Skrammel, tankar och så bara kände jag hur tårarna var på väg att komma. Oväntat och från ingenstans kändes det som jag mötte motighet det var länge sedan jag senast känt något sådant. Kanske ett resultat på att jag bara gått ned 1 hg på en veckas slit, kanske sådant som är samlat inom mig och som jag bara motar bort för att orka med att leva.

  Har ett behov av att vara ifred, att få ha mitt eget privata men det tycks vara så svårt att skapa sig denna oas. I morgon skall jag träffa läkaren igen i Sunne så kanske påverkar även detta hur jag mår. Jag vet inte.

  Tänker på Kimpan och saknar, men det känns bra att komma till Sunne och minneslunden en sväng ett litet avslut innan vi åter far hemåt. Två och ett halvt år har förlutit nu. Två och ett halvt år utan min fina son i mitt liv, jag fattar inte hur orättvist livet kan vara, att mitt barn var tvungen att dö.

  Jag skämde bort honom och jag är så glad för det idag, förstår helt enkelt inte varför han tog sitt liv. Hur kunde det bli så tungt? Jag tänker ofta på hans ålder, 17 år. Vad vet man som sjuttonåring? Om livet, ingenting egentligen.

  Nåja, jag försöker att själv ta mig framåt, att leva, att minnas och att hylla det jag varit med om tillsammans med min ängel, på gott och ont så klart. Att tro att min sorg någonsin går över är som att förneka mig mitt barn, kärleken ger sorg när det sker ett dödsfall.

  Jag drömmer om att vrida tillbaka tiden, men vet allt för väl att det inte är möjligt. Man slutar tala om honom, man slutar fråga om honom, om hur jag verkligen mår. Som om tystnaden kan ta bort det onda och jag accepterar att andra vill ha det så, jag bär ju honom med mig i mitt hjärta hela tiden.

  Borde ta mig i kragen och skriva, skriva bort allt som kommer upp inom mig vet ju att det hjälper att lossa den innersta ventilen. Har böcker att skriva, historier som inte kommit ur mig. Jag läser en massa och vill hela tiden ha mera, vill lära mig språket och då menar jag verkligen lära mig det skrivna ordet. Jag vill lära mig allting.

  Just nu har jag hyresvärden uppe på taket som tvättar skorstenen på huset med högtryck så det dånar för fullt här nere, men det blir säkert rent och fint.

  Ska försöka att rensa bort lite i örtrabatten idag och runt plattorna där framme, kanske be Anders att kapa ned det döda trädet som ser så ankrämligt ut vid terassen så att det kommer bort och sedan få upp växterna på fötter igen för nu ligger blommorna ned över backen här ute. Finns alltid saker att göra för att göra det bättre och finare här hemma och för att skingra sorgsna tankar.

  Du finns i mitt hjärta Kim, alltid och för evigt

English Version

Rattling, thoughts, and so just, I felt the tears were about to come. Unexpected and out of nowhere I felt like I met motighet it was long since I last felt anything like that. Perhaps the result that I just gone down 1 hg on a week's wear, perhaps things that are accumulated within me and I just discourage away to cope with living.
  Have a need to be alone, to get to have my own private but it seems to be so hard to create this oasis. Tomorrow I will see the doctor again in Sunne, so maybe this also affects how I feel. I do not know.
  Thinking of Kimpan and miss, but it feels good to come to Cardiff and memorial garden a turn a little clearance before returning father home. Two and a half years have förlutit now. Two and a half years without my beautiful son in my life, I can not believe how unfair life can be, that my child had to die.
  I spoiled him and I'm so happy for it today, simply do not understand why he took his life. How could it be so heavy? I often think of his age, 17 years. What do we know the age of seventeen? If life, nothing really.
  Oh well, I'm trying to get myself forward, to live, to remember and pay tribute to what I experienced with my angel, for better or worse, of course. To think that my grief ever goes is to deny me my child, love gives grief when there is a death.
  I dream of turning back time, but know all too well that it is not possible. You stop talking about him, you stop ask about him, about how I really feel. As if silence can remove the evil and I accept that others want it that way, I'm wearing the him with me in my heart all the time.
  Should take me by the collar and write, write away everything that comes up in me knows that it helps to loosen the inner valve. Have books to write, stories that come out of me. I read a lot and constantly want more, want to learn the language and I mean really learn the written word. I want to learn everything.
  Right now I have the landlord on the roof that washes the chimney of the house with high pressure as it roars at full down here, but it will certainly clean and nice.
  Will try to clear away some of örtrabatten today and around the plates in the front, maybe ask Anders to cut down the dead tree that looks so ankrämligt out at the terrace so that it comes off and then get up the plants on their feet for now is the flowers down over hill out here. There are always things to do to make it better and nicer home and to dispel the sad thoughts.
  You are in my heart Kim, always and forever

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...