Denna morgon har snöflingor fallit över bygden, där jag bor. Stora och vackra som fjädrar har de dalat från skyn och sänt mig tankar från andra sidan. Det är alltid extra missmodigt så här inför Julen, att sakna och tänka på det som blev det tär, men ändå klarar man att leva ett liv, göra det man skall och skapa en framtid. Ingenting av den framtida lätthet och glättighet man tidigare hade i sitt liv, men ändå ett fullt fungerande liv.

Vi ska ut och sälja böcker i julhandeln och jag ser fram emot att träffa nya läsare. Alltid lika trevligt att tala med nya läsintresserade människor.  Prata författarskap, framtida projekt. Nu kan jag ju också tala om för alla att min kommande bok är på G och det känns helt fantastiskt. Torsdagen som kommer den 18/12 så står vi på Konsum i Sunne med våra böcker, fredag och Lördag den 19/12, 20/12 kommer vi att vara på OBS Bergvik i Karlstad och slutligen på Måndagen kommer vi att stå på Konsum i Arvika (Coop Extra Styckåsen) den 22/12. Alla ställen drar vi igång vår signering/försäljning på klockan 12:00 sedan är vi på plats så länge ni finner intresse av att tala med oss och såklart köpa våra signerade exemplar av Röd Vinterängel samt Ankharen.

Riktigt bra julklappstips för den som tycker om böcker och för er i Arvika så är vi ju lokala författare och bor i Ottebols Gård.

I övrigt så är vi ju Värmländska författare så därför också lokala författare för länet.

Rösta på mig!

Vansinnigt skön musik att koppla bort tankarna med. Tänk att hårdrock kan ge så mycket positivt i sinnet. Ska påbörja läsningen av min tredje bok nu, så att jag kan fortsätta skriva på den. Behöver komma in i karaktärerna ordentligt igen och det är ett stort arbete som ligger framför mig innan jag kan fatta pennan ånyo. Men roligt på samma gång. Det enda jag orkar göra i mitt liv just nu, skriva, skriva och skriva ...

Hade en liten julafton med äldsta dottern igår och det var jättettrevligt. Hon hade julbonat i massor så det var riktigt mysigt och sängen hade kommit på plats så det var jättefint. Det är verkligen en riktig drömmöbel.

Själv väntar jag på att få tag på en rumsavskiljare/hylla med stora fyrkantiga fack för att ställa in i skrivrummet så jag kan få ordning här inne, har så mycket böcker som behöver komma på plats. Under morgonen har jag gjort en massa kristyrer till en kommande tårta och jag tror verkligen den kommer att bli häftig. Inte så tokigt att ligga på natten och tänka, har ju satt samman en tårta i tanken som jag tror kommer bli väldigt god och frän med för den delen. Blir bakad lagom till julaftonen då min älskade dotter blir 25 år gammal.

Fick leverans av visitkort idag. Nya fräsha grejer kom till dörren så nu är man laddad igen, ny design för att visa upp vårt förlag denna gången. Väntar på att se resultatet av min kommande bok, så spänd nu en härlig känsla att se sitt eget alster födas på riktigt. Inlagan skulle påbörjas nu så det tar väl ett tag kan jag tro.

Helgen som kommer nu så ska vi stå och sälja samt signera våra deckare inne på OBS Bergvik i Karlstad, blir roligt att träffa lite nya läsare igen. Hoppas de stannar upp och pratar lite samt köper våra böcker "Ankharen" och "Röd Vinterängel".

Blir väl några fler butiksbesök så här före julaftonen, det är ju riktigt bra julklappar så man får hoppas att det blir lite signerade böcker som går ut.

Rösta på mig!

English Version

It sways beautifully from the speaker - Crocuses on top
Comment by Tove Birkeland Brandt - Monday, December 15 14:09

Insanely soft music to relax away tanks with. Think hard rock can give so much positive in the mind. To begin the reading of my third book now so that I can continue writing on it. Need enter the characters properly again and it's a lot of work ahead of me before I can pick up the pen again. But fun at the same time. The only thing I can do in my life right now, write, write and write ...

