Vi ansvarar för oss själva och ändå så är det så att vi trillar ned i råttan som jag kallar självömkan trots att vi vet att det endast för med sig baksidor. Ingen mår bra av att tycka synd om sig själv, ändå fortsätter mänskligheten hela tiden att göra det. Varför?

Hur kan vi ta oss själva upp ur denna förintande grop?

Själv försöker jag gå inåt, längre in i mig själv och söka efter kärleken. Finna det lilla barnet och bli överrens med henne, se ljuset som finns där inom oss alla och skapa kärlek i det.

I bland händer det saker i livet som får oss att stanna upp, våndas eller helt enkelt ge upp. Vi vet inte längre vart vi kan söka vår tröst. Vi mister kontrollen som vi har för att hålla oss uppe, men mitt i allt det som sker vet vi trots allt att vi anvarar för vår eget väl och ve och vi måste styra besluten.

All den bitterhet man bär på är inte gynnsam och själv har jag försökt att slänga den överbord. Inte glömma, men förlåta för min egen skull.

Jag har skapat en bubbla av konstgjord andning.

Jag försöker finna fredliga lösningar, sådana som ger mig ro. Jag talar om en andlighet som jag bär på, en som har två sidor. Mörker och ljus, som för oss alla. Jag är inte trogen någon bibel, men jag tror på någonting mer än det som finns här och nu. Jag måste tro för annars får jag aldrig se min ängel igen. Ni förstår säkert varför min väg ser så rak ut då det gäller det här valet. Döden har pekat ut vägen och på något sätt gör jag bot och bättring på de sätt jag kan för att ta mig till andra sidan en dag.

Mina vägar är kärlek. Jo visst kan jag vara både bitter och fylld av hat, men jag vet ju att det förtär min egen ork och min egen glädje så jag sliter för att inte hålla det kvar på den nivån.

Det är allt för ofta man väljer vägar som inte är bra för en själv, man är en människa med allt som hör detta till.

Jag har så mycket tankar som jag bär på, önskningar om att finna lösningar på problemen, men jag kan inte axla dessa saker själv.

Jag pluggar för att uppnå mera kunskap, för att känna av det sociala samspelet och för att ge till andra av mina kunskaper. Jag tar del för att jag hoppas jag kan medverka till någonting bättre. Jag skriver för att jag har en längtan av att säga någonting. För att finnas kvar när jag går bort.

Talade med maken vid frukostbordet om en del tyngre saker. 

Tänker så här: Kommer jag någonsin att bli perfekt? Strävar jag efter att vara det.?

Har jag hamnat i återfödelsens cirkel för att jag är så stönig av mig, väljer samma val om och om igen för att jag tror de är bra?

Jag vet inte, jag besitter inte svaren, kanske är det just det att jag har lämnat saker ogjorda i ett annat liv så nu får jag göra om dem tills de blir rätt.

Jag vet att bitterhet och självömkan inte är någon lösning de är endast en rädslan för det hatfyllda i mitt liv återspeglar de svaga punkter jag som männsikobarn bär inom mig.

Jag har inte facit till livet, försöker endast överleva och njuta av en tillvaro sida vid sida med andra i denna vår värld och se till att göra det bästa av det även om jag många gånger trillar tillbaka ned i råttfällan jag kallar självömkan.

Rösta på mig!

--------------------------------

English Version

We are responsible for ourselves and yet so is it that we fall down in the rat as I call self-pity , even though we know that it only brings backs. No feel good to feel sorry for himself, still continues humanity all the time to do it. Why ?
How can we get ourselves out of this devastating pit ?
I myself try to go inward, deeper into myself and search for love. Finding the small child and become agree with her, to see the light that is there within us all and create love in it .

Sometimes things happen in life that cause us to stay up, squirm or simply give up. We no longer know where we can find our comfort . We lose control as we have to keep us up there, but in the midst of all that is happening , we know after all that we anvarar for our own well -being and we must guide the decisions.
All the bitterness you carry on is not favorable and myself , I tried to throw it overboard . Do not forget, but forgive for my own sake .
I have created a bubble of artificial respiration.

I'm trying to find peaceful solutions , ones that gives me peace. I speak of a spirituality that I carry on, one that has two sides. Darkness and light, like all of us. I am not faithful to any Bible , but I believe in something more than what is here and now. I have to believe because otherwise I'll never see my angel again . You will understand why my path looks so straight out when it comes to this election . Death has pointed the way and somehow I make amends for the way I can to get to the other side one day.

My ways are love. Oh yes , I can be both bitter and full of hate, but I know that it consumes my own strength and my own joy so I work hard to not keep it maintained at that level.
It is all too often choosing paths that are not good for oneself , one is a human being with everything that goes along with it .
I have so many thoughts that I carry on, best wishes for finding solutions to the problems , but I can not assume these things myself.
I'm studying to attain more knowledge , to sense the social interaction and to give to others of my knowledge . I am taking part because I hope I can contribute to something better. I write because I have an urge to say something . To be there when I go away .

Spoke with her husband at the breakfast table about some heavier stuff .
Think: Will I ever be perfect? I strive to be. ?
Have I fallen into rebirth circle because I'm so stönig of me , choose the same choice over and over again because I think they are good ?
I do not know , I do not possess the answers, maybe it's just that I have left things undone in another life, so now I get to do about them until they get it right.
I know that bitterness and self-pity are not the solution they are only a fear of the hate in my life reflects the weak points I like männsikobarn carry within me .
I do not have hindsight to life, trying only to survive and enjoy an existence side by side with others in this world of ours and make sure to make the best of it even though I often fall back into the rat trap I call self-pity.

 

Maria

1 februari 2014 14:43

Hej
Självömkan och piedistaler som många lider av blir man av med då man får en tro, inte andlighet utan tro på Gud och hans Son Jesus som är vägen till livet. Joh 14:6 "Jag är vägen sanningen och livet", vägen till Frälsningen och Gud själv. jag har varit frälst sedan 1989 och det är både lätt och svårt, sanningen segrar och Jesus dog för oss alla för at vi ska få frid och evigt liv.
Hälsn Maria
Du hittar fler sidor av mig på nätet...MariaEvighet är min videokanal med en ny video

http://gospel.jesuslever.eu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...