https://www.facebook.com/groups/496140073756480/#!/groups/496140073756480/

Nu måste jag reagera, har suttit tyst som de flesta. Ja min man jobbar som kökschef på en flyktingförläggning på en liten ort och självklart har jag följt skriverierna om detta ställe som heter Glava, en liten ort med 200 inevånare som fick dit en flyktingförläggning och som från början tog emot och dubblade antalet inevånare i den lilla bruksorten. Man kan förtså att det skrämde befolkningen, alla dessa mörkhyade som kom dit och som gick runt i byn. Det samlades in kläder, leksaker ja allsköns ting för att hjälpa även jag bidrog med det jag kunde.

Man ville visa god kotym, men snart förbyttes detta i fasa, rädslor för det okända. De var ju många och man var ju inte van sådant på en så liten ort. Pratet tog form som det alltid gör på en liten ort, räslor styr, man vill återställa ordningen. Det är så här det alltid varit och så vill vi ha det mentaliteten läts ta över.

Man protesterade högljutt om dessa invandrare som tog för mycket plats, de syntes över allt. Var stöldbegärliga, man måste passa på dem.

I den andra änden kom det engagerade företagare till byn, la ned sitt hjärta och själ för att skapa denna anläggning och för att skapa arbete på orten, det får man inte glömma. Att starta upp kostar mycket både ekonomiskt och engagemangsmässigt, man måste vara driven för att klara av det nya och de här CLT Care var drivna, de ville förverkliga drömmen att hjälpa invandrarna som kom till Sverige.

Många är nog dem som vid förra invandringsvågen hörde talas om vad mycket pengar folk gjorde sig på invandringen, de skodde sig och detta talar för att den svenska avundsjukan får fäste. Varför skall det komma folk till deras lilla by och göra sig massa pengar på invandrande människor.

Vad jag reagerar på mitt i det här är, har man överhuvudtaget förstått hur mycket pengar som krävs för att kunna driva en sådan anläggning? Tror man det är gratis?

Nej, företaget måste först köpa loss en fastighet på orten stor nog att driva företaget i, man måste bekosta renoveringar, mat, sängar, rum, alla tänkbara faciliteter, anställda för alla möjliga ändamål. Alltså man skapar för att i slutänden gå med vinst, men i begynnelsen finns inget som heter vinster det är endast omkostnader. En stor anläggning innebär även stora kostnader på uppvärmning osv.

Jag anser att man duperat och låtit rashatet tala i den lilla byn. Företagarna har hotat med nedläggning av affär och bensinstation om de inte får som de vill "Bort med invandrarna".

Och nu har man kommit så långt att imigrationsverket kanske tänker avsluta samarbetet med CLT Care, gick att läsa i NWT.Se under gårdagen Flik ARVIKA.

Men de som fått jobb på CLT Care hur går det för dem? Deras familjer ekonomiskt?

Alla problem har två myntsidor och att man låter sig duperas och styras av rädla för det okända är ju helt otroligt. Vi vet väl alla att det kan vara skrämmande med nya saker och att det tar tid att vänja sig vid det för att till sist även kunna se det positiva i det, Får CLT CARE denna chans? Får invandrande i akut behov av hjälp denna chans eller ses de som ett problem på orten, jag tror nog att svaret är skrivet.

Det är otäckt när man låter rashatet styra ordningen, att man vänder kappan efter vinden för att man inte vågar stå upp rakryggad. Hur går det för de företagare som vågade satsa på det här? Skiter man i det, de kan väl troligen inte kommit i närheten av något inkomstbringande vid den här tidpunkten. Jag som varit egen företagare ett antal gånger vet att det är hårt arbete som gäller innan det ger utdelning.

Nu verkar det utifrån tidningsartikeln som att man lockat dit företagarna för att helt enkelt bara kapa benen vid knävecken på dem i slutänden.

Säkert finns det många som säger att de får skylla sig själva, de borde väl fattat att man inte kan komma dragande med så mycket folk till en sådan liten ort. Nej säger jag varför skulle de skylla sig själva.

Det är en skam för hela Sverige att man inte kan vakna upp och se storheten i hela projektet och att man inte heller mitt i allt detta ser den kedjereaktion som utlöses av ett nedläggningshot. Bland annat drabbar detta mig själv hårt om det blir en nedläggning vilket jag inte alls vill hålla under stolen med, det blir en ekonomisk ruin hemma i vårt hem om maken får avsluta sin tjänst och så även för alla andra som engagerat sig i detta projekt.

