Visst är det underligt hur lite som behövs för att sjunka nedåt i depressionen, man tänker lite och vips gungar det man står på.

I bland känns saker felaktiga fast de kanske inte är det, men det suger till inombords och sedan är det kört vilket man vill det eller ej, man rasar med när det man står på ger med sig så är det bara.

Önskar vissa saker kunde gå till historien fort nu, men det verkar dröja trots allt.

Känns så tufft att så mycket har blivit ändrat, små saker blir så stora när man tänker på dem och vad som än sägs får jag inte ihop det ibland.

Idag har jag packat lite saker i skrivbordet och på de hyllor som är uppsatta på väggen, stod där med Kims saker i min hand ett brev från Synnöwe som var hans lärare i Deje och det gör fortfarande så ont att jag nästan blir svimfärdig då jag står det med sakerna, små ord, små minnen. Varför?

Han var alldeles för ung för att dö, herregud han visste inte ens vad livet var ännu, ändå gav han uppp det.

Jag fick gå ut från rummet, blev för tungt att andas med ens, orkar inte med att tänka på hans död, att han är borta för alltid. Vill ju inte det ska vara så här.

Ingen pratar om honom mera och det gör ont, känns som han blir allt mer som en dröm som bara jag bär på. Mitt fina barn som jag skulle ge allt för att hålla tätt intill mig.

Känner mig uppslukad av allting vissa stunder, det blir så svart och tungt.

I bland känns det som att inget ska bli bra mera och då man behöver någon finns det aldrig någon där längre, allt som varit bra i mitt liv är borta.

Det är tungt att ta stegen framåt ibland även om jag också har massor av saker att se fram emot nu, men så kan det kännas som att det inte kommer ändra något med viktnedgången tex, känns i bland som man är så långt ifrån varandra även om man så bor under samma tak och kämpar för framtiden.

Jag vet inte kanske är det just det att åren går och inget som underlättar våra liv händer, det är klart tungt att aldrig se något positivt att inte ha råd att förverkliga drömmar inte ens de små.

Just nu har jag dessutom en väldigt tung tid framför mig utan mat, bara pulver och ärligt det är inte gott  ens och vissa av dem känner jag mättar ju ingenting nästan, men de lärda vill påstå att om ett par dagar ska det värsta gå över av hungern, magen accepterar liksom. Vi får verkligen hoppas det för det frestar på i psyket.

Mitt liv är som då man tog sig en prästkrage som liten och sakta drog av bladen, på den tiden sa man "älskar, älskar inte" idag är det "hyfsat, dåligt".

Gud jag gnäller, men jag är så trött på allting. Vad vi än tar i vittrar det sönder och försvinner, rinner ut mellan fingrarna på oss. Hur fan ska vi göra för att lyckas, för att finna glädje, för att vilja leva och då menar jag verkligen leva igen?

Jag kämpar ingen kan säga något annat om mig i alla fall..

English Version

Is not it strange how little it takes to sink down into depression, thinking little and swish it sways you stand on.

Sometimes things feel wrong even though they may not be there, but it sucks to stern, and then it is all over that like it or not, it plummets when the man standing on gives way then just.

Wishing some things could go down in history soon now, but it seems to take after all.

Feels so tough that so much has been changed, little things become so big when you think about them, and whatever is said I do not get it together sometimes.

Today I packed some things in your desk and on the shelves that are mounted on the wall, stood there with Kim's stuff in my hand a letter from Synnöwe who was his teacher in Deje and it does still hurt so much that I almost get dizzy when I stand it with things, small words, small memories. Why?

He was far too young to die, my God, he did not even know what life was even, yet he gave it uppp.

I had to walk out of the room, was too heavy to breathe with one, can not stand to think of his death, he is gone forever. Do not want it to be like this.

Nobody talks about him more and it hurts, feels like he is becoming more like a dream that I just carry on. My beautiful kids that I would give everything to keep close to me.

I feel immersed in all things some times, it gets so black and heavy.

Sometimes it feels like nothing will be good more and when you need someone there never there anymore, all that was good in my life is gone.

