Solig dag igen, det känns fint det betyder att man kan gå utanför dörren på lilla huset där man annars så flitigt sitter och gömmer sig. Tror jag skall ta och skotta undan snön som ligger på altanen och röja bordet, vore väl fint att kunna gå ut där och tända lite ljus, njuta av solens strålar lite.

Gårdagen bjöd mig på mycket information och vi skrev en behandlingsplan så nu är jag inskriven på riktigt och skall gå i gruppterapi, ett år framåt är det tänkt. Många funderar nog på vad som fattas mig och det ska jag berätta.

Jag var ett helt vanligt barn som växte upp i ett tryggt hem, men som från tredje klass började att mobbas denna behandling höll på tills skolan slutade och självkänslan blev därefter. Jag tror det var det som avgjorde valet av killar också, jag ville ha kontakt med de tuffa som kunde skydda mig. Låt mig så här i efterhand skratta åt eländet, det var ju dem jag borde ha aktat mig för, det var de som slog och fördärvade livet, som talade om att jag inget var värd och jag lät det ske, alldeles för svag för att orka gå därifrån lät jag det ta hela min ungdom ifrån mig.

Mina barn fosterhemsplacerades, vissa kom tillbaka efter en hård kamp efter två år, rättegångar, utredningar, bedömningar och så klart Svek från dem man trodde skulle hjälpa i en svår situation. Min egen släkt, mitt kött och blod. De svek, fanns inte där utan lämnade mig åt mitt öde, spottade på mig.

Jag reste mig om än på vingliga ben, mötte kärleken den verkliga kärleken mitt i allt detta och han finns där tryggt vid min sida än i dag.

Livet fortsatte, min dåliga självkänsla likaså. Inte kan väl jag duga.

Min son ville bo med sin pappa och han fick det efter mycket bråk i hemmet, det slutade med en katastrof till sist, han drabbades av depression, ingen av de som visste sa någonting och så tog då Kim sitt eget liv.

Den fasansfulla chocken slog sönder mig, min förlust. Jag tappade mig själv, fastnade i ångest och förtvivlan och mitt i det här anklagades jag för att vara orsak till att min son tog sitt liv, åter igen mina bröder, men också en mobb på nätet som startats upp av  människor som inget visste om vår situation.

Jag sjukskrevs, lappade ihop mig själv behjälpligt genom den kärlek mina döttrar och min make gav mig, jag började jobba, rädslorna för andra människor är nu ett hopplöst faktum. Vem kan man egentligen lita på nu och mina svåra farhågor slog mig i ansiktet med full kraft ännu en gång, genom mitt nya jobb som kock. Jag stöttes ut, blev faktiskt utsatt för mobbing på arbetsplatsen på ett mycket utstuderat och elakt sätt, de knäckte den sista livsgnistan jag hade som brann inom mig. Jag stod ut i ca 5 månader, men sedan rann kraften ur mig och där står jag idag, sjukskriven igen, ville dö i tanken för bara någon vecka sedan, tappade tron på min matlagning, mina färdigheter all den kunskap jag bar inom mig bara försvann i rädslor. Skrek på hjälp, letade, tog de sista krafterna ur psyket. Jag är knäckt. Människor är skrämmande och nu skall jag lära mig att lita igen, lära mig att bearbeta, att sakta acceptera MIG och lära mig känna att jag är bra som jag är, en insikt jag inte alls har idag. Jag är så trasig och har så ont i själen att jag bara vill fly, fly livet och allt det hemska som kan ske i det. Även gömma mig från det fina, för det är ju ändå så sällan det händer något fint och positivt, och det fina kan man möta det mörka.

Enda trygghet jag har idag är maken, vilket naturligtvis ger mig en skräck att mista honom, vilket bidrar till svartsjuka och obehag, jag får väl säga: Dett kommer att bearbetas och förhoppningsvis kan jag en dag släppa ut den lilla flickan som den här livsberättelsen startade med igen, låta henne spira och känna. Jag är bra <3 Jag är älskad och duger som jag är.

English Version

Sunny day on, it feels good, it means that you can go outside the door of the little house where otherwise diligently sitting and hiding. Think I should take and shovel away the snow lying on the porch and down the table, would be well nice to go out there and lit some candles, enjoy the sun a bit.

Yesterday offered me a lot of information and we wrote a treatment plan so now I'm enrolled for real and will go into group therapy, one year ahead, it is supposed to. Many think probably what made me and I'll tell you.

I was a completely normal child who grew up in a safe home, but from the third grade began this treatment was bullied until school ended and self-esteem was then. I think that was what decided the election of guys too, I wanted to have contact with the tough who could protect me. Let me in retrospect laugh at the misery, that was them I should have approached me, it was they who struck and ruined lives, who told me nothing was worth and I let it happen, too weak to cope walk away, I let it take all my youth from me.

My foster children were placed, some came back after a tough battle after two years, lawsuits, investigations, assessments and course Betrayal from those you thought would help in a difficult situation. My own family, my flesh and blood. The betrayal, was not there, but left me to my fate, spat on me.

I stood up, albeit on wobbly legs, met the love of the true love in the middle of all this and he's there safely by my side today.

Life went on, my poor self-esteem as well. Not well I can do.

My son wanted to live with her dad and he got it after much fighting at home, it ended with a disaster in the end, he suffered from depression, none of those who knew said something and so Kim took her own life.

The horrific shock broke me, my loss. I lost myself, got stuck in anxiety and despair in the midst of this I was accused of being the cause that my son took his life, again my brethren, but also a bully online.

I ill written, patched up myself passably through the love my daughters and my husband gave me, I began to work, fears of other people is now a fact. Who can you really trust and my serious concerns hit me in the face with full force once again, through my new job in Arvika Municipality. I was thrust out, was actually the victim of bullying in the workplace in a very elaborate and cruel way, they broke the last spark of life I had that burned within me. I was out for about 5 months, but then ran the power out of me and where I stand today, sick again, wanted to die in the tank for just one week ago. Screamed for help, looking, took the last forces of the psyche. I cracked. People are scary and now I learn to trust again, to learn to process, to slowly accept MIG and learn to feel that I'm good, I sm is an insight I did not have today. I am so broken and so much pain in my soul that I just want to escape, to escape life and all the terrible things that can happen in it. While hiding from the fine, because it's still so rarely it happens something nice and positive.

The only security I have today is the spouse, which of course gives me a fear of losing him, contributing to jealousy and discomfort, I may well say: Dettingen will be processed and hopefully one day I release the little girl that this life story started with, again, let her scepter and feel. I'm good <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...