Det är fridfullt, jag känner lugnet. Lyssnar till ljuden, tvättmaskinen som snurrar runt med jackor och mössor som skall säljas och som jag fått på nu på morgonen. Bilen är full av leksaker som skall säljas men först sorteras och jag sitter här vid köksbordet och sippar på mitt nybryggda kaffe. Gott.

Second Hand öppnar 12.00 så än finns det tid att slappa och göra ingenting mer än att bara finnas i nuet.

Ghini väckte mig tidigt idag och sedan var det inte lönt att somna om, hennes sträva tunga tvättade mitt ansikte och mitt hår och sedan var det hon som började prata, eller klaga för som vanligt var det slut på mjukmaten i hennes frukostskål.

Solen har tittat fram lite idag och det känns bra, hoppas vi slipper regn i alla fall. man blir så lätt inombords då solen skiner, allt går lättare som att livet ler lite granna emot en för en stund.

Har suttit och tittat på bilder av min änglason, önskat han vore här vid min sida och kunnat diskutera. Vi hade alltid så mycket att tala om när vi satt vid datorn, men han finns där uppe nu, eller i sin dimension i Änglarnas stad.

Så mycket tankar, sådan tomhet som vilar sig i mitt liv, i mitt nya liv och ändå på något oförklarligt sätt går jag framåt, tar nya steg. Bär honom så ömt i hjärtat och i mitt huvud och i nästan alla mina tankar svindlar han förbi. Förevigt ung. Jag tänker på hur han skulle sett ut då han blev i min ålder, hur barnen och han grejade samman, men så tilläts inte livet bli. Han avslutade livet innan han hann se vad det hade att ge honom och jag saknar honom hela tiden.

Känns fortfarande bittert och orättvist att han inte fick må bra, att inte han fick njuta av livet och se framtiden. Jag önskar jag förstod vad som hände, men det är blankt och ingen vet vad som skedde eller så vill ingen säga vad som skedde på riktigt. Tyvärr, är en underbar människa borta, min son tog sitt liv.

Konstigt nog går tiden framåt och den 2 september har han varit borta i 20 månader, så svårt att förstå för smärtan är där hela tiden och i bland känns det som det var igår. jag kan höra dödsbudet eka inom mig, det försvinner inte och jag vill skrika, högt och smärtfyllt men jag är tyst och bär det inom mig. Saknad min son, du är så fruktansvärt saknad. Mamma

English Version

It is peaceful, I feel calm. Listening to the sounds, the washing machine that spins around with jackets and hats to be sold and given to me on this morning. The car is full of toys to be sold but first sorted and I'm sitting here at the kitchen table sipping on my freshly brewed coffee. Plenty.

Second Hand opens 12:00 so than there is time to relax and do nothing more than to just be in the moment.

Ghini woke me up early today and then it was not worth while to go back to sleep, her rough tongue washed my face and my hair, and then she was the one who started talking, or complain because as usual it was out of soft food in her breakfast bowl.

The sun has looked up a bit today and it feels good, hope we do not have rain in any case. one becomes so easy inside when the sun is shining, everything is easier as life or some gaudy receiving one for a while.

Have been watching images of my änglason, wished he were here by my side and was able to discuss. We always had so much to talk about when we sat down at the computer, but he's up there now, or in its dimension in the City of Angels.

So many thoughts, such emptiness that lies in my life, in my new life, and yet in some inexplicable way, I go forward, take new steps. Carry him so tenderly in the heart and in my head and in almost all boggles my mind he passed. Before Forever young. I think of how he would have looked like when he was my age, the children and he grejade together, but that was not allowed life to be. He ended life before he could see what it had to give him and I miss him all the time.

I still feel bitter and unfair that he did not feel good, not he got to enjoy life and see the future. I wish I knew what happened, but it's shiny and no one knows what happened or they would not say what was happening for real. Unfortunately, it is a wonderful man gone, my son took his life.

Strangely enough, time moves forward and 2 september he has been gone for 20 months, so difficult to understand the pain is there all the time and sometimes it feels like it was yesterday. I can hear the death commandment echo within me, that will not go away and I want to scream, loud and painful but I am quiet and carry it within me. Missing my son, you are so terribly missed. Mom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...