faith, to realize my dreams and doing what I really want with my life. WRITE although this til destroyed much of the long hours you now have to do, the atr the one to two days to wind down for the hurricane to think again and then he should work again, but I try to keep the impetus going and is currently being I begin with book three and it has started well, I'm proud.

Av Tove Birkeland Brandt - 5 juli 2012 07:00

Jag har så mycket tankar, hopp som hela tiden grusas. Trötthet ända in i själen, men ändå ser jag ett ljus långt borta i horisonten.

De flesta dagar i mitt liv sedan Kims bortgång är tunga, jag gör ju det jag skall, jag tar mig an de uppgifter jag måste, jag vet att det kallas ett liv. Men det är inuti förändringen sitter, smärtan jag bär i tysthet för att inte störa andra med den, för att visa välden runt omkring att jag klarar av det här.

Många av dessa dagar skulle jag hellre lägga mig platt fall, gråta floder, ge upp helt, eftersom detinte tycks lätta på utsidan av skalet någon gång och då menar jag i det vardagliga. Ekonomin som tär, att inte ha råd att unna sig ledighet, att hela tiden jaga och slita för att få det att gå ihop, att inte få semester, att inte ha råd att hitta på något kul tillsammans med den man älskar och som om inte det räcker gör sig sorgen hela tiden påmind.

Frågan sitter kvar. Varför Kim?

Min son blev bara 17 år gammal. Vad vet man om livet som sjuttonåring??

Jag tänker tillbaka på mitt eget liv, kaxighet, tron på att man vet allt, hjärtesorger som slet en i två. man förstorade allting. Kastades än hit, än dit i inre känslostormar. Men ett vet jag om livet visste man ingenting, för det behövdes ålder, något min son aldrig får uppleva. Något jag aldrig får uppleva med honom för han gav upp. För vad?

Vad trodde han att han visste? Han visste inte att han skulle ta sin mammas liv med sig på sin resa, att allt skulle förändras, att livet skulle bestå a enorm smärta och saknad för de som lämnades kvar. Inte en enda dag utan att tankarna villar sig iväg, vandrar sida vid sida med hans själ. Min kärlek till min son är enorm, önskar bara att han förstått det och stannat.


English Version

I have so many thoughts, hopes that constantly dashed. Fatigue very soul, yet I see a light far away on the horizon. Most days in my life since Kim's death is heavy, I'll do what I must, I take the information I need, I know it's called a life. But it is inside the change is, the pain I bear in silence to avoid disturbing others with it, to show the empires around it that I can do this. Many of these days I would rather lie down flat case, cry rivers, give up altogether, as detinte seems easier on the outside of the shell at some point and I mean in the everyday. The economy as a drain, not to afford to treat themselves to leave, to constantly chase and tear to make ends meet, not to get the holiday that can not afford to do something fun with the one you love and that unless it is enough to make the grief constantly reminded. The question remains. Why Kim? My son was only 17 years old. What do we know about life as a seventeen year old? I think back to my own life, cockiness, the belief that one knows everything, heartaches that tore one of the two. they magnified everything. Thrown hither, thither on the inner emotional storms. But one thing I know about the life you knew nothing, for it took ages, something my son will never know. Something I will never know with him because he gave up. For what? What he thought he knew? He did not know he would take his mother's life with him on his journey, that everything would change, that life would be a huge pain and regret for those left behind. Not a single day without thinking confuse leaving, walking side by side with his soul. My love for my son is awesome, just wish he understood it and stayed.

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards