Älskade Kim idag svepte sorg in i mig, saknaden fick tårarna att falla. Det är skönt att släppa på den ventil som sista halvåret varit stängt och istället byggt upp ett tryck inombords.

Gud skall veta att jag försöker vara stark. Men för vad, säg mig det hjärtat för vad?

För att någon sagt att man inte skall gråta? Jag vet inte, det är så dumt. Jag har bilder i huvudet där du skuttar runt som liten, sträcker dina knubbiga armar efter mig vill att jag skall lyfta upp dig. Din systers yngsta son är så likt dig som liten, lilla Alexander. Han ler på samma sätt som du alltid gjorde, han är glad. Gud du skulle stannat, värnat om de små,  varit en del av dem, du har inte ens sett honom. Hur skall man få honom att förstå att han hade världens underbaraste morbror? Och barnet i magen?

Allt gör så ont, tankarna plågar och river. Önskar jag kunde stoppa dem men nu rinner tårarna fritt, så länge sedan det var.

Jag talar till dig som att du satt bredvid mig, gör du det Kim? Finns du med mig?

Jag vill ju tro att det är så, men tiden gör det svårare och svårare. Jag vill höra dig ropa mamma igen, men det är tyst.

Ett tecken, ett litet tecken till din mamma...

English version

Loved Kim today swooped sadness inside of me, missing were the tears to fall. It's good to let go of the valve that last half was closed and instead built up pressure inside.

God knows I'm trying to be strong. But for what, tell me the heart for what?

For someone to say that you should not cry? I do not know, it's so stupid. I have pictures in your head where you jump around like little, stretch your chubby arms after me want me to pick you up. Your sister's youngest son is so much like you as a small, little Alexander. He smiles just like you always did, he's happy. God, you would have stayed, defended the small, been a part of them, you have not even seen him. How to make him understand that he had the most wonderful uncle? And the baby in the womb?

Everything hurts so much, tormenting thoughts and river. I wish I could stop them, but now the tears flowing freely, so long ago it was.

I speak to you as you sat next to me, you make it Kim? Are you with me?

I want to believe that this is so, but time makes it harder and harder. I want to hear you shout mother again, but it's quiet.

A sign, a small sign to your mother ...

Visa din banner annons här, helt gratis!

 

Ermin

27 oktober 2012 20:34

Vila i frid Kim Lindqvist. Jag kände inte dig men din mamma är en underbar mamma som delar med sig om vem du hennes son är. På sätt och viss lever du kvar i alla som får uppleva det här och det ger oss styrka att vilja bli bättre människor för att skapa en bättre värld. Du betyder mycket och jag hoppas att ditt namn lever för evigt.

Love
/Ermin

http://gratis-trafik.se

Tove Birkeland Brandt

28 oktober 2012 09:34

Tack snälla Ermin för dina fina ord, det värmer mig inombords. Och jag är så stolt att vara Kims mamma, och stolt över att han verkligen fatsnar i andras tankar. Det är att Lyckas. Kram

 

Catarina

28 oktober 2012 01:30

En stor kram till dig <3

http://keckla.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

28 oktober 2012 09:33

Tack snälla och omtänksamma Du.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...