Nu sitter jag här igen oförmögen att kunna sova. Rummet är kallt och fingrarna stela. Jag har bryggt mig kaffe, tagit mina mediciner och tänt upp pannan. Allt i sin lilla ordning.

Vår politiska utbildningsdag i Karlstad var mycket givande, Joakim Larsson gjorde ett stort avtryck och det var lätt att ta in det han hade att säga oss. Att han tidigare varit lärare förstod man så väl på hans pedagogiska upplägg vilket var bra. Det var många som anslöt och rummet fylldes till bredden. Tror vi var ett 40-tal.

Mycket förändringsvindar på gång just nu och det är nästan svårt att hinna med sig själv.

Jag inväntar svar på en ändring av mitt bokomslag. Money roules...

Själv älskar jag omslaget på Röd Vinterängel men allt för många tycker det är så ruskigt att de inte kan tänka sig läsa boken ens, och då tvingas man ju till eftertanke. Sorgligt, men marknaden är ju det som styr, inte jag.

Finns många borden just nu, men tack vare det så sitter jag som en förlamad. Får absolut ingenting gjort. Jag försöker marknadsföra oss på alla tänkbara sätt. Tog kontakt med hjälp en journalist idag, får se om de hör av sig.

Vi trappar upp inom politiken, tar större del och kommer väl nu även ingå i styrelsen efter årsmötet, spännande men på samma gång mycket oroligt. Man har fruktansvärt mycket att lära och det finns många andra aspekter som gör att det egentligen tar tid i anspråk som man inte har, speciellt som det inte alstrar betalning. Dag ut och dag in oroas man över hur man skall få ihop ekonomin och sommaren 2014 är just nu det värsta dilemmat av dem alla. Oro att inte klara sig ekonomiskt, ingen inkomst under månader där man inte studerar. Vem vill väl anställa en 50 åring för ett sommarjobb när det finns ungdomar som kan gå in med stödpengar? Sittande regering har ju verkligen sett till att männniskor i min åldersgrupp inte skall vara attraktiva på arbetsmarknaden.

Så är det ytterligare saker jag måste ta itu med. Min vikt, banta och träna. Jo visst är jag opererad men inte med de resultaten som jag önskat. Det roliga tog snabbt slut och tittar jag ens på något felaktigt nu så går jag upp i vikt. Känner ju att träningen tar tid jag inte har och ork som inte finns och ändå är jag så förtvivlat medveten om att detta är det enda jag MÅSTE göra. Min karaktär är som ett ruttet ägg och ja det är nog så att den tyvärr är på samma nivå för kära maken. Betyder att vi inte är så hjälpsamma mot oss själva eller varandra.

Jag har nått en punkt där jag snart tar steget in i 50 år sedan födelsen och jag strävar fortfarande för en egen identitet. Att människor skall se mig som just MIG. Jag vill inte jämföras med andra, jag vill bli rättvist behandlad. Jag vill visa min egen styrka, min kapacitet, min förmåga. Jag vill bli bedömd för vad jag kan och vill uppnå i mitt liv, inte stå bakom någon annan eller att ses som ett bihang. Att jag en enda gång klappas på axeln för något jag gör bra, inte i den förbaskade skuggan av andra, där jag utför någonting och andra får äran av det jag gör. Nu var det länge sedan det var så, men jag har ändå varit mitt inne i det under många år.

Jag föddes med en egen hjärna, men på något underligt sätt har jag alltid stått tillbaka i mitt liv. Varit rädd att visa det, att ta klivet fram och säga "här är jag". Ta mig en betydande plats, ni förstår säkert vad jag menar.

Vad som nu förändrats är att jag inte vill gå hädan som en mes, jag vill skänka ett arv till eftervärlden, till mina barn. Inte i pengar utan i minnet av att JAG var just någon att minnas. Jag har uträttat någonting bra.

I dessa tankar måste jag fråga mig vad det är som gör att jag har svårt att finna vänner. Vad är det med mig som gör att jag inte fastnar i hjärtat på någon? Varför talar man så ofta över mitt huvud och undviker att se in i mina ögon?

Jag är faktiskt rädd för att dö ensam en dag, nu har jag sagt det orden som känns så fruktade.

