Känns så bra i mitt liv just nu, suddade tankar, rensade åsikter. Framtiden väntar.

Konstigt det här med mig, men jag måste bearbeta mig själv inombords, månad efter månad, vrida och vända. Diskutera med jaget innan jag kan se värdet i det jag hela tiden vetat egentligen, men vad spelar det för roll?

Nu står jag här, fast i mitt beslut. "Jag har ett eget värde och inget kan ta det ifrån mig. Jag duger som jag är".

Så nu har jag sagt det igen och vad skönt det känns. Livet har varit tufft mot mig och jag gav nästan efter där ett tag, men nu så kan nog självaste svarte fa bråka med mig om han vill och jag kommer ändå stå här upprätt och stark.

Jag har sett mig som ett offer så länge, hamnat i träsket på grund av det, tagit mig över själsliga svarta hål som bara vill föra en dit min son gick 2011.

Det Kim gjorde är inte rätt. Han fann inte styrkan att stanna, men modet att dö. Min son var en underbar kille, han gav kärlek till världen, spred ett ljus som andra inte kan ge och jag så förbannat stolt över att vara mor till denna fina ängel.

Men allt för länge har jag stått vid kistan nu, tankarna har suttit fast. Jag har suttit fast i min sorg.

Sakna mitt barn kan jag göra utan att välja bort livet, utan att gå under. Jag tillåts gråta.

Nu har jag också tillåtit mig själv att leva resten av mitt liv.

Livet är inte alltid så jädra enkelt, men det är en gåva och jag har en TRO som tillåter mig att välja livets alla överraskningar. Vad vet jag om morgondagen?

Kanske står jag som en miljonär? Hahaha, nej mer realistiskt nu.

Fylld av kärlek från stora och små och vad mer behöver jag än den underbara make jag har, mina fina tjejer och mina helt underbara barnbarn och två helt fantastiska bonusgrabbar - mina pojkar.

Jag har orden, författarskapet, drömmen om att Lyckas för min egen skull, drömmen om att lämna något efter mig när jag vandrar mot den andra sidan en dag, något som gör skillnad. Jag vet att detta är mitt kall, det är det jag verkligen är ämnad för. Att skriva.

Nåja man måste försörja sig också och det får jag vara glad att göra genom jobbet som Kock och i dessa arbetslöshetstider, ja då får man glädjas åt det man har.

Jag har öppnat dörren och sett solen skina på andra sidan, jag har funnit modet att slinka igenom och skjuta igen den med en smäll bakom mig. Tro mig, det har inte varit ett lätt val.

Depressionen har inte segrat över mig, jag har segrat över dess kraft.

Jag är en värdig vinnare, om någon för faktum är att det liv jag nu lämnat har inte varit lätt.

English Version

Feels so good in my life right now, erased thoughts, cleaned opinions. The future awaits.

Strangely this with me, but I have to process myself inside, month after month, twisting and turning. Discuss with the self before I can see the value in what I knew all along really, but what does it matter?

Now I stand here, though in my decision. "I have my own worth and nothing can take that away from me., I will do as I am."

So now I've said it again and how nice it feels. Life has been hard on me and I almost succumbed there for a while, but now you can probably himself black fa mess with me if he wants and I will still be here upright and strong.

I have seen myself as a victim for so long, ended up in the swamp because it took me over emotional black hole that just want to keep a where my son went 2011th

The Kim did is not right. He did not find the strength to stay, but the courage to die. My son was a wonderful guy, he gave love to the world, spread a light that others can not provide, and I am so damn proud to be a mother to this beautiful angel.

But for too long, I have stood by the coffin now, tanks have been stuck. I've been stuck in my grief.

Miss my baby, I can do without deselecting life, without going over. I'm allowed to cry.

Now I also allowed myself to live the rest of my life.

Life is not always so damn simple, but it is a gift and I have FAITH that allows me to select all of life's surprises. What do I know about tomorrow?

Maybe I stand like a millionaire? Hahaha, no more realistic now.

Filled with love from big and small, and what more do I need than the wonderful husband I have, my beautiful girls and my absolutely wonderful grandchildren and two absolutely fantastic bonus boys - my boys.

I have the words, his writing, the dream of Luck for my own sake, dream of leaving something behind me when I walk towards the other side one day, something that makes a difference. I know this is my calling, that's what I really meant for. Writing.

Well you have to make a living too, and there will I be happy to do the job as a chef and in these times of unemployment, yes then you have enjoyed what you have.

I opened the door and seen the sun shine on the other hand, I have found the courage to slip through and shoot back with a bang behind me. Believe me, it was not an easy choice.

Depression has not won me over, I have triumphed over its power.

I am a worthy winner, if any for the fact is that the life I have now left has not been easy

 

MammaLina

9 januari 2013 22:50

Härliga tankar idag!

Tove Birkeland Brandt

11 januari 2013 12:48

Tack, ja jag tar itu med mitt inre nu, måste till förändring och bara jag kan göra det för mig själv. Tack för att du följer mig i mina upp och ned dagar. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...