Ett besök i helvetet, bestrött med förvirring, hat och förvridna tankar längs sin steniga stig. Detta besök har kastat mig bakåt i tid, låtit nej tvingat mig att ännu en gång rota runt i ett begravt bagage. Ett bagage jag sedan länge helt velat glömma och förneka att det ens existerat i mitt liv.

   Det är skrämmande att möta människor med vanföreställningar, som tror att den sanning de ser och hör är den sanning som i verklighet existerar. Att handskas med detta är svårt för att inte säga omöjligt.

Min stackars pappa hamnade här. Demens, vi vet inte då kommunen inte hjälpt till att få utredningen gjord trots att detta gjordes upp om redan i augusti 2014 på vårt vårdplaneringsmöte. Ingenting fungerar med sjukvården i Eda Kommun och läkarna verkar mest trötta och därigenom tro att de gamla kan man göra vad man vill med. Synd och skam.

   Men nu sitter vi i en situation där ingen vet hur man ska handskas med den och oron bara växer. Tårar rinner och man känner skuld och belastning. 

   Det är minst sagt inte bra för min del som redan lider av depression och nu måste ta hand om allting. Mamma ringer, mamma gråter. 

   Jag besöker pappa och han talar om konspirationsteorier, mamma vill ha förklaraingar och jag.

   JAG vill skrika rakt ut "Ge fan i mej, jag orkar inte mera:" Men så kan man inte betee sig, man är dotter och har ansvar. Måste ta sitt ansvar och det gör jag.

I sitt förvirrade tillstånd har han slagit mamma, sedan minns han inte detta. Han klagar över att ingen tror på honom och för tre dagar sedan så hotade han att stycka oss alla, inklusive hemtjänstpersonalen som var där för att ge han mediciner. De blev så rädda att de kallade dit polis för att hämta honom. Stackars förvirrade pappa, stoppades i en polisbil och så for man till vårdcentralen. Tror ni läkaren hjälpte honom? Nej han skrev ett vårdintyg för att polisen skulle kunna ta honom med sig till psykakuten i Karlstad.

   Pappa själv förstod ingenting och vid mitt besök på Arvika lasarett sa han att någon plockat upp honom och sagt att de var poliser, de trodde de kunde lura honom. Han hade fått besöka sin butik(som inte existerar) och där hade man satt sex olika sängar. Man fortsatte skeppa runt honom till en vanlig psykavdelning som sedan trodde att medicinavdelning vore bättre för pappas fall. Han fick dock övernatta på en psykavdelning inlåst, nu är han tillbaka i Arvika ochvi anhöriga har fått jaga information, rädda att man skulle släppa ut honom eller så, för han vet inte vart han är. Han vet inte när han är född, inte vilken dag det är och inte vilket år vi befinner oss i.

Det har varit dagar då man befunnit sig i helvetet. Vänt skutan och försökt segla den mot jordelivet igen.

   Gjorde ett besök till min lilla pappa igår, han är grå och liten. Sitter med en jätteförvirrad man som pratar för sig själv på ett kalt rum. På hans bord står en burk med mediciner(livsuppehållande ) för min pappa, man hade trott han kunde ta dem själv i sitt förvirrade tillstånd. Ett tillstånd där han tror att man vill döda honom, förgifta honom med råttgift osv. Vår värld har blivit fullständigt galen och mitt i allt detta försöker jag orka leva mitt alldeles eget liv själv.

Rösta på mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...