It's hard to take steps forward at times although I also have lots of things to look forward to now, but it may feel like it is not going to change anything with the weight loss example, feels sometimes like you are so far from each other even if so you live under the same roof and struggle for the future.

I do not know maybe it's just that the years go by and nothing that makes our life happens, it is clearly hard to never see anything positive that can not afford to make dreams come true, even the small ones.

Right now I have also a very heavy time in front of me without food, just powder and honestly it's not even good and some of them I feel saturating nothing almost, but the scholars would say that in a few days to go over the worst of hunger, stomach accept as well. We can only hope that the strain on the psyche.

My life is like when you took on a daisy as small and slowly pulled off the leaves, at the time, they said "love, love is not" today, it is "decent, bad."

God I'm whining, but I'm so tired of everything. Whatever we take in weathering the broken and lost, runs out between your fingers at us. How the hell should we do in order to succeed, to find joy, to want to live and I mean really live again?

I struggle no one can say anything else about me anyway ..

Då har jag börjat nedräkningen, mitt liv tar ny form från och med idag.

Morgonens första intag är alltså mina mediciner samt multivitaminer, järntillskott och en kopp härligt kaffe.

Pulverdieten får vänta en stund för att räcka till över dagen så man slipper vara hungrig bort mot kvällen.

Har mycket att göra idag, skall ta reda på massor av böcker som ska läggas ut på Tradera för försäljning, mycket kokböcker men också mycket annat roligt i bokform. Måste försöka göra oss av med en del innan vi flyttar, blir så tokigt mycket saker runt en och nu vill jag ha det simplare, renare, enklare mera cottagestil i nya huset. Förstår inte den handlingshysteri vi måste haft en gång i tiden, skulle aldrig hända igen, nu far saker på löpande band istället.

Mycket fina grejer som bara åkt, åkt och åkt och små summor in. Bättre än att låta saker ligga och skräpa här hemma.

Får fortsätta rensa då vi flyttat eftersom mycket saker ligger nedpackat i kartonger ute i förrådet och de packar man ju inte upp för att rensa ur så, bättre sent än aldrig och nya huset erbjuder ju också helt andra förrådsmöjligheter så man i lugn och ro kan titta på det man har för att bestämma sig för vad som skall ta bort.

Jag har också en tur till Arvika att göra idag, måste ge mig av på min avtalade gruppterapi där jag är inskriven, hjälper ju inget om man hoppar över dessa måndagar, skall ta och berätta om den tilltänkta operationen och att jag blir borta den 6 maj och eventuellet någon mera gång då jag läker ihop.

Fortsatt känning av depressionen, det är som att befinna sig på gungfly, men mest håller jag huvudet uppe just nu och försöker att inte lägga energin på min inre sorg och saknad. Klart att tankarna far iväg till Kim, det gör de oavsett vad jag gör men jag vill inte plåga mig mera. Vill inte tortera mitt inre, ingenting blir ju bättre av det i alla fall och Kim kommer ju inte tillbaka så, jag måste prioritera hälsan före allt annat. Lång väg kvar och jag tänker på jobbet med ångestklump i bröstet, vet inte hur jag skall göra eller vad jag skall ta mig till när det gäller det.

Platsen, människorna, allt som hänt. Det får bara bero ett tag till, än så länge är jag sjukskriven och har rätten att koppla bort detta.

Så nu börjar det bli hög tid att börja packa igen och att ändra adresser, flytta abbonemnag och mycket mera. Tiden kommer gå fort nu när man har att göra.

English Version

Since I've started the countdown, my life will take a new form as of today.

This morning's first intake is therefore my medicines and multivitamins, iron supplements, and a cup of great coffee.

Powder diet will have to wait a while to hand over the day so you do not have to be hungry towards the evening.

Has a lot to do today, to find out lots of books that will be posted on eBay for sale, great cookbooks, but also much more fun in book form. Must try to get rid of a part before we move, gets so much bad things about one and now I want it simpler, cleaner, easier, more cottage style in the new house. Do not understand the act hysteria we have had at one time, it would never happen again, now father of things on a conveyor belt instead.

