Jag vill påbörja bloggen med en tyst minut för min son som finns där borta i Änglarnas stad. Inte för att sörja honom utan för att Gratulera hans födelse, som just denna dag skedde på Karlstad BB men då var året 1993.

   Min väninna hade rest in dagen före och fött en dotter lagom tills det var dags för mig att föda Kim, så innan jag gick till förlossningen så hann jag hälsa på henne och hennes dotter. Det var en fin stund i mitt liv som jag aldrig glömmer.

   Senare denna dag föddes således lille Kim, brun och vacker. Ja brun för att han hade en lättare gulsot, så fin och underbart perfekt med fem fingrar på vardera hand och fem tår på vardera fot. Jag var så lycklig, jag var mor för fjärde gången. Jag fick ha Kim i 17 år, sedan tog han sitt liv. Idag är det hans födelsedag och han mitt vansinnigt älskade barn skulle ha blivit 21 år, men han där uppe ville inte hjälpa honom att nå hit. Syftet med denna gärning vet bara mitt barn.

Det är tungt att mista och man blir aldrig den man en gång var. Livet vänder i en riktnig man egentligen inte står ut med. Fasa som tar över innehållet, ångest som klämmer sönder allt inom en, självförebråelser över att man inte gjort det man borde och ändå vet man: Att jag hade aldrig kunnat älska mitt barn mer än jag gör. Gör för att jag slutar aldrig älska för att han har rusat före mig till ett land ovan oss.

Denna morgon har jag tänt hans ljus både ute vid stenen jag gjorde efter hans död och inne vid fotografiet som stod på kistan vid begravningen. Jag gratulerar mitt barn för den han var när han fanns här, en liten grabb vars ögon strålade inför paketen han brukade få. Idag får han inga paket, bara en mors kärlek och saknad Dessa grön/brunmelerade ögon som spelade så många spratt, som fylldes av sådan ofantlig livslust och upptäckarglädje, men också ilska ibland. Väl dolde de den inre smärta som min grabb bar på, så förskonande och så dumt. Men jag har lovat mig själv att inte gråta idag för det är en glädjens dag och min KIM blir 21 år gammal.

   Förr hade det här betytt att han blev myndig, men han blev inte det inte ens i våra mått mätt. Han valde att ta sitt liv innan sin 18 års dag.

Åren går, mor blir äldre men smärtan och tomheten är den samma. Den blir inte äldre eller svagare, den finns där och gör sig påmind varenda dag i mitt liv. Den är tacksamt nog ett tecken på den kärlek som finns mellan oss. Sorg är ett mått av KÄRLEK.

Men idag, lägger jag det på hyllan och säger GRATTIS till Kim Lennart Stig-Olov Tommy Lindqvist på han alldeles egen 21 års dag i Nangijala eller högt där uppe i Änglarnas stad.

Fotot är taget på hans 17 års dag, sista födelsedagen vi någonsin kom att fira tillsammans.

Älskad, saknad och aldrig glömd!

Din Mamma

Rösta på mig!

----------------------------------------------------

English Version

 

Jess

16 februari 2014 10:19

Fint skrivet. Jag har inte förlorat ett biologiskt barn men min brorsdotter var som min egen dotter och hon hann knappt bli 19 innan hennes inre smärta gjorde så hon lämnade denna värld.Varje födelsedag och högtid tänder vi i familjen ljus och saknade efter henne är smärtsam för hela familjen.

http://attvaraannorlunda.bloggplatsen.se

 

yvonne

16 februari 2014 11:13

Tove!
Du vårdar din sons minne, det är fint och vackert...
Det är ändå skönt att du verkar har fått lugn i ditt bröst
och ser ett ljus i tunneln.
Jag följde dej när du hade det som jobbigast...inte bara med din sorg utan oxå med de hjärtlösa människor som inte kunde låta dej sörja ifred utan kom med tråkiga "kommentarer".
Är glad för din skull!
kram...

Tove Birkeland Brandt

16 februari 2014 15:42

Tack kära Yvonne för din varma och mycket fina omtanke. Ja tiden har gett insikt, vi kan inte förändra ödet, men vi kan göra vårt bästa. Jag saknar och sörjer men på ett annat sätt idag. Försöker ge livet en chans trots allt och Kims död gav mig ett annat sätt att se allt på, en tro som inte fanns där innan. Att om jag inte bemöter andra så som jag själv bemöts blir livet enklare, karma.
Jag försöker göra gott i livet, prioriterar det och det hjälper även mig själv. Kram och än en gång tack för att sådana människor som dig finns

 

20 årig tjej

17 februari 2014 20:42

Nej villken söt kille , jag vet ju inte hur han hade de ..men de som brukar begå självmord bukar inte må så bra så önskar att han har de bättre nu och hamnat i himmelriket där du sedan får träffa honom <3
jag blev riktigt berörd av texten
de enda man kan göra är att tro och hoppas att få träffa personen senare i livet ...
min morbror dog när han va 20 år gammal och vi hade riktigt bra relation ...de känndes som att han va min bror ....jag har intatuerat life goes on på handleden för att påminna mig om att mitt liv måste gå vidare oavsätt om någon annans slutat ....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...