Toves Tankar

Alla inlägg under oktober 2014

Av Tove Birkeland Brandt - 15 oktober 2014 15:36

Har idag vaknat upp och haft en bättre dag, skönt då vissa dagar kan kännas så. Jag startade med att plocka ur diskmaskinen och plocka i det som stod i diskhon. bryggde lite kaffe, eldade i pannan och så gjorde jag slag i saken och ställde mig på crosstrainern för ett första träningspass på mycket länge. Känns riktigt bra att få det gjort även om det var riktigt trögt denna första gång. 25 minuter blev det och efter detta en välbehövlig dusch, känner mig stolt över mig själv.

En klar väg mot förbättring måste jag säga, bara att fortsätta på den banan nu.


Kursbyggnationen fortsätter. Har lagt in en ruta i varje lektionsbrev som är viktigt att tänka på då man skriver texter och det ser väldigt bra ut tycker jag. Sedan har jag även gjort en del justeringar på kursbrev ett,  lite mera text som jag vill ha med. Maken har kollat andra grejer till kursen och det är upplägg vi får sitta och gå igenom tillsammans innan vi kan bygga vidare. Vi tar en sak i taget nu, noggrannhet är viktigt. Allt måste kännas bra, det är inte gjort i en handvändning att skapa en kurs för andra som vill skriva. Men riktigt roligt.


Just nu sitter jag här med en hungrig mage och en underbar make i köket som lagar kycklinggryta (currystyle), bara vet att det kommer smaka underbart.

Så den som väntar på någonting gott, väntar ju aldrig för länge sägs det. Annars blir det väl att fortsätta jobba lite med kursmaterialet, lite teve och så klart en hel massa slappande idag.


Gårdagen var vi hem till mor och far, hjälpte till att rusta altanen inför höst och vintersäsongen, bytte säng åt mamma i teverummet så hon får sova bättre. Flyttade istället bäddsoffan in till pappas rum och tack och lov gick hans lådor under den precis, annars hade vi fått problem. Blev ju också en vända med dammsugaren och skurmoppen i huset,  samt lite avtorkning i kök och på toaletten och så for vi till apoteket och handlade två par nya stödstrumpor till mamma. Alltid en massa på vårt schema så lite lugn och ro är faktiskt skönt ibland.

Hösten har verkligen kommit till oss nu, löven dalar ned från träden, älgjakten är i full gång och det är grått ute, nästan lite tungt.


Har fått massor av nya facebookvänner och det känns riktigt roligt med alla förfrågningar som trillar in. Nya bekanta är alltid roligt, fyller livet med nytt innehåll. Så Tack får jag säga.

Väntar på lördagen då jag och maken skall på bokmässa i Säffle bibliotek samt på Möte med Värmländska författarsällskapet, blir en trevlig avkoppling från vardagens jobbsökande. Kanske ses vi i Säffle...


Säffle Bokmässa 2014 på Säffle bibliotek

Lördag 18 oktober kl. 10.00-16.00

Årets tema: Säffle mitt i världen

Kom och titta och ströva bland Säffles författare och bokskatter!

Dessutom program med anknytning till Säffles kultur och historia, utställningar, bild- och filmvisning, musik och poesi.

Välkommen till en spännande litteraturdag!

Fri entré

Mer info: www. saffle.se, www. facebook.com/Saffle Bokmassa

 

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 12 oktober 2014 12:09

Idag har det varit ett omvårdnadsprogram här hemma. Toby har fått sig ett riktigt höstbad så nu ska grabben torka och efter det blir det några timmar av pälsvård. Tror faktiskt inte lillgrabben ser fram emot det, han brukar krypa fram över golvet då det är dags för att kamma eller borsta sig. Men matte är hård, det måste göras så vi får ta oss an det även om det blir protester. Det blir ju i alla fall belöning efterråt, med massor av extra gotta.


Äppelvinet som jag satt, på mina astrakanäpplen (fallfrukt), har också fått ny behandling idag. Jag har hällt över det i en ny dunk, silat, skakat haft i jässtopp och slutligen tillsatt mitt klarningsmedel. Nu får allt ha sin gilla gång och jag hoppas det blir välsmakande då det klarnar upp helt. Får ta den tid det vill, bara roligt att ha satt en dunk äppelvin själv av sin trädgårsfrukt. Tror det blir ca 23 liter av det.


