Toves Tankar

Alla inlägg under mars 2014

Av Tove Birkeland Brandt - 27 mars 2014 10:20

Drömmarnas land äro outgrundliga, jag vaknade till av att jag kände oro och mindes att jag suttit med en text där det visade röda streck över allt och just ordet allt saknade t i slutet.

Komiskt, men på samma gång måste man fråga sig vad detta betyder - kan det vara att man skall vara vaksam?

   Just nu så tänker jag på dramaturgi och hur man skall göra för att hamna rätt. Jag är en person som inte tänker så mycket på sådant i förväg då jag skriver utan det kommer när jag skriver, men frågan är om det kan göra att saker blir fel. Har även upptäckt att jag har en övertydlighet i mitt språk och därför lämnar för lite åt läsaren, vilket jag ju helt klart måste ändra på.


 


Konstaterar att: Det är svårt att vara författare och ändå vill jag ingenting annat än att skriva, det är mitt livskall. Jag älskar det skrivna ordet som har så mycket att ge till andra och jag fasar över att man läser allt mindre med böcker. Faktum är att jag oroas stort över detta.


I allting i mitt liv letar jag influenser för att skriva, sådant som kan ge mig mera. Bygga på mina känslor som jag sedan kan använda och förmedla på ett eller annat sätt. När det gäller skrivandet så är jag en mångsysslare. Jag skriver noveller, erotiska berättelser, dikter, böcker, reportage, krönikor mm

Det är som att allting vill in i mig för att bearbetas och komma ut på ett nytt sätt, mitt sätt.


Så mitt i känslorna ringer telefonen och bryter av allting jag vill ha sagt, det försvinner som fåglar på flykt och själv kan jag bara stå här sorgset och titta på hur det försvinner ut ur siktet och blir borta för alltid. Det är också en del av författarskapet som folk inte förstår eller tar hänsyn till. Andras problem är mina problem eller blir mina och mitt i det försvinner min skaparkraft, jag vittrar sönder och blir till intet. Kan inte skapa och så försöker jag repa mig och så händer samma saker igen och igen och igen så just därför önskar man ibland att man kunde fly undan samhället eller livet. Isolering, en egen ö eller en cell av tomhet.

   Jag funderar så ofta på hur andra författare gör för att få vara i fred utan världskrig? Är det accepterat att de skriver? Var det det redan från början? Frågorna är så många...

   Jag känner en sorg, en förtvivlan och jag är kluven alla vill ju ha en bit av en och själv får man inget, hur ska man göra då?


"JAG är en författare, det är mitt kall. Men jag finner ingen RO".

   Tvånget finns att flacka hit och flacka dit, hjälpa här och hjälpa där. Tvång, tvång och åter tvång. Säg mig den som vet: -Hur slår man sig ur dessa livets bojor???


Rösta på mig!

------------------------------------------------------

English Version


Dreamland are unfathomable , I woke up to the fact that I felt anxiety and remembered that I sat through a text which showed red lines everywhere and just word everything lacked ti end .
Comical, but at the same time one has to wonder what this means - it may be that one must be vigilant ?
   Right now , I think of dramaturgy and how to do to get it right . I am a person who does not think so much about such things in advance when I write but it will when I write , but the question is whether it can make things go wrong . I've also discovered that I have an over clarity in my language and therefore leaves little to the reader , which is what I clearly must change.
 
  
 
Noting that : It's hard to be a writer and yet I want nothing more than to write, it is my life's calling. I love the written word that has so much to give to others and I dread to read less books. In fact, I worried greatly over this .
 
In all things in my life I am looking influences for writing, something that can give me more . Building on my feelings which I can use and pass on one way or another . When it comes to writing , I'm a jack of all trades . I write short stories, erotic stories , poems, books , editorials , columns , etc.
It's like everything inside of me wants to be processed and come out in a new way , my way .
 
So in the midst of the emotions , the phone rings and breaking of everything I want to say , it disappears like birds in flight and myself, I can only stand here sadly and look at how it disappears out of sight and will be gone forever. It is also part of the writing, which people do not understand or take into account. Other people's problems are my problems or is mine and the middle of it disappears my creativity , I crumble away and become nothing . Can not create and I try to scratch me and it happens the same things again and again and again, so just because you sometimes wish that you could escape society or life. Isolation , an island or a cell of emptiness .
   I'm thinking so often of how other writers are doing to be left in peace without world war? Is it accepted that they sign ? Was it from the outset ? The questions are so many ...
   I feel a sadness, a despair and I am in two minds all want to have a bit of a self and get nothing , what should you do then?
 
