Kände för att få hit barnbarnet Isabelle och umgås med henne lite. Idag har vi passat på att fixa håret, sminka henne lite och målat naglarna. Hon har varit så upprymd och glad åt detta.

Dessutom tog hon sovmorgon i morse och sov tills klockan var tio innan hon klev upp, hon behövde nog sova ut.

Dagen har varit fylld av saker Bella vill berätta om och pennorna har glött då hon suttit och ritat både katter och blommor.

Själv har jag skrivit klart min kortnovell för att tävla ännu en månad på kapitel1.se handlar om annorlunda erotik, sexuella drömmar. Temat är nämligen FÅNGAD AV LUST förra månaden så tävlade jag med en kortnovell jag döpte till Vildmarksflickorna, får se hur det går.

Annars har vi käkat av makens goda mat och nu mumsar vi på chokladkaka med grädde och Isabelle sitter och tittar på teven, tyvärr är alla barnkanaler kodade men det är Simpson på en av kanalerna så det fick gå, bättre än ingenting. Hon vilar lite i alla fall och jag själv har lyckats få alla paket packade som skall iväg till post- och Schenkerbud, bara för maken att beställa frakt till det han sålt nu.

Väntar fortfarande på en del som skall betalas in på kontot för att kunna skicka iväg det.

Min blijäkel trilskas vidare och jag har varit ute och sprayat 5-56 i låsen, ja så gott det gick i alla fall i en förhoppning om att kunna låsa upp med nyckeln, alla låsen har korkat igen och på Volvo har man sagt att man skall kunna låsa upp med nyckel. Får vänta och se, kanske får spraya mera då älsklingen kommer hem från jobb, ligger en flaska med pip på i hans bil så man får in det i låskolvarna. Bara att hoppas det löser sig så man kan få upp den och kan öppna upp huven för att bryta strömmen en sväng. Ja alltid något som måste leva rövare i mitt liv.

I dag har jag inget hört från mamma och pappa, ja de blev väl kantstötta i går då jag sa till om att jag inte tänker bo under deras tak. Så ogenomtänkt, jag och maken har ju ett eget liv att ta hand om och inte orkar jag ta hand om andra som jag mår själv, en sak om man åker och städar i bland men herregud flytta dit, jag höll på att dimpa av då hon ber oss ge uppp  vårt liv för att ta hand om dem. Ja, hon blev sur det förstod jag, men vad kan jag göra?

Själv tar jag en dag i taget och att mitt barnbarn fått komma hit just nu är för att bryta ensamheten lite, att kunna lära känna henne lite bättre och i morgon när maken är ledig har jag sagt att vi skall till Arvika en tur och då ska vi ta och gå på fiket och mysa lite tillsammans med henne.

English Version

Felt to get hit grandchild Isabelle and hang out with her a bit. Today, we have taken the opportunity to do my hair, makeup and painted her little nails. She has been so excited and happy about this.

In addition, she took lie-in this morning and slept until ten o'clock before she got up, she had enough sleep.

The day has been full of things to talk about Bella and pens have glowed as she sat and drew both cats and flowers.

kapitel1.se handlar om annorlunda erotik, sexuella drömmar.">Personally, I have finished writing my short story to compete for another month on kapitel1.se about different erotic, sexual dreams. The theme is namely CAUGHT BY LUST last month so I competed with a short story I named Wilderness girls, will see how it goes.

Otherwise we have eaten of the spouse's good food and now we munching on chocolate cake with cream and Isabelle sitting and watching television, unfortunately, are all kids channels encoded while listening it's Simpson so it had to go, better than nothing. She rests a bit anyway and I have managed to get all the packages to be packed off to the post and Schenkerbud, just for her husband to order shipping to what he sold now.

Still waiting for a part to be paid into the account in order to send it.

My blijäkel obstinate on and I have been out and sprayed 5-56 in the locks, so as best I could in all cases in the hope of being able to unlock with the key, all locks are stupid again and the Volvo has said it will able to unlock with a key. Will wait and see, maybe spray more then darling come home from work, is a bottle with a spout on his car so you get it in the bolts. Just hope it dissolves so you can get it up and can open up the hood to isolate a turn. Yes always Ngot who must live robber of my life.

Today I have not heard from Mom and Dad, yes they were well chipped yesterday when I told you that I do not intend to live under their roof. So ill, I and my husband have everything their own lives to take care of and I can not be bothered to care about others, one thing if you go and clean sometimes but God move there, I was in the process of plump when she asks us to give uppp our lives to take care of them. Yes, she became angry that I understood, but what can I do?