Matplanering. Det är tänkt att bli stekt strömming och potatis här hemma idag samt lite sylt kanske, eller så väljer jag lite skirat smör till det hela. Kan ju även välja att marinera firrarna lite i senapsmarinad innan, får nog tänka på det här en liten stund till. Ett är i alla fall bestämt och det är att dagens rätt är strömming sedan får det ta sin egen form efter hand :-), ska vi säga så...


Annars är huvudet fullt av tankar.Vaknade i morse av att tårarna trillade nedför kinderna, kände sådan enorm saknad efter Kim. Vissa stunder är för jävliga och det får jag leva med, det kostar känslomässigt att förlora sitt barn och hel blir man då aldrig mera. Men jag fungerar ju behjälpligt i livet trots allt det jag gått igenom, så jag tror han ser till mig här nere. Önskar ju bara att jag kunde se honom, känna hans närhet och så för det är förbannat tomt i livet utan min lilla hiphopare som livar upp det.

Hösten är en tid som är extra tung för mig, gråtrist och regnig, naturen som går i träda, växter som dör och säger farväl. Jag känner av detta på ett betungande sätt, sedan så finns det så klart bra saker också man kan elda i öppna spisen, det finns svampar i skogen även om jag inte plockat några i år.

Men när det gäller mitt humör så sjunker det alltid en grad vid den här tiden på året.

 

ÄLSKAD; SAKNAD OCH ALDRIG NÅGONSIN GLÖMD   



Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 11 oktober 2014 10:27

Så var det dags att åter lära sig lite nytt, blir strax en välbehövlig kurs i programvaran teamviewer för att komma igång och skapa våran distanskurs i skrivande. Gud det känns spännande och stort det här.

Det är mycket som sker i huvudet just nu, tankar på olika böcker som ligger i startgropen, kursen, min följebok efter Röd Vinterängel som måste bearbetas lite innan den ges ut. Prioriteringar som måste göras. Tankar på Värmländska bokmässan och en omstyling av mig själv från att vara så jädra grå till att sticka ut så man minns mig.


Hade varit kul om något företag velat styla mig gratis, så hade jag kunnat sätta upp en liten reklamskylt att författarinnan har stylats inför bokmässan av...

Någon som vill nappa på förlaget???

 

Funderar på att ta en tur bort, känns som en bra dag att åka bil och njuta av nuet. Livet är för kort och man måste hinna rå om varandra lite, allting handlar om prioriteringar, känslor och att verkligen lyssna på sin inre röst. Någonting som jag i mitt nuvarande tillstånd måste göra för att må ok och kunna gå framåt i mitt liv.

Senaste tiden har det varit en hel del ljus tända för de som lämnat oss här hemma, det går i vågor hur jag känner att behovet är. Men ljusen ger mig en länk av närhet så de får brinna för de jag saknar. 

Min älskade son och också svärfar som nyligen gett sig av till andra sidan. Läste senast idag att de anhöriga finns nära oss i början för att sedan lämna oss då de ser att vi klarar av att stå upp på egna ben. Kanske är det så det blev med Kimpan då allting blev så tyst. Dock är saknaden enorm vissa dagar och jag svär fortfarande över min krossade framtid, drömmarna som försvann, barnbarnen som inte kom, alla glada och lyckliga ögonblick med min son. Sedan reser jag mig igen och lever som jag vet att han ville jag skulle göra, lever för oss båda eftersom han alltid vandrar med mig genom mitt hjärtas sorg

.    

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 10 oktober 2014 16:57

En kamp för att orka leva utan Dig

Av Tove Birkeland Brandt - 27 februari 2011 11:36

  

Tiden skall vara en faktor som är bra för mig har jag förstått och jag tror att det kan vara så, det är nog enda gången tiden läker, ja inte alla såren men till viss del kanske det kan ge mig kraft och ork.

Det är en total saknad, det är en total förintelse att mista dig, inget man kan föreställa sig om man inte stått där, med poliserna i dörren och dödsbeskedet, att man förlorat sitt barn, att ens barn har tagit sitt liv, det är en kris, det är en total katastrof och jag vet inte om jag någonsin mera kommer att läka ifrån detta, saknaden är så enorm, skulden , ja allt är så ofattbart hårt och stort.