Had a small Christmas Eve with the eldest daughter yesterday and it was really ttre vligt. She had julbonat in lots so it was really cozy and the bed had been put in place so it was very nice. It really is a dream furniture.
Self I'm expecting to get a room divider / shelf with large square bay to set the print room so I can bring order here, have so many books that need to be in place. In the morning I made a lot of kristyrer for an upcoming birthday cake and I really think it will be cool. Not so crazy that lie at night and think, I've put together a cake in the idea that I think will be very good and acrid, for that matter. Will be baked in time for Christmas Eve when my beloved daughter will be 25 years old.

Got supply of business cards today. New fresh stuff came to the door so now they charged again, new design to showcase our publisher this time. Waiting to see the results of my forthcoming book, so tense now a great feeling to see their own creations born for real. The submission should begin now so it takes well for a while, I think.
The weekend coming now and we'll stand and sell and sign our detective story inside NOTE Bergvik in Karlstad, becomes fun to meet some new readers again. Hope they stop and talk a little and buy our books "Ankharen" and "Red Winter Angel".
It's some more store visits as follows before Christmas Eve, it's really great Christmas gifts so you have to hope there will be some signed books going out.

Idag skall vi fara till Grums och ha en trevlig stund med dottern Laila hennes make Kim och barnbarnen. Vi lastar bilen med mat och dukar upp till julbord hemma hos henne. Skall bli riktigt trevligt. Man får vara lite flexibel då inte alla kan eller vill samlas på julaftonen för att fira ihop. Tyvärr får man nog se de tiderna som passerade nu, de är bara illusioner och durköpta drömmar.

   Men idag skall vi ta det som det är och bara ha det trevligt, ska packa ihop massor av saker och ta med oss dit.

Morgonen har avlöpt med massor av olika tidningsartiklar som faktiskt gjort mig vansinnigt upprörd. En av dem handlade om djurplågeri där en häst dog i hagen och där flera andra hästar får fortsätta gå utan mat för att svälta ihjälp eftersom lagen är sådan att det inte går att ingripa.

   Nästa artikel handlade även den om svält, en gammal dam med psykisk sjukdom bröt lårbenet och under sin rehabilitering skulle hon flyttas till ett tillfälligt boende innan hon kunde resa hem. Hon kom aldrig hem, vården som gavs var under all kritik och  kvinnan avled på grund av svält. 

   Tredje artikeln handlade om de summor som en invandrad kvinna med tre barn får av staten och jisses siffrorna bekräftas av en på försäkringskassan, jag lovar er att det är groteskt. Våra skattepengar kastats över dem som kommer från främmande länder,  medans vi blir fattigare och fattigare. Medans de gamla inte ens kan få vård i vårt land och djuren skydd. Där sjukvården blir allt sämre. Och det här måste jag säga är bara en kvinna, av HUR MÅNGA???

Jag tvingades att slå igen paddan orkade faktiskt inte läsa mera på morgonen. Sträckte mig efter kaffet och tänkte på varför vårt land blivit så här. Det är en sak att vara human en annan att vara IDIOT. Visst ska man hjälpa andra människor i nöd, men inte behöver de sådan hjälp, kläder mat och tak över huvudet räcker, sedan ska man ge dem någon sysselsättning för en likvärdig summa som övriga socialbidragstagare kan få. Varför ge bort välfärden och förstöra vårt land för att hjälpa, vem är hjälpt av det i långa loppet?

   Upprörande, jag kan inte finna ord.

Nåväl det är tredje advent idag och jag vill avsluta med att önska er alla en trevlig 3:e advent, var försiktig med de levande ljusen och njut av era familjer.

Hälsningar från 

Rösta på mig!

English Version

Minicristmas with children and grandchildren
Comment by Tove Birkeland Brandt - Sunday, December 14 09:55

Today we go to Grums and have a nice time with my daughter Laila and her husband Kim and our grandchildren. We load the car with food and cloths up to Christmas dinner at her house. Must be really nice. It may be a little flexible since not everyone can or wants to gather on Christmas Eve to celebrate together. Unfortunately you will probably see those times that passed now, they are just illusions and durköpta dreams.
    But today we shall take it as it is and just have fun, will pack up lots of things and bring us there.