Slutligen vill jag återkomma till de aktörer som i sin rädsla agerat för att få bort flyktingarna, butik, mack osv på orten. Har de verkligen vägt upp de stulna varorna mot den ökade försäljningen det inneburit med att ligga så nära flyktingförläggningen, för visst har även de skott sig på denna hemska inrättning.

Mina sista ord blir dock med betraktande på de som kommit till byn, de nyanlända som mötts av hat, rädslor och motstånd. Vad kan man inte lära sig från dessa individer? Låt dem hålla kurser på bygdegården. Vänd på karusellen, backa bandet och gräv ned stridsyxan. Tala, kämpa och bevara. Låt dem inte lägga ned Glavas flyktingförläggning på grund av räslor för det nya.

English Version

Now I have to react, has sat quiet as most people. Yes my husband works as a chef at a refugee camp in a small place, and of course I have followed the writings about this place called Glava, a small town with 200 inevånare who got there a refugee camp and initially received and doubled the number inevånare in the small mill town. One can proceed to scare the population, all these dark-skinned who came and went around the village. The collected clothes, toys yes all sorts things to help even I contributed what I could.

They wanted to show good kotym, but soon was replaced this in horror, fear of the unknown. They were many and they were not accustomed to such a small town. The talk took shape as it always does in a small place, räslor control, you want to restore order. This is how it has always been, and so we want to have the mentality allowed to take over.

They protested loudly about these immigrants took up too much space, they were everywhere. Be attractive to thieves, you have to fit them.

At the other end came the dedicated entrepreneurs to the village, put down his heart and soul to create this facility, and to create jobs in the community, it must not be forgotten. To start up costs a lot both financially and in terms of commitment, you have to be driven to cope with the new and these CLT Care were driven, they wanted to realize the dream to help immigrants who came to Sweden.

Many are probably those of previous immigration wave heard as much money people made in invandringeb, they lined their pockets, and this speaks to the Swedish jealousy takes hold. Why should it get people to their little village and make themselves lots of money on migrant people.

What I respond to in the middle of this is, is it even possible to understand how much money is needed to operate such a facility? If you believe it's free?

No, the company must first buy the property on a place big enough to operate it in, you have to pay for renovations, food, beds, rooms, all amenities, employed for all sorts of purposes. So you create to ultimately make a profit, but in the beginning there is no such thing as profits are only overhead. A large plant also means high costs of heating and so on.

I believe that it duped and allowed racial hatred talk in the village. Entrepreneurs have threatened closure of the business and gas station if they do not get their way "Away with immigrants."

And now it has come so far that imigrationsverket may think terminating a CLT Care, went to read in NWT.Se yesterday Tab ARVIKA.

But those who got a job at CLT Care how does it for them? Their families financially?

Every problem has two sides and allowing duped and controlled by rädla of the unknown is quite incredible. We all know that it can be daunting to new things and that it takes time to get used to it and eventually even be able to see the positive in it, Will CLT CARE this chance? Do immigrant in urgent need of help this chance or they are seen as a problem in the community, I think that the answer is written.

It's scary when you let racial hatred control device, a turning sails by the wind because you do not dare to stand up straight. How are the entrepreneurs who dared to bet on this? Shit man in it, they may well probably not come close to something profitable at this time. I who had been employed several times wit it, work comes before it pays dividends.

Now it seems from the newspaper article that that attracted entrepreneurs there to simply cut the legs at the knees on them.

Certainly there are many who say that they have themselves to blame, they should be well made that you can not get attractive with so many people for such a small place. No, I say.

It is a shame for the whole of Sweden that you can not wake up and see the grandeur of the whole project and that neither the midst of all this, the chain reaction triggered by a threat of closure. Among other things, this affects myself hard if there is a closure, there will be a financial ruin at home in our home if the spouse may terminate its service and so also for all others involved in this project.

Finally, I come back to the players in their fear acted to remove the refugees, store, gas station, etc. in the resort. Have they really weighed up the stolen goods to the increased sales meant to be as close to the refugee camp, for some, even the shots on this terrible institution.

