Så svidande är känslan att bedras på sina pengar, utmattande och sorgligt. Utan betänkande går man in och roffar åt sig från privata konton och nu är det jultid så det gör sådär extra ont i själen. mänskligheten är inte bättre än så här och vi står här och gapar om att stötta alla jandra ämnt och ständigt. Vem stöttar oss nu när vi blivit av med 14.000 sek före jul?

Kommer tomten måntro och stoppar fickorna fulla av pengar, eller ska man sitta ute vid butiken och skaka i en mugg, rassla lite så folk tycker synd om en. Tror inte på mänskligheten, känns så bittert allting.

Varje dag är en kamp i vårt liv, vi kämpar för att klara oss, att komma framåt,få ihop till räkningshögen och hoppas slippa köra dragning bland dem alla om vilken som man skall betala och inte. Drömmer om Lottovinsten som skall göra oss skuldfria och ge oss möjlighet att starta om våra liv innan de tar slut. Vi vill köpa oss tiden att skriva på våra böcker. Kamp, kamp och åter kamp.

Sönderfall inuti, känslor som svallar. Det går upp och ned och hela tiden och tränger tårarna på, vill ut vill bränna i smärta på mina kinder, men jag fightar emot, låter dem inte komma. Bröstet blir allt tyngre, ångestbollen därinne trycker. Vill fly, rymma men vart vet jag inte. Bort från måsten, bort från krav, från livets kvalmighet och illvilja.

Ständig och förbannad saknad, läste senast idag om en syster till en man som tog sitt liv lika gammal som dig Kim, han skulle ha fyllt 67 år idag och hon sörjer fortsatt. Firar hans föelsedagar och saknar det som borde ha varit. Är det mitt öde, ska jag aldrig komma tillbaka i det riktiga livet. Det känns så tungt och tröstlöst att känna att man inte kan läka samman, inte orka, inte ha glädjen på riktigt mera. Att befinna sig i vacumlandet, där allt går ut på att stå ut.

Jag tror du skulle varit stolt över mig nu, en mamma som blivit deckarförfattare. Jag hoppas och drömmer om det i alla fall. Önskar du kunde varit vid min sida. Livet är rakt igenom bittert sedan du försvann och jag kan fan inte hjälpa att jag känner det så. Så otroligt många gånger har jag svikits av människor, av dem som stått mig nära, av de som betytt en massa i mitt liv. Inte konstigt att min ryggsäck känns tung att bära.

Har trots mitt humör funnit kraft att jobba vidare, på fortsatta avsnitt av kommande kursbrev. Nu fattas endast det stora kursbrevet annars är alla Powerpoint presentationerna klara inför vår start. Oron över framtiden fördunklar lite av det roliga just nu, man är rädd att inte allt skall klaffa, att man inte får den respons vi så väl behöver. Måste klara oss ekonomiskt och ska vi köra detta kan vi inte bli uppbundna av annnat samtidigt.

Kanske måste jag ha förtröstan i vad framtiden har i sitt sköte för oss.

Har en längre tid mått riktigt dåligt och oroat mig över om jag måste flytta ut ur huset som jag trivs så gott i. Hyresvärden har vid flera tillfällen sagt att han kanske måste sälja av huset. Så då har mina tankar börjat mala, ska jag bli av med mitt hem där jag trivs så bra och dessutom tänkt bo kvar där jag nu har slagit mig till ro. Stressen över detta är enorm och nätterna går åt till att fundera på hur saker ska bli för oss. Det finns ingen ro och ingen trygghet att vila sig emot. Känns bara så förtvivlat allting. Skrämmande, när framtiden gapar tomt tillbaka mot mig. Sover så dåligt på nätterna, tankarna snurrar om allting och egentligen ingenting. Men i botten av allting vilar min oro och min depression.

Känns för det mesta som om det inte räcker att göra sitt allra bästa.

Rösta på mig!

English Version

So stinging feeling is to be deceived on their money, exhausting and sad. Without the report you enter and grabbing from private accounts and now it is Christmas time so it does like that extra pain in the soul. humanity is not better than this and we stand here and gapes to support all Jandra ämnt and ever. Who supports us now when we got rid of 14.000 seconds before Christmas?
Will the plot Mantro and stuff your pockets full of money, or should you sit out at the shop and shake in a mug, rattle a bit so people feel sorry for one. Do not believe in humanity, feels so bitterly everything.
 
Every day is a struggle in our lives, we are struggling to get by, to get ahead, get together to count the pile and hope to avoid driving traction among them as to which one should pay and not. Dreaming of Lotto profit to eliminate debt and allow us to restart our lives before they run out. We want to buy us the time to write on our books. Fight, fight and fight again.
Decomposition inside, emotions run high. It goes up and down and all the time and penetrates the tears at, would want to burn out the pain on my cheeks, but I fight against, let them not come. The chest becomes increasingly heavy, anxiety ball in there press. Want to escape, escape but where I do not know. Away from the mast, away from the demands from life's FUG and malice.
 
Constant and pissed missing, read later today about a sister of a man who took his life as old as you, Kim, he would have turned 67 today and she continued to mourn. Celebrating his föelsedagar and lacks what it should have been. Is it my fate, I'll never get back in real life. It feels so heavy and hopeless feeling that you can not heal together, not hurricanes, do not have the joy of truly more. Being in vacumlandet, where everything is to stand out.
I think you would have been proud of me now, a mother who has become mystery writers. I hope and dream about it anyway. Wish you could have been at my side. Life is straight through bitter since you disappeared and I can not fucking help it if I feel that way. So very many times I have been betrayed by the people, by those who stood close to me, of those who meant a lot in my life. No wonder my backpack feels heavy to carry.
 
Despite my mood found the strength to continue working on further sections of future exchange letters. Now missing only the large letter rate otherwise, all Powerpoint presentations ready before our start. Concerns about the future obscures some of the fun right now, there is fear that not everything should run smoothly, that you do not get the response we so desperately need. Must meet us financially and we'll run, we can not be tied by annnat simultaneously.
Maybe I need to have confidence in what the future has in store for us.
 
Have a longer measurement really bad and worried me over if I have to move out of the house I feel so good in. The landlord has repeatedly said that he might have to sell the house. So then, my thoughts started to grind, I'll get rid of my home where I feel so good and additionally supposed to stay where I now have beaten me to rest. The stress of this is enormous and the nights are spent thinking about how things will be for us. There is no peace and no security to rest against. I just feel so desperately everything. Scary, when the future gapes empty back towards me. Sleeping so poorly at night, thoughts spinning about everything and nothing really. But in the bottom of everything resting my concerns and my depression.
Feels most of the time as if it is not enough to do their very best.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...