Visst du bodde inte hemma hos mig längre, men du var min son och jag älskade dig så som bara en mor kan göra, att du försvann gjorde att även jag gjorde det på ett mycket konstigt sätt. Jag har svårt att förmedla vad jag känner, jag har svårt att säga att jag ligger som ett flöte och doppar upp och ned i sorgens hav och var gång jag dyker under känns det som helvetet öppnar sig och drar mig vidare, jag försöker hålla uppe mitt huvud, jag försöker vara den jag var men det går inte, allt är förändrat för mig, du är borta.

Visst älskar jag dina syskon med samma intensitet men snälla de är kvar och du har försvunnit för alltid, jag vet att nu måste vi vara rädda om varandra, extra rädda, ta vara på livet, men jag sörjer Dig och orden jag känner räcker inte till.

Sekunder blir till minuter och vidare till timmar som blir dagar och veckor och slutligen månader  men jag känner mig som då den 2 januari i år, jag känner mig så förlamad av sorg och smärta att jag inte orkar mer än att kämpa för att orka ännu en dag utan Dig.

Jag undrar om du visste hur mycket du betydde, jag undrar om jag visat dig vad jag kände, jag har så många funderingar inom mig, jag pratar inte längre, jag tänker och tänker och tänker.

Jag är din mamma och jag älskar dig i evighet och mina ljusa stunder är minnena av Dig, då lever du och är här nu med Mig...

Mamma

---------------------------------------------------------

Varför tog du ditt liv och lämnade mig här

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2011 12:52

  

Jag sitter här hemma, skriver till Dig. Jag undrar om du kan höra, om du kan känna med mig även om du lämnat mig, även om du lämnat jordens liv.

Jag har så mycket frågor omkring livsåskådning, livet efter detta, om döden och om dig, det går hand i hand på något vis. Försöker komma till ro, läser om meditationens kraft och försöker finna en fristad. Jag har tänt dina ljus, de brinner här på köksbordet, de lyser bara för dig, jag har tre stycken som symboliserar TRO, HOPP, KÄRLEK. Jag vill tro att vi ses igen, hopp för en framtid även utan dig att detta skall vara något jag orkar och kärlek för all den kärlek jag kände och som du gav till oss alla älskade Kim. Jag ser så ofta ditt skrattande ansikte för mitt inre, jag ser den där speciella glimten i dina ögon som bara du kunde ha, du var så charmig en sådan otroligt vacker kille, min son. Hur kunde du ge dig av, vi behövde dig, vi älskade dig. Jag vet inte om du hör mig just nu Kim, men om detta är möjligt så ber jag dig vaka över oss alla tills den dagen vi kan ses igen, vi behöver en ängel i våra liv, du var den ängeln då du levde och jag hoppas du kan var vår skyddsängel nu då du lämnat oss alla här. Vi behöver den styrka du hade inom dig och som vi själva inte besitter, du var så stark min son i alla fall trodde vi ju det. Du blev bara 17 år gammal, så nära inpå din 18 års dag som du tog ditt liv, allt hade ju förändrats genom denna födelsedag, du hade haft möjlighet att själv styra ditt liv. Känslorna bar svallar inom mig, jag fattar inte, jag vill ju inte förstå att du min älskade som är DÖD, jag vill ju att du kommer hem nu, hem till mammas varma famn, men detta är det enda som inte går längre och jag ska leva med att famnen för alltid är tom, mitt hjärta kramas så hårt där inne i mitt bröst, det känns som det skall spricka, jag saknar Dig, jag saknar ditt smittande skratt och ditt underbara leende, fattar inte varför livet var tvungen att vara så hårt mot oss, varför du behövde gå. Jag vet att jag måste tänka på de som är kvar, försöka focusera på dem, men jag klarar det ju inte, jag vill ha dig kvar. Sorgen håller mig fast i ett järngrepp, tårarna rinner, Inte Du lilla Kim, inte Du.

Varför går alltid de snällaste människorna först? Jag känner sådan ångest över att inte förstått att du var deprimerad, att jag inte tog mig tiden att förstå, jag hade gjort vad som helst för att hjälpa dig och du måste ha känt att jag inte fanns som ditt stöd för du sa ingenting, herregud vilket straff jag skall leva med, vad självupptagenhet kostar. Jag tog för givet att du förstod att jag älskade dig över allt annat, jag tog förgivet att vi hade varandra i en evighet och se hur det blev, nu står jag här, tårarna rinner och sorgen äter upp mig, Nu, då allt är försent, NU fattar jag vad livet går ut på och att andra saker är oviktiga, att man måste stanna upp, att man måste prioritera. Förlåt mig Kim, förlåt din mamma, för allt jag gjort har jag gjort av kärlek till Dig, men jag fattade inte att du behövde Mig, min tid. Du hade min kärlek, men du sa ingenting och nu kan jag aldrig hjälpa dig mera, vissa stunder står jag inte ut, jag funderar på varför livet inte kunnat gett oss mera tid, mera förståelse, varför Nu när allt är försent?

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 10 oktober 2014 16:25

Idag blev det ett besök på Avonova vårdcentral, för att ta nya prover och se hur mitt kalcium upptag är. Senast var det fel på proverna och det vore skönt om detta var tillfälligt bara. Naturligtvis var det samma visa denna gången på Avonova, inga förberedelser gjorda trots kontakt med dem 4 ggr om samma ärende. Bara att sitta och vänta så läkaren fick beställa proverna. Men nu är det gjort och det känns skönt. Släppte ifrån mig blod med lätthet i de fyra rören som togs ur min arm.


Maken ringde åter tandläkaren och fick komma på ett nytt besök hos dem för att se vad värken som pågått i 3 veckor berott på. Man fann ett hål i tanden som satt vid den utdragna och den behövde dessutom rotfyllas. Inte så konstigt att maken haft ont, det var öppet in till pulpan och han var inflammerad. Men nu har man lagt dit en provisorisk lagning och jag tror jag fått min nallebjörn tillbaka här hemma. Just nu står han och lagar en god middag till mig "torsk med mos, sandefjordsås och smöroch -vitlöksslungade rotsaker. Bara mums detta.


Innan besöket på folktandvården blev det tid att sitta på biblioteket en stund och det var givande. Vi fann två böcker som tar upp saker om Skasåstrakten och i den ena fanns det bra dokumentationer av våra fd släkthus.

Tyvärr föramledde korsande tider att vi fick ställa in kursen på teamviewer idag men vi hoppas kunna få den i morgon vid 11-tiden. En del att lära för att komma igång med kursbyggandet. Så fruktansvärt spännande detta ska bli. Har även hört av mig till en kvinna som kontaktat mig om en bok och väntar på respons från henne.


Efter tandläkarbesöket, åkte vi vidare till mamma. Ville visa henne böckerna vi lånat och låta henne se lite från sitt barndomshem igen. Hon kände igen mycket och berättade en hel del, vi fick läsa igenom tre nedtecknade episoder i hennes liv från Skasås och mer kommer det att bli. Riktigt roligt, men nu måste jag styra in henne lite på kvinnorna och matlagningen. Vardagsbestyren, skördetider mm mm

Det skall ju bli en historisk "Värmländsk", kokbok med anrika släktrecept och berättelser ur det lantliga livet. Ett gemensamt projekt för mig och maken att jobba på. Faktum är att det känns väldigt annorlunda att göra någonting ihop när det gäller skrivande och vansinnigt roligt på samma gång. Grundidén är min och jag har ruvat på den några år, men nu så gör vi slag i saken. tillsammans.

Tror det blir bra med dubbla kockar här :-)

 

Bilden kommer från recept.nu så det är inte från makens middag men den kommer bli i ett liknande stuk.

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 9 oktober 2014 14:16

Idag vill jag bjuda er på lite musik från Spotify, hoppas det faller i smaken. Själv är jag helt rastlös idag, kan inte vara stilla och allting känns väldigt trist. Kanske var det just det faktum att man vaknade upp till hällregn, ett riktigt bushöstväder. Eller så är det min nyckfulla natur som gör sig påmind.


