Rösta på mig!

Jag måste skylla på att dagen helt enkelt var upp och ned.

Började dagen med att baka en Banankakan för att bjuda pappa på och sedan fixade vi oss frukost etc innan vi reste till Eda och hemmanet där mor och far bor. Väl där såg jag att det behövde städas igen så jag högg tag i detta direkt, fixade golv, kök, toa allting tills det luktade gott och rent, satte på en tvätt, hängde upp en maskin och satte på ännu en och så For vi ut och handlade lite saker.
Pappa hade en djävulsk dag, helt borta, aggressiv, svartsjuk, full av bråklust och såklart fullständigt förvirrad. Tror sig ha varit en fånge i 24 år, skrek skilsmässa och massa andra tokigheter. Fattar inte att pengarna finns på kontot där jag sköter deras räkningar. Timma efter timma för att förklara, parera och lugna ned och min 81 åriga mamma är sliten. Ja vad göra?

I månader har jag begärt en demensutredning, men det enda man säger är att medicineringen för eddisonsjukan måste vara rätt först och under tiden går alla under för vi kommer inte en dag närmre denensutredningen. Pappas tillstånd går upp och ned hela tiden och det stabiliseras faktiskt inte. Han är och förblir förvirrad och ilsken "dement".
Jag är så trött och jag blir inte fri från min depression, har själv väntat på min remiss till psykologen som gick in från läkarstationen redan i november 2014. Månaderna går och mitt tillstånd blir värre i takt med att jag inte klara av att avskärma mig.

   Det finns hela tiden inre krav på att man måste finnas till hands för andra och försöker man säga ifrån blir det världskrig direkt. Det suras och fryses ut och då jag blir ännu sämre så det orkar jag inte med helt enkelt.

Sedan går man ju här och oroar sig över sjukskrivningen, det är ju ingen självklarhet att vara sjukskriven när man är sjuk i Sverige längre så detta ger mig ständigt en massa oro vilket istället försämrar mitt inre själsliga läge. Likadant är det med Avonova läkarstation som aldrig har tider innan sjukskrivningen går ut, kvittar om man bokar nästan en månad innan.

Tycker man jag ska ut och jobba, ja herregud jag klarar ju ingenting just nu känns det som och själv får jag inget gjort av det jag borde göra, städar hemma, lagar mat, läsa och vila det är så mitt liv på hemmafronten ser ut. Kan inte ens skriva, till och med detta har depressionen tagit ifrån mig.

Hoppas i alla fall på våren nu, solen som kan värma min själ lite, ge mig kraft i det inre igen. Jag vill ju bara känna att jag finner ork att leva mitt liv, det är allt. Mitt eget liv och inte alla andras.
Nu mina vänner får ni ha det riktigt bra denna ännu så länge fridfulla måndag och så hoppas vi på lite solstänk.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...