Toves Tankar

Alla inlägg under februari 2013

Av Tove Birkeland Brandt - 28 februari 2013 16:10

Skulle sitta i lugn och ro för att meditera tänkte jag. Kroppen slappanade av, rösten jag följde var mjuk och strax sov jag som ett litet barn, flera timmar har försvunnit från min dag i ett så kallat viloläge. Nåja det är ju meningen jag skall vila men ändå känns det så bortkastat. Annars har jag letat artiklar och sådant om organhandel idag samt, lite magi och även lite om hur det är att vara synsk, allt för att läsa på inför den bok jag skriver på just nu. Måste bygga ihop mina byggstenar och det gör jag bäst genom noggrann efterforskning och roliga inslag.

För att tala om middagsmat så har jag tagit fram kycklinglår idag, tänkte passa på att göra kryddstarka saker till oss att mumsa på i kväll. Så har jag lagt fram korv inför morgondagen då jag och maken tänkt oss ut för att grilla korv i naturen, har kollat vädret i våra trakter och i morgon skall det skina en sol, resten av helgen är det mer molntäcke som tänker vila över våra huvuden. Men vi skall väl skriva lite under helgen så då kvittar det med vädret, synd bara att inte maken får njuta av värme och solsken då han äntligen får lite ledighet, får hoppas det hinner ändra sig med väderrapporterna.

Skall ändå bli otroligt skönt att se honom lite, det är ensamt här hemma när man går sjukskriven och inte träffar en kotte.

Fick ett förhandsbesked angående min operation och de trodde inte den blir av förrän möjligeh i slutet av april-maj. Sådan tid det skall ta, första beskedet jag fick var ju mars och nu, ja ni ser själva, men jag får väl bara ge mig till tåls den kommer ju när de bestämmer att det är dags. Bara inte mitt i sommaren hoppas jag.


English Version

Would sit in peace and quiet to meditate, I thought. The body limp suspected of, I followed the voice was soft and just slept like a baby, several hours have disappeared from my days in a so-called hibernation. Well that's the sentence I shall rest, yet it feels so wasted. Otherwise, I have been searching articles and such on organ trade today as well, a little magic and a little about what it's like to be psychic, all to study for the book I'm writing right now. Need to build up my building blocks and I do best by thorough research and fun elements.


To talk about food for dinner, I have developed a chicken today, thought fit to make spicy stuff for us to munch on in the evening. So I have put forward sausages for tomorrow when I and her husband had planned out for grilling sausages in nature, have checked the weather in our region and in the morning, the sun shining one, the rest of the weekend is more cloud cover that thinks sleep over our heads . But we are well write a bit over the weekend so then it does not matter with the weather, too bad that the spouse will enjoy the warmth and sunshine when he finally gets some time off, hope you forget to change the weather reports.


Should still be great to see him a little bit, it's lonely at home when you go on sick leave and not hit a cone.


Got a preliminary decision on my surgery and they did not think it gets the möjligeh until the end of april and May. Such time it takes, the first news I received was in March, and now, yes you can see themselves, but I'll just give me the patience it will of course when they decide that it's time. Just not in the middle of the summer I hope.


Av Tove Birkeland Brandt - 28 februari 2013 15:55

Jag vill passa på att ge er en möjlighet att fixa en prenumeration på en helt fantastisk occh givande tidning som heter SKRIVA.


http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137


Den ger sådan inspiration till skrivande och tar upp allt som man kan ha nytta av i sitt skrivarbete, ett måste för den som gillar att skriva och vill satsa på detta.


Av Tove Birkeland Brandt - 28 februari 2013 08:32

Solig dag igen, det känns fint det betyder att man kan gå utanför dörren på lilla huset där man annars så flitigt sitter och gömmer sig. Tror jag skall ta och skotta undan snön som ligger på altanen och röja bordet, vore väl fint att kunna gå ut där och tända lite ljus, njuta av solens strålar lite.

Gårdagen bjöd mig på mycket information och vi skrev en behandlingsplan så nu är jag inskriven på riktigt och skall gå i gruppterapi, ett år framåt är det tänkt. Många funderar nog på vad som fattas mig och det ska jag berätta.

Jag var ett helt vanligt barn som växte upp i ett tryggt hem, men som från tredje klass började att mobbas denna behandling höll på tills skolan slutade och självkänslan blev därefter. Jag tror det var det som avgjorde valet av killar också, jag ville ha kontakt med de tuffa som kunde skydda mig. Låt mig så här i efterhand skratta åt eländet, det var ju dem jag borde ha aktat mig för, det var de som slog och fördärvade livet, som talade om att jag inget var värd och jag lät det ske, alldeles för svag för att orka gå därifrån lät jag det ta hela min ungdom ifrån mig.