Sitter och tänker på en helt ny stil. Vill få en helt nu look, men det är svårt att lära gamla hundar sitta och så handlar det ju också om pengar. Vill få till en tuff stil som man lägger märke till och som stannar på näthinnan. Som författare vill jag sticka ut rejält, fastna i minnet. Men naturen är lite emot mig, valkar runt magen, dåligt med tänder och tunt hår, liksom ingenting som riktigt vill sig, men det ska gå att fixa. Har ni idéer så inkom gärna med dessa till mig. Jag behöver all hjälp jag kan få gällande en ny look.

En tanke är att sätta i löshår så jag får mig lite volym och kan göra någon häftig frisyr av det hela. ska kolla tills vi får pengar.

Hade gärna fått mig en gratis styling, men ja jag har inte trillat på någonting sådant. Inte ännu i alla fall.


Har en hel del spännande projekt på G nu. Erbjudanden som inkommit om samarbeten, lockande saker och våra böcker som ligger i sin begynnande vagga. Vårt gemensamma Värmlandsprojekt, kakor, mat och historia från en svunnen tid. Tror mycket på detta projekt och är övertygad om att det kommer falla många på läppen. Får väl ta och ge oss av till biblioteket för en första reserschdag.

Vi ska även snickra samman vår egen skrivkurs och så har vi mer saker på lut så det händer saker inom våra fyra väggar.

Hoppas verkligen att ni kommer följa med oss på tåget, utveckling och framtid om vart annat är det vi kommer erbjuda...  


Av Tove Birkeland Brandt - 7 oktober 2014 09:02

Som vanligt uppe i ottan. Idag vaknade jag eftersom läkaren skulle ringa och trots att det var timmar kvar gick det inte att somna om så nu sitter jag här igen. Tänt lilla pannan för att få lite värme och varmvatten. Kollat så mammas recept kommit in på apoteket och det hade det gjort så idag får det bli hämtning av dem så hon inte blir utan.

Telefontiden har glidit fram och ingen läkare har ringt så det blir väl sent i em istället då, de sa ju endera eller så...


Lyssnar på hårdrock och tar det lugnt. En skön känsla, det blåser utanför fönstret och de höstklädda löven dallrar vacker på sina grenar. Molnen är tunga och ser vätskefyllda ut. Kaffebryggaren har ångat ur sig nybryggt kaffe så nu kan jag stjälpa ut gårdagens kaffe som jag druckit av för att få mig lite nytt.


Ingenting känns riktigt roligt längre. Mycket tankar om döden, saknad som tär, rädslor för det oundvikliga som måste komma. Vill inte mista fler i mitt liv och ändå vet jag att det kommer gå mot sådana tider. Borde verkligen inte tänka men hjärnan spinner liksom själv gällande det här. Maken har haft huvudvärk i en hel månad och inte varit speciellt roligt sällskap sedan tanden drogs ut, fattar verkligen inte vad det är som hänt, men man blir orolig det är ju oundvikligt. Man ska inte få huvudvärk av att dra ut tänder och ändå....


I övrigt har vi påbörjat ett nytt bokprojekt. Ja vid sidan om våra deckare så klart och jag tror jag känner mig redo att ta tag i min bok igen nu, bara att börja läsa och granska igen, svårt att kapa vore lättare om andra petade i detta och kom med konkreta synpunkter, men jag får väl försöka att döda min aälsklingar för att nå högre mål.


Det känns i alla fall skönt att höstens måste är borta. Måsten i det stora hela är väldigt jobbiga för att nästan säga oövervinnerliga i vissa lägen. Livet känns som att man måste gå på lina, balansera och det är hela tiden så lätt att trilla ned och förgöras. Bitter kamp för att få en bra framtid och ändå tycks livet vända sig mot en och skratta en rakt i ansiktet. Känns som jag stampar på samma fläck hela tiden trots att jag gör allt för att komma bort ifrån den. säkert fler än jag som känner det så. Men jag lider av att inte göra någonting viktigt, att inte lyckas med att vara någon alldeles speciell.

  Kanske bjuder eftermiddagen på ett samtal ifrån läkaren så man får veta någonting om de felaktiga proverna. Jag fortsätter väl att vakta telefonerna.

Ha en bra höstdag finaste vänner och läsare.



Rösta på mig!

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Ovido - Quiz & Flashcards