Very nice stuff just gone, gone and gone, and small amounts of money into. Better than leaving things lying around at home.

May continue cleaning when we moved as much stuff is nedpackat in boxes out in the shed and they pack it's not up to clear out so, better late than never and the new building offers a totally other storage options so you quietly to watch in what you have to decide what to remove.

I also have a trip to Arvika to do today, have to leave for my appointment group therapy in which I am enrolled, helps nothing if you skip those Mondays, shall take and talk about the proposed operation and that I will be away on May 6 and eventuellet one more time I will heal together.

Continued recognition of depression, it's like being in quicksand, but mostly, I head up there right now and trying not to put energy on my inner sorrow. Clear the mind takes off to Kim, they do no matter what I do but I do not want to torture me more. Do not want to torture my mind, nothing gets the better of it anyway and Kim will not return so I have to prioritize your health before anything else. Long way to go and I'm at work with anxiety lump in your breast, do not know what I should do or what I should take me to regard it.

The place, the people, everything that happened. It may only be due for a while, so far, I am sick and have the right to disconnect it.

So now it is getting time to start packing again and changing addresses, moving abbonemnag and much more. The time will go fast now that you have to do.

Äntligen så skall det vara klart med folk som flyttar in här i lilla stugan i Tollesbyn och vi kan flytta på oss, börja om och ta nya tag. Händer så mycket positivt i mitt liv nu att det är svårt att greppa det.

Jag menar äntligen är operationen på gång och jag har tagit mig tid att gå igenom all den information jag fått av dem på kursen, lagt en del saker på minnet och friskat upp hur det ligger till med allt jag behöver hålla reda på extra noga. Känns så bra.

Och snart bor vi med gångavstånd till en fin sjö, där man kan lägga en båt och åka ut för att fiska och må gott, man kan se sjön från huset och trädgården vilket är ett stort pluss.

Suger fortfarande på minnet av gårdagen som blev så fin, tänk att man efter tio år som gifta ändå kan känna sig som nykär, min nalle är bara för go han jag är en lyckligt lottad kvinna.

Idag som är min sista dag med fast föda för ett tag så har jag nu fläskfilé, pommes och grönt i ugnen och till detta ska det vara bea och rödvinssås som blev kvar och sedan ska vi gotta oss med ett helt lass med glass och sista coulin, så det är verkligen Grand Finale på mitt gamla liv, nu tar ett nytt vid och tänk då jag fyller femtio kan jag klä mig sexigt värre :-)

Skämt och sido, det ska bli så skönt att få den här möjligheten, att kunna röra sig fritt igen, känna sig snyggare, få bättre självkänsla.

Kroppen gör ju faktiskt att man inte älskar sig själv som det är nu men en dag kanske jag får möjlighet att göra det.

Det osar ur ugnen och jag börjar känna en antydan till kryddigt kött, ska bli så gott.

Till lunch idag åt jag en jättegod fisk med ris som maken gjort, men nu har det allt börjat suga efter lite i kistan igen.

Tänkte börja så smått med att packa i morgon, några timmar i alla fall sedan ska jag ju på gruppterapin igen och tala, vet precis vad jag skall prata om i morgon för det trycker mig och har gjort en stund nu. Har svårt att sätta gränser fast att jag inte orkar så är det svårt att säga Nej, men i bland måste man göra det vilket man vill eller ej. Som med mamma och pappa som ville att vi skulle flytta dit och ta hand om dem.

I alla fall, jag känner mig glad och förväntansfull just nu, även om jag har en inre oro som gnager på mig så händer det något positivt om nu bara ekonomin kunde fixa sig också, en stor vinst hade suttit fint, så mycket vi behöver nu som nya bilar innan de trillar isär helt...

English Version

Finally it should be clear to people who move in here in the little cottage in Tollesbyn and we can move on us, start over and continue on. Hands so much positive in my life now that it's hard to grasp it.

I mean finally, the operation is going on and I've taken the time to go through all the information I received from them on the course, put a few things in mind and refreshed the way it is with everything I need to track carefully. Feels so good.