Mina barn fosterhemsplacerades, vissa kom tillbaka efter en hård kamp efter två år, rättegångar, utredningar, bedömningar och så klart Svek från dem man trodde skulle hjälpa i en svår situation. Min egen släkt, mitt kött och blod. De svek, fanns inte där utan lämnade mig åt mitt öde, spottade på mig.

Jag reste mig om än på vingliga ben, mötte kärleken den verkliga kärleken mitt i allt detta och han finns där tryggt vid min sida än i dag.

Livet fortsatte, min dåliga självkänsla likaså. Inte kan väl jag duga.

Min son ville bo med sin pappa och han fick det efter mycket bråk i hemmet, det slutade med en katastrof till sist, han drabbades av depression, ingen av de som visste sa någonting och så tog då Kim sitt eget liv.

Den fasansfulla chocken slog sönder mig, min förlust. Jag tappade mig själv, fastnade i ångest och förtvivlan och mitt i det här anklagades jag för att vara orsak till att min son tog sitt liv, åter igen mina bröder, men också en mobb på nätet som startats upp av  människor som inget visste om vår situation.

Jag sjukskrevs, lappade ihop mig själv behjälpligt genom den kärlek mina döttrar och min make gav mig, jag började jobba, rädslorna för andra människor är nu ett hopplöst faktum. Vem kan man egentligen lita på nu och mina svåra farhågor slog mig i ansiktet med full kraft ännu en gång, genom mitt nya jobb som kock. Jag stöttes ut, blev faktiskt utsatt för mobbing på arbetsplatsen på ett mycket utstuderat och elakt sätt, de knäckte den sista livsgnistan jag hade som brann inom mig. Jag stod ut i ca 5 månader, men sedan rann kraften ur mig och där står jag idag, sjukskriven igen, ville dö i tanken för bara någon vecka sedan, tappade tron på min matlagning, mina färdigheter all den kunskap jag bar inom mig bara försvann i rädslor. Skrek på hjälp, letade, tog de sista krafterna ur psyket. Jag är knäckt. Människor är skrämmande och nu skall jag lära mig att lita igen, lära mig att bearbeta, att sakta acceptera MIG och lära mig känna att jag är bra som jag är, en insikt jag inte alls har idag. Jag är så trasig och har så ont i själen att jag bara vill fly, fly livet och allt det hemska som kan ske i det. Även gömma mig från det fina, för det är ju ändå så sällan det händer något fint och positivt, och det fina kan man möta det mörka.

Enda trygghet jag har idag är maken, vilket naturligtvis ger mig en skräck att mista honom, vilket bidrar till svartsjuka och obehag, jag får väl säga: Dett kommer att bearbetas och förhoppningsvis kan jag en dag släppa ut den lilla flickan som den här livsberättelsen startade med igen, låta henne spira och känna. Jag är bra <3 Jag är älskad och duger som jag är.


English Version

Sunny day on, it feels good, it means that you can go outside the door of the little house where otherwise diligently sitting and hiding. Think I should take and shovel away the snow lying on the porch and down the table, would be well nice to go out there and lit some candles, enjoy the sun a bit.


Yesterday offered me a lot of information and we wrote a treatment plan so now I'm enrolled for real and will go into group therapy, one year ahead, it is supposed to. Many think probably what made me and I'll tell you.


I was a completely normal child who grew up in a safe home, but from the third grade began this treatment was bullied until school ended and self-esteem was then. I think that was what decided the election of guys too, I wanted to have contact with the tough who could protect me. Let me in retrospect laugh at the misery, that was them I should have approached me, it was they who struck and ruined lives, who told me nothing was worth and I let it happen, too weak to cope walk away, I let it take all my youth from me.


My foster children were placed, some came back after a tough battle after two years, lawsuits, investigations, assessments and course Betrayal from those you thought would help in a difficult situation. My own family, my flesh and blood. The betrayal, was not there, but left me to my fate, spat on me.


I stood up, albeit on wobbly legs, met the love of the true love in the middle of all this and he's there safely by my side today.


Life went on, my poor self-esteem as well. Not well I can do.


My son wanted to live with her dad and he got it after much fighting at home, it ended with a disaster in the end, he suffered from depression, none of those who knew said something and so Kim took her own life.