My final word, however, with regard to those who come to the village, the new arrivals who met with hatred, fears and resistance. What you can not learn from these individuals? Let them hold the courses at the community center. Turn on the carousel, rewind the tape and dig the hatchet. Talk, fight and preserve. Do not let them close down Glavas refugee camp because of fears for the new.

"If tears could build a stairway
and memories were a lane
we would walk right up to heaven
and bring you back again!"

Jag vet inte vad det är men vissa dagar är så tunga utan dig här. Jag måste vädra ur mitt inre, vågar inte hålla tillbaka. Ville säga det om och om igen " Att jag älskar dig och att du borde komma hem".

Jag vet inte varför du gick din väg. Jag vet inte varför du helt plötsligt vände blad. Skrev en historia där vi inte fick plats, en egen.

Det är tungt mitt fina älskade barn, så tungt att du gick och lämnade mig kvar.

Två tuffa år, år som försvunnit i ingenting. Jag försöker resa mig ur askan igen, ur den smärtsamma sorgen. Du ville inte jag skulle befinna mig här.

Jag drömde i natt, inte om dig men en dröm så sällsynta de är sedan du dog. Jag lagade mat, en sandefjordsås, jag lärde någon, en skugga som jag inte såg. Konstigt, vad har det för betydelse?

Lättnad.

Att drömma är stort. Terapeuten sa att jag smärtat så jag stängt av helt, inte ens drömmarna tillåts komma fram, men jag vill drömma. Jag vill ju möta dig.

Du kan väl titta in i drömmens värld, ge din mamma en kram, säga mamma jag älskar dig som du brukade göra. Sitta hos mig en stund. Låta mig uppleva det som var.

Det smärtar så att sakna dig, dag efter dag efter dag. Helvete det gör "ONT", långt in i själen.

Jag trodde.

Vad trodde jag? Jag minns inte mer.

Du var min tvillingsjäl och sedan, hände något. Vad?

Mitt barn om du kunde förklara, om du kunde vända om och ge mig svar. Jag tänker så mycket på allt det du bar inom dig. Varför?

Du är den vackraste ängel en mor kan ha, men jag hade hellre haft dig i livet varenda resterande dag, det är tungt att andas, tungt att vara och just idag är det en värre dag.

De kommer och går, man håller ut. Hämtar kraft och önskar att mardrömmen skall vara över.

Älskar dig till evigheten och tillbaka <3 Mamma

Jag sitter här med en mycket bråkig kaffebryggare och lilla huset stinker av ättikssprit eftersom jag fyllt upp bryggaren med ättiksvatten för att kalka av den. Tyvärr måste jag säga att den lilla rackaren är motsträvig och det är tunga suckar den avger vid varje försök att kasta vatten.

Men skam den som ger sig, pån igen bara. Vi lyckades i alla fall krama ur den en mycket stark brygd innan maken for på jobb. Måste kila in känslan jag har då jag ser ut genom fönstret på den vita snön som faller dunlätt och lägger sig på marken. "FY, fan så onödigt" och då det är avklarat ja då kan jag återgå till min vanliga ton.

Dagen skall bjuda på läsning har påbörjat Vivice Stens senaste deckare så att fortsätta där det är ett mål, just för tillfället är jag inne i en mycket stor läslusta, men de lärda säger ju att man även bildar sig mening genom denna aktivitet och då menar jag ju för att själv fortsätta skriva på min bok som just nu vilar sig. Man behöver läsa mycket och skriva mycket för att komma någonvart och nu är det läsning som gäller, sista två veckorna har jag avverkat fem böcker och är nu inne på bok sex, så mycket har jag inte läst på senaste halvåret. Nej det har vilat en tröghet över mig men nu rullar det på igen. Ord, meningar, rader, texter, innebörd och häftiga världar allt detta bjuder böckerna på och inspiration så klart. Glömde ju nästan det viktigaste "Lärdom".

Kan nästan ana att ni kunnat läsa genom raderna att jag drömmer om att lyckas som författare och ja som sagt skam den som ger sig, "JAG TÄNKER LYCKAS"

Läkarbesöket igår mynnade ut i ännu en medicin och fortsatt sjukskrivning, han talade på två månader framåt på 100% sedan att övergå till 50% av min tjänst, vi får se hur landet ligger när vi kommer dit. Skönt ändå att kunna ta sin egen tid och att få gå på terapin på måndagar utan att pressas av annat så man hinnaer känna stöd i livet, känna att det finns fina människor i den värld av smuts som jag tyvärr stött på alldels för ofta i mitt snart 49 åriga liv.

