Måste väl börja med att gratulera den lyckliga vinnaren som tog hem drömvinsten igår lite dryga 236 miljoner. Nog hade jag velat ha den vinsten för att komma upp ur det fattiga läge jag just nu befinner mig i.

En tid fylld av oro vilar över oss.

Jobbfronten är inte så fylld av val precis.

  Åldern är emot oss och vikten har varit det en längre tid, men vi ändrar på allt nu.

Man kan lugnt säga att vi två är i förändringens skede just nu. Vi - jag och maken så klart.

  Det är så mycket förändringar på gång inom mig som jag inte kan förklara, min dåraktiga urladdning här om dagen är en påminnelse om det som varit men inte om det som skall komma.

  Jag har drömmar. Inte nattliga utan dagdrömmar. De handlar om framtid och sådant jag vill uppleva i mitt liv som jag hoppas kommer ge mig mycket.

  Snart skall vi flytta på oss och det är så spännande, vi kommer bo väldigt nära en vacker sjö. Vi kan fiska igen, smaka på livet, njuta.

  Kim skall så klart få sin plats i trädgården, han hör hemma i mitt liv. Jag saknar honom, vilken mor skulle inte sakna sitt barn. Men så kom jag till en punkt där jag måste välja mellan att gå under eller börja om.

  Jag sträckte maken handen och sa "Nu börjar vi om på ett nytt liv." Han tog den och jag tror det är med försiktig glädje. Kanske lite svårt att tro på att det bräckliga livet skall hålla fullt ut, men ändå med ett glatt leende och med ett bagage av hopp.

  Vi är faktiskt ett enastående par och även om vi så aldrig kommer ha tur i spel så har vi det i kärleken. Vi har varandra.

När jag sitter här med min kaffekopp vilande intill mig, sippande av den varma och välgörande drycken slås jag av livets alla oförutsedda händelser. Allt det jag drabbats av, alla de felsteg jag tagit i mitt liv. I mycket av det här är det terapin som talar, den har öppnat dörrar inom mig.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle sitta i en ring placerad med andra människor och tala om saker i mitt liv. Men jag gör det nu och jag har skrivit på en behandlingsplan för ett års tid(minst) och det gör underverk.

  För var gång man varit där, har det öppnat en ny dörr och nya sopor väller ut för att kastas bort. Det är en skön känsla att rensa i sitt inre.

Att skriva är också en form av terapi. Jag mår bra då jag skriver, älskar orden och en dag kanske jag till och med kan sätta ned dem på papperet på ett alldeles perfekt sätt.

Just nu sliter jag på för att få ett svar om skolning i höst, men studievägledaren är en motsträvig kvinna. Faktum är att jag får jaga denna Annika med blåslampa och ändå så händer det inget i mitt enskilda ärende.

  Önskar hon förstod att hon slapp mig bara hon gjorde klar min ansökan till komvux och fixade ändringen av studietiden på CSN. Men hon kämpar emot. Ärligt jag förstår inte hur hon kan ha det jobbet hon besitter, eftersom hon har så svårt att fullfölja sina klienters önskemål.

  Det blir ett långt inlägg idag, så full av tankar och det liksom spritter i kroppen av förväntningar. Av livslust. Det ska bli så kul att orka höja blicken och se framåt igen.

  Så klart blir det med ett klargörande. Jag vet att inga vägar är spikraka och ej heller utan gropar, men de leder framåt likväl. Mitt liv är precis så, men jag tar mig framåt.

  Något som slår mig är att jag behövde bli förtionio år gammal för att förstå mig på det här. Kanske har jag gått igenom alla vedervärdiga faser i mitt liv för att kunna bli en bra författare en dag. För nog skall han som sitter där uppe veta att mitt liv ingalunda varit lätt, men vilka erfarenheter det har gett mig. Jag säger det igen "Inget ont som inte har något gott med sig."

English Version

Well have to congratulate the lucky winner who took home the dream win yesterday a little more than 236 million. Surely I would have liked the win to get out of the poor position I now find myself in.
A time filled with anxiety looms over us.
Job front is not so full of choices right.
  Age is against us, and the weight has been there a long time, but we change it all now.
One can safely say that we two are in the stage of change right now. We - me and my husband of course.
  There is so much change going on in me that I can not explain, my foolish discharge the other day is a reminder of what has been but not if it is to come.

  I have dreams. Not nightly without daydreams. They are about the future and what I want to experience in my life that I hope will give me a lot.
  Soon we will move on us and it's so exciting, we will stay very close to a beautiful lake. We can go fishing again, savor life, enjoy.

  Kim will of course have their place in the garden, he belongs in my life. I miss him, what mother would not miss their child. But then I came to a point where I have to choose between going over or start over.
  I stretched her husband hand and said, "Now we're on to a new life." He took it and I think it's with cautious joy. Maybe a little hard to believe that the fragile life must keep full, yet with a cheerful smile and a baggage of hope.
  We are actually a remarkable couple and even if we will never be lucky in games, we have it in love. We have each other.

As I sit here with my coffee cup resting next to me, sippande the warm and soothing drink, I am struck by all of life's unexpected events. All that I suffered, all the mistakes I have made in my life. In much of this is the therapy that speaks, it has opened doors within me.
I never thought that I would sit in a circle placed with other people and talk about things in my life. But I do it now and I have written on a treatment plan for a year (at least) and it does wonders.
  For each time you have been there, it has opened a new door and new garbage spill out to be thrown away. It's a nice feeling to clear in its interior.

Writing is also a form of therapy. I feel good when I write, loves words and one day maybe I can even put them down on paper in a very perfect way.
Right now I wear on to get an answer about education in the fall, but the counselor is a reluctant woman. In fact, I may hunt this Annika with a blowtorch and yet nothing happens in my individual case.
  Wish she realized she did not have me she did complete my application to adult education, and fixed modification of a student at CSN. But she is struggling against. Honestly I do not understand how she can have the job she possesses, because she is so hard to meet their clients' needs.

  It will be a long post today, so full of thoughts and the like leaps into the body of expectations. By zest for life. It will be so fun to hurricane raise your gaze and look forward again.
  Of course there will be a clarification. I know that no roads are dead straight line, nor without pits, but they lead forward as well. My life is just like that, but I take forward.
  Something that strikes me is that I needed to become förtionio year old to understand me on this. Perhaps I have gone through all the hideous phases in my life to become a good writer one day. For enough is he sitting up there knowing that my life was by no means easy, but the experience it has given me. I say again, "Every cloud has a silver lining."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...