The horrific shock broke me, my loss. I lost myself, got stuck in anxiety and despair in the midst of this I was accused of being the cause that my son took his life, again my brethren, but also a bully online.


I ill written, patched up myself passably through the love my daughters and my husband gave me, I began to work, fears of other people is now a fact. Who can you really trust and my serious concerns hit me in the face with full force once again, through my new job in Arvika Municipality. I was thrust out, was actually the victim of bullying in the workplace in a very elaborate and cruel way, they broke the last spark of life I had that burned within me. I was out for about 5 months, but then ran the power out of me and where I stand today, sick again, wanted to die in the tank for just one week ago. Screamed for help, looking, took the last forces of the psyche. I cracked. People are scary and now I learn to trust again, to learn to process, to slowly accept MIG and learn to feel that I'm good, I sm is an insight I did not have today. I am so broken and so much pain in my soul that I just want to escape, to escape life and all the terrible things that can happen in it. While hiding from the fine, because it's still so rarely it happens something nice and positive.


The only security I have today is the spouse, which of course gives me a fear of losing him, contributing to jealousy and discomfort, I may well say: Dettingen will be processed and hopefully one day I release the little girl that this life story started with, again, let her scepter and feel. I'm good <3

Av Tove Birkeland Brandt - 27 februari 2013 06:45

Grundläggande hörnstenar, en tanke som bara poppade upp - lite att tänka på här.

Tidig morgon, maken skall snart åka på jobbet och jag skall försöka ta mig en dusch och få håret torrt igen för att kunna gå ut i kylan. Idag ska jag iväg till terapeuten för ett nytt möte(bedömningssamtal) och det känns både bra och stressande på samma gång, mest bra dock och jag vet att det kommer vara bra för mig så det är bara att kämpa på. Skall också försöka komma mig iväg med lite paket som skall sändas med schenker idag, min overlock symaskin, böcker, pluntor. Säljer av det mesta vi inte behöver ha faktiskt och det känns jätteskönt. Skall ta och se över om det finns mer att göra sig av med.

Inga svar från de som skulle hyra ut huset i Edande, konstigt men det är väl vår vanliga tur. Får fortsätta leta så man kommer ut ur detta lilla klaustrofibiskframkallande hus. I går lyckades jag slå ihjäl takplafonden i sängkammaren när jag skulle byta sängkläder på grund av den väl tilltagna takhöjden. Inte kul, glasbitarna flög och så fick jag plocka glas ur mattan, med resultatet blodprov i tummen.



English Version

Basic cornerstones, a thought that just popped up - a little to think about here.

Early morning, the husband will soon go on the job and I will try to get a shower and get your hair dry again to go out in the cold. Today I went to the therapist for a new meeting (assessment calls) and it feels both good and stressful at the same time, most good though and I know it will be good for me so just to fight on. Will also try to get me off with little packets to be sent to Schenker today, my serger sewing machine, books, flasks. Selling the most part we do not need to have effective and it feels so good. Must take and look at whether there is more to be done away with.

No responses from those who would rent out the house in Edande, strange but it is well our usual luck. Will keep looking as you come out of this little klaustrofibiskframkallande house. Yesterday I managed to kill takplafonden the bedroom when I would change bedding due to the generous ceiling height. Not fun, pieces of glass flew and I got to pick the glass out of the carpet, with the results of the blood test thumb.

      

Av Tove Birkeland Brandt - 26 februari 2013 10:02

Kan inte låta bli att reflektera över tiden som gått sedan Kim tog sitt liv. Jag menar det har skett mycket i livet överhuvudtaget som gjort att man haft döden nära sig, bilkollison, hjärtinfarkt för min make, fall från tak och jag har sett allt, jag har känt allt, rädslan, förtvivlan men ändå har vi tagit oss upp igen. Tillsammans har vi kämpat på för att förnya och det är inte bilder som stannat kvar för att skada. Men sedan Kim valde att ta sitt liv har jag ju faktiskt tänkt mer på döden än på livet och det faktum att jag sedan mitt möte med terapeuten tänkt på att mitt liv kan ta slut, nu, i morgon eller ja precis när som helst egentligen känner jag mig skrämd.

Jag vet inom mig att jag måste släppa tankarna på döden och börja se livet, jag måste släppa det hårt knutna ångestbandet jag har över Kims självmord,  för att själv få leva lite innan jag skall dö.