Of course, I take one day at a time and that my grandchildren come here right now is to break the loneliness a little bit, to get to know her a little better and in the morning when the husband is on leave, I said that we should to Arvika a tour and then will we take and go to the diner and cuddle a bit with her.

Så kära läsare och kära vänner. Ni glömmer väl inte att rösta på min blogg då ni är inne på besök. Bara tryck på knappen till vänster Bloggregistret och så är det gjort, detta gör att jag når ut lite bättre med min blogg till andra läsare. That´s all och jo, Tack på förhand!

Jag dukar under, mår så dåligt. Samvetet som gnager då man känner sig elak mot de gamla och deras utstuderade sätt att försöka få en att ge upp sitt liv för att ta hand om dem.

Ärligt - Jag står inte ut, orkar ju inte ens med mig själv, går i terapi för att överleva.

Behöver bort från detta, rädda mig själv. Jag är en snäll människa men gud jag vill inte ge upp det lilla liv jag har för att bosätta mig hos föräldrarna och se till dem i resten av mina dagar.

Idag bad min mamma mig om att vi skall flytta till dem och hjälpa dem, inte en chans. Jag sa så klart nej, nej och åter nej,

Min mamma gråter och förstår inte alls varför vi inte kan göra det. Jag poängterar att jag måste ha mitt eget liv och hon fortsätter att det skulle ni ju ha även om ni kom och bodde här.

Tror inte det va, ta hänsyn, städa, sköta om och höra på all sjukdomsklagan, samhällsklagan varenda dag.

Jag sa att de får ta och skaffa hemtjänst.

Känner att jag måste fly, nu är det tillfälle igen att ta pick och pack och lämna detta, måste tala allvarligt med maken om detta. Starta om för oss två enbart, att gå i skola är inte så viktigt när man mäter allt mot problematike som uppstår nu. Vi borde verkligen ge oss av, skylla på jobb, ge oss uppåt i landet som vi drömt om, starta om bara jag och älsklingen, för i ärlighetens namn så finns det ingen möjlighet för mig att överleva detta.

Om jag bara fick ett svar på operationen, ett datum så det blev klart då är jag fri sedan, fri att göra vad som helst.

Är jag ond som känner att jag inte orkar ge dem den hjälp de tycker de har rätt till?

Man föds väl inte enbart för att vara andra till lags, jag har varit det allt för länge nu. Hjälp....

Det var det allra sista jag gjorde tillsammans med dig, jag strök din hand som var kall och len, din kind och ditt hår.

Alla dessa tankar forsade förbi då jag såg det lilla korset jag en gång fick av dig för att hänga i min telefon.

Saknar dig Kim hela tiden så mycket saknad. Förstår inte, kommer aldrig att förstå.

Jag har lugnat ned mig, sörjer dig på ett annat sätt nu, friskare tror jag. Jag tror jag har accepterat att du är död, att jag inte kan ta på dig mera, men på något sätt hoppas jag du finns med mig eftersom jag behöver ha dig kvar i mitt liv.

Mitt liv, ja vad är det?

Snart ska jag resa till mormor och morfar, ska köra morfar till apoteket idag så han får hämta sin medicin och så skall jag lämna in lite paket så de kommer iväg det har ju varit påskhelg och folk väntar på sina varor.

Ja nu är det åter vanliga öppetider igen så det går att fixa leveranserna.

Sedan hoppas jag på lugn och ro, att ta igen mig, redigera boken se över och känna in karaktärerna och kunna fortsätta skriva på bok tre snart.

Ingenting blir riktigt som man tänkt sig att det skall vara, men det är livet.

Fullt av det man vill ta in och fullt av det man vill blunda för och inte känna. Blir att lämna lotto idag med annars har vi ingen chans att vinna, det är ju faktskt det enda som kan förändra någonting för oss.