Jag är en social person även om jag har en hög integritet, jag har en sfär runt mig dit man inte går om man inte bjudits in. Varför?

Jo det ska jag berätta. Det beror helt enkelt på vad jag utsatts för under mitt snart 50 åriga liv. Faktum är att om jag en dag sätter mig ned och skriver mina memoar så skulle folk säga. "Aldrig, det kan inte vara sant. Hon ljuger."

Men mitt liv är en otrolig saga och i många stycken så hård att jag inte ens önskar ge den till mina värsta fiender vilka de nu är...

Livet har varit ruttet, men jag står här i alla fall och enligt min far så beror detta på att "intet är omöjligt för vår herre och Birkeland", kanske är det så att han har rätt i det.

Rösta på mig!

English Version

Now here I am again unable to sleep . The room is cold and stiff fingers . I have brewed my coffee, taking my medications and lit up the boiler. Everything in his little scheme .
Our political training day in Karlstad was very rewarding, Joakim Larsson made a big impression and it was easy to take in what he had to say to us . That he had previously been a teacher understood so well on his pedagogical approach which was good. There were many who joined us and the room was filled to the brim . Think we were about 40 .
Very winds of change going on right now and it's almost difficult to keep up with itself.

I await the response to a change of my book cover. Money roules ... Self , I love the cover but too many think it is so terrible that they can not imagine reading the book and even then one is forced to the reflection. Sad , but the market 's really in charge , not me.
Are many tables right now, but thanks to it , I sit as a paraplegic . Get absolutely nothing done . I'm trying to market ourselves in every possible way . Made contact with a journalist today , will see if they get in touch.

We are stepping up in politics, more involved and will surely now also join the Board after the annual meeting , but exciting at the same time very worried. It has an awful lot to learn and there are many other aspects that make it really takes time that you do not have, especially as it does not generate payment. Day in and day out troubled husband over how to bring together the economy and the summer of 2014 is now the worst dilemma of all. Concerns that not cope financially , no income during the months where you do not study . Who wants well employ 1:50 year old for a summer when there are young people who can step in with aid money ? Incumbent government 've really seen that human behavior in my age group should not be attractive in the labor market .

So are a couple more things I have to deal with . My weight , diet and exercise. Well sure, I operated on but not with the results I wanted. The fun was soon over and I look even something wrong now I go up in weight. Do you that training takes time , I do not have and strength that does not exist and yet I so desperately aware that this is the only thing I MUST do . My character is like a rotten egg , and yes there is enough so that it unfortunately is at the same level for dear husband. Does this mean that we are not so helpful to ourselves or each other.

I have reached a point where I soon enter the world for 50 years since birth and I still strive for its own identity. That people will see me as just ME. I do not want to be compared to others, I want to be treated fairly . I want to show my own strength, my ability , my ability . I want to be judged for what I can and want to achieve in my life, do not stand behind someone else or to be seen as an appendage. I once patted on the back for something I do well, not in the damn shadow of others, where I perform something and others get the credit for what I do. Now it was a long time ago it was so , but I've still been in the middle of it for many years.
I was born with it's own brain, but in some strange way , I have always taken a back seat in my life. Been afraid to show it, to take a step back and say " here I am " . Bring me a significant place , you will understand what I mean.
What has now changed is that I do not want to pass away like a wimp , I want to give a legacy to posterity , to my children. Not in money, but in the memory of that I was just someone to remember. I have done something good.

In these thoughts , I have to ask myself what it is that makes me have a hard time finding friends . What is it about me that makes no stick in the hearts of anyone? Why is it so often over my head and avoid looking into my eyes ?
I'm actually afraid to die alone for a day, now I've said it.
I am a social person although I have a high level of integrity , I have a sphere around me where you can not go unless invited. Why ?
Well I'll tell you. It simply depends on what I suffered during my almost 50 years of life . In fact, if one day I sit down and write my memoirs , people would say. " Never, it can not be true . Know she's lying . "
But my life is an incredible story and in many ways so tough that I do not even want to give it to my worst enemies, whoever they are ...
Life has been rotten, but I'm standing here anyway and according to my father, so this is because "nothing is impossible for our Lord and Birkeland ," maybe it's that he's right in there .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...