"I am a writer, it's my calling. But I find no Peace " .
   The compulsion is to rove here and shallow there, help here and help there. Coercion, duress and coercion again . Tell me the one who knows : - How do you feel from these life's shackles ? ?
 
Vote for me !

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 24 mars 2014 19:08

Idag har jag varit på radion, intervjuades för en och en halv vecka sedan om min sorg och mitt sätt att bearbeta det idag. Måste säga att det känns konstigt att höra sig själv på radion, men det gick väl ändå bra tycker jag och älskade Kim fick lite liv en stund, i lyssnarnas sinnen.

Mifforadion sorg:  


Passa på att lysnna till det jag har att säga.


Annars har dagen varit fylld av andra världskriget och så har vi varit med om att dissikera ett grishjärta, lungor, njurar och luftstrupe samt lever för att se närmre på kroppens inre organ, detta på vår naturkunskapslektion och jag spelade in hela faderullan så jag kan lägga ut klippet på YouTube för alla andra att se.

Återkommer med länk när jag får det klart.


Nu är det hög tid att fixa min matlåda, tålde inte dagens lunch så jag får väl fixa annat till mig själv inför morgondagens skola. I morgon skall vi hålla på med reportage för tidningen igen får se vad vi kan hinna få med oss. Det är också ett rektionsmöte där jag har en del att ta upp. Kul saker...



Av Tove Birkeland Brandt - 23 mars 2014 10:18

NU skaffar jag mig energi att ta tagi mitt eget jag igen. Idag har jag skådat skillnaden på mig själv, jag före operationen och jag efter operationen. Vilken skillnad det är och nu sporrar det mig att fortsätta kämpa för att gå ned mer  i vikt igen.

   Efter min 50 års dag är det total renlevnad igen och träning som gäller, måste leva det berikade livet med ork och stimula för kropp och själ som jag faktiskt påbörjat. Vet ju också att hjärnan mår bra av det och att jag får extra kick i skrivandet när jag känner mig utarbetad i kroppen, ren på något vis.


   

Kolla själva, första bilden är jag idag och den andra innan min operation som gick av stapeln den 5 maj 2013 och som totalt har gett viktnedgång på 37 kg medräknat det jag själv gick ned innan operationen. (10kg)

   Jag känner mig som en människa idag med ork och lust och det kan vi inte säga att jag kände mig som innan.


Vi fyrar i pannan så man kan ta ett träningspass idag och en välförtjänt dusch. Men som alltid ett MEN, vi får ta en tur till mor och far först och se om de har det ok. De ringde i fredags och frågade om jag tagit deras ved, stackare de har varit utsatta för en vedtjuv och trodde det var jag som lånat ved av dem.

   Nepp, har fullt av ved här som jag inte ens klarat betala av ännu så nej inte jag men frågan kvarstår ju om vem som varit och stulit flera kubik ur deras lager i början av veckan. Jag sa åt dem att polisanmäla saken.


Annars är det glosor att banka innan tisdagen och se över resten av skolarbetet. Vad är klart och vad är inte klart just nu det är frågan och så är det ånyo en parningsdag på måndag. Toby får hit sin flickvän igen och förhoppningsvis lyckas han fixa valpar. Oavkortat vet han att vara hålvan :-)


Livet rullar på men tyvärr gör inte texterna det, det står helt enkelt stilla på grund av att man har så mycket måsten runt omkring sig. Önskar fan i mej att jag hade en öde ö att sticka till isolerad från krav och samhälle. Ingen fattar att man måste ha lugn och ro för att skriva och ingen bryr sig heller eftersom man fullständigt skiter i sådant nonsens inom våra släkten. De anser helt enkelt att det är värdelöst att hålla på med sådant löjl..

   Bättre att göra någonting vettigt.

Av Tove Birkeland Brandt - 22 mars 2014 15:33

Idag har jag roat mig med att göra en krönika på de sista femtio åren och då sett en del av vad jag själv fått uppleva under dessa år. Självklart är detta en krönika till Ingesundsbladet.

   Tänka sig att då man spänner blicken över ett sådant tidsspann så ser man ju hur mycket som sker i Världen under en femtioårs period. Raska steg framåt.


Annnat som hänt denna dag är att lyckosamma Toby ännu en gång fått möjlighet att skaffa sig familj. Tur att nte alla killar gör det på det viset som han får göra det, bidra med sina små simmare och sedan inte ta ansvar eller del.

Ja, men stolt är man ju oavsett för han är en väldigt bra avelshund, rask att hoppa på och vet hur en slipsten skall dras kan man säga.


