Visst låter det tokigt att gå runt och leta efter inspiration och ork, men jag kan lova att precis så är det just nu. Satte mig ned och läste de fyra kapitel jag skrivit i senaste boken och slogs av att jag hade skrivit förbannat bra och nu finner jag inte dit igen, känns nedslående, måste bli klar med arbetet så jag kan koncentrera mig på att skriva igen, får nog läsa igenom mina rader ännu en gång så kanske jag kan finna en gnutta liv inom mig.

Är det det här som kallas torka?

Nej så får det ju inte vara, jag måste kämpa på igen. Ska ta lördagens jobb och sedan flytta saker till lokalen så kan man ta med sig datorn dit och skriva också när man väntar på kunder. Funderar på vad jag skall kalla det, Loppis är så vanligt och det är ju delar av mitt eget bohag jag skall sälja bort. "Garageloppis kanske?"

Böcker, tidningar, kläder, prydnadssaker, möbler, hyllor, lampor, jisses det är massor och det finns nya saker också, smyckeset, tröjor, underkläder. Gud bevars vad saker vi samlat på oss. Kan lova det blir en loppis värd att åka till och titta.

Tänkte passa på att sälja våfflor och kaffe också det är ju gott om folk kan snaska lite under tiden de tittar och så kanske vi lär känna folk på bygden på samma gång, inte helt fel det heller.

Känner mig trots allt positiv och glad. Tänker på hur allt skulle varit nu om Kim varit kvar här, vad vi skulle gjort. vad vi hade pratat om. Tänker på det tomma som sitter fast inom mig som en vacumbubbla man inte kan rubba. Han fattas! Ett faktum som är svårt att hantera, man tvingas göra det och man tvingas ta sig en dag framåt hela tiden, men tomheten rår inget på. Jag känner det som jag gått vilse och inte finner tillbaka, jag har försökt återskapa det som var men vissa bitar finner man aldrig igen. Han är död och jag kan inte väcka honom till liv även om jag önskar det gick. Saknaden håller min hand i ett krampaktigt grepp, ibland drar det mig bakåt, men för det mesta drar jag emot och tar mig fram ett litet, litet steg i taget. Det kallas "Mitt nya liv, livet efter".

Att mista sitt barn, är på sätt och vis att mista sig själv, att förklara är svårt. Jag vet inte ens hur jag överlevt det, men jag är här och försöker göra det bästa av det, vad annat kan jag göra. Jag har ju aldrig haft ett val.

Kimpan, hör min röst ropa ut i blåsten, jag älskar dig, jag älskar dig och önsr så att du vore här. Mamma

English Version

Sure it sounds crazy to walk around and look for inspiration and strength, but I can promise you that just the way it is right now. I sat down and read the four chapters I have written in the last book and suggested that I had written damn good and now I do not find there again, it feels disappointing, it must be done with work so I can concentrate on writing again, get enough read my lines again so maybe I can find a bit of life in me.Is this called drought?No, it may not be, I have to fight again. Will take Saturday's job and then move things to the room so you can take your computer come in and also when waiting for customers. Thinking of what to call it, Flea is so common and that's part of my household goods I will sell it off. "Garage Flea, maybe?"Books, magazines, clothes, ornaments, furniture, shelves, lamps, Gosh there are lots and there are new things too, jewelry, shirts, underwear. God, certainly what things we have accumulated. Can promise it will be a flea market worth the trip to and watch.Did take the opportunity to sell waffles and coffee also it's good if people can munch a little while they watch and maybe we get to know people in the district at the same time, not entirely wrong either.I feel after all positive and happy. Thinking about how things would be now if Kim still been here, what we would do. what we had talked about. Thinking of the empty jam inside me like a vacumbubbla you can not dislodge. He taken! A fact that is difficult to manage, you have to do it and you are forced to take one day forward all the time, but the emptiness beyond the control of nothing. I feel like I got lost and not find the back, I tried to recreate what was but some pieces are found never again. He's dead and I can not bring him to life although I wish it went. The loss keeps my hand in a convulsive grasp, sometimes pulling it me back, but mostly I draw receives and takes me out a little, tiny step at a time. It's called "My new life, life after death."To lose a child, is a way to lose himself, to explain the difficulty. I do not even know how I survived it, but I'm here and trying to make the most of it, what else can I do. I've never had a choice.Kimpan, hear my voice cry out in the wind, I love you, I love you and önsr so you were here. Mom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...