Kan känna att jag är en sådan där person som står som en mittpelare i händelsernas centrum, otäcka saker sker runt mig och berör mig hårt hela tiden, men utan att jag kan påverka dem och nu så skall jag för första gången påverka mitt eget liv, det känns konstigt nästan lite overkligt.

Jag vet att jag aldrig kommer över Kims död, men jag måste förlika mig med den på något sätt, hur vet jag inte i dagsläget men jag kan inte låta det ta över mitt liv mera nu.

Jag har drömmar, men jag tappar dem så lätt. Jag måste inse att hans val inte är mitt fel. Men alla de otäcka kommentarerna som fälldes, satte spår i min själ, gav mig ångest. Gav mig ett förtvivlat tillstånd att leva i.

Att komma till en terapeut och höra henne upprepa "Det är inte ditt fel", kändes så stort på något sätt. Mitt liv har förminskats de sista två åren och är idag egentligen ingenting, men jag ser en strimma hopp om att det kan bli någonting stort. Det är början på någonting nytt.

Jag tror att vissa människor tar för lätt på andras öden, de tror att man kan ruska på axlarna och liksom inte tyngas av saker man orätt utsätts för. En trasig människa tål inte dålig behandling och faktum är att det är inte FULT att må psykiskt dåligt. Även om det inte sägs rakt ut kan man känna att det uppfattas så i den allmännes blick.

Fan ta alla som dömer, alla de som inte funnits i mitt liv, de som inte vet men ändå höjer sinnet för att slå undan benen. Jag är så förtvivlat trött på allt, att man hatat mig, att man utsatt mig för orätter. Att jag inte ens kan komma till ett jobba och känna lugn, utan att hamna i de fördömandes händer. Tröttheten silar genom min kropp, jag vill känna mig pigg och alert och här hemma i det trygga lever jag upp.

Vill saker för en liten stund, är älskad. Men så öppnas dörren till det yttre och då försvinner allt igen, tryggheten. Det gör så ont att leva mitt liv, men faktum är att jag snart gjort det i 49 långa år. Tänker tillbaka och funderar på vad som avgör om man väljs ut att vara andras hackkycklingar? Jag valdes ut i mitt liv, redan i skolåldern faktum är att mobbingen började i tredje klass och ja sedan har händelse på händelse lagts till. Jag gråter inte, jag konstaterar att andra har förstört, format och gjort illa och de hade aldrig någonsin rätten att göra det.

NU, tar jag kampen för mitt liv och mitt välbefinnande, små, små steg i rädsla skall föra mig framåt, driva på och ge mig det liv jag har rätten att få.


English Version

Can not help but reflect on the time that has passed since Kim took his life. I mean there has been a lot in life at all, which meant that it had a near death himself, bilkollison, heart attack for my husband, falls from roofs and I've seen everything, I've known it all, fear, despair, yet we've taken up again . Together we have fought in order to renew and it is not images that stayed to injury. But then Kim chose to take his life, I actually thought more about death than in life and the fact that I have since my meeting with the therapist thought that my life could end, now, tomorrow, or yes just anytime really feel I am frightened.
I know within me that I had to stop thinking about death and begin to see life, I have to let it go, tied ribbon anxiety I have over Kim's suicide, to yourself to live a little before I die.
Can feel that I am one of those person who stands out as a central pillar in the center, nasty things happen around me and touches me hard all the time, but without that I can influence them and now I will for the first time affect my own life, it feels weird almost a bit unreal.
I know I will never be over Kim's death, but I have to reconcile myself with it in any way, what I do not know the current situation but I can not let it take over my life more now.
I have dreams, but I lose them so easily. I must realize that his choice is not my fault. But all the nasty comments that were felled, put tracks in my soul, gave me anxiety. Gave me a desperate state to live in.
Coming to a therapist and hear her repeat "It's not your fault," I felt so great in some way. My life has diminished in the last two years and today is really nothing, but I see a glimmer of hope that it can become something big. It is the beginning of something new.
I think some people take too lightly others' fates, they believe they can shake their shoulders and as well not be weighed down by things that injustice is exposed. A broken man can not tolerate bad treatment and the fact is that it is not UGLY feel mentally ill. Although it is not said straight out, you can feel that it is perceived as the allmännes gaze.
Fuck all who judge, all that did not exist in my life, those who do not know, but still raises the mind to turn away legs. I am so desperately tired of everything, that you hated me, that you put me through wrongs. That I can not even get to a work and feel calm, without getting into the fördömandes hands. Fatigue strainers through my body, I want to feel fresh and alert, and here at home in the safe, I live up.
Do things for a little while, is loved. But it opens the door to the outside and then disappears again, security. It hurts so much to live my life, but the fact is that I soon made it in 49 long years. Think back and think about what determines if you are selected to be others hacking chickens? I selected in my life, already of school age in fact bullying began in the third grade and yes since the event at the event added. I'm not crying, I note that others have ruined, format and hurt and they had never right to do so.
NOW, I'll fight for my life and my well-being, small, small steps in fear will bring me forward, push on and give me the life I have right to be.