Maken står i köket och förbereder en festmiddag med kryddad couscous och fläskfilé samt hemkörd guacamole, så gott det skall bli. Det suger verkligen i mattarmen och jag har dessutom smakat av den nygjorda guacamolen och den var fantastisk.

Själv är jag aningens lummig i skallen idag då jag tog ett piller för att sova ikapp lite igår. Vaknade oavsett under natten och mådde dåligt men fick sedan krypa till kojs igen och sov faktiskt fram till klockan tio. 


Resten av dagen blir lugn, trodde på ett besök en sväng men jag tror det uteblir för jag har uinget hört från dem så, ja läsa lite och plugga lite glosor inför tisdagen är nog det jag kommer göra. Kanske kan jag även knaggla lite på min roman som känns trög, men det gör allting just nu så ingen skillnad vad det är.


Har tagit mig tid att titta över kommande händelser i Ingesundsbladet. Vi skall utlysa en novelltävling som kommer vara öppen för allmänheten  och vinsterna,  har jag tänkt får bli publicering i webbtidningen och biobiljetter, men vi får ta det på redaktionsmötet som kommer ske som vanligt igen på tisdag.

Jag har satt ett tema: Sommar och gjort en snygg bild till tävlingen (tävlingslogga).

Ni ser det händer en hel del i mitt liv hela tiden...

Av Tove Birkeland Brandt - 19 mars 2014 15:47

Uttråkad, för att livet hela tiden går i samma banor. Inga avbrott, ingenting som är kul eller nytt. Det är liksom ingen utmaning i vardagen längre. Har gjort läxorna och just nu känner jag mig fullständigt utblåst, tom faktiskt.
Borde skriva någonting nytt till tidningen, men just nu känns det som en stopplugg i huvudet och det är trögt att läsa, men jag ska nog ändå försöka ta mig en bit så jag finner lusta för orden igen. Har min påbörjade bok som behöver tas itu med och tidningen Skriva ligger bredvid mig och skriker; "lyft upp mig, läs".

Har preppat våran kvällsmat så när vi känner oss hungriga är det bara att äta. Blir en tomat- och mozarellasallad med färsk basilika idag, ska bli så gott. Till lunch gjorde jag en god tomat och köttsoppa och den var riktigt bra.
Mat, mat, mat.

Har inte så mycket att dela med mig av idag, sitter och tänker på hur lite operationen gett för mig. Att jag inte går ned mer i vikt utan måste börja banta på riktigt och träna som en guds nåde igen. Inväntar att förkylningen försvinner helt. I går passade jag på att ta kolla mitt blodtryck som var jättelågt 118/62 så jag får väl förmoda att det är ärför jag känt mig så svimfärdig och yr ett tag. Ja ja, det blir väl bättre när man sätter frat på kroppen igen. Känns bara så motigt allting eftersom man redan jagar tiden, tid till oss själva.
Igår passade vi på att städa lite mer hos mamma och pappa, dammsög källaren och diskade av porslin i köket, torkade skåp och fläkt mm, tog alla golv, toa och skurade över allt och hämtade mediciner så det var fullt upp. Men mamma var jätteglad då vi var klara, ja mina bröder är inte de som reser på röven för att åka och underlätta något för dem. Självupptagna jävlar...
Men jag har väl egentligen inte förväntat mig något positivt från dem, att finnas i deras liv när de lever är för stort för sådana självupptagna människor, men de kommerväl fort då livet tar slut.

Så fick vi bakslag i naturen igen, mera snö och vårt Värmländska landskap är överfyllt av vit snö. Dimman ligger tät över berget och trädtopparna, vilket känns riktigt tungt nu när krokusarna stod i blom på gräsmattan och man hade börjat se fram emot vår och sol, värme och sommar.

Av Tove Birkeland Brandt - 17 mars 2014 18:02

Spännande att tala om saker på ett annat språk och på samma gång konstigt. Jag tycker att ju att jag kan texten så länge jag upprepar den för mig själv i huvudet men så ska jag tala högt och genast börjar man staka sig.

Ja ja, i morgon smäller det oavsett vad och jag tänker ge ett informative speech om normaliseringsprocessen. Viktigt ämne och ändå viktigare kan jag känna, då jag själv suttit helt fast i det här beteendet.

Hoppas man kommer tycka att mitt lilla tal är inressant och tänker på hur lätt det är att hamna i en sådan situation och att man inte bör döma någon som sitter där. Det är svårt att se hur gränserna raderas ut och det onormala blir normalt i någons liv. 

Ja, men resten är ju under morgondagen så jag spar mig tills dess.


