Jag känner mig tom, ihålig. Huvudet är ju fullständigt blankt och orden jag borde författa på arket de vill liksom inte komma ut ur mig. Det är skrämmande, jag har frystorkat inombords och permafrosten som tagit över vill inte släppa sitt grepp.

  Det känns fruktansvärt att inte orka skapa och om man börjar så kommer det saker emellan hela tiden, vård av gamla, möten, telefoner, inköp etc.

   Det behövs så lite just nu för att ingenting ska komma ut. Man kallar det visst skrivkramp, jag vet inte den är jädrigt lång i så fall. Tips på hur man kommer ut ur den mottages gärna.

   Så vad betyder skrivkramp egentligen eller Skrivblockering;

Skrivblockering är ett psykiskt fenomen som innebär att en skribent temporärt förlorar förmågan att författa. Orsaken kan vara prestationsångest eller bristande inspiration. Begreppet kan även användas om kompositörers arbete. Kallas ofta felaktigt för skrivkramp, vilket dock är en fysisk åkomma.

Skrivblockering tros vara nära besläktat med depression och oro, två sinnesstämningar som återspeglar miljöbetingade eller spontana förändringar i hjärnans frontallob.

   Ja se där kanske inte så konstigt att det känns så här för mig då eftersom jag är mitt inne i en depression, men jag hoppas väl att det släpper igen, det är ju det enda riktigt roliga i mitt liv. Skrivandet.

Idag har jag i alla fall läst ut Ninni Schulmans bok och skall i detta nu påbörja en bok av Katarina Wennstam "pocket", Skuggorna hoppas att den är bra, första sidan fångade i alla fall genast mitt intresse så det ger goda vibrationer. Boken är en spänningsroman.

På Bokus sida kan man läsa följande om boken:

Slår man upp ordet "talionsprincipen" får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: "liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma". Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff.
Men för "skuggorna" är fängelse eller böter inte nog.
För dem gäller bränt för bränt, sår för sår.
Bokstavligen.

I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.

Ni ser jag har att göra. Skall ge mig i kast med denna bok och med detta så vill jag önska er en underbar tisdag och tacka för att ni läser min dagliga blogg.

Idag har jag och maken varit hem till min mor och far, det var dags att städa, tvätta och att handla hem en hel dela saker som behövdes i deras hem.

Pappa hade trillat ur sängen igen, så armen var kraftigt blåslagen samt att armbågen nu är vätskefylld. Han hade varit ute och trallat runt i huset hela natten så mamma var som vanligt dödstrött och utan sömn. Under natten hade han bland annat möblerat om barskåpet och annat, ja stökat i största möjliga mån natten lång.

   Mamma lyckades till sist få dit nattpatrullen som bäddade ner honom men bara en timma senare var det som sagt full rulle igen. Men nu har vi i alla fall fixat lite runt dem och grejat så de fått sig middagsmat innan vi åter for hem till vårt lilla lugna bo.

   Jag har talat med hemtjänsten om hjälpmedel vid sängen, sömntablett för natten och bett dem skicka dit sköterskan för att kolla pappas arm.

Nu ska jag ta mig kaffe och en välbehövlig vila på sängen med min pågående bok av Ninni Schulman "Pojken som slutade gråta".

Boken handlar om en  Pyroman som sätter skräck i Hagfors invånare

Lite kort om boken:

En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.

Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck.

Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Viktigt nu är bara att få mitt dagliga inlägg gjort innan jag låter tröttheten ta över lägger mig ned på sängen.

   Enlgt min planering så ska jag fortsätta skriva på min bok om ett tag. Ja först vila så jag får bli lite klar i huvudet och sedan sätta mig och sålla i det jag redan skrivit. Skönt med framfart, behövs så man kommer någon vart med boken om mig och Kim, min älskade ängel i Nangijala.

   Nu avrundar jag för denna gången och önskar er alla en förträfflig måndagskväll.