And soon we live within walking distance of a beautiful lake, where you can put a boat and go out fishing and feel good, you can see the lake from the house and garden, which is a big pluss.

Sucks still on the memory of yesterday which was so nice, think that after ten years of marriage still can feel like newly in love, my teddy bear is just for go he I am a lucky woman.

Today is my last day with solid food for a while so I now have pork tenderloin, fries and vegetables in the oven and this will be bea and red wine was left and then we gotta us with a vehicle filled with ice cream and last coulin , so it is really Grand Finale of my old life, now takes on a new and think when I fill fifty can I dress sexy worse :-)

Jokes and side, it'll be so nice to have this opportunity, to be able to move freely again, feel prettier, have better self-esteem.

The body does in fact that you do not love yourself as it is now but one day I might be able to do it.

It oozes out of the oven and I start to feel a hint of spicy meat, to be as good.

For lunch today I ate a delicious fish with rice as her husband did, but now it has increasingly begun to soak for a bit in the coffin again.

Thought begin gradually to pack tomorrow, a few hours anyway then I course on group therapy again and talk, you know exactly what I will talk about tomorrow for the press myself and have done for a while now. Have difficulty setting limits firmly that I can not be bothered, it's hard to say no, but sometimes you have to do it as you want or not. As with mom and dad wanted us to move there and take care of them.

In any case, I feel happy and excited right now, although I have an inner anxiety that gnaws at me like something is happening positively for now only the economy could fix also, a big win had been fine, as much as we need now as new cars before they fall apart completely ...

Ja det händer ingenting här, men gårdagen var ljuvlig. Vi åt så gott, drack gott och njöt fullt ut.

Vi firade en tidigarelagd bröllopsdag och det var helt fantastiskt, med mycket känslor i bakgrunden. Har jag världens bästa make eller bara har jag det <3

Nåja idag skall det bli den sista dagen på vanlig föda för ett tag framöver för i morgon startar jag min pulverdiet inför operationen alla varnar för grinighet, åh jag hoppas slippa undan det men ja säkerligen får man väl krupp.

Det är ju trots allt en svältdiet så ja jag förstår om det blir lite sug och så och att humöret svänger, men det är bara att härda ut för det goda ändamålet.

Just nu sitter jag och lyssnar på Gasolin och på spisen puttrar mina ägg, blir äggmacka med massa Kalles rndiga på, så gott och så skall jag verkligen ta tag i läsandet inför operationen, måste friska upp det vi talat om igen så att det sitter.

Mycket nytt att tänka på och så måste jag börja promenera lite för att styrka konditionen inför operationen.

Hyresvärden tittade inom och sa till att det kommer en man för att titta på lilla stugan vid 16 tiden och det går så bra så nu håller jag på att plocka undan lite här hemma och så har jag beslutat mig för att börja packa saker vi inte behöver ha framme så det blir gjort, skönt att få undan innan operationen och sedan satsa på att flytta till den 1 Juni istället för 1 Juli för då får man sommaren där och jag kan väl bära småsaker efter operationen så det ska väl gå bra.

Har bokat dottern och svärsonen inför flytten eftersom jag vet att det blir trassligt med att klara oss själva denna gången.

I alla fall så har jag varit uppe och lagt på överkastet och plockat en del saker åt sidan i lilla rummet, står ju massor som ska säljas där inne så det får ju vara som det är just nu. Bättre än inget kan man säga de får titta så gott det går med alla våra saker stående över allt här.

English Version

Yes nothing happens here, but yesterday was lovely. We ate so well, drank well and enjoyed fully.

We celebrated an earlier wedding and it was absolutely fantastic, with much emotion in the background. I have the best husband or just I have it <3

Well today must be the last day of the regular food for a while because tomorrow I start my powder diet before surgery all warn of crying, oh I hope to get away with it but yes certainly get well croup.

It is after all a starvation diet so yes I understand if it gets a little suction and so and mood swings, but that is only to endure for the good purpose.

Right now I'm listening to Gasolin and simmer on the stove, my eggs are äggmacka with mass Kalles rndiga on, so good and I will certainly grab the reading before the surgery, you need to brush up what we talked about again, so it fits.

Very new to think about and then I start to walk a little to prove fitness for surgery.

The landlord looked in and said that there will be a man to watch the little cottage at 16 times and it is so good so now I'm picking away a little here at home and so I have decided to start packing things we do not need have arrived so it gets done, nice to get away before the surgery and then go on to move to June 1 instead of July 1 because you get the summer there and I can well bear little things after the surgery so it'll surely go well.

Having booked her daughter and son in law for the move because I know it will be tangled with to fend for ourselves this time.

In any case, I have been up and put on the bedspread and plcoakt some things to the side of the little room, he is the lots that will be sold in there so it will be like it is right now. Better than no one can say they get to watch as much as possible with all of our things standing everywhere here.

Nu har jag varit ut på Tradera och lagt bud på mera pulverdiet och hoppas vinna dem så det blir klart med det.

Har letat fram papper inför operationen så nu blir det en stunds pluggande här hemma.

Kantstötte maken med ett dumt inlägg så nu har jag tagit bort det helt, men de här dagara som återstår är ändå skitviktiga för mig och min inställning inför livet, mitt avslut vilket man borde se till eftersom jag ändrar allt nu.

Det vore ju att ljuga om jag säger att en del av mig inte känner sorg över det man inte kan göra mera, men så är den andra delen där och ropar Jippi sådan frihet. Man kan se det som att man har en djävul och en ängel på var sida om huvudet och de kör varsin predikan just nu, just därför hade det känts skönt att stilla den lilla röda.

Nåja, hur jag än gör så är det fel så.....

I vissa lägen hjälper det ju inte att säga rakt ut vad man vill, även om det borde göra det.

Sedan kan jag förstå att den som inte väljer detta inte heller till 100% kan förstå vad man ger sig in på och att valet innebör stora uppoffringar för att nå ett annat mål.

Jag förbannar att jag inte får fira min bröllopsdag eftersom jag varit så stolt över att vi tagit oss 10 år fram som hustru och make, trots att alla alltid sagt att det inte skulle hålla mellan oss. Avundsjuka säger jag, men det är ju verkligen något att fira så jo jag känner sorg över den uteblivna fina middag vi planerade. Men mitt andra ben sparkar ifrån. Jag har väntat länge nu, men det slog ner mig lite att jag inte fick mer än två dagar att ställa om mig på när beskedet väl kom allt gick så fort ett samtal och pang så är det klart.

Ändå är jag så glad att få möjligheten, det är ju inte alla som får den här chansen och själv har jag kämpat i över sju år för att få någon läkare att hjälpa mig med detta.

Det är väl bara rädslorna som talar inombords, allt nytt, allt man inte är van och mitt i allt detta känns det som stödet uteblir på något sätt.

Vad säger man, man sparkar först på den man älskar. Förlåt!

Men klart jag är besviken att man inget kan göra för att göra ett bra avstamp in i det nya och outforskade, bara pulvermånaden blir en prövning.

Jag känner mig så nere inget blir som man önskar att det ska bli. Just nu kokar jag ägg, kände för ägg och Kalles randiga så det är vad det får bli och kaffe.

Irriterad på en katt som inte kan göra sitt ute utan behöver ränna in och skita på mattan så fort hon anser att det är bara något för lite i lådan.

Önskar jag slapp ha en låda hon är ju utekatt. Hur får man dem att sluta??

Om någon har goda tips så inkom med dessa till mig, hon är världens goaste men detta är ett problem, jag menar hela världen utanför bostaden är ju en toa och ändå....

Tog henne och kastade ut henne igen och snart får jag ägna mig åt att göra rent lådan till lilla prinsessan igen, men först blir det att äta mina ägg i lugn och ro.

Så då har man satt i sig fyra ägg med Kalles randiga till lunch och gott var det trots att det inte var någon lyxmiddag.

Bröllopsmiddagen försvann ju också nu, den gick upp i rök och den hade vi planerat en längre tid och dessutom är det vår första stora bröllopsdag. 10 år.

Hur firar man sedan utan mat och utan sötsaker, någon som sitter inne med svaren jag menar man är ju så inbunden och fast i rutiner om hur saker firas och nu ska man svänga om tänkanden på två röda sekunder.

Hade varit kul med planksteken men nu måste jag tänka bortom allt det här och se mitt nya jag och tips mottages med öppet sinne, jag kommer behöva dem så hjälp.

För visst är det så att mat är en fixering och likaså godis och annat, just därför jag hade behövt ett bra avslut men nu när detta uteblir får jag försöka att inte gråta blod över det. Svår känsla att förklara för andra det här, men allt jag kan säga att det är mitt livs största beslut, livsavgörande och det måste fungera. Inget man vill stå ensam i, känns så konstigt och nerverna hoppar runt inombords. Tankar snurrar.

Vad var det jag skulle kunna äta, vad var det som inte gick. Det var så länge sedan kursen hölls och man glömmer, får leta fram papperen igen och läsa allt än en gång friska upp minnet.

Ska jag vara ärlig så är jag vettskrämd och samtidigt är det det enda jag vill ha gjort i mitt liv, att sövas skrämmer vettet av mig.

Det är en månad kvar sedan är det pulver i långa banor som gäller, skall räkna påsarna om en stund så jag vet hur långt jag kommer på dem, tror det fattas en veckas åtgång före operationen och sedan skall man ha två veckors ranson efteråt också fast med högre halt av protein och kalorier för näringens skull.

Det är jobbigt att inte kunna sitta ned nu och prata om allt, men jag ska ta mig i kragen och leta fram papper och sitta ned och läsa.

Föregående inlägg är numera något korrigerat då maken kände sig ledsen över det jag skrev vilket inte var meningen, men att ha ett liv som om man vore ensam är tufft och den här stunden kommer som sagt aldrig mera åter, det är faktiskt större än något annat. Hade gärna avslutat med planksteken och en alldeles för tidig fest runt vår 10 åriga bröllopsdag, man kan ju inte rå för att vissa saker känns inombords. Mitt beslut är inget lätt beslut, inget att skaka på axlarna åt. Det förändrar allting för oss..

Fartfylld dag, jag har varit iväg med Isabelle till Grums och min dotter har gett mig total makeover samt min bil som hon skrubbat rent på utsidan. Goa fina Laila Birkeland så glad jag blev. Jag blev så nöjd med frisyren och då jag var på hemväg tittade jag in hos maken och fick en kopp kaffe, liten pratstund med hans goa arbetskamrater och en god kaka som älsklingen bakat. Försökte få fatt i mamma men det var inget svar på den fronten förrän jag kommit hem igen.

Pappa fått bli påfylld med kortison och är nu på fötter och hemma igen. Man kan räkna det läkaren gjort som rent mordförsök, plocka bort livsuppehållande mediciner. Men nu så är det på gång igen och det känns väldigt skönt.

När jag satt hos maken och mumsade kaka ringde man från Torsby lasarett och talade om att jag fått mig en operationstid och att det är dags nästa vecka att dra igång med min pulverdiet.

Äntligen, så gissa en som ska äta sig halvt bedövad under helgen, så mycket att tugga som bara går sedan är det slut.

Jag har helgen på mig att ta farväl av idiotiska matvanor nu, jätteskönt. Längtar så efter att bli rörlig, att börja träna och komma iform, när knän och sådant blivit avlastade från min enorma tyngd.

9 Maj så smäller det, då ska jag ligga under kniven GBP men först skall jag på ett besök i Torsby och träffa sjuksköterskan samt kirurgen, ska bli så härligt då det här är över och jag kan börja mitt nya sundare liv. Fattar inte att man ens kunnat komma till det här, men det har man och nu får jag verkligen tidernas chans. De säger att man kroppsligen tjänar cirka 10 år på en GBP, hoppas det, hoppas verkligen för jag behöver det.

