Det är skönt att ha vänner, på riktigt som vi i SD säger.

Efter alla kalla vindar som blåst i mitt liv är det nu åter dags att söka sig till läkarvetenskapen. Tyvärr lyckades vissa människor att knäcka mig igen, trodde jag var starkare, men så var inte fallet.

Tankarna är många och de är svåra att greppa så jag har fått sitta ned i flera timmar och skriva ned allt på papper för att få en sammanfattning till läkaren. Han får helt enkelt läsa det jag skrivit och så får vi prata efterråt, enklast så eftersom jag har svårt att fokusera och få saker sammanhängande. Ångesten klämmer i bröstet, känns som en stor sten som fyller upp allting inombords.

Man tappar fort sin hälsa när saker går fel, men det beror väl till stor del på den ryggsäck man bär med sig i livet.  Falska människor och åter falska människor, måste erkänna att jag förvånas över att det finns så många av dem. Att mista människor man älskar är svårt nog utan att utsättas för dumheter i samband med det. Det är tungt och tomt och det har bara precis börjat sjunka in allt vi varit med om för tills nu har det varit fullt upp med begravningen och allt annat, men nu störtar också verkligheten in, tar över och krossar

Jag har svårt att sätta gränser, vill inte stöta mig. Vill vara en snäll tjej, så har det varit ett helt liv. Kan inte säga NEJ, fast att jag verkligen behöver göra det, går under själv för att jag inte gör det och ändå är NEJ ett alldeles för svårt ord. Jag är min mammas teraupeut, trots att jag sannerligen behövt en själv istället. Hur kunde det bli så här?

Varför belastas jag som själv ligger på botten och krälar. Visst älskar jag dem, men vem älskar mig? Vem ser till att jag är hel? Inte ens jag själv är kapabel att göra det längre.

Tog en promenad med lilla Toby, och Kissie vår katt vallade oss båda. Är så glad för djuren, så glad för den ärlighet de besitter, Kärleken och livsglädjen de försöker förmedla till sin husse och matte.

Superwomen Tove är borta, flugit sin kos med vinden, existerar inte mera, nu finns en medelålders kvinna, trött och sliten, fylld av ångest och hjärtesorg, ärrad långt in i själen av ett fult och elakt liv och onda människor som kantat dess väg.

Lever i saknad och sorg, en tomhet som är förödande för livskvaliteten. Älskade Kimpan jag saknar dig hela tiden.

Älskad, saknad, aldrig glömd!

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...