Tittade ut då jag slagit upp de gröna, landskapet var täckt av dimma, temperaturen visade på 1° och man förnimmer vintertiden komma med stormsteg. Kollade det bröd jag bakade igår av surdeg, vilken katastrof, totalt misslyckande, men jag provar igen, men nu på ett annat sätt och med lite jästhjälp. Tur man inte tävlade i det här för då hade jag åkt ut med hôve fôre.

Nåja , man måste misslyckas för att lära så är det och jag lär mig hela tiden nya saker. När man var ung trodde man naivt nog att det skulle ta slut med skolan, men nu är det med spänning man tar in det nya i sitt sinne och önskar att man ännu en gång fick vara ung och ha de möjligheter som bjuds då och som man allt som oftast kastar bort i den åldern.

Ack ja, här står jag på mina stadiga 48 år gamla ben, drömmer om författarskap, sörjer min son och tittar upp mot skyn och undrar om han finns där någonstans, om han kan se sin mamma och all den saknad jag bär inom mig varje dag av mitt fortsatta liv.

Pirret i magen över det nya jobbet som jag så underbart nog fått, spänd förväntan, pendling som jag bävar över eftersom jag lagt ned bilkörandet för många år sedan men nu tagit upp igen. Önskan om att hinna så mycket i mitt liv som jag tyvärr inte hinner med, Längtan efter den operation som skall göra mig lättare, hjälpa mig att hålla socker och andra välfärdssjukdomar borta från min kropp.

Oron över hur livet skall forma sig, oron över att ingen skall komma att läsa det jag skriver, mina fina böcker, mina karaktärer som jag tycker så mycket om.  - Jag ska lyckas, något annat går inte för sig!

Det är en fin morgon, mitt nya surdegsbröd ligger i bunken och jäser, tankarna virvlar runt likt höstlöven i en storm, upp och ned, hit och dit. Tänka sig att Tove kan ha så många tankar gömda här inom sig, jag försöker dela med mig men de bara fyller på, nya vinklar, nya försök i mitt liv efter. För mitt liv är inte det liv jag valt att leva, det ändrade min son på då han valde att gå, nu är det ett omilt liv, men ändå så fyllt av kärlek till livet och det som finns bortom nästa hörn. Man vet aldrig, plötsligt händer det. Ha en bra dag!

English Version

Looked out when I turned up the green, the landscape was covered with fog, the temperature was at 1 ° and is felt winter time come in leaps and bounds. Did the bread I baked yesterday by sourdough, what a disaster, total failure, but I try again, but now in a different way and with a little yeast help. Luckily you do not competed in this for when I had gone out with Hove before.

Well, you have to fail in order to learn as it is and I'm learning all the time new things. When you were young did you naive enough that it would end with school, but now it eagerly taking in the newness of your mind and wish to once again got to be young and to have the opportunities that arise from time to one all too often throw away at that age.

Ah yes, here I am at my firm 48 years old legs, dreaming of authorship, mourning my son and looking up at the sky and wonder if he's there somewhere, if he could see his mother and all the regret I carry within me every day of my future life.

Butterflies in the stomach of the new job that I probably had as wonderful, eager anticipation, commuting as I tremble over because I put a car driving many years ago but has now taken up again. The desire to catch as much in my life that I unfortunately do not have time, desire for the operation that will make me easier, help me to keep sugar and other lifestyle diseases away from my body.

Concerns about how life should form themselves, the concern that no one will come to read what I write, my good books, my characters that I love so much. - I shall succeed, something else will not do!

It is a fine morning, my new sourdough bread in the bowl and ferment, the thoughts swirling around like autumn leaves in a storm, up and down, back and forth. Imagine that Tove can have so many thoughts hidden here inside, I try to share with you but they just load, new angles, new trials in my life for. For my life is not the life I chose to live, it changed my son when he chose to go, now it's a harsh life, yet so full of love for life and what lies beyond the next corner. You never know, suddenly it happens. Have a great day!

 

Sölvi

21 september 2012 12:16

Vet du,du skriver så oerhört vackert,och gripande! Det är lätt att känna med dej,när man läser det du skriver.
Jag känner även så väl igen mej i en del av det du skriver.Jag står,precis som du,på mina stadiga 48-åriga ben.(jag fyller det om en måndad,drygt).Jag har också drömar,känner sorg varje dag,i större eller mindre grad.Jag har heller inte valt det liv jag fått.Men jag måste på nåt sett försöka göra det bästa av det,och det har faktisk blivit bättre med åren,konstigt nog.
Jag har inte läst nåt annat du skrivit,men om det är lika bra som det du skriver i din blogg,så kan det inte bli annat än bra! Lycka till med allt.Hälsningar Sölvi

http://kristenbloggen.blogg.se/?tmp=435499

Tove Birkeland Brandt

21 september 2012 13:08

Tack fina Sölvi för dina snälla och rara ord, för din vänskap och medkänsla och för att du lyfter upp mig i min tro att lyckas. Hoppas höra av dig igen goa du. Stor Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...