Fick kesella och flingor av dottern och då jag tänkte att någonting lätt kunde sitta fint så tog jag mig detta. Jo men visst, det blev en dumpartur dom hette duga kan jag lova, hade lika gärna kunnat ta mig en bytta glass. Fick inta soffläge med blöt handduk på huvudet och besöka den vita keramikguden en sväng. Men nu så en timma senare sitter jag upp igen. Har tänt pannan och försöker komma igång i kroppen igen. Man blir fullständigt matt av det här, påsklunchen var inte heller någon hit. Ledsamt trött över mina matproblegm som jag dessvärre får leva med fram tills dess jag dör, gastric bypass ingrepp är inte att leka med kan jag lova er och dessutom har det inte gett mig någon supernedgång i vikten heller. Det är en ständig kamp.

Maken är iväg efter en heldag i skolan för att jobba kväll på Sommarvik, själv åker jag med dit i morgon för att ta in rutinerna samt köket, behöver lite trygghet innan jag slänger mig rakt ut i det okända.
Faktum var ju att jag naivt nog trott att det skulle vara slut på det här slitet nu, men livet ville annat. Kanske ska man ändå söka sig ett kockjobb i Spanien och ge sig av dit, skämt å sido vet jag ju att det är i ett omöjlighetsläge just nu. Man sitter där man sitter. Lyckligt lottad som man är. De gamla behöver en här och nu, och på söndag är det en tur till dem och påskmiddag som gäller, måndag konsert, tisdag pappa till optikern. Det rullar på och lovet är snart borta, helg igen och jobba...

Man ska inte klaga, det är lyckosamt att ha fått ja på jobb och jag kommer göra det bästa av det, hoppas det blir toppen trots allt, men sorgen är stor att det inte händer någonting med böckerna. Stillhet råder och just nu väntar jag bara på att få in annonsen i tidningen Skriva och hoppas att det ger några sålda böcker. Borde faktiskt skriva just nu, men herregud jag är lam i sinnet, som att någon gått med en frätande trasa på kontoret och lyckats radera allt vad inspiration heter. Jag är slut, trött och nere och jag saknar Kimpan. Förbannade unge som gav upp livet och lämnades oss i det här, förtvivlan som tär. Tomheten som inte ger en det man behöver, frid, ro. Svårigheter att sova på nätterna, tankar som mal. Livet som rullar på och jag själv som inte hinner med.

Bok två, väntar på en kille som skall läsa igenom den och sedan ska den sändas till olika bokförlag med en förhoppning att någon vill ta sig an den. Hoppet lever, men det försvagas med tiden. Räcker man till som författare?
Jag vill ju så innerligt räcka till som författare, vill slå. Vill hanka mig fram på de skrivna orden, fattigt är okej bara jag får skriva.
Försökte få ett förhandsbesked på journalistutbildningen i Molkom, men fick ett NEJ på detta så vi får vänta, se vart vi hamnar grejen är bara att maken har möjlighet till fast jobb i Charlottenberg och man vill ju verkligen inte förkasta sådana möjligheter i den tid man lever i nu.
Så mycket oro. Vilja finns, men allt är så otroligt svårt och för oss verkar det alltid vara motigt. Tur är väl att vi har vår kärlek, vår fina och fasta relation att luta oss på. Styrkan som vi får av varandra.

Gud, jag önskar att jag aldrig gjort min operation. Illamåendet som jag lever med varje dag är så jobbigt, fyllt av kval och förtvivlan. Men nu är det gjort och går inte att göra ogjort. Så till alla er där ute som tänker på att göra en sådan operation. -Det finns komplikationer som inte är roliga att leva med...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...