Idag skulle min goa svärfar ha blivit 84 år om han inte så tragiskt gått bort tidgare i år. Det har varit en omtumlande tid, med massor av saknad. Känslan av att Aage inte var klar i livet ligger kvar. Han älskade sin bil och hans ord klingar fortsatt, "Jag vill hem och köra bil."

   Det blev aldrig så, han gick bort och lämnade oss kvar vid sin dödsbädd, men idag på hans födelsedag brinner det dubbla ljus vid hans fotografi. Saknaden ligger tung över hemmet, de telefonsamtal som alltid kom, har tystnat och det känns tomt utan dem.

   Under gårdagen talade min mamma om att det här blir hennes sista Jul, att hon inte har någon glädje av att leva längre. Hon sitter i sitt hem ser knappast någonting, orkar ingenting, blir åksjuk om hon åker bil så därför vill hon inte åka ut. Hon stirrar på en tv ruta hon knappast uppfattar vad det är som visas på, lyssnar mera och så lagar hon mat. Känslan av att vara bortglömd och oälskad har smugit sig in och hon klagade över att ingen ringer henne längre. Hade det inte varit för hennes fyrfota vän så hade hon redan varit borta"hennes ord", och de smärtar mig oerhört.

   Depressionen blir inte mindre då hon talar om döden på ett sådant sätt, herregud jag vill inte mista fler nu. Orkar ju inte med att mista och pappa som tror han blir förgiftad av sina mediciner, vänder ilskan mot mamma, misstänksamheten lyser ur hans ögon, vilsen i en kaosvärld som han blivit. Svårt att förstå det som sker runt omkring honom, tassar han mot köket för att bli stående i dörröppningen med en undran om vad han gör där, eller glömmer bort vart toaletten finns och massor av annat.

   Jag ber till den högre att ge frid och att ta bort all den smärta som samlas inombords. Det är ett tungt liv att leva. Att hela tiden känna ansvaret vila tungt för andra i ens närhet trots att man inte orkar med sig själv. Jag åker dit och hälsar på minst en gång i veckan, städar och handlar. Vet att mamma vill mera men förlåt mig snälla för jag orkar faktiskt inte mera än det jag redan gör.

   Jag har ett eget hem, ett eget liv eller jag försöker att ha det i alla fall.

Har haft ännu en slitsam natt tankar som surrar som ilskna bin, viner runt i huvudet och lämnar mig inte ifred. Orkar inte sova, försöker verkligen men utan resultat, så jag svänger benen över sängkanten vid tre tiden på natten och går upp och lagar en hel massa mat. Måste göra någonting.

   Saknar min Kim, det närmar sig en högtid och det blir alltid så mycket värre då, så tomt. Ja det är alltid tomt, men vid högtider så märks splittringen och förlusten så otroligt mycket, den piskar liksom inombord. 

   Blev tyvärr inget glatt inlägg idag, men jag behövde få det ur mig så jag kan prova att ta nya tag igen, hoppas ni står ut med att höra mig gnälla och gny en stund. Lovar bot och bättring. Kram på er!

Grattis svärfar, hoppas du funnit dig en ny sjö att fiska i och att du njuter i evigheten, med de dina på andra sidan.

Rösta på mig!

English Version

A birthday in the City of Angels
Comment by Tove Birkeland Brandt - Wednesday, December 10 12:07
Today, my father-in-law should have been 84 years if he is not so tragically passed away previously in this year. It has been a tumultuous time, with lots of regrets. The feeling of Aage was not clear in life remains. He loved his car and his word sounds continued, "I want to go home and drive a car."
    It was never so, he went away and left us left at his death bed, but today on his birthday thats the double lights at his photograph. Missing lies heavy on the home, the phone calls that always came, has stopped and it feels empty without them.

    Yesterday told my mom that this will be her last Christmas, she does not have any joy of living longer. She sits in her home looks hardly anything, dryers nothing, gets carsick if she is riding in a car so therefore she does not want to go out. She was staring at a tv box she hardly perceive what is displayed on, listen more and so she prepares food. The feeling of being forgotten and unloved have crept in and she complained that no one is calling her anymore. Had it not been for her four-legged friend as she had already been away "her words," and the pains me tremendously.

    Depression is not lessened when she speaks about death in a way, my God, I do not want to lose more now. Can not be bothered with losing and dad who thinks he is poisoned by their medications, turns anger toward mother, suspicion shines from his eyes, lost in a world of chaos as he was. Difficult to understand what is happening around him, he paws against the kitchen to be standing in the doorway with a curiosity about what he's doing there, or forgets where the toilet is and lots of other things.
    I pray to the higher to bring peace and to remove all the pain that accumulate inside. It's a tough life to live. Constantly feel the responsibility resting heavily on others in one's closeness despite not bothered with himself. I go there and greet at least once a week, cleaning and shopping. Know that mom wants more but forgive me please because I can not actually more than I already do.
    I have a home, a life of its own, or I try to have it anyway.

Have had one more strenuous night thoughts buzzing like angry bees, wine around in your head and will not leave me alone. Can not be bothered to sleep, really trying, without success, so I'm swinging his legs over the edge of the bed at three o'clock at night and get up and cook a lot of food. Must do anything.
    Miss my Kim, it approaches a feast and there is always so much worse then, so empty. Yes it is always empty, but at festivals so noticeable fragmentation and loss so much, the whip as well as in the table.
    Unfortunately that has not happily post today, but I needed to get it out of me so I can try to start over again, hope you bear to hear me whine and whimper for a while. Promises to mend his ways. Hugs to you!

Happy father in law, hope you have found yourself a new lake to fish in and that you enjoy in eternity, with your other long past relatives.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...