Så har man varit tillbaka på jobbet igen efter svärfars bortgång, tungt och egentligen känner man att sjukskrivning varit det rätta. I alla fall väl tillbaka får man höra att det varit riktiga diskussioner mellan chef och anställda huruvida det var lovligt för mig att ha frånvaro på jobbet för att sitta med min svärfar vid hans dödsbädd. Självklart känner jag att detta kränkt mig rejält mitt i min sorg och bara vetskapen att människor pratat en massa om mig är skrämmande. Jag bär en sten i bröstet, gar inte riktigt landat i sorgen, inte hunnit bearbeta att jag sett svärfars sista andetag i livet och så detta.

Två dagar gick bra, cheferna var inte på plats. Jag drog ut en lapp från fackets sida om nära anhörigs bortgång om vilka regler som gäller och la den på personalrummet, vill att alla skall veta: -Jag har inte gjort något fel!
Dag tre är cheferna på plats och man vill tala med dem om det som skett men istället sker det något ofattbart. Jag och maken tycks vara pestsmittade. De talar inte med oss, tittar bara på oss, hälsar inte, beklagar inte sorgen. 12 timmar med samma ofattbara behandling, det var en arbetsdag i helvetet och jag mår fruktansvärt dåligt har aldrig blivit sämre bemött någonsin..
Förstår såväl att man är på tur för att få gå, man är inte önskvärd på arbetsplatsen. Man har valt att sitta vid en dödsbädd istället för att göra sitt jobb.

Ärligt jag vill skrika rakt ut. Vi har inte gjort något fel, snälla behandla oss inte så här. Vi sköter vårt jobb men jag valde att vara nära min svärfar hans allra sista tid i livet. I tretton år har han varit en del av mitt liv, betytt massor för mig, alltid bekymrat sig om ifall jag inte mått bra, gratulerat mig på mina dagar. Varit glad att höra min röst. Skulle jag ha svikit honom på hans dödsbädd. Skulle jag struntat i honom?
Ingen står upp för en, men jag kan lova att alla skulle gjort det vi gjorde då sjukhuset ringde efter oss, lämnat jobbet av rädsla att inte hinna säga farväl.

Stressande sms vid sjukhussängen, påkallande om att man inte har rätt att vara borta. Sarkastiskt ton om att Tove är väl där imorgon.
- Nej, hennes svärfar ligger för döden och vi blir borta tills det är över. Det är nära nu, men vi vet inte hur nära.
Jag kan lova vi hade båda en arbetsdag i helvetet under gårdagsdygnet...

 

Beth

6 augusti 2014 09:22

Det är helt sjukt att ni blir behandlade på detta sätt... :(
Lider med er, och beklagar verkligen sorgen.. Kram till er båda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...