Fortsatt lite hängig, men vi har ändå varit i skolan, naturkunskap och historia där vi i det senare just nu läser om andra världskriget. Idag såg vi på två filmer fulla av nazistpropaganda, Hitlers tal och gester och en keynote. Intressant och så gjorde jag klart inlämningsuppgiften vi fick på NK idag om mat och hälsa vs. livsstil.

Hoppas den blir Godkänd.

Väntar på ett se bidraget som vann i Ingesundsbladets loggatävling där jag själv är med och tävlar med två olika bidrag. Vi har haft en fristående jury som valt utan att veta vem som gjort bidragen så det blir kul att se resultatet. Morgondagen kommer bjuda på besked.


Under gårdagen påbörjade jag min roman, känns jättekonstigt att säga, men den har slitigt och dragit i mitt inre. Påckat på min uppmärksamhet, och nu ska den bli av. Fiktion från sanna fragment, kanske kan man säga så, jag vet inte storyn blir ett mellanting mellan sanning och uppdiktad historia. Det ska ju utan att handla om just min son ändå vara hans liv. Svårförklarat, men jo jag ser på min förmåga att genomföra detta med stora öppna ögon. Ska ro i land den båt jag sjösatt, så enkelt är det.

Fick en jätterolig förfrågan idag om att vara med på scen den 2 April på Wilmas i Arvika och då läsa något ur våra böcker, självklart tackade vi ja. Vilket tillfälle, så kul!


Väntar spänt på att se vad Henric kommer tycka om bok två i serien om Mimmi. Glad, rädd, hyserisk, förväntansfull, ja känslorna rusar samman i en himla mix inom mig. Hur ska man se på nya boken?

Vad kommer Henric tycka, det betyder mer än någonting annat att han skall komma att gilla den...

Maken säger att den är bra i storyn, hoppas det är så men sedan finns det ju en hel massa annat att titta på. Dramaturgi, grammatik etc.

Av Tove Birkeland Brandt - 15 mars 2014 15:35

Märkligt hur livet sätter käppar i hjulen, när man vill någonting ställs man genast i svåra vägval. Tänker på ofrivilliga situationer, där saker aldrig vill läggas på plats. Men i det pussel som nu fortgår hoppas jag man lägger rätt bitar, vissa behöver skälig vila och ny framtidstro.

   Så älskade allihop, men ändå inte mera nu. Gränser som måste sättas för att inte livet skall rinna ut, svåra vägval och ont i själen men ändå vet man ju genast vad som är rätt och fel. Kan bara säga stackars lilla söta.


Mitt i livet så finns det ljussken, framtid. Att se på valen, möjligheterna och det som skall skapa trygghet och framtidstro. För vissa verkar det se ut som de alltid kör huvudet i väggen, kanske för att de vill så mycket i sitt liv.


Nåväl, jag har i alla fall ätit en fantastisk middag idag. Sushi på Nippon i Arvika, så gott och till kvällen har jag redan klart vad det blir. Passade på att ta lite borstning på pälsen på min kompis Toby, men jisses trots stora högar så är det såååååå mycket tossar kvar. Hans päls är fullkomligt hopplös, men vi gör så gott vi kan och man får ta lite i taget eftersom han tycker det är fruktansvärt jobbigt. Men han har nu fått sig en ny tofs och ser både matte och husse utan att behöva kika under lugg och förhoppningsvis blir fåglarna glada då jag kastat ut all underull.


Passade på att fota några krokusar tidigare idag, ett vårtecken i min trädgård. Känns ju för skönt att vi nu ser hur vi går mot rätt håll och under gårdagen såg vi också fullt av lysande tussilagos i en slänt. En härlig tid att gå till mötes efter en grå och jobbig vinter kan jag tycka. Kvällen blir fylld av vila eftersom jag känner mig sjuk och ynklig, säkert så att maken smittat mig med flunsan, som han själv fick av små barn. Ja ja det hör väl till denna tid på året, hur gärna man än vill kommer man väl inte undan det.


Av Tove Birkeland Brandt - 15 mars 2014 08:24

Idag har jag skrivit om och känt på min novell och då jag kände en speciell kärlek till mitt bidrag slutade jag tavla runt i den och beslöt mig för att jag skickar in den. Min stil är ju ändå min stil och visst kan man hoppas att folk kommer gilla den och att man vinner någonting. Det är ju utöver 10.000 sek i första pris andra priser att ta del av. Så nu är det tre olika novellbidrag ute från mig. Hoppas, hoppas.


Ännu en dag då jag inte kunnat sova, fattar verkligen inte vad som sker inom mig. Huvudvärk och trötthet blir mina följeslagare men sova, nepp går inte. Hjärnan går på högvarv om precis allt och faktiskt ingenting. Klockan 05.30 började hjärnan att upprepa ett informative speech inför engelskan, för att snabbt rikta in sig på Kim och livet på andra sidan, nästa snabba kast var att skriva romanen, tänka på måsten, oro sig över icke inkomst osv.

   Till sist, så slänger jag benen över kanten på sängen och sätter mig upp, lika bra att ge upp och göra någonting vettigt som att redigera text och ge sig i kast med att skriva blogg.


Gårdagen så hälsade jag på hos föräldrar och pappa var tack och lov bättre igen. Men, det får bli en ask med Dimor med till dem, bara så de har hemma. Känns så förtvivlat att se hur åldern sakta förtvinar det som en gång var så livfulla individer och att inte kunna göra någonting åt det. Min mamma blir 80 år gammal det här året, usch så grymt allt känns. Onekligen kommer tankar jag helst vill skjuta upp, skjuta undan, men som trots allt gräver i det inre och också ger mig själv panik över min egen ålder. Tiden är så knapp, när man var ung tog man aldrig notis om detta faktum, man var uttråkad, gnällde över att tiden inte kunde gå fortare. Nu drömmer jag om ett piller som kan stoppa hela skiten och ge mig evigt liv :-)

   Nja, det där med evigt var en överdrift men tid att lyckas och få leva det liv jag förtjänar och drömmer om innan det är tid att lämna in.


Det är ett faktum att det börjar bli hög tid att rikta in sig på Romanskrivandet nu. Boken om Kim måste få ta plats bland andra böcker på hyllorna i bokshopar, hans historia får inte bli oskriven. Men just nu är bladen tomma, jag vet ju allt men det är så svårt att få det ur sig, få det på papperet trots att jag så gärna vill. Kanske är det just därför. Jag vill för mycket, men ta sig i kragen och göra det jag måste, stirra på tomma blad tills orden flyter. Jag vet ju, det finns inga genvägar i skrivandet och jag kan skriva allt annat, till och med en vampyrnovell har jag lyckats klämma ur mig. Jag, tänka sig "vampyrer".


En sista liten tanke i morgon är det Mifforadion 07:03 på P4, där jag talar om min sorg och om Kim så upp och lyssna. Måste nog själv kravla mig upp och höra vad intervjun mynnade ut i.


 

ÄLSKAD, SAKNAD, ALDRIG GLÖMD - MIN ÄNGEL PÅ ANDRA SIDAN

Rösta på mig!

--------------------------------------------------------------------------------------

English version

Today I have written about and known in my short story and then I felt a special love for my contribution , I stopped painting around in it and decided that I am submitting. My style is my style anyway , and certainly one can hope that people will like it and that you will win anything. It's beyond 10.000 sec in the first prize other prizes to share . So now there are three different short story contribution out from me . Hope , hope .

Another day when I have not been able to sleep , takes really not what happens within me . Headaches and fatigue are my companions but sleep , NEPP is not . The brain is booming about everything and actually nothing. Clock 05:30 brain started to repeat an informative speech before the English language , to quickly focus on Kim and life on the other side , next rapid changes was to write the novel, think about haves , concern over non income etc. .
   Finally , so I throw her legs over the edge of the bed and put me up , might as well give up and do something sensible like editing text and get to grips with writing blog.

Yesterday as I caught up with parents and Dad was thankfully better again. However , there may be a box of dichloro with them , just as they have at home . Feels so desperately to see how aged slowly atrophy that was once so vibrant individuals and not being able to do anything about it . My mother will be 80 years old this year , ugh so cruelly everything feels . Undeniably , the thoughts I would rather postpone , push aside , but that nonetheless delves into the interior and also give myself panic about my own age. Time is so scarce , when you were young you never took notice of this fact , they were bored, whining over that time could not go any faster. Now I dream of a pill that could stop the whole thing and give me eternal life :-)
   Well, the thing with forever was an exaggeration but the time to succeed and live the life I deserve and dream about before it's time to submit .

It is a fact that it is high time to focus on romance writing now. The Story of Kim needs to take place among other books on the shelves of book -shops , his story may not be unwritten . But right now the leaves are empty, I know everything, but it's so hard to get it out , getting it on paper even though I so much want . Maybe that's why . I want too much, but pull themselves together and do what I have to stare at the blank pages until the words flowing. I know , there are no shortcuts in the writing and I can write anything , even a vampire novel I have managed to squeeze out of me. I think of " vampires " .

One last little thought in the morning is the Miffo radio 07:03 at P4 , where I talk about my grief and Kim so up and listen . Must enough self crawl up and hear what the interview resulted in.





Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards