Det känns annorlunda runt mig, onda aningar fyller upp hela mitt inre. Jag brukar ha rätt när jag känner så här. I min närhet görs revolt. Känns som det smusslas bakom ryggen liksom, jag vet inte man ser tecken.

Så kommer små saker som pekar på att visst är det så som det inre talar om.

Det händer någonting, förnyade vänskaper både hit och dit, snack om möten. Illamående och min kropp skriker om  något illavarslande. Så länge sedan jag känt detta och nu är det där hela tiden, jag vet att något är på väg att ske.

Hemma är det annorlunda, tungor som tystnat. Känns som jag står ensam på ett konstigt sätt.

Osäkerhet som kryper in under skinnet, gör att man ser demoner åt både höger och vänster och denna förbaskade känsla som fyller upp hela kroppen. Något jag inte känt sedan en evig tid sedan.

Kanske för att jag inte varit närvarande nog och så känner jag mig fångad. Det är rätt för en att göra det som är roligt, att utvecklas, men för den andra är det ett tvång att stå kvar där man fastnat. På grund av pengar.

Otäcka tankar som tar över ibland, ge upp skriker de inre demonerna, "Ge UPP".

Känns som det finns en osynlig mur runt omkring mig dit folk inte vill sticka in näsan och jag lämnas då åt mittt öde.

Om jag hade fötts med ett annat kön hade jag i alla fall haft en helt annan port att slinka in i, H´s Paradis är alltid öppet, för de med julgranskulor och raka spett. Så förbannat trött nu, föra en kamp bara för att duga.

År efter år efter år där man sagt mig att jag inte duger, har satt fotspår som inte går att vaska bort. Hur man än tvagar så kommer det tillbaka. Jag är snart femtio år och livet känns tungt, ändå vet jag att nu måste jag bli glad, nu måste jag lyckas, nu måste jag nå drömmarna. Men ständigt hålls jag tillbaka, det är som att just JAG inte får göra något som är bra. Krav, från alla håll. KRAV som tar död på allt det som borde vara fint och kunde förändra för oss alla, eller oss alla. Vilka är alla?

Jag står ju själv.

English Version

It feels different around me, foreboding fills up my entire interior. I tend to be right when I feel like this. In my vicinity is rebellion. Feels like it smuggled behind his back as well, I'm not looking characters.

So, little things that indicate that it is true that the interior is talking about.

It happens something, renewed friendships both here and there, talk about meetings. Nausea and my body screaming about something ominous. So long since I felt this, and now it's there all the time, I know that something is about to happen.

At home it's different, tongues silenced. Feels like I'm standing alone in a strange way.

Uncertainty that creeps under your skin, make you look demons both to the right and left, and this damn feeling that fills up the entire body. Something I have not felt since a eternity ago.

Maybe because I have not been present enough and I feel trapped. It is right for one to do what is fun, to be developed, but for others it is a compulsion to remain where they are stuck. Because of money.

Nasty thoughts that take over sometimes, giving up screaming inner demons, "Give Up".

Feels like there's an invisible wall around me where people do not want to put your nose and I left when the mittt fate.

If I had been born with a different gender, I had at least had a completely different port to slip into H's Paradise is always open for those with baubles and straight spit. So damn tired now, a struggle just to do.

Year after year after year where they told me that I was not good enough, has left footprints that can not be panning out. Whatever you tvagar it will return. I'm almost fifty years and life feels heavy, yet I know now I have to be happy, now I have to succeed, now I have to reach my dreams. But I always held back, it's like I just can not do something that is good. Requirements, from all sides. REQUIREMENTS that kills everything that should be fine and could change for all of us or all of us. Who is everyone?

I am all alone.

Så kul upptäckte idag att även min arbetskamrat som jag tycker väldigt mycket om också gillar att meditera och har tilltro i healing och det okända. Vi hade ett mycket givande samtal på vår rast idag om den andra sidan, möten och hopp om framtiden. Kändes så bra, jag talade om Kim och hon om sin man. Två själar med liknande smärta.

Annars så har vi röjt och städat denna dag i massor, skurat och fejat och i restaurangen har gästerna lyst med sin frånvaro så vi har haft en del tid för städning. Vilket i och för sig är jättebra och nu så är det snart dags att göra kvällsmat igen och sedan fara hem.

Skönt att komma hem idag och se fram emot ledighet ett par dagar, det har varit uppslitande dagar nu, med mycket sorgsna tankar och jag vill helst bara vara ifred med mina tankar, just nu vila i sorgen.

I morgon skall jag iväg och se mitt nya barnbarn i Karlstad, lilla killen som föddes på nyårsafton och träffa underbara Alexander igen, så härligt. Syntest först i Arvika för att skaffa linser, så trött på skavande glasögon.

Så ni ser ledighet då är det mest att rusa runt tiull dem man inte hinner med då man jobbar.

English Version

So fun discovered today that my co-worker that I like very much also like to meditate and have faith in healing and beyond. We had a very good conversation on our break today on the other hand, meetings and hope for the future. It felt so good, I was talking about Kim and she is about her husband. Two souls with similar pain.

Otherwise, we have cleared and tidied this day in plenty, scrubbed and furbished and in the restaurant, guests have been absent so we had some time for cleaning. Which in itself is great, and now it's almost time to make dinner again and then go home.

It's good to come home today and look forward to time off for a few days, it's been agonizing days now, with very sad thoughts and I'd rather just be alone with my thoughts, now rest in grief.

Tomorrow I will go and see my new granddaughter in Karlstad, little guy who was born on New Years Eve and meet wonderful Alexander again, so wonderfully. Eye test first in Arvika to get lenses, so tired of chafing glasses.

So you see leave, then it's best to rush around tiull them you do not have time for when you're working.

Jag har kommit fram till jobbet, startat upp det jag behövt göra. Tårarna bränner inom mig, saknar dig så mycket. Tänker tillbaka och kan med fasa se den förbannade polisbilen som glider in på gården. Jag vill ju inte höra det de har att säga. Att jag har mist dig, att du av alla varit så nere att du tagit ditt liv utan att jag fattat det och uta att någon av alla dem som visste sagt någonting. Jag vet ju att du hade kunnat räddas om man visst vad som var på gång. Förstod inte Kimpan. förlåt mig.

Det är allt en jävla dag att stå på fötterna idag och att gå på jobb, men vilket val fanns där när andra är lediga. Vill sätta mig i ett hörn och bara krypa ihop, hålla om mig själv, vagga mig till tröst. Livet är så förbaskat orättvist.

Så lite folk förstår, så lite hänsyn som visas. Allt som oftast möts man av andras stora egon.

Mitt liv har kretsat runt ditt dödsfall i två långa år, jag har medicinerats i två långa år, älskade hjärtat mitt jag önskar så att det fanns en enda möjlighet att verkligen veta att vi ses igen i en annan dimension. Jag har sökt svaren i svenska kyrkan, men inte ens de förstår att ge hjälp så vart ska man vända sig. Jag sitter ensam med sorgen, tankarna och funderingarna som surrar i det inre. Finns det ett liv efter detta?

Jag hoppas ju så innerligt att det är så, för vad är det annars för vits med detta liv som man fått tilldelat sig.

Det är en hopplös dag idag och jag borde verkligen inte vara här, jag borde sitta hemma, hålla om ditt fotografi, tända rökelser och ljus, fått vara i stillhet med dig, släppa ut den åpngest som förintar mitt inre.

Jag la ned ett ljus i handväskan innan jag for på jobb så jag går till minneslunden efter jobbet idag och tänder ett ljus för dig. Du min underbart fina kille borde vara här och mig hade man kunnat undvara, jag hade bytt med dig om det gått.

Jag måste återgå till jobbet bara jag fått stopp på tårarna. Varför hände det här?

Jag älskar DIG så ofattbart mycket. / Mamma

Nåväl har talat med min dotter idag och hon förstod min reaktion men ingen av oss menade något illa så, tokigt bara känslostormar. Men nu vet jag deras regler och de vet min inställning,  stolt är jag i alla fall.

Har börjat mitt nya år med klagovisor, inte kul alls då detta skulle brytas helt så när jag kom hem från jobbet idag började jag leta efter nya kurser inom skrivande och har funnit några som jag nu gjort förfrågningar angående. Kommer också att söka till en Journalistutbildning på Distans i Februari då ansökningsblanketterna kommer ut på nätet.