The morning has passed off with lots of various newspaper articles that actually made me insanely upset. One of them was about animal cruelty where a horse died in the paddock and where several other horses may continue to go without food for starving ihjälp because the law is such that it is impossible to intervene.
    Next article focused also on hunger, an old lady with mental illness broke femur and during her rehabilitation, she moved to a temporary housing before she could go home. She never came home, the care given was beneath contempt and the woman died of starvation.
    The third article was about the amounts an immigrant woman with three children by the state and gosh figures confirmed by an on insurance office, I promise you that it is grotesque. Our tax money is thrown on them coming from foreign countries, while we get poorer and poorer. While the former can not even get health care in our country and the animals protection. Where health is deteriorating. And here I have to say is just a woman, how many ???

I was forced to turn back the toad-dried not actually read more in the morning. Reached for the coffee and thought about why our country has become like this. It's one thing to be humane another to be an idiot. Certainly you should help other people in need, but do not need the kind of help, food clothing and shelter enough, then you should give them any employment for the equivalent value of other welfare recipients can get. Why give away wealth and destroy our country to help, who are helped by it in the long run?
    Outrageous, I can not find words.

Well this is the third Sunday of Advent today and I would like to conclude by wishing you all a nice 3rd Advent, be careful with candles and enjoy your families.

I bokens värld gäller det att vara ingående i sin reserch och idag har jag suttit och scannat in massor av material som jag skall ha som bakgrundsinformation till en kommande bok. En bok som just nu endast finns i ett planeringsstadium men som jag lovar är en helt annan genre än de kriminalromaner jag skriver på just nu. Den kommer att skrivas och eftersom den har historiska inslag så är det extra viktigt att inte rusa fram.

   Berättare är i mångt och mycket min mamma Britta Birkeland som idag är 80 år gammal, hon sammanställer små minnen/fragment från sin barndom och uppväxt som vi sedan kommer att använda i vårt gemensamma bokprojekt(vill säga jag och min make), där mat och bak också har en visuell del av handlingen. Spännande, eller hur ...

På tal om mat, så är dagens middagsprojekt i sitt planeringsstadium och det blir dagen till ära hemgjorda hamburgare kanske med en liten rökig ton, med Tsatsiki som dressing, sallad och hamburgerbröd.

Väntar på morgondagen

Då kommer min dotter på besök med de små barnbarnen, ska bli så skönt saknar dem alltid även om vi mest talar på telefonen näst intill varje dag.

  Min andra dotter skall vi gästa med mat under morgondagen då vi planerar att ha en liten minijul med dem. Jansson så klart och köttbullar ska det bli. Synd att gamla tider har försvunnit, saknar den tid då vi alla samlades och hade söndagsmiddagar, när Kim fanns med och Nicklas och Christian. Jag minns tider långt tillbaka då bordet dignade av mat och skratten klingade över våra huvuden. Varm var gemenskapen. 

   Vart tog den tiden vägen?

   Nu är det splittring i familjen, stora delar har avsagt sig sina band, det är förmörkat av hat, misstro och groll. Dunkla är sinnena och fulla av avsky. Skador så stora att man aldrig kan läka dem.

   Tänker så ofta på hur trasig en familj kan bli, hur snett man kan hamna. Att trots drömmen om kärnfamiljen en gång endast möttes av förruttnelse och kaos, missledd i hjärnas virrvarr.

   Nåväl, man tar desto bättre vara på de som finns idag, så fullt av kärlek i hjärtat. Man bär omsorg och rädsla, en rädsla att missta. Man skrattar fast inte på samma lätta sätt.

   Ändå, vad är livet utan barnen,  och utan de man kan benämna som sin familj - tänk att det är inte alltid är  blodesbanden som gör en familj. Inte  mitt liv i alla fall.

Rösta på mig!

English Version

Today scanned lots of paper
Comment by Tove Birkeland Brandt - Friday, December 12 13:42
In the book's world it is important to be thorough in their reserch and today I sat andscanned tons of material that I shall have as background information for an upcoming book. A book that is currently only available in a planning stage but I promise is acompletely different genre than the crime novels I write on right now. It will be writtenand as it has historic features so it is especially important not to rush forward.
    The narrator is very much my mom Britta Birkeland which is now 80 years old, shecompiles small memories / fragments from his childhood and adolescence which wewill use in our joint book project, where food and rear also has a visual part of the action . Exciting, is not it ...

Speaking of food, so today's dinner projects in its planning stage and there will be a day to honor homemade burgers maybe with a little smoky tone, with tzatziki as dressing, lettuce and hamburger buns.

Waiting for tomorrow
 
Then my daughter to visit with the little kids, going to be so nice miss them forever even though we mostly talk on the phone almost every day.
   My other daughter, we banquet with food tomorrow when we plan to have a smallminijul with them. Jansson so clear and meatballs should it be. Too bad old days are gone, lack the time when we all got together and had Sunday dinners, when Kim was featured and Nicklas and Christian. I remember the times far back as the table was chafing of food and laughter subsided over our heads. Warm the Community.
    Where did the time go?
    Now is the fragmentation of the family, has largely renounced his ties, it is darkenedby hatred, distrust and resentment. Obscure the senses and full of disgust. Damage solarge that you can never heal them.
    Think so often of how broken a family can be, how wrong you could end. That despite the dream of the nuclear family once only met by decay and chaos, misguidedin brain jumble.
    Well, you take better advantage of the available today, so full of love in the heart.Man wearing care and fear, a fear that mistake. One laughs though not in the samelight manner.
    Yet, what is life without kids, but one can term as family - think it's not alwaysbldesbanden that makes a family. Not my life anyway.

Just nu försöker vi att få alla Värmländska bibliotek att ta in våra böcker så att de läsare som är intresserade kan komma in och låna dem. Extra viktigt känns det då våra deckare utspelar sig i Värmland, kontra Göteborg då för mina. Men mitt medium Mimmi är bosatt och verkar i Värmland och där ämnar hon stanna kvar så det borde ju vara av intresse.

   Tyvärr måste jag säga att man bemöts väldigt konstigt ibland, nästan kränkande. Vi gästade Sunne och på biblioteket där fick vi nästan en utskällning, "de hade minsann nog med våld i sina hyllor och ämnade inte alls ta in dessa böcker med handlingen förlagd i Värmland." 

   Grums bibliotek var de väldigt snorkiga på och man kände ett stort missmod då man klev ut därifrån, likaså i Forshaga där man nästan fick be om ursäkt för sin blotta existens " Kom inte och tro att ni är någonting", kändes det tyvärr som och så det mest förvånande av alla ställen "Stadsbiblioteket i Karlstad", där omskrev man makens bok som värmländsk litteratur och köpte in den men min bok ratades helt och jag fick varsegod att sitta och se på när alla nya värmländska böcker kom på tal - som om min bok var sämre än andras eller inte önskvärd så uteslöts den från all publicitet och inga inköp gjordes heller.

   Nåväl vår biblioteksturné fortsätter trots motvind, för det är ju faktiskt tack och lov mest framåtvindar i seglen och det är många bibliotek som köpt in böckerna och som dessutom uppskattat våra små blixtvisiter. Men, man hoppas ju på att alla skall vara tillmötesgående, jag menar hit går ju faktiskt en del av våra skattepengar och det borde vara kul att Värmländska författare tar sig tid att besöka biblioteken. Dessutom erbjuder vi alla bibliotek att komma ut och prata om författarskapet och våra böcker, GRATIS men mot en milersättning för resan. Med andra ord inga kostnader för biblioteken, bara ett roligt inslag i vardagen.

Detta är Äkta Värmländska deckare som ligger i tiden, har ni inte redan köpt dem så tycker jag ni skall passa på att göra det nu. TIPS! Det är en riktigt bra julklapp till den som gillar att läsa.

Rösta på mig!

English Version

Right now we are trying to get all of Värmland library to bring in our books so that those readers who are interested can come in and borrow them. More important, it feels when our detective story set in Värmland, versus Gothenburg then for mine. But my medium Minnie resides and works in Värmland and where she intends to stay there as it ought to be of interest.
    Unfortunately, I must say that they are treated very strange sometimes, almost insulting. We visited the Sunne and the library where we got almost a scolding, "they were certainly enough violence in their shelves and intended not take these books with story located in Värmland."
    Grums libraries were very snotty and they felt a great sadness when they stepped out from there, as in Forshaga where you almost had to apologize for its very existence "Do not come and believe that you are nothing", it felt unfortunately that and so the most surprising of all places "City Library in Karlstad," which rewrote one spouse's book Värmland literature and bought it but my book was rejected completely and I got varsegod to sit and watch all the new Värmländ books came up - as if my book were worse than others or not desirable as it was excluded from all the publicity and no purchase was made either.
    Well our library tour continues despite headwinds, because it's actually thankfully most forward wind in the sails and there are many libraries that bought the books and who also appreciated our small flying visits. However, one would hope that all will be accommodating, I mean here is actually a part of our tax money and it should be fun to Värmland writers take the time to visit libraries. Additionally, we offer all the libraries that come out and talk about writing, and our books, free but against a mileage allowance for the trip. In other words, no costs for libraries, just a fun element in everyday life.
     
This is Genuine Värmland detective stories of the times, have not you already bought them so I think you should take the opportunity to do it now. TIP! It's a really good Christmas present for anyone who likes to read.

Idag skulle min goa svärfar ha blivit 84 år om han inte så tragiskt gått bort tidgare i år. Det har varit en omtumlande tid, med massor av saknad. Känslan av att Aage inte var klar i livet ligger kvar. Han älskade sin bil och hans ord klingar fortsatt, "Jag vill hem och köra bil."

   Det blev aldrig så, han gick bort och lämnade oss kvar vid sin dödsbädd, men idag på hans födelsedag brinner det dubbla ljus vid hans fotografi. Saknaden ligger tung över hemmet, de telefonsamtal som alltid kom, har tystnat och det känns tomt utan dem.

   Under gårdagen talade min mamma om att det här blir hennes sista Jul, att hon inte har någon glädje av att leva längre. Hon sitter i sitt hem ser knappast någonting, orkar ingenting, blir åksjuk om hon åker bil så därför vill hon inte åka ut. Hon stirrar på en tv ruta hon knappast uppfattar vad det är som visas på, lyssnar mera och så lagar hon mat. Känslan av att vara bortglömd och oälskad har smugit sig in och hon klagade över att ingen ringer henne längre. Hade det inte varit för hennes fyrfota vän så hade hon redan varit borta"hennes ord", och de smärtar mig oerhört.

   Depressionen blir inte mindre då hon talar om döden på ett sådant sätt, herregud jag vill inte mista fler nu. Orkar ju inte med att mista och pappa som tror han blir förgiftad av sina mediciner, vänder ilskan mot mamma, misstänksamheten lyser ur hans ögon, vilsen i en kaosvärld som han blivit. Svårt att förstå det som sker runt omkring honom, tassar han mot köket för att bli stående i dörröppningen med en undran om vad han gör där, eller glömmer bort vart toaletten finns och massor av annat.

   Jag ber till den högre att ge frid och att ta bort all den smärta som samlas inombords. Det är ett tungt liv att leva. Att hela tiden känna ansvaret vila tungt för andra i ens närhet trots att man inte orkar med sig själv. Jag åker dit och hälsar på minst en gång i veckan, städar och handlar. Vet att mamma vill mera men förlåt mig snälla för jag orkar faktiskt inte mera än det jag redan gör.

   Jag har ett eget hem, ett eget liv eller jag försöker att ha det i alla fall.

Har haft ännu en slitsam natt tankar som surrar som ilskna bin, viner runt i huvudet och lämnar mig inte ifred. Orkar inte sova, försöker verkligen men utan resultat, så jag svänger benen över sängkanten vid tre tiden på natten och går upp och lagar en hel massa mat. Måste göra någonting.

   Saknar min Kim, det närmar sig en högtid och det blir alltid så mycket värre då, så tomt. Ja det är alltid tomt, men vid högtider så märks splittringen och förlusten så otroligt mycket, den piskar liksom inombord. 

   Blev tyvärr inget glatt inlägg idag, men jag behövde få det ur mig så jag kan prova att ta nya tag igen, hoppas ni står ut med att höra mig gnälla och gny en stund. Lovar bot och bättring. Kram på er!

Grattis svärfar, hoppas du funnit dig en ny sjö att fiska i och att du njuter i evigheten, med de dina på andra sidan.

Rösta på mig!

English Version

A birthday in the City of Angels
Comment by Tove Birkeland Brandt - Wednesday, December 10 12:07
Today, my father-in-law should have been 84 years if he is not so tragically passed away previously in this year. It has been a tumultuous time, with lots of regrets. The feeling of Aage was not clear in life remains. He loved his car and his word sounds continued, "I want to go home and drive a car."
    It was never so, he went away and left us left at his death bed, but today on his birthday thats the double lights at his photograph. Missing lies heavy on the home, the phone calls that always came, has stopped and it feels empty without them.

    Yesterday told my mom that this will be her last Christmas, she does not have any joy of living longer. She sits in her home looks hardly anything, dryers nothing, gets carsick if she is riding in a car so therefore she does not want to go out. She was staring at a tv box she hardly perceive what is displayed on, listen more and so she prepares food. The feeling of being forgotten and unloved have crept in and she complained that no one is calling her anymore. Had it not been for her four-legged friend as she had already been away "her words," and the pains me tremendously.

    Depression is not lessened when she speaks about death in a way, my God, I do not want to lose more now. Can not be bothered with losing and dad who thinks he is poisoned by their medications, turns anger toward mother, suspicion shines from his eyes, lost in a world of chaos as he was. Difficult to understand what is happening around him, he paws against the kitchen to be standing in the doorway with a curiosity about what he's doing there, or forgets where the toilet is and lots of other things.
    I pray to the higher to bring peace and to remove all the pain that accumulate inside. It's a tough life to live. Constantly feel the responsibility resting heavily on others in one's closeness despite not bothered with himself. I go there and greet at least once a week, cleaning and shopping. Know that mom wants more but forgive me please because I can not actually more than I already do.
    I have a home, a life of its own, or I try to have it anyway.

Have had one more strenuous night thoughts buzzing like angry bees, wine around in your head and will not leave me alone. Can not be bothered to sleep, really trying, without success, so I'm swinging his legs over the edge of the bed at three o'clock at night and get up and cook a lot of food. Must do anything.
    Miss my Kim, it approaches a feast and there is always so much worse then, so empty. Yes it is always empty, but at festivals so noticeable fragmentation and loss so much, the whip as well as in the table.
    Unfortunately that has not happily post today, but I needed to get it out of me so I can try to start over again, hope you bear to hear me whine and whimper for a while. Promises to mend his ways. Hugs to you!

Happy father in law, hope you have found yourself a new lake to fish in and that you enjoy in eternity, with your other long past relatives.

Så svidande är känslan att bedras på sina pengar, utmattande och sorgligt. Utan betänkande går man in och roffar åt sig från privata konton och nu är det jultid så det gör sådär extra ont i själen. mänskligheten är inte bättre än så här och vi står här och gapar om att stötta alla jandra ämnt och ständigt. Vem stöttar oss nu när vi blivit av med 14.000 sek före jul?

Kommer tomten måntro och stoppar fickorna fulla av pengar, eller ska man sitta ute vid butiken och skaka i en mugg, rassla lite så folk tycker synd om en. Tror inte på mänskligheten, känns så bittert allting.

Varje dag är en kamp i vårt liv, vi kämpar för att klara oss, att komma framåt,få ihop till räkningshögen och hoppas slippa köra dragning bland dem alla om vilken som man skall betala och inte. Drömmer om Lottovinsten som skall göra oss skuldfria och ge oss möjlighet att starta om våra liv innan de tar slut. Vi vill köpa oss tiden att skriva på våra böcker. Kamp, kamp och åter kamp.

Sönderfall inuti, känslor som svallar. Det går upp och ned och hela tiden och tränger tårarna på, vill ut vill bränna i smärta på mina kinder, men jag fightar emot, låter dem inte komma. Bröstet blir allt tyngre, ångestbollen därinne trycker. Vill fly, rymma men vart vet jag inte. Bort från måsten, bort från krav, från livets kvalmighet och illvilja.

Ständig och förbannad saknad, läste senast idag om en syster till en man som tog sitt liv lika gammal som dig Kim, han skulle ha fyllt 67 år idag och hon sörjer fortsatt. Firar hans föelsedagar och saknar det som borde ha varit. Är det mitt öde, ska jag aldrig komma tillbaka i det riktiga livet. Det känns så tungt och tröstlöst att känna att man inte kan läka samman, inte orka, inte ha glädjen på riktigt mera. Att befinna sig i vacumlandet, där allt går ut på att stå ut.

Jag tror du skulle varit stolt över mig nu, en mamma som blivit deckarförfattare. Jag hoppas och drömmer om det i alla fall. Önskar du kunde varit vid min sida. Livet är rakt igenom bittert sedan du försvann och jag kan fan inte hjälpa att jag känner det så. Så otroligt många gånger har jag svikits av människor, av dem som stått mig nära, av de som betytt en massa i mitt liv. Inte konstigt att min ryggsäck känns tung att bära.

