Gårdagen bjöd på trevliga möten, det var bokmässa i Säffle bibliotek och vi fick en del gjort gällande våra böcker. Vi fick Säffle bibliotek att köpa in av vardera Röd Vinterängel och Ankharen för utlåning så nu äntligen finns vi på ett till bibliotek. Jättekul.

Utöver dessa sålde vi faktiskt två böcker till per man. Vi pratade också en hel del om våra böcker under vårt möte med Värmländska författarföreningen som vi är medlemmar i och så valdes det in ännu en medlem. Alltid lika trevligt att träffa skrivande vänner. Önskar faktiskt att man kunde hålla en skrivarträff med intresserade i Arvika trakten. Det finns andra i vår grupp som kör så och det verkar ju jättetrevligt, man träffas hemma hos varandra, läser sina texter, skriver ihop, har små skrivövningar och lagar mat och bjuder då varandra på denna. Kanske ska vi försöka dra ihop något sådant själva.

Idag blir det att bygga vidare på vår kurs, måste få samman del 1 och komma framåt lite. Faktum är att det är svårt att snickra ihop en hållbar kurs, men vansinnigt roligt.

Hoppas bara att de som skall gå kursen sedan kommer tycka att den är bra, rolig och öppnar upp dem för skrivandet i alla dess former.

Saknar så mycket i mitt liv, sömn är ett av dessa grejer. När maken sover gott sitter jag här och tänker. Tänker och åter tänker. Ja det är underligt hur saker blir i livet, att man har ett barn i himlen, det fanns inte tidigare på min världskarta. Att jag skulle stå där framför hans fotografi, smeka kinden dagligen och tända ljusen så han skall finna hem, det trodde jag väl aldrig, inte jag andra kanske men inte jag.

   Att jag skulle sakna mitt barn så jag nästan brister helt inuti, att detta gör mig handlingsförlamad av och till är väl inte så konstigt.  

   Allt det där som man som mor drömmer om, allt vi skulle göra, det som aldrig kommer att ske det är fruktansvärt svårt att handskas med.

Vissa dagar saknar jag Gud i mitt liv, vart är han? Borde han inte stötta mig, ge mig kraften och visa mig att mitt barn har det bra, låta honom gästa mig då och då. Jag ber och jag ber, men gensvaren kommer inte, känner mig övergiven.

Saknar den där riktiga innerliga glädjen och friheten jag hade inombords innan Kim tog sitt liv, när jag log med hjärtat, numera ler jag, men det är små fasader som hela tiden rämnar, sliter och gör ont.

Själen värker och hela mitt inre har ont. Mitt barn är en ängel och jag vill inte att det ska vara så, jag vill att han ska komma tillbaka för att kittla mig så jag hisnar, att han ler sitt varmaste av leenden eller smittar mig att skratta så jag nästan får krupp.

Saknaden jag känner gör det ibland så svårt att ta tag i andra saker som jag borde koncentrera mig på för att skapa en framtid, jag försöker men ändå finns de inre dalgångarna som jag trillar ned i. Svarta hål av vanmaktskänslor, varför Kim, varför min son?

   Visst vet jag att det här inte gör det bättre men ibland behöver jag lyfta på ventilen och låta lite ånga komma ut. Ni får helt enkelt stå ut med detta. Jag bjuder er in till mitt sorgebord, att få känna lite av det jag bär på dagligen och hoppas ni hjälper mig bära lite av dess tyngd.

Nu mina fina läsare och vänner ska jag önska er en trevlig Söndag trots höstens bittra gråhet, så hoppas jag dagen bjuder upp till någonting alldeles extra.

Rösta på mig!

English Version

pleasant meetings
Comment by Tove Brandt Birkeland - Sunday, October 19 08:14
Yesterday offered a pleasant meetings, it was the book fair in Saffle library and we got some argue our books. We got Saffle library to purchase of each Red Winter Angel and Ankharen for lending so now at last we are in a library. Great fun.
In addition to these, we sold actually two books per man. We also talked a lot about our books during our meeting with Värmländska Writers Association of which we are members, and so it was chosen in yet a member. Always nice to meet writing friends. Actually wish that you could hold with one skrivarträff interested in Arvika neighborhood. There are others in our group running so and it seems the really nice, they meet at each other, reading their texts, writing together, have small writing exercises and preparing food and then invite each other on this. Maybe we'll try to pull together something like this themselves.

Today it will be to build on our course, must get together part 1 and get ahead a little. The fact is that it is difficult to put together a sustainable rate, but crazy fun.
I just hope that those who will take the course will then find that it is good, funny, and open them up for writing in all its forms.

Missing so much in my life, sleep is one of those things. When her husband sleeps well I sit here and think. Thinking and re-thinking. Yes it is strange how things get in life, to have a child in heaven, it was not previously on my world map. That I would stand there in front of his photograph, caressing his cheek daily and light the candles so he must find homes, so did I never, not me, but others might not.
    That I would miss my children so I almost completely flaws inside, this makes me paralyzed and are not so strange.
    All that stuff that you as a mother dreams of, all we would do, what will never happen it is terribly difficult to deal with.

Some days I miss God in my life, where is he? Should he not support me, give me the strength and show me that my baby's happy, let him guest in me now and then. I pray and I pray, but responses will not feel abandoned.
Lacking that real heartfelt joy and freedom I had inside before Kim took her own life, when I log with the heart, now I smile, but it is small the facades that are constantly splitting, tearing and hurts.
The soul is aching and my inner pain. My child is an angel and I do not want it to be so, I want him to come back to tickle me so I hisnar, he smiles his warmest of smiles and rubs me laugh so I almost get croup.
The loss I feel makes it sometimes so difficult to grasp the other things that I should concentrate on in order to create a future, I'm trying but still are the inner valleys that I fall into. Black holes of powerlessness feelings, why Kim, why my son?
    Sure, I know this does not make it better but sometimes I need to lift the valve and let some steam escape. You'll just have to put up with this. I invite you into my grief table, getting to know a little of what I carry on a daily basis and hope you will help me carry some of its weight.

Now my lovely readers and friends, I wish you a nice Sunday despite the bitter autumn grayness, so I hope the day offers up to something extraordinary.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...