English Version

I'm sitting here with a very rowdy coffee machine and little house stinks of vinegar because I filled up the machine with vinegar to descale it. I regret to say that the little fella is perverse and it's heavy sighs delivering on any attempt to urinate.

But shame on Giving, Pan again just. We did manage to squeeze it a very strong brew before her husband for the job. Must wedge feeling I have when I look out the window at the white snow falling dunlätt and lay down on the ground. "FY, hell so unnecessary," and when it is done well, then I can return to my normal tone.

The day will invite the reading has begun Vivice Sten's latest thriller to continue where there is a goal, at the moment I am in a very big läslusta, but the scholars telling you that they also form their meaning by this activity and I mean course to yourself continue writing my book that is currently resting. You need to read a lot and write a lot to get anywhere and now it's reading that applies, the last two weeks I have harvested five books and is now in book six, so much I have not read the past six months. No it has rested an inertia over me but now rolls on again. Words, sentences, lines, texts, meanings and cool worlds all this offers books and inspirational course. Almost forgot the most important "lessons".

Can almost imagine that you could read through the lines that I dream of success as a writer and yes, as I said shame on Giving, "I PLAN TO SUCCEED"

Doctor's Visit yesterday resulted in yet another medicine and continued sick, he spoke at two months of 100% since moving to 50% of my service, we'll see how it is when we get there. Nice still be able to take their own time and to go to therapy on Mondays without crushing the other so you hinnaer feel supported in life, know that there are nice people in the world of dirt that I unfortunately encountered alldels too often in my soon 49 year life.

Då har jag tagit itu med diskberget från igår, nja egentligen inte så mycket men det ser ut att vara en jädra massa då de små hoarna inte tillåter värst mycket disk och bänkarna fylls. Lite lat kanske men kvällsdisken får alltid stå till morgonen, för utvilad känns det lättare att ta sig an saker en stund.

Idag möttes man av sådan kyla i husets nedervåning att duschen fick kvala ut ur mitt sinne och istället har jag stått och trängts med huvudet under den otroligt låga kökskranen för att få håret rent innan gruppterapin idag. Man vill ju visa ett gott yttre när man möter nya ansikten för första gången.

Nerverna sprattlar likt fångade fiskar som kämpar mot döden på en sandig strand.

Det är inte så roligt idag, känner mig liten, rädd och här sitter jag en snart 49 årig kvinna och huttrar av otrygghet, en känsla som jag lovats skall bytas ut mot nya erfarenheter. Läkande erfarenheter, en beprövad metod sedan urminnes tider, likväl finns känslan där och skrämmer mig.

Lilla Kissie har kommit in och sitter i beredskap för att passa på möjligheten att krypa upp i mattes famn vid första bästa tillfälle, men matte stålsätter sig och säger Nej, så nu visar hon upp ett halvsovande ansikte vid sidan av min dator. En trygg liten vän, så trött och vill ha närhet. Så varför inte ta uppp henne tänker ni nu?

Hon hårar något kopiöst just nu och jag har bytt kläder för att vara redo att åka till Arvika om någon timma så, hon blir sittande bredvid matte denna kalla morgon.

English Version

Then I tackled the washing mountain from yesterday, well not really that much but it looks to be a bloody mass of the small basins do not allow very much counter and benches filled. A little lazy perhaps but tonight disk will always be at the morning, rested it feels easier to deal with things for a while.

Today was met by such cooling in the housing bottom floor of the shower did qualify out of my mind and instead I stood and pushed his head under the incredibly low kitchen faucet to get your hair clean before group therapy today. You want to show a good exterior when meeting new faces for the first time.

The nerves flopping like fish caught fighting against death on a sandy beach.

It's not so much fun today, feel small, scared and here I am a soon 49 year old woman and shivers of insecurity, a feeling that I promised to be exchanged for new experiences. Healing experience, a proven method since ancient times, yet the feeling is there and scare me.

Little Kissie has come in and sit in readiness to take the opportunity to curl up in mom's arms at the first opportunity, but the math steels itself and say no, so now she shows up a half-asleep face beside my PC. A safe little friend, so tired and want to be close. So why not take her uppp do you think now?

