Ja just nu känns det faktiskt precis så här. Jag räknar bort dagar av mitt liv, de försvinner för att aldrig komma åter och jag har inget som helst utbyte av dem. Men jo jag har ett jobb säger nog en del, men det är inte mitt val, det är inte det jag vill göra, inte inners inne, det är bara ett jobb och man har inte rum att skapa där, det finns inget utrymme för kreativitet, men jag har en underbar make, fina döttrar som gett mig underbara barnbarn och jag har en sorg som hela tiden gör sig påmind. Att ha ett barn i himlen eller ännu hårdare sagt att ha ett dött barn är ett helvete, jag tänker på honom varenda dag. Har hoppats att känna av hans närvaro i snart två långa år, men inget känns. Jag är deprimerad och livet är allmänt tungt. Jag försöker hålla huvudet ovanför ytan men det är tufft, när inget roligt verkar vilja komma in i livet heller så blir det ju inte lindrigare heller. Jag önskar så att jag vann på Lotto, att livets chans trillade ned vid mina fötter för ärligt talat så är mitt liv så bottentrist det kan bli, det är visset och jag önskar inget hellre än en ny möjlighet. Men jag kämpar för att vi skall klara av allt ekonomiskt just nu, det är svårt att just ekonomi skall styra när det kostar hälsan utan att man kan säga NEJ.

Man trallar framåt i samma fotspår utan att ta sig av spåret för det är vad som krävs, man stannar liksom aldrig till vid någon ny hållplats för att se sig omkring, nej man tvingas framåt mot nästa dag eftersom det styr livsfunktionerna.

Jag vet egentligen inte vad som skulle få mig glad igen, men jag önskar så innerligt att få känna den känslan, det är tufft att må dåligt och inte finna sig själv, sin inre glädje som någonstans blivit fjättrad och gömd.

Huvudet är fullt av attityder, andras attityder. Hur man har förmåga att se ned på andra utan att de gjort dem någonting, eller ens funnits i deras liv. De har helt enkelt gjort sina egna felval i livet och för det kan en okänd människa döma dem. Kräks på det här, det är uselt och det gör mig illamående.

Men vad vet jag, kanske är det så man skall vara idag för att vara omtyckt och bra. Själv vandrar jag ensam utan vänner att umgås med och kanske är det just detta som gör det. - att jag vill vara okej mot andra, jag vill inte tala illa, eller se ned på någon men orkar inte längre säga ifrån, när jag hör/Ser någonn göra det. Är så trött, så sliten och så borttappad,faktum är att jag känner mig helt vilse.

Antideppresiva, instängda tårar, inbyggt fängelse, stress och utanförskap. Detta är beskrivningen av mitt liv idag.

English Version

Yeah right now it feels really like this. I count away the days of my life, they disappear, never to come back, and I have absolutely no exchange of them. But yes, I have a job say probably some, but it's not my choice, it's not what I want to do, not inners inside, it's just a job and you have no room to create there, there's no room for creativity , but I have a wonderful husband, beautiful daughters who have given me wonderful grandchildren and I have a sadness that always makes itself felt. Having a baby in heaven or even harder said to have a dead child is a hell, I think of him every day. Have been hoping to sense his presence in almost two long years, but nothing feels like. I am depressed and life is generally heavy. I try to keep my head above the surface, but it's tough when nothing seems funny like to come into life again so it is not minor either. I wish that I won the lottery, the life chances fell down at my feet to be honest this is my life so boring bottom it may be, it is withered, and I wish nothing more than a new opportunity. But I fight for us to manage all the financial right now, it is difficult to precisely control the economy when it costs health but that one can say NO.
It gratings forward in the same footsteps, but to get the track because that's what it takes, to stop and never at any new stop to look around, no one is forced ahead to the next day because it controls the vital functions.
I really do not know what would make me happy again, but I wish so deeply to feel that feeling, it's tough to feel bad and not find himself, his inner joy that somewhere been shackled and hidden.
The head is full of attitudes, attitudes of others. How to have the ability to look down on others, but they made them something, or even been in their lives. They have simply made their own wrong selection in life and for that, an unknown person judging them. Vomits on this, it's bad and it makes me nauseous.
But what do I know, maybe it's so you must be today to be liked and well. Of course I wander alone without friends to socialize with and perhaps it is precisely this that makes it. - I want to be okay with others, I do not want to speak ill, or look down on someone but can no longer speak out, when I hear / see någonn do it. Is so tired, so worn and so lost, the fact is that I feel completely lost.
Antideppresiva, trapped tears, built prison, stress and alienation. This is the description of my life today.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...