Såg att Per Morberg tänkte äta ärtsoppa och pannkakor idag och faktum var att jag blev riktigt sugen. Jag följde Pers länk ut till pannkakorna , de han tänkte göra, kollade receptet och eftersom de verkade smarriga länkade jag till dem här.

Ska själv djupdyka i frysboxen och se om det finns ärtsoppa där.

Annars fortsatt sjukskriven, men det blir väl att friskskriva sig i kväll, jag har ju ändock resten av veckan ledig för att kurera mig innan det bär av mot jobbet igen. Kändes så ynkligt att sjukskriva sig över huvud taget, jag brukar nämligen alltid gå på jobb, men så fick det bli eftersom kräkandet och yrseln satte stopp för att stå på benen.

Men som sagt i kväll ringer jag och friskskriver mig igen.

Så var frysboxen avkontrollerad och naturligtvis så fanns där ingen ärtsoppa, men jag har röda linser så jag kokar en soppa själv, på röda linser, kålrabbi, palsternacka och morot. Till det så serverar jag så klart pannkakor. Ingen  Morbergs middag då men nästan.

Förhoppningsvis blir det gott i alla fall, brukar det ju bli.

Gårdagen pysslade jag lite i takt med den ork jag återvann, tände ljus för Kim på altanen så att jag kunde stå och titta på dess sken i fönstret på dörren, min älskade ängel. Tankarna kan inte sluta gå till dig, du vilar i dem var dag, men med mera ork. Minnena ger glädje, men också stark saknad. hela tiden finns det en önskan om att du skall vara här. Jag känner mig aldrig mera hel, du fattas mig. Stoltheten över att vara just din mamma värmer upp lite i mitt inre, du var en helt underbar son. Så mycket du gav mig i ditt sjuttonåriga liv. Saknad hjärtat, så fruktansvärt saknad.

Älskar dig tills mitt sista andetag, för då älskade Kim ses vi igen. / Mamma

English Version

Saw that Per Morberg thought eating pea soup and pancakes today and the fact was that I was really hungry. I followed Pers link out to the pancakes, the ones he was going to do, checked the recipe and because they seemed scrumptious I linked to them here.

Should self-deep dive in the freezer and see if there's pea soup there.

Otherwise, continue on sick leave, but it will be well to fresh write this evening, I have still the rest of the week off to cure me before heading to work again. Felt so miserable that sick at all, I usually namely always go to work, but it had to be because Brute force and dizziness stopped to stand on his legs.

But as I said tonight I call and healthy write me again.

So was the freezer avkontrollerad and of course there was no pea soup, but I have red lentils so I cook a soup himself, on red lentils, kohlrabi, parsnips and carrots. To it so I serve as clear pancakes. No Morbergs dinner time but almost.

Hopefully it will be good in all cases, it is usually the be.

Yesterday I fiddled a bit in pace with the stamina I once won, lit candles for Kim on the patio so I could stand and watch the light in the window of the door, my beloved angel. The tanks could not stop go to you, you rest in them every day, but with more energy. The memories bring joy, but also strong regret. all the time there is a desire for you to be here. I never feel more full, you made me. Pride in being just your mom warms up a bit in my mind, you were a wonderful son. How much you gave me in your seventeen year old life. Missing heart so terribly missed.

Love you till my last breath, because loved Kim see you again. / Mom

Jag kikade runt lite på nätet och stöp praktiskt taget över Barnfattigbloggen, en sida som tar upp hur det är att vara barn och fattig i Sverige. En tanke slog mig att man aldrig talar om det här, man hör inget om fattiga barn i vårt land. Hjälper man dessa familjer nog mycket, hjälper man barnen eller tappas de bort helt i vår iver att hjälpa flyktingarna som kommer hit? Jag menar verkligen inte att låta rasistisk för jag som många andra har hjälpt de nya flyktingarna i Glava till exempel, genom att skänka kläder, skor, leksaker.

Men jag har funderat mycket på hur vi har råd att hjälpa flyktingarna som kommer hit men inte de som bor i vårt avlånga land, de psykiskt sjuka, de gamla, de fattiga barnen, alla våra uteliggare. Jag menar alla de som av en eller annan orsak fallit ur samhällets ramar. Skall de kanske skylla sig själva eftersom det inte finns pengar nog för att hjälpa dem?

De har varit med och betalat skatter tidigare i sina liv, oavsett om de sedan blivit sjuka eller fallit offer för omständigheter. Vart tog pengarna vägen som gav oss alla rätten att kunna HA RÅD att sköta våra tänder, eller för den delen att gå till läkaren om vi blir sjuka. Omkostnaderna har rusat förbi lönerna och ändå skall vi visa oss givmilda och ta hand om alla som vill ha en bit av kakan utan att ha bidragit till den. Förlåt, men jag upprörs av alla utslagna grupper av medborgare som redan finns här och visst anser jag att man skall hjälpa andra i behov. Men prio ett måste väl ändå vara att hjälpa dem som redan finns här?

Jag ömmar så för våra unga som har det så tufft i samhället idag, inga jobb, inga aktiviteter, fattiga föräldrar, snälla det blir ju mer och mer vanligt med suicid i denna grupp. Måste vi inte försöka ömma för de som lider i vårt land också inte bara krigsoffer från andra länder, kanske skifta åsikt på hur vi skall hjälpa flyktingarna. Ge det stöd som behövs i deras respektive länder istället?

Jag vill då inte sitta stillatigande när jag känner att det bygger kaos inombords med alla dessa orättvisor som pågår runt oss. I en annan aspekt måste jag också fråga mig om det är rätt att då man släpper in flyktingar här, ge dem tak över huvudet och sedan skita i dem totalt, så att befolkningen på de orter de hamnar i får ha förbarmande över dem och deras välbefinnande.

De som kommit till Glava, har man på orten fått samla ihop till varma kläder, skor, leksaker, tvål, tandborstar, tandkräm, schampo ja name it åt. Är det skattebetalarnas skyldighet att värna om dem, då staten säger att de får komma hit?

Klart man reagerar och inte vill man någon enda människa illa men det får väl ta slut till sist, vi måste hjälpa dem som finns här, de som inte kan hjälpa sig själva.

English Version

I looked around a bit online and steeping practically Children Poor blog, a page that addresses how it is to be children and the poor in Sweden. A thought occurred to me that you never talk about this, you hear nothing about the poor children in our country. Helps you these families probably very, helps children or dropped the removed completely in our eagerness to help the refugees who come here? I mean really letting racist because I like many others have helped the new refugees in Glava, for example, by donating clothes, shoes, toys.

But I've been thinking a lot about how we can afford to help the refugees who come here, but not those who live in our country, the mentally ill, the aged, the poor, the children, all of our homeless. I mean all those who for one reason or another dropped out of society frames. Should they may blame themselves because there is not enough money to help them?

They have been through and paid taxes earlier in their lives, whether they then become ill or victims of circumstances. Where did the money go that gave us all the right to be able to AFFORD to take care of our teeth, or for that matter to go to the doctor if we get sick. Expenses have rushed past wages and yet we shall show us generous and take care of everyone who wants a piece of the pie without having contributed to it. Sorry, but I'm troubled by all marginalized groups of citizens who are already here and yes, I think you should help others in need. But the number one priority must surely be to help those who are already here?

I seams so for our young people who have it so tough in today's society, no jobs, no activities, poor parents, please, there's more and more common with suicide in this group. Should we not try to tender for those who are suffering in our country too not just war victims from other countries, perhaps shifting views on how to help the refugees. Provide the necessary support in their respective countries instead?

I will not sit in silence when I feel that it is based chaos inside with all these injustices going on around us. In another aspect, I must also ask me if it is right that when you release the refugees here, give them a roof over their head and then dump them in total, so that the people in the places they end up in will have mercy on them and their well-being .

Those who come to Glava, has been in the community gather to warm clothes, shoes, toys, soap, toothbrushes, toothpaste, shampoo yes name it ate. Is the taxpayer's obligation to protect them, when the state says they have to come here?

Of course you react and do not want to be anyone else hurt, but it'll have to end at last, we must help those who are here, those who can not help themselves.

Sköna morgon, ett stick i fingret och det visade sig vara normalt och det trevliga är att jag mår bättre igen, idag låg det på 5,6 vilket är ett ypperligt värde, men jag har väl sockertoppar eftersom det blir så konstigt i kroppen och då menar jag definitivt inte sockertoppar som man diskuterar hos Dansukker

Nej det här är förhöjda sockervärden och sockerfall. Men jag tänker inte klaga, jag mår ju bättre på alla vis, lite huvudvärk kvar men det får väl bli en Alvedon för detta, sedan ska jag försöka sätta mig med boken igen så jag kan skicka den tillbaka till Kristina Simar , en helt fantastisk kvinna. Tålamod till tusen med en knagglig skribent som mig, med hennes hjälp är jag ävertygad om att det till sist blir en bra bok om Kim till sist.

Hösten har slagit till rejält eller jag ser det nog mera som en tidigarelagd vinter eftersom kölden slog till så hastigt, ena dagen regnade det småspik och nästa frös det totalt.

Faktum är att jag hatar vintern och gärna hade kunnat tillbringa mitt vinterliv i Spanien, men det närmaste Spanien jag kommer i dagsläget är den goda paella jag lagade till under gårdagen. Men jag saknar det jag hade där nere, det var fint. Men gud bevars jag kommer slå igenom till sist och Då ska jag tillbringa tid i Spanien för att skriva och njuta. Lät det som ett bra självförtroende? Inte alls, jag försöker bara peppa mig själv till att tro på min förmåga. Jag måste väl kunna vara bra på någonting?

Det är B att min Kim inte är här, han hade varit stolt över att mamma skriver böcker, även om han inte haft tröken att läsa dem, min fina goa lilla Kim. Saknaden är för jävlig vissa stunder. Men gubben mamma lovade dig vid kistan att leva för oss båda, så det är vad jag gör nu. Känner du livet, älskade Kimpan?

Mamma

English Version

Beautiful morning, a finger stick and it turned out to be normal, and the nice thing is that I feel better again today, it was at 5.6, which is an excellent value, but I have well-sugar spikes because it is so strange in the body and then I mean definitely not sugar peaks that are discussed in Dansukker
No, this is elevated sugar levels and sugar cases. But I'm not complaining, I'm the better in every way, a little headache still but it may well be a Alvedon for this, then I'll try to put me with the book again so I can send it back to Kristina Simar, a truly remarkable woman . Tolerance to a thousand with a bumpy writer like me, with her help, I ävertygad that it finally becomes a good book on Kim finally.
Autumn has hit sharply or I see it, probably more as a premature winter because the cold struck so suddenly one day it rained cats and dogs and the next it froze completely.
In fact, I hate winter and well have to spend my vinterliv in Spain, but the closest Spain I will in the current situation is the best paella I cooked for yesterday. But I miss the one I had down there, it was fine. But God GOOD HEAVENS I will break through at last, and then I spend time in Spain to write and enjoy. Sounded like a good self-esteem? Not at all, I'm just trying to pep myself to believe in my ability. Well I have to be good at something?
It is B that my Kim is not here, he would have been proud mom writes books, although he has not had tröken to read them, my good goa little Kim. Missing is the shit some moments. But the old man's mother promised you at the coffin to live for both of us, so that's what I do now. Do you feel life, loved Kimpan?
Mom

Som ni säkert förstår så handlar inte detta om Kissie som i Kissies blogg, utan om min lilla katt som heter Kissie.

Men visst är den välkända Kissie också en mycket vacker flicka, för flicka kan jag som är 48 år gammal kalla henne.

Men själv föredrar jag nog min egen lilla Kissie. Titta och njut, hon är helt underbar.

  Senare tid har min kropp krånglat, jag har haft dimsyn eller fladdrande ringar i synfältet och om jag blundat har det blivit färggrannt. yrsel, illamående. Jag har druckit som en tok och kissat desto mera och varit illamående. Idag sjukskrev jag mig för jag har huvudvärk och illamående och kände att det var ingen idé att åka på jobb, kunde inte sova på grund av huvudvärken så nu sitter jag här framför datorn och bloggar om eländet. Slog upp kostdoktorn.se på nätet och kollade värden för diabetes. Fastande som jag är nu borde ligga på 6.0, men då jag testade med makens sockerapparat ja så låg det på 7.0, kollade även tidigare i veckan och även då låg jag högt.

Faktum är att jag misstänkt diabetes ett tag så det får väl bli en koll hos en doktor kanske. Önskar att de rappade på med operationebeskedet så jag kunde få komma iväg på Gastric Bypass snart, vill inte hinna bli sjuk innan det blir av, som jag nu befarar är på gång att hända.

Får ringa jobbet också och förklara torsdagens event för min arbetskamrat, jag skulle bara jobba tre daar den här veckan så det blir nog hemma de tre dagarna nu så jag inte smittar någon med kräka, måste vara aktsam med de gamla.

Göra idag då? Vila, läsa och förhoppningsvis slippa kräkas mera, men sova tycks vara problem.

Usch, nu sitter jag och klagar. Förlåt!

Det är illa att göra det när man trots allt kan fånga dagen, tittade ut genom köksfönstret på det höstfärgade landskapet, på trädet med skäggmossan och tänkte på Bauer och hans trollberättelser. Nog är det så att livet går sin gilla gång här i Lillstugan, jag tänker på min änglason. Så fort jag slår upp de gröna kommer tanken, saknaden och likaså brukar det vara på kvällen, den sista tanken är Kims. Han uteblir från mina drömmar, eller tufft nog måste jag erkänna att det är drömmarna som uteblir helt. I alla fall de drömmar jag skulle kommit ihåg.

English Version

Lately, my body malfunctions, I have had blurred or flickering rings in the visual field, and if I turned a blind eye has become colorful. dizziness, nausea. I've been drinking like crazy and peeing all the more, and nausea. Today I am sick because I have a headache and nausea and felt that there was no point in going on a job, could not sleep because of headaches, so now I'm sitting here at the computer and blog about misery. Banged up kostdoktorn.se online and checked the values for diabetes. Fasting as I am now should be on 6.0, but when I tested with spouse sugar unit yes so low it on 7.0, even checked earlier in the week and even then I was high.

In fact I suspect diabetes for a while so it'll be an eye of a doctor maybe. Wish they rapped on with surgery news so I could get off on Gastric Bypass soon, do not have time to get sick before it gets off, which I fear is going to happen.

Will make the job too and explain Thursday's event for my colleague, I would only work three daar this week so it will probably be home three days now so I do not infect someone with crow must be careful with the old.

Make today? Rest, read and hopefully avoid vomit more, but sleep seems to be the problem.

Yikes, now I sit and complain. Sorry!

It's bad to do that when we nonetheless can seize the day, looked out the kitchen window at the autumn colored landscape, the tree with beard moss and thought of Bauer and his magic stories. Enough is it that life goes on as usual here in Lillstugan, I think of my änglason. As soon as I turn up the green will tank, missing and also it is usually in the evening, the last thought is Kim. He misses my dreams, or tough enough, I must admit that it is dreams that absent. In all cases, the dreams I would have remembered.

Maken är en klippa i köket, idag har han bjudit mig på en fantastisk middag här hemma. Mjölkkokt torsk med stuvad Fänkål och morot. till detta serverade han purjolöksmos. En middag helt i Mannerström stil, så himla gott det var.

Jag bara älskar att vara gift med en kock, och nu står han och grejar med brödbak, surdegsbröd så klart i en riktig Heléne Johansson anda.

Han är min egen mästerkock, fast det kanske är bäst att tona ned lite så inte han blir alldeles för mallig.

Vad jag gjort idag, hälsat på mor & far och bjudit dem på äppelkaka och vaniljsås och så har jag vilat mig eftersom jag känt mig dålig, yr och illamående.

Fick i alla fall igång en maskin med tvätt och så har jag vikit det som blivit tvättat och torrt, annars som sagt inte många knop alls och blir jag inte bättre innan morgondagen så blir det allt sjukskrivning vilket är ovanligt för att vara mig. men det beslutet får jag ta i morgon.

Lilla Kissie har varit med och inspekterat det arbete jag gjort idag, kollat så jag lagt kläderna i rätt högar. Charmiga lilla kissen vår och nu ligger hon här på bordet och sover.

Nej, dags att ta kvällen från datalivet och ge sig in i rummet för att se på det okända, så ha nu en riktigt fin kväll alla underbara läsare. Och till min lilla Kimpan säger jag "Mamma älskar dig Gubben, hoppas du kan höra det. Saknar dig så otroligt mycket."

English Version

Her husband is a rock in the kitchen, today he invited me to a fabulous dinner at home. Milk Boiled cod with creamed fennel and carrot. to this, he served purjolöksmos. A dinner completely in Mannerström style, so amazingly good it was.

I just love being married to a chef, and now he and tinker with bread, sourdough bread, of course, in a real Helene Johansson spirit.

He is my master chef, though it is perhaps best to tone down a bit so he does not get too cocky.

What I did today, visited mother & father and invited them on apple pie and custard and I have rested me because I felt bad, dizzy and nauseous.

Got at least running a machine with laundry and then I folded it as been washed and dry, or as I said not many knots at all and I do not get better before tomorrow so it becomes sick, which is unusual for me. but the decision I have to take tomorrow.

Little Kissie has been inspected and the work I've done today, watched as I put the clothes in the correct piles. Charming little kitty spring and now she lies on the table and sleep.

No, time to take the evening from the data and giving into the room to see the unknown, so have now a really nice evening all wonderful readers. And to my little Kimpan I say "Mommy loves you little man, hope you can hear it. Miss you so much."

Tomas Tranströmer skrev en dikt som jag tycker passar nu i höstens kanske lite vemodiga tid. En tid då allt lägger sig ned för att vila, allt utom vi människor. Vi sliter flitigt på med livet. Min son vilar i den halvfärdiga himlen, för mig, mitt begrepp är att jag är inte där ännu så då kan den inte vara färdig. Jag tror att min son väntar på mig den dag jag skall ge mig av. Bistert är det dock att jag ingenting känner av hans närhet, det är tomt och stilla och allt jag har är min tro, jag vilar mig i den. För om jag tappar tron om en fortsättning finns inget mer att leva för, det här livet är för kort och för stridigt, så mycket man måste gå igenom. Det måste finnas ett syfte för allt det här. Eller?

Den halvfärdiga himlen

Modlösheten avbryter sitt lopp.   

Ångesten avbryter sitt lopp.

Gamen avbryter sin flykt.

Det ivriga ljuset rinner fram,   

även spökena tar sig en klunk.

Och våra målningar kommer i dagen,   

våra istidsateljéers röda djur.

Allting börjar se sig omkring.   

Vi går i solen hundratals.

Var människa en halvöppen dörr som

leder till ett rum för alla.

Den oändliga marken under oss.

Vattnet lyser mellan träden.

Insjön är ett fönster mot jorden.

English Version

Tomas Transtromer wrote a poem which I think is now in the autumn perhaps a little melancholy time. A time when everything settles down to rest, everything except humans. We toil diligently on with life. My son rests in the half-finished heaven for me, my concept is that I'm not there yet, then it can not be done. I think my son is waiting for me on the day I will leave. Grimly, it is that I know nothing of his presence, it is empty and quiet and all I have is my faith, I rest me in it. Because if I lose the faith of a continuation is nothing more to live for, this life is too short and disputed, so much you have to go through. There must be a purpose for all of this. Or?

The half-finished heaven

Modlösheten interrupt its course.

Anxiety interrupt its course.

Vulture interrupts his escape.


The eager light runs forward,

even the ghosts take a sip.


And our paintings in the day,

our istidsateljéers red animal.


Everything starts to look around.

We walk in the sun hundreds.


Each man a half-open door

leading to a room for everyone.


The infinite ground beneath us.


The water shines through the trees.


Lake is a window to the world.

Tänk vad sugen man kan bli på godsaker när man ser Per Morberg laga till sådant som Pavlova på teven. Men tur nog så har jag äppelkaka och vaniljkräm att gotta oss med idag. Ledigt i morgon, så i kväll unnar jag mig ett glas Whisky.

Ska snart slänga mig i duschen och få bort matdoften som biter sig in i hud och hår. Idag har jag serverat stek med potatis, gräddig sås och röd vinbärs gele och till kvällen har jag lagat till risgrynspudding med saftsås samt stekt ägg till smörgåsar. Det är lite ensamt på jobbet, men inte direkt svårt, i alla fall inte på helgen, då är det värre på vardagarna då man skall laga mat till Skola, äldrevård och restaurang, dagis och fritids och hålla reda på all specialkost. Utöver att laga mat idag så har jag skurat köksgolvet och diskat i massor så nu är det fint. Men så kom jag på att jag glömde stämpla ut när jag kommit hem, men det får jag väl rätta till på tisdag genom att gå in på datorn. Bättre sent än aldrig.

I morgon tänker jag försöka att läsa och korrigera i mitt manus om Kim, en hel del att jobba med just nu. När det gäller skrivandet känns det som jag tappat massor eftersom jag inte har någon tid över, eller ja för att jag är för trött hela tiden och har svårt att sätta koncentrationen på rätt ställe. Brukar bli att jag slår ned den F---- röven i soffan. Blir att ta sig i kragen igen, ett måste att prioritera och ta hand om de drömmar man har inom sig.

English Version

Imagine how hungry you can get the goodies when you see Per Morberg cook such as Pavlova on the television. But lucky enough I have apple pie and vanilla ice cream have a field day with us today. Available tomorrow, so tonight I do not begrudge me a glass of whiskey.

Will soon throw me in the shower and get rid matdoften that bites into the skin and hair. Today I served the steak with potatoes, creamy sauce and red currant jelly and in the evening, I cooked the rice pudding with fruit sauce and fried egg sandwiches. It's a bit lonely at work, but not exactly difficult, at least not on the weekend, then it's worse during the week when they will cook for school, health care and restaurant, nursery and leisure and keep track of any special diet. In addition to cook today, I scrubbed the kitchen floor and washed the dishes in plenty so now it's fine. But then I realized that I forgot to punch out when I got home, but I guess I'll fix on Tuesday by going on the computer. Better late than never.

Tomorrow I will try to read and correct in my script on Kim, a lot to work with right now. With regard to the writing, it feels like I've lost a lot because I have no time to spare, or yes because I'm too tired all the time and find it difficult to put the concentration in the right place. Tends to be that I turn down the F ---- ass on the couch. Will be to pull themselves together again, one needs to prioritize and take care of the dreams you have inside.