 
Ångra ändringarna
 
 
Av Tove Birkeland Brandt - 26 februari 2013 08:19

Slog upp de grönmelerade sent så maken hade farit iväg på jobb och jag känner saknaden redan. Nåja får hålla mig till tåls tills i kväll. Slet ur sängkläderna och fick in ett bylte i tvättmaskinen. Duktiga jag så känner jag att trots mitt depressiva tillstånd har jag gjort någonting vettigt även denna dag, får inte glömma att jag och Kissie diskade direkt jag kom upp också. Nu sitter hon och tittar ut genom fönstret och jag sitter här vid datorn. Har gjort förfrågan till Obesitasmottagningen i dag om när i tiden min operation planeras, så jobbigt att gå och vänta utan att veta någonting. Man tänker ju en del på narkosen och sådant och lite oro känner man i magtrakten inför den väntade stunden, men även allt runt omkring. Det är ju inte ett litet ingrepp som skall göras även om det utförs med titthålskirurgi.

Mina soppor står i väntan på att börja drickas nu så jag är väl så förberedd jag någonsin klarar av att bli.

I morgon skall jag träffa Lillemor Hallberg igen, ännu ett bedömningssamtal och med till henne skall jag ha upplevelser ooch känslor från förra mötet. Jag tänker.

Känns så svårt att öppna upp, men ändå så förtvivlat befriande att göra det. Svårt att förklara det. Allt som skett de senaste månaderna har blivit så tungt för mig, att inte duga igen och igen och igen. Jag klara inte av det. Kan man inte bara säga Du duger bra som du är och det du gör är jättebra...


English Version

Beat up the Heather green late so her husband had gone to work and I feel missing already. Well will keep me to be patient until tonight. Yanked out of bed clothes and got into a bundle in the washing machine. Talented me I feel that despite my depressive state, I have done something sensible even this day, can not forget that I and Kissie washed directly I came up too. Now she sits and looks out the window and I sit here at the computer. Has made a request to Obesitasmottagningen today about the timing of my surgery is planned, so hard to go and wait without knowing anything. You think the part of the anesthesia and such and little anxiety one feels in the stomach area before the expected time, but also everything around it. It's not a small procedure that should be done even if it is performed with keyhole surgery.


My soups are waiting to start drinking now so I'm well prepared as I ever manage to be.


Tomorrow, I will meet with Lillemor Hallberg again, yet another assessment conversations with her, I have experiences oorganised feelings from the previous meeting. I think.


Feels so hard to open up, but still so desperately liberating to do it. Hard to explain it. Everything that has occurred over the past few months have been so hard for me, not being good enough again and again and again. I did not manage it. Can not you just say you are good enough as you are and what you do is great ...

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2013 10:00

Då är kassarna ihopplockade och snart bär det av för att fira barnbarnet som blir 8 år idag. Tiden har rusat, tyckte inte det var länge sedan min gravida dotter bodde hemma med oss, måste tyvärr betyda att jag blir äldre.

Önskar man kunde stoppa det nu snart och stå stilla, men ja det är inte meningen vi skall avnjuta evigt liv så jag måste väl börja ta vara på de dagar jag har här och inte låta dem gå i förfall.

Denna dag blir det att se på två hus och hoppas att vi finner ett att bosätta oss i där vi kan trivas med hus och miljö. Håll tummarna för oss att vi kommer bort från Koppom denna gången. Sedan blir det att ge sig av till Gabriel med tårtbotten och bullar, får fixa tårtan på plats men det kommer ju gå finfint.

Köpa present och handla lite innan, en bra dag..