Hahaha, maken berättade att han fått "undressa mig" från bok och glasögon igår. Tog en sömntablett för att sova under natten och lade mig sedan till ro med boken för att läsa lite. Uppenbart så fungerade ju tabletten för jag har ingen som helst pejl av detta som maken berättade för mig. Sov tydligen tungt. Skönt ändå att finna sig lite sömn efter flertalet nätter med brist på den varan,

Idag har jag suttit och skrivit ut styrelseprotokollet sedan senaste styrelsemötet. Min uppgift som invald sekreterare i styrelsen för SD Västra Värmland. sedan så har jag ordnat med vår facebooksida och glädjande nog så har vi redan fått oss 48 gillare till sidan. Härligt, vi får ju hoppas det blir många fler med tiden Facebook Sverigedemokraterna.Arvika

 Att vara Sverigedemokrat innebär verkligen att man får möta upp väldigt många olika känslor, men politiken som Sverigedemokraterna står för är verkligen sund om man tar sig tid att gå igenom vad vi står för istället för att bara skrika rasist så fort man hör talas om oss. Önskar att flera såg detta och förstod att ett samarbete med oss kan vara till nytta för hela Sveriges framtid. Men vi återkommer ju till valet 2018, med en än större kraft bakom oss och för att visa att vi står för trygghet, traditioner och demokrati. Jag hoppas ni hänger på oss då.

Annars är det förkylningstider här nu och maken håller på att hosta inälverna ur sig. Omtag på omtag, det är helt otroligt. En hel vinter full av sjukdomar, hoppas solen kan komma snart och ge oss förnyad kraft, det behövs verkligen.

Men , nej jag ska inte klaga. Önskar er istället en fortsatt fin Söndag och hoppas det händer någonting minnesvärt och roligt i era liv ...

Rösta på mig!

Det har varit tufft med sömnen denna natt så jag törs säga att jag är trött, men idag kommer det inte bli tid att vila mitt på dagen.
Snart är det dags att åka mot Sunne där jag/vi ska möta upp dottern och gå på årsdistriktsmöte för Sverigedemokraterna. Man skall välja styrelse för ett år framåt och då vill man ju vara på plats, dessutom ger det möjlighet att träffa massor av trevliga människor. Vill man ju verkligen inte missa.

Efter mötet idag så är det kalas som gäller då jag/vi ska till min bonusgrabben i Forshaga och gratta honom. Ja han fyller den 9mars men har sitt kalas idag så det blir en trevlig stund.
Har just nu en mäkta hostande make som gör sitt allra bästa för att smitta ned mig, men jag får väl säga, peppar, peppar ta i trä för trots månader av redigt hostande så har jag klarat mig hyfsat. Hoppas det håller i sig.

Nu ska jag åter vända mig mot min kaffekopp, sedan blir det att packa sig ut i bilen och komma sig iväg, vi har ju några mil att åka innan vi är på plats. Till er alla från mig, ha en rofylld och härlig lördag trots det grådisiga vädret och jag sänder er en stor bamsekram när jag ändå är igång.

Jag slog fasta i att blogga 100 dagar i streck, så här kommer mitt första inlägg. Tänkte mig att tala lite om att tro på sig själv och att lyfta fram sina starka sidor utan att för den skull skryta. Vi i Sverige är så himla rädda för vad andra ska tycka och tänka om oss om vi säger någonting positivt om oss själva. Därför har vi en tendens att istället låta lite gnälliga.

   Jag läste under morgontimmarna i tidningen kollega om att man skall kunna presentera sig själv och lägga fram sina goda sidor för en total främling i en hiss som går från 6:e våningen ned till botten eller entren. Tänk på det, vore det inte kul att slå fasta på det här och klura ihop en snabbpresentation som ger dem dina goda sidor. Det här går sedan att använda när man söker arbete, i sitt CV och en hel del annat.

Rösta på mig!