She hares somewhat copiously right now and I've changed clothes to be ready to go to Arvika about an hour so, she is sitting next to mom this cold morning.

Den här dagen är fylld av ångest. Svårt att möta upp det nya, det som måste sättas till som ingrediens i mitt liv för att komma framåt.

Varför måste det vara så svårt?

Fylla mig med sådan osäkerhet. Hade tänkt duscha men ja utetemperaturerna styr inomhus i lilla stugan så man kan rent av slå det ur hågen nu, får försöka blåsa håret så det ser bättre ut.

Nässelutslag igen och det kliar som fan, men det får gå, fötterna är iskalla av golvets köldbitna yta, min stora värmekälla just nu är kaffekoppen vid min sida ur vilken jag sippar små värmande klunkar.

Maken har rest på jobbet och jag sitter här i egna tankar, i ensamheten och tystnaden. Torktumlaren rasslar lätt då kockjackorna far runt annars är det vilsamt tyst. Lilla Kissie är fortsatt ute trots den bitande kylan -18 grader i Tollesbyn idag att det inte bara kan sluta är så fruktansvärt utnött av vintern nu, trodde våren var på väg men så smäller det till och blir vinterkyla igen.

Längtar efter värmande sol, något som kan tina min frusna själ önskar vi hade råd att resa utomlands, men jag får nog ta de resorna i små lätta dagdrömsverioner just nu. Hoppas på att vi kan göra en resa i fjällvärlden i sommar som maken föreslog, finns ju sätt att spara på genom att ta med mat hemifrån, ja vi får se vad sommaren har i sitt sköte för oss några skrivkurser det är ju bestämt i alla fall men annars får man väl ta dagarna som de kommer och hoppas på minimalt med regnande.

En vacker sommarbild från nätet.

English Version

This day is full of anxiety. Difficult to meet up with the new, that which must be put to use as an ingredient in my life to get ahead.

Why must it be so difficult?

Fill me with such uncertainty. Had thought about showering but yes utetemperaturerna control indoors in small cottage so you may even beat it out of the paddock now, will try to blow your hair so it looks better.

Hives again and it itches like hell, but it may go, your feet are icy cold of the floor-beaten face, my big source of heat right now is a cup of coffee at my side from which I am sipping small warming sips.

Her husband has gone to work and I'm sitting here in our own thoughts, in solitude and silence. The dryer rattles slightly when chef jackets father around otherwise it's restful quiet. Little Kissie is still out there, despite the biting cold -18 degrees Tollesbyn today that not only can conclude is so terribly hackneyed of winter now, thought spring was on the way but then slamming it to, and winter cold again.

Longing for warm sun, which can thaw my frozen soul wish we could afford to travel abroad, but I'll have to take those trips in small lightweight dagdrömsverioner right now. Hope that we can make a trip in the mountains in summer and the husband suggested, is the way to save on by taking food away from home, so we'll see what the summer has in store for us some writing courses that's decided, anyway but otherwise you may well take the days as they come and hope for minimal rain.

Jag vet inte om jag ska säga Förlåt eller Tack, men vissa stunder känner jag tyngd över att inte allt handlar om dig längre Kim, men samtidigt är jag tacksam för då vet jag att jag går åt rätt håll.

Skriver inte lika ofta om min sorg försöker istället att balansera din tid i varsamhetens tecken, för att inte göra mitt inre illa mera.

Vissa delar läker aldrig mera, men andra har en möjlighet och jag måste ge dem chansen. Jag tror inte heller du velat se mig gå under i sorg, jag tror du ville se mig skratta för du gjorde alltid allt för att jag skulle le och gick det inte på annat sätt så kittlade du mig i sidan, nästan grävde in fingret i sidan så jag skrattade i panik.

Du var min sol, så viktig, så älskad finaste lilla hjärtat, men du valde att gå, du valde på ett sätt att lämna mig här och nu försöker jag förstå andemeningen med det här.

Vad skall man lära sig, vad är den verkliga meningen? Finns det ett svar på detta? Jag vet faktskt inte.

I morgon börjar jag min gruppterapi, mitt steg för att läka, för att kunna stå rak igen och för att kunna skratta trots att du saknas mig i mitt liv.

Men vet du, jag börjar förstå att du endast är en tanke bort, för om jag tänker på dig så är du här.

