Ännu en dag där kölden drar in, sveper kalla vindar runt vår husknut och gör vädret ostadigt och ogästvänligt. Men, solen tittade fram under morgonen och förmiddagen vilket man får tacka för.
Jag tog en resa till Grums och min äldsta dotter, pratade och drack kaffe, vek lite tvätt och strök gardiner åt henne innan jag vände kosan hemåt igen. Hemma försökte jag sola lite, mellan molnen som bara blev tjockare och tjockare för att slutligen ge upp och gå in då kölden huttrade mitt skinn och jag befarade att nyvaskade Toby skulle bli förkyld av att vara ute...
Svenska sommaren är här på riktigt.

Nu sitter jag här med nyfärgat hår, en kopp kaffe och filosoferar lite i min ensamhet. Tystheten känns otroligt trevlig idag, en broms ettriga läte påkallar Tobys uppmärksamhet annars har vi en lugn och fridfull stund bakom vår stängda dörr.
Jag har påbörjat en ny bok "Rånarbröder" av Kjell Herbertsson, en polisroman som är förlagd till Sunne i Värmland. Roligt att se hur konkurrenter eller kollegor skriver, ofta snappar jag upp saker jag själv inte tänkt på.
Maken och jag skall snart påbörja en distanskurs i skrivande, betalat och klart nu och det ser vi fram emot. Dialogbearbetning, vilket behövs. Tyvärr tar jobb och skötsel av äldre det mesta av vår tid i livet, igår var vi till min mamma och pappa för att klippa gräset och häcken som skymde sikten för utkörsel. Maken jobbar sista tre dagarna i köket och sedan är han ledig måndag innan han börjar i serveringen med mig och då får vi samma arbetstider vilket ska bli skönt. Men, då har vi sagt ja till en hel del extrajobb så det blir inte mycket ledighet för oss ett tag framåt men det får väl gå an, gudarna ska veta att pengarna behövs.

Under morgondagen är det avsatt tid för att bearbeta bok två, finns en del arbete att ta sig an gällande dialogerna. Måste jazza upp stämningen lite, öka flödet.
Skall bli skönt då man kan skicka iväg den till något förlag och se om de vill ge ut den, man hoppas ju på det i alla fall. Hoppet är det sista som sviker.

Så går tankarna till min älskade Kimpan, saknaden som river inombords. Hoppet som lämnade honom, tron som inte infann sig och det helvete han lämnade oss kvar i. Önskar så att det gick att ändra, att man kunde få tillbaka honom, men jag vet att detta är omöjligt. Mitt hopp är att återses på andra sidan, när min tid kommer till detta. Ändå, saknaden är förjävligt tung att bära och känslan av att aldrig få känna hans varma goa kramar och hans vansinnigt smittande skratt. En del dagar är så mycket tyngre än andra och fortsatt kan jag känna skulden för att han tagit sitt liv, att jag som mamma inte räckt till, inte förstod.
Älskad, saknad och aldrig glömd min älskade underbara grabb. Du bor i mitt hjärta för alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...