Känns befriande på något sätt att ha något eget, något som vi kan visa upp, vår Second Hand. Det otroliga med oss är att vi försöker och försöker och försöker igen och vi vet att någon gång kommer vi att lyckas.

Vi håller våra hjärtan i handen och skådar lyckan och hoppet, trots allt som skett i våra tunga liv och det känns så bra. Att aldrig ge upp, trots att man önskar det av oss.

Jag vet att det finns de i min närhet som hade hoppats på att jag skulle ta mitt liv i samband med att min son gjorde det, om de bara visste hur nära det var att deras drömmar uppfylldes, men jag tror på fullaste allvar att min son Kim höll ett vakande öga på mig, höll min hand, höll mig tillbaka. Min skyddande ängel och nu har jag TRO, på flera sätt.

Min TRO och en tro på framtiden trots att jag dagligen möts av mörka och svåra tankar, trots min tunga förlust. Jag vet att jag har förmågan att skriva och jag glädjs över den. Mitt liv är skrivandet, kärleken till livet som trots min sons bortgång är värt att leva och som fyller dagar med oväntade händelser. Jag följer den väg som ödet utstakar och jag tror att den bär frukt i sitt sköte en dag. Det sorgliga är att min son aldrig får se mamma lyckas, han hade glatt sig det vet jag. Han hade varit stolt. Min fina pojke så saknad han är här på jorden.

Nu skall jag strax gå ut och kolla skyltarna om de torkat så vi kan få dem med oss till butiken och måla text på dem och få dem på plats, hoppas, det vore bra att synas rejält med våra öppettider som är Tisdagar, Torsdagar, Lördagar och söndagar 12-17 i Koppom Järnvägsstation. Billigt, ja faktum är att allt är billigt så det är värt ett besök...

English Version

Feels liberating in some way to have something of their own, something that we can show up, our Second Hand. It is incredible to us is that we try and try and try again, and we know that at some point we will succeed.

We keep our hearts in his hand, and behold happiness and hope, despite everything that happened in our lives heavy and it feels so good. To never give up, despite the wish of us.

I know that there are those around me who had hoped that I would take my life when my son did it, if they only knew how close it was to their dreams fulfilled, but I think very seriously that my son Kim kept a watchful eye on me, held my hand, held me back. My guardian angel and now I BELIEVE, in several ways.

My Faith and belief in the future, although I daily encounter dark and difficult ideas, despite my heavy loss. I know I have the ability to write and I rejoice over it. My life is writing, love of life, despite my son's death is worth living and that fills the days with unexpected events. I follow the path that destiny marks out and I think it bears fruit in her womb one day. The sad part is that my son may never see mum succeed, he had rejoiced that I know. He would have been proud. My beautiful boy, missing him here on earth.

Now I just go out and check the signs on the dry so we can have them with us to the store and paint the text on them and get them in place, I hope, it would be good to be seen plenty of our opening hours are Tuesdays, Thursdays, Saturdays and Sundays 12-17 in Koppom Railway Station. Cheap, yes, the fact is that everything is cheap so it is worth a visit ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...