Jag ber dig titta till mig nu och då, lämna spår och följa mig i min kamp att lyckas som författare, att lyckas lämna något efter mig som är bra för andra. Så klart önskar jag att vår tid slutat på ett helt annat sätt, men nu måste jag acceptera, jag måste gå vidare, leva igen och om jag skall säga Tack eller Förlåt det är frågan älskade Kim.

English Version

I do not know if I should say sorry or thank you, but some times I feel the weight on, not everything is about you anymore Kim, but I'm grateful for when I know I'm going in the right direction.

Writes not so often if my grief trying instead to balance your time in the gentle unit characters, not to do my inner hurt more.

Some parts never heal, but others have a chance and I have to give them the chance. I do not think you wanted to see me go over in grief, I think you wanted to see me laugh because you always did everything to make me smile and it was not otherwise so tickled me in the side, almost digging your finger into the side so I laughed in panic.

You were my sun, so important, so beloved finest small heart, but you chose to go, you have chosen in a way to leave me here and now I'm trying to understand the spirit of this.

What should we learn, what is the real meaning? Is there an answer to this? I do not faktskt.

Tomorrow I start my group therapy, my step to heal, to stand straight again and to laugh even though you missing me in my life.

But you know, I'm starting to understand that you are only a thought away, because if I think of you and you're here.

I ask you to look at me now and then, leave the track and follow me in my struggle to succeed as a writer, to succeed to leave something for me that is good for others. Of course, I wish that our time left in a completely different way, but now I have to accept, I must move on, live again and if I should say thanks or sorry that is the question beloved Kim.

Ja det här året har man allt varit en Mellofavorit suttit bänkad och tittat på alla programmen. All eloge till Gina och Danny som gjort ett roligt program, sköna programledare det där.

Robin Stjernberg som vinnare var väl otippat men hans röst är underbar och hans låt bara växer så han är ju en bra vinnare även om jag själv bara älskade Bed on fire och Bara döda fiskar följer strömmen med Louise Hoffsten, så för mig var Robin ett tredje val.

Nu får man se fram emot den slutliga finalen, bara älskar musikprogram. För mig är musik jätteviktigt, det är som det kramar om mitt trasiga inre, smeker bort lite av alla känslor som är jobbiga.

I går fyllde bonusgrabben år, men vi får gratta senare har en toppenkul present på G som vi tror han kommer gilla skarpt, men då den är köpt på Tradera så får han vänta ett tag. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Ghini försökte verkligen fösa mig ur sängen denna morgon för att gå ned och ge maken en avfärdspuss men matte var en aning seg så han hann att resa iväg innan jag kom ned. Roliga kisse, men nu saknas Kissie och det är första gången hon inte kommer då jag ropar inte så bra med tanke på att det var -16 grader ute idag. Förbaskad kyla som har återvänt.

Idag, ja verkligen skriva lite på min bok, men också läsa i Mons Kallentofts bok, den är så bra när man väl kommit igång en bok som det känns svårt att lägga ifrån sig. Hans sätt att skriva tycker jag är underbart och då de döda talar känns så härligt, han bäddar in den andra dimensionen på ett underbart sätt.

English Version

Yes this year has increasingly been a Mello Favourite been benched and looked at all the programs. All praise to Gina and Danny made a fun program, beautiful hostess that.

Robin Stjernberg the winner was well otippat but his voice is wonderful and his song just grows so he's a good winner even if I just loved the Bed on Fire and Only dead fish follow the stream with Louise Hoffsten, so for me it was Robin a third choice.

Now, we must look forward to the final finale, just love music. For me, music is very important, it is as it hugs my broken inner caress away a little of all the emotions that are hard.

Yesterday filled bonus kid years, but we must congratulate latter has a toppenkul gift of G that we think he'll like sharp, but when it was purchased on eBay so he may wait a while. Better late than never they say are.

Ghini really tried to push me out of bed this morning to go down and give her husband a kiss departure, but math was a little tough, so he had time to go away before I came down. Funny kitty, but now missing Kissie and it's the first time she did not come back when called not so good considering it was -16 degrees outside today. Damn cold that has returned.

Today, yes indeed write a bit on my book, but also read in Mons Kallentofts book, it is so good once you started a book that it's hard to put down. His style of writing I think is wonderful, and when the dead speak feels so wonderfully, he embeds the second dimension in a wonderful way.