Det är makens födelsedag, händer egentligen inte så mycket i och med det heller. Inget direkt firande för oss. Pengabrist gör att saker får ligga till ro. Istället så sitter vi nu här med datorerna som sällskap och väntar på en sotarmurre som skall dyka upp. De prickar alltid på rätt dagar.

   Fick ny läkartid av Avonova igår man är ute nästan en månad innan och bokar och måste få en tid långt efter att sjukskrivningen gått ut. Är det bara för att spä på ångesten och rädslan de gör så?

   Att de inte kan ta på allvar känslan av utsatthet det innebär när man inte kan få sin sjukskrivning i tid  innan den går ut hos F-kassan. Ingen tid hos psykologen heller, jag har väntat i 5 månader på en tid nu.

I går var vi i alla fall  på biblioteket i Åmotfors och berättade hur en deckare blir till. Det kom femton personer för att lyssna på oss och det var riktigt trevligt. Lätt att få kontakt med publiken och vi kunde utbyta lite tankar och ge dem lite extra bonusgrejer från våra liv. Det diskuterades om Mimmis medialatet, deckarpolisernas brutala sidor gentemot sina kollegor och en hel del om resersch bakom skrivandet. Jag hoppas att åhörarna fick ut lika mycket av kvällen som vi fick av dem.

Nu ska jag återvända till mitt skrivande, har ju en bok på framfart så det är bara att jobba vidare. Massor av material att tugga i. Håller ju också på att förbereda ett webinar som skall gå av stapeln i April där jag skall tala om självmord och dess påverkan på anhöriga. SVdistans kommer erbjuda den som vill delta under April helt gratis inträde på webinaret. Jag gör det här endast för att hjälpa andra så även jag kör gratis, så jag hoppas det blir många som tar sig tid att lyssna på det jag har att säga, återkommer om tid. Det är ju ett seminarium upplagt via en websändning som sker live, så man har också möjlighet att ställa frågor efter sessionens utgång.

För er som inte har uppdagat det ännu så är nu vår SKRIVARKURS öppen för anmälningar och jag hoppas att ni känner att det är en sådan kurs ni själva vill gå. Så jag hoppas vi ses under den första nättträffen och att ni hänger på för att ha lite roligt. Den är öppen för alla som tycker om att skriva. Välkomna!

Så nu mina vänner får ni ha en alldeles underbar dag, ha det bäst ...

jo lite trött är jag väl, har sovit mäkta dåligt som vanligt, men då jag ändå slog upp de gröna idag och tittade ut så såg jag att det är en helt underbart vacker dag.
Solen skiner och landskapet är täckt av frost. Jag älskar att se träden klädda i frost till minsta lilla gren. Det är minus sex grader här det biter säkert i kinderna när man kommer sig ut.

Sitter just nu med en värmande kopp kaffe och bara njuter av den totala fridfullhet som råder. Maken sover fortsatt och Toby har även han slängt sig upp tillbaka i sängen. Han är en riktig trötter. Myshund om något för att benämna honom.
Jag funderar över kvällen vårt lilla seminarium på Åmotfors bibliotek, blir spännande att tala om skrivandet men det är också lite nervöst. Man har ju inte en aning om hur många som kommer för att lyssna på hur en deckare blir till.

Igår blev det också klart att jag ska köra ett webinarium som handlar om självmord och att klara av sorgen i efterlivet, det skall köras någon gång i April på SVdistans webinarium,så jag återkommer med mer info om detta. Det är sådant jag gör gratis för att hjälpa andra, att kunna delge en gemenskap mitt i det värsta som kan drabba oss det känns så viktigt för mig och självklart är det gratis att lyssna. Hoppas folk är intresserade av att ta del när det drar igång. Man gör det lilla man kan för att läka.
Men nu är det dags för mig att sammanfatta lite inför denna happening så jag får avrunda här med en alldeles speciell önskan om en bra och solig dag.