Av Tove Birkeland Brandt - 24 februari 2013 12:01

Ordet leta innebär genast en form av förtvivlan och det är det ju för jag letar efter några glaspluntor som sålts och jag kan för mitt liv inte finna dem, helt otroligt va? I alla fall böckerna är på plats och packade så nu får maken kolla fraktavgifter och skriva till sina vinnare hur mycket det blir att betala in. Skönt för nu är det ett helt lass med böcker som skall leta sig väg någon annna stans, mindre att kånka på. I morgon skall vi fira Gabriel men först kolla in ett hus och se om det kan vara något för oss att hyra, ja vill säga om personerna ifråga gillar oss då, det är ju en förutsättning det med. Lite oroande är det dock att huset ligger nära en stor väg, inte det perfekta med två katter som vill gå ut, men nära Arvika och det ligger i Arvika kommun så det vore perfekt.

Annars har inte dagen bjudit på så mycket händelser ännu, jag har duschat och tvingat mina kiisedamer att vara ute ett tag, inte så kallt så då kan de allt vara ute och göra ifrån sig. Lådbytet är både obekvämt och dyrt så de skall att få lära sig göra behoven ute på heltid.

Har plitat ihop en liten text, en dramastisk verklighetsnovell om mobbing på jobb och skickat den till kommunal. För er som vill läsa ligger den även på 1av3.se sök på mitt namn så finner ni den. Ja och nu tänker jag ta itu med redigeringen av det jag skrivit i min bok nr 3,  hittils, behöver bli klar så jag kan fortsätta skriva på den. Känns bara så långt borta, gemenskapen jag hade med mina karaktärer men det kommer väl tillbaka då jag börjar skriva igen och får samla upp historien på riktigt. För mig är det inte bra alls med skrivpauser, vi är ju alla så olika, men jag tappar allt när det blir så, det är väl som med resten av livet. Jag känner ett behov av att rusa.

Önskar allt ont vore över nu och att jag kan få en bra start på resten av mina dagar, känner så starkt att jag äntligen ser en liten livslåga pyra inom mig och det är helt underbart. Så litet och svagt, men så hoppfullt för mig. Jag behöver bara tid och terapi så tror jag att jag ror i land det här. Försöker bygga upp glädjen med matlagningen igen fast då för mitt eget nöjes skull, inte för kockyrkets väl och ve, det är på tok för tufft just nu Men att bygga livsbroar känns just nu som goda ideer och att ge ut små trådar för andra att hålla i, de få jag litar på idag. Fakta är att jag tagit mycket stryk i mitt liv, på så många sätt att det till slut kommer upp en stoppande hand och säger "NOG´" och dessvärre så ger det inre då med sig hur mycket stönighet man än har med i sitt bagage..


English Version

The word look is at once a form of despair, and so, it is because I looking for some glaspluntor sold and I can not for my life find them, unbelievable huh? In all cases, the books are in place and packed so now her husband check shipping charges and write to its winners how much it is paying. It's good for now it's a whole load of books that will find its way somewhere Annna nowhere, less to lug around on. Tomorrow we celebrate Gabriel but first check out a house and see if there might be something for us to rent, so to say, if the persons in question like us then, it's a prerequisite that too. A little disturbing, however, that the house is located near a road, not the perfect two cats who want to go out, but near Arvika and it is located in Arvika so it would be perfect.
Otherwise, not days and seen little events yet, I have showered and forced my kiisedamer to be out for a while, not so cold, so then they can all be out and relieve himself. Lådbytet is both inconvenient and expensive so they must be taught to make needs on full time.
Have plitat together a small text, a drama Semitic reality novel about bullying on the job and sent it to the local government. 1av3.se sök på mitt namn så finner ni den.">For those of you who want to read is that even on 1av3.se search on my name and you will find it. Yes, and now I intend to deal with the editing of what I have written in my book No. 3, so far, needs to be finished so I can continue writing on it. Just feels so far away, the community I had with my characters but it will come back when I start writing again and will gather up the story for real. For me it is not good at all with writing breaks, we're all so different, but I lose everything when it comes to that, it is well with the rest of their lives. I feel the need to rush.
Wishing all evil would be over now and I can get a good start on the rest of my days, feel so strongly that I can finally see a little flame of life smoldering within me and it is absolutely wonderful. So small and weak, but so hopeful to me. I just need time and therapy, I think I'm rowing in this country. Trying to build up the joy of cooking again, but this time for my own pleasure, not for the chef profession's well-being, it is far too tough right now but to build living bridges feels right now like good ideas and giving out small threads for others to keep in, the few I trust today. Fact is that I have taken a beating in my life, in so many ways that it will end up stopping hand and say "ENOUGH" 'and unfortunately it gives the interior then with how much stönighet man than has in his luggage. .

 

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards