Det känns allat annat än härligt, dimman hänger ned över berget och det är faktiskt surt utomhus. Dock fick inte snöfallet som kom  igår det fäste som jag befarade då de öste ned, så det är positivt. För jag längtar ju så enormt efter våren nu, solen som kan ge mig styrka att gå vidare, bara för att fortsätta leva mitt eget liv. Jag försöker, Gud skall veta att jag försöker. Jag försöker att inte ätas upp av ilskan som slår mot mitt ansikte och som den lärde en gång sa "vänder jag andra kinden till", blundar för att finna styrka och inte slå tillbaka.

Är så glad att min dotter funnit friheten nu genom att få sitt efterlängtade körkort och en bil. Nu tar hon barnen med sig och far iväg, åker dit hon vill. Lycklig över detta och över att ha kunnat hjälpa till. Det känns gott i mammasjälen då man kan hjälpa sina barn. 

   Jag skall fortsätta skriva boken om Kim, en mammas förtvivlade men också glädjefyllda berättelse om alla de lyckliga och mindre lyckliga stunder vi fick i våra liv.

Just nu håller jag på med råmaterialet till boken, lite annat än berättelsen om Mimmi och gänget. Ja, ja nummer tre i serien kommer nästa år är det planerat,  cirka 70 sidor skrivna redan och det är bara att få tummen ur och komma igång med resten. Försöker även hotta upp Mimmi en del genom reserch gällande medialiteten, så det ligger inte stilla och jag har ju precis släppt min andra bok så det är väl ok att det dröjer lite med nästa.

Har varit ute och rastat Toby, som är full av tankar på flickor då hela området svämmar över av tikar. Det är svårt att få honom till att finna koncentrationen så  att han kan utföra sina behov när det luktar så gott överallt, men lite kissande blev det ju och nu ligger han och vilar i sin korg igen. Skönt.

    Jag sitter här och knappar på datorn, tänker på Kim, på livet och döden. Sippar på mitt nybryggda kaffe och försöker samla mig. Vi skall ut och posta iväg en del recex av min bok idag så den kommer iväg och jag hoppas att man skall tycka om boken, se dess potential.

   Sista tiden har jag genomgått en omformning av mitt eget jag igen, visst låter det konstigt men; jag känner att jag inte längre orkar rusa framåt i saker som jag alltid gjort i mitt liv, nu är det eftertanke som styr allting. Skrivandet, tankarna, livet.

   Pratade med min mamma igår, kära lilla mamma hon var så arg för min skull. Visst är man trött och irriterad ibland, kraven känns oerhörda när man får släppa allt och ge sig av,  men herregud vad ska jag göra utan dem, de enda människor som verkligen trott på mig och på min förmåga i hela mitt liv. Det blir fritt fram för alla ulvar den dagen de går bort ...

Blommor som Kim plockade till mig i Torrevieja i vintertid och med dem så avslutar jag mitt inlägg och önskar er alla en helt underbar dag. 

"Den som spottar i smeten får igen det i kakan."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att driva företag är ett företag för sig själv. Man måste tänka på så mycket saker.Ibland kan man faktiskt känna att vänskap och företagande inte går ihop alls, har man vänner är det ofta så att de har svårt att skilja på tjänsterna de köper och beka...

  Känns i varje fiber av kroppen att våren har kommit. Det gör ont när knoppar brister sägs det och jag håller med. Sjön är öppen och från köksfönstret glittar vattenytan så vacker. Ute på åkern vandrar ett stiligt hägerpar. Lång tid har gåt...

Tänk imorgon har det gått 7 år sedan du tog ditt liv älskade hjärtat. Åren går och vi sliter hela tiden. Själv jobbar jag med den psykiska biten allt sedan du gav dig av. Sömnen uteblir och tabletter är min enda möjlighet att sova. Ibland känner j...

Sitter och går igenom samtalet med mamma igår. Känner hennes ensamhet, hennes stora sorg och övergivenhet. Att vakna upp till livet och inse att ens människovärde inte finns. Jag har försökt hjälpa henne genom att prata med kyrkan. Bett dem att be...

Kan inte sova. Fylld av tankar och saknad. Tänker på alla er jag har på andra sidan och jag hatar att befinna mig i efterlivet. Sorgen släpper aldrig sina klor om det inte. Känner vanmakt över livet och allt det vi tvingas genomgå. Orken som rinn...