Vill skriva nu och alltid, har ju också en annan skrivarkurs på lut över nätet, men det får vänta på pengaflöde. Just nu är det fattiglapparna Brandt och de har inte råd med utbildningar eller andra utsvävningar heller för den delen.

Men 2013 är det år jag skall lyckas med det jag företar mig så, då måste jag följa drömmarna. Att vidga skrivande är ett sätt att nå vidare, få nya synvinklar.

Väntar även på min operation, så mycket fantastiskt vet jag ju redan kommer ske detta år. Jag skall starta om mitt liv på ett sätt som om ett förflutet aldrig funnits.

Samtalsterapi kanske också kommer ligga på menyn i mitt liv, men än så länge avvaktar jag detta steg. Fast jag hörde hur Peter Lemark gjorde när han var dålig och nere via radion då jag for hemåt idag och det kändes skönt att få bearbeta problem som ligger och skaver inombords för att komma ut som en ny männsika på andra sidan.

Skall jag lyckas förändra något måste jag ta tag i mitt liv inte bara drömma om det, så jag har börjat dag ett med att göra just detta. Ett steg mot något jag verkligen vill och som jag är ämnad för att göra. Känns toppen.

Man kan tycka att jag går hårt fram mot nära och kära och vissa reagerar men man skall ha gått i mina skor för att känna det jag känner. Man skall ha tampats med de förluster vi gjort för att veta hur man får reagera och inte. Jag är ledsen om vissa blir stötta av detta, men när det gäller tex barnbarn har jag gett allt från mitt inre och blir då upprörd om jag tas ifrån rättigheter som jag tycker känns självklara. Att ta kort är inte fel och att visa sina vänner det man älskar mest av allt känns inte heller fel. Men så var det avklarat och utagerat och regelverk uppsatta. Over and out.

Nu skall jag dra mig in mot tevesoffan, ny arbetsdag i Glava i morgon igen vilken jag har preppat för så det är lugna puckar. Kan börja arbetsdagen 09.00, utan problem trots att arbetskompisen tagit ut flex och jag jobbar själv igen. Bara att gå med glada miner och invänta nya klagomål för alltid finns det något att klaga på när man ger sig fan på det.

Ha en skön kväll!

English Version

Well talked to my daughter today and she understood my reaction but none of us said anything bad so mad just emotional storms. But now I know their rules and they know my attitude, I'm proud anyway.

Have started my new year with lamentations, not fun at all, as this would break completely so when I got home from work today, I started to look for new courses in writing and have found some that I now made inquiries about. Will also look into a Journalist Training on Distance in February when the application forms will be on the Internet.

Want to write now and always, I've also another writing class in store over the net, but it must wait for cash flow. Right now, the poor Lapps Brandt and they can not afford the training or other debauchery for that matter.

But 2013 is the year I will succeed in what I undertake me, then I have to follow my dreams. Broadening writing is a way to reach further, get new perspectives.

Waiting even on my surgery, so very amazing, I know already will take place this year. I will restart my life in a way that if a past never existed.

Counselling may also will be on the menu in my life, but so far I await this step. Although I heard Peter Lemark did when he was poor and down over the radio as I drove home today and it felt good to get the process problems that lie and rub inside to come out as a new männsika on the other side.

Will I manage to change something, I grab my life not just dream about it, so I have started day one to do just that. A step towards something I really want and who I am meant to do. Feels great.

One might think that I walk roughshod over loved ones and some react but it must have been in my shoes to feel what I feel. You must have struggled with the losses we have to know how to react and not. I'm sorry if some are offended by this, but when it comes tex grandchildren I have given everything from my mind and becomes upset if I am taken away rights that I think are obvious. Making cards is not wrong and to show their friends what they love most of all feels not wrong. But it was done and been resolved and regulatory goals. Over and out.

Now I drag myself into the TV couch, new working day in Glava again tomorrow which I have preppat for so it is quiet pucks. May start working 09.00, with no problems despite working buddy took out the flex and I'm myself again. Just go with happy faces and await new complaint forever, there is something to complain about when you're getting the hell of it.

Have a nice evening!