Jag känner mig utvald och väldigt lycklig som får möjligheten nu, skall starta en GBP - blogg där ni kan följa min viktnedgång, svårigheter jag möter, fördelar, nackdelar och så mycket mer.

Vilket härligt men slitsamt liv det ligger framför mig nu.

Så var det igång igen. Mamma ringde i förtvivlan och läkarna skall visst ha gett pappa för lite mediciner i rullen och fast han sett det har han fortsatt äta som ingenting hänt och igår blev han jättedålig och då först säger han det till henne att det bara är hälften av medicinerna.

Efter allt bilkrångel här hemma hade vi på kvällen tagit oss 2 starköl, suttit och pratat och försökt koppla av, naturligtvis var det just då hon ringer och vill att vi ska komma, ta reda på pappa, köra till lasarett leta bland mediciner.

Tappra försök att tala med henne om att riga 112 för ambulans och tala om att jag inget vet om pappas mediciner längre. Har faktiskt ingen som helst aning om vad han äter och inte.

Svårt när föräldrarna vill att man skall vara mirakelfixare och jag kunde inte köra med alkohol innanför västen, men det blev en god vän som följde med in och nu ligger pappa inne på lasarettet för felmedicinering och där inne har man talat om att eventuellt Lex Maria anmäla läkarna i Charlottenberg/Åmotsfors för detta.

På grund av platsbrist tog man honom för tillfället till avd. 70 som är en kirurgavdelning, men han har fått dropp och sprutor med cortison osv så nu skulle han vara mycket piggare igen. Det var tur han kom in

Hans vän var med honom där inne till klockan tre i natt, själv har jag inte sovit mycket denna natt, oron blir för mycket och med allt annat som som pågår i hjärnkontret så blir det på tok för mycket alltihop.

Att han var så frånvarande under längre tid kan mycket väl bero på felaktiga mediciner.

Så har den nya torktumlaren slutat blåsa värme så jag måste ringa Richardsons och kolla med dem hur det skall gå tillväga, det är ju tre års konsumentgaranti på den och vi köpte den i augusti 2012 så roligt värre. Tycks som vårt liv skall ta oss än längre ned innan vi vänder och tar oss uppåt, inte bra alls och för depressionen är detta direkt bara för mycket, jag försöker hålla ihop mig själv mitt i allt som är så jävla jobbigt runt oss, men skulle vilja sitta ned i ett hörn och vänta på att allt jobbigt bara försvinner av sig själv. Man känner att man är en människa, det kan jag lova...

English Version

So it was back up and running. Mum rang in despair and doctors should have given some daddy too little medication in the roll and though he saw it, he continued to eat like nothing happened and yesterday he was very poor and only then he says it to her that it is only half of the drugs.

After all bilkrångel here at home, we had the evening took us two beers, sat and talked and tried to relax, of course it was right when she calls and wants us to come, find out dad, driving to the hospital in search from the medications.

Valiant attempts to speak with her that riga 112 for an ambulance and tell them I do not know if Dad's medications anymore. Actually have no idea about what he eats and not.

Difficult when parents want to be miracle fixer and I could not drive with alcohol inside the vest, but it became a good friend who came with in and is now father inside the hospital for medication errors, and there has been talk that can eventually Lex Maria notify doctors in Charlottenberg / Åmotsfors for this.

Due to lack of space they took him for the moment to the dept. 70 which is a surgical ward, but he has had drips and syringes with cortisone, etc., so now he would be very energetic again. It was lucky he came in.

His friend was with him in there at three o'clock in the night, myself, I have not slept much that night, anxiety becomes too much with everything else going on in hjärnkontret it becomes way too much everything.

That he was so lengthy absence may well be due to incorrect medications.

So, the new dryer stopped blowing heat so I have to call the Richardsons and check with them how to go about it, it's a three-year consumer warranty on it and we bought it in August 2012 so fun worse. Seems that our lives will take us even further down before we turn and take us up, not good at all and the Depression, this direct too much, I try to hold it together myself in the middle of everything so fucking hard around us, but would like to sit down in a corner and wait for all the hard work just disappear by itself. You feel you are a man, I can promise ...