Vad ska man ta sig till då man känner oron fladdra som små fjärilar långt där inombords. Utan orsak startar de sin flygtur, inga utlösande orsaker, inga tankar. Det bara finns där och gör sig påminda, en känsla av ledsamhet som stryks på insidan likt torra penseldrag.Vad är felet?Är det att man inte får ro? Att man inte förstår att lämna en i fred att läka.Dagarna försvinner i ingenting, så olustigt det känns för det är liv som rinner bort utan utbyte.Jag vill skriva, jag vill läsa. Men jag finner inte min egen vilja, min egen kraft.Hur ska jag kunna bryta det här.De säger att detta kallas depression, ja så är det.Själen har insjuknat, men varför? För att människor jag mött i mitt liv varit elaka jävlar.Jag vet ju att det är så, men varför jag?Vad har jag gjort för att bli utsatt, ensam och utanför?Inom mig i mitt huvud finns så mycket jag vill göra, men kraften är borta. Jag orkar liksom inte och ändå vill jag.Det är som att någon placerat mig i ett fängelse, jag sitter fast inom mig själv.Vad kommer krävas för att komma ut igen?Jag vill skriva, jag vill skutta runt som ett litet barn, glatt och förväntansfullt, jag vill upptäcka glädjas åt de små fjärilar som flyger om sommaren, jag vill älska fritt och obundet med maken och jag vill leva livet fullt ut. Men jag sitter fast i ett matt flor, bojad i det inre kvävd av ansvar och omtanke.Borde flyttat, borde verkligen gjort det, långt bort där kraven försvann, där man var så långt borta att man inte kunde kräva att göra saker, där man inte behöver vara en uppassare, där jag betyder någonting, där jag kunde prioritera hälsan innan det är för sent.

Skönt ändå att helgerna nu är över för ett tag och att man varit glad genom hela helgen. Men nu tycks jag smittad av en ny förkylning, jaja man för ta det för vad det är, det går väl över igen.

Jag tog mig en extra vilostund efter jag intagit min Ipren och lyckades somna en stund så nu är i alla fall huvudvärken lättare.

Telefonen ringde och det var mor igen, nu bad hon mig att köra pappa till apoteket i morgon tidigt så det får jag väl göra, han ska hämta sina mediciner om de kommit. Svårt att säga nej till det, fast egentligen vill jag skrika rakt ut. "Jag vill inte, jag vill vara ifred"

Det vore en sak om det bara gällde att köra men sedan så krävs det att man ska följa med in och höra på alla sjukdomsproblemen som existerar och ältande om mitt eget tillstånd. Jippi här försvann mitt goda humör...

Finns inte lugn och ro att få, endast om man flyttar här ifrån och ger upp det här. Hade bara operationshelvetet varit klart hade jag kunnat ge mig av vart som helst. Förbannat säger jag faktiskt nu.

Många tycker nog att jag är grym som inte vill vårda mina föräldrar, att de slitit i sina liv och nu ska jag ställa upp.

Men jag orkar inte, vill inte. Vill faktiskt tänka på mig själv för en enda gång skull och i det här finns det ingen plats för det. Jag blir aldrig lämnad ifred.

Den här förpestade dagen då, ja kaffe och läsa bok, vill få bort Jonas Gardells bok nu, är trött på att läsa om bögarna och den här förbannade hålan som jag befinner mig i vill börja läsa Åsa Larssons bok eller Unni Lindells, får nog ta ole dole doff där.

Borde ta all min sjuklediga tid åt att läka mitt inre men det kommer ju alltid så mycket måsten hela tiden, krav från världen utanför. Kan tyckas smått för andra men för mig är det stort och betungande.

English Version

It's good anyway that weekend is now over for a while and that you were happy throughout the weekend. But now I seem infected by a new cold, jaja man for taking it for what it is, it goes well over again.

I took an extra moment of rest after I assumed my Ipren and managed to fall asleep for a while now anyway headaches easier.

The phone rang and it was the mother again, this time she asked me to drive my father to the pharmacy tomorrow early so I guess I'll do, he'll get their medications if they come. Hard to say no to it, but really I want to shout out straight. "I do not want to, I want to be alone"

It would be one thing if it were only to run but then it is required that you should come inside and hear all the disease problems that exist and ältande about my own condition. Jippi this disappeared my good mood ...

If there is no peace and quiet to get, unless you move out of here and give this up. Just had surgery hell was clear I had been able to give me of anywhere. Damn, I say actually now.

Many people probably think that I'm cruel that do not wish to care for my parents, they toiled in their life and now I'll set it up.

But I can not, want not. Do actually think of myself for once sake, and in this there is no place for it. I will never be left alone.

This pestilential date, yes coffee and read the book, to get rid of Jonas Gardell book now, am tired of reading about gays and this cursed dungeon that I'm in to start reading Asa Larsson's book or Unni Lindell, will probably take ole dole doff there.

Should take all of my sick leave time to heal my mind, but it will always haves so much all the time, demands from the outside world. May seem small to others but for me it is large and cumbersome.