Har trots mitt humör funnit kraft att jobba vidare, på fortsatta avsnitt av kommande kursbrev. Nu fattas endast det stora kursbrevet annars är alla Powerpoint presentationerna klara inför vår start. Oron över framtiden fördunklar lite av det roliga just nu, man är rädd att inte allt skall klaffa, att man inte får den respons vi så väl behöver. Måste klara oss ekonomiskt och ska vi köra detta kan vi inte bli uppbundna av annnat samtidigt.

Kanske måste jag ha förtröstan i vad framtiden har i sitt sköte för oss.

Har en längre tid mått riktigt dåligt och oroat mig över om jag måste flytta ut ur huset som jag trivs så gott i. Hyresvärden har vid flera tillfällen sagt att han kanske måste sälja av huset. Så då har mina tankar börjat mala, ska jag bli av med mitt hem där jag trivs så bra och dessutom tänkt bo kvar där jag nu har slagit mig till ro. Stressen över detta är enorm och nätterna går åt till att fundera på hur saker ska bli för oss. Det finns ingen ro och ingen trygghet att vila sig emot. Känns bara så förtvivlat allting. Skrämmande, när framtiden gapar tomt tillbaka mot mig. Sover så dåligt på nätterna, tankarna snurrar om allting och egentligen ingenting. Men i botten av allting vilar min oro och min depression.

Känns för det mesta som om det inte räcker att göra sitt allra bästa.

Rösta på mig!

English Version

So stinging feeling is to be deceived on their money, exhausting and sad. Without the report you enter and grabbing from private accounts and now it is Christmas time so it does like that extra pain in the soul. humanity is not better than this and we stand here and gapes to support all Jandra ämnt and ever. Who supports us now when we got rid of 14.000 seconds before Christmas?
Will the plot Mantro and stuff your pockets full of money, or should you sit out at the shop and shake in a mug, rattle a bit so people feel sorry for one. Do not believe in humanity, feels so bitterly everything.
 
Every day is a struggle in our lives, we are struggling to get by, to get ahead, get together to count the pile and hope to avoid driving traction among them as to which one should pay and not. Dreaming of Lotto profit to eliminate debt and allow us to restart our lives before they run out. We want to buy us the time to write on our books. Fight, fight and fight again.
Decomposition inside, emotions run high. It goes up and down and all the time and penetrates the tears at, would want to burn out the pain on my cheeks, but I fight against, let them not come. The chest becomes increasingly heavy, anxiety ball in there press. Want to escape, escape but where I do not know. Away from the mast, away from the demands from life's FUG and malice.
 
Constant and pissed missing, read later today about a sister of a man who took his life as old as you, Kim, he would have turned 67 today and she continued to mourn. Celebrating his föelsedagar and lacks what it should have been. Is it my fate, I'll never get back in real life. It feels so heavy and hopeless feeling that you can not heal together, not hurricanes, do not have the joy of truly more. Being in vacumlandet, where everything is to stand out.
I think you would have been proud of me now, a mother who has become mystery writers. I hope and dream about it anyway. Wish you could have been at my side. Life is straight through bitter since you disappeared and I can not fucking help it if I feel that way. So very many times I have been betrayed by the people, by those who stood close to me, of those who meant a lot in my life. No wonder my backpack feels heavy to carry.
 
Despite my mood found the strength to continue working on further sections of future exchange letters. Now missing only the large letter rate otherwise, all Powerpoint presentations ready before our start. Concerns about the future obscures some of the fun right now, there is fear that not everything should run smoothly, that you do not get the response we so desperately need. Must meet us financially and we'll run, we can not be tied by annnat simultaneously.
Maybe I need to have confidence in what the future has in store for us.
 
Have a longer measurement really bad and worried me over if I have to move out of the house I feel so good in. The landlord has repeatedly said that he might have to sell the house. So then, my thoughts started to grind, I'll get rid of my home where I feel so good and additionally supposed to stay where I now have beaten me to rest. The stress of this is enormous and the nights are spent thinking about how things will be for us. There is no peace and no security to rest against. I just feel so desperately everything. Scary, when the future gapes empty back towards me. Sleeping so poorly at night, thoughts spinning about everything and nothing really. But in the bottom of everything resting my concerns and my depression.
Feels most of the time as if it is not enough to do their very best.