Rösta på mig!

Känns konstigt att säga det ta orden i min mun men jag tror att jag känner mig mogen för att komma tillbaka till livet lite granna. Jag tog ett stort steg genom att åka iväg på en studiecirkel med Tim Riordan alldeles själv. Har inte gjort någonting själv på fyra år och det för min egen skull. Tufft men otroligt nödvändigt för att till sist komma tillbaka.

Har nu äntligen börjat hos en psykolog/beteendevetare som skall hjälpa mig att bryta mitt eget destruktiva beteende. Får bli ett lite steg i taget och så hoppas jag av hela mitt hjärta att jag kan finna en dörr att kliva ut ur. Har inte haft ett liv på riktigt sedan min son tog sitt 2011 och det är tomt.

Jag har inte kunnat göra annat än att självplåga mig i fyra långa år och allt som betydde någonting i mitt liv, som gav glädje har fått stå tillbaka. Man får väl inte vara glad när ens barn har dött?

Att kämpa och ändå bara befinna sig i en dvala. De är tufft att släppa taget, att tillåta sig le, att tillåta sig leva när sonen är död. Att känna glädje utan skuld. Det är stort och det är svårt att ta de här stegen. Jag har så länge legat i tryggt förvar i min egen dvala, en sorgens bubbla. Men jag vet ju att livet rinner ifrån mig och det är inte rätt, jag måste leva mitt liv, se något värde i det som sker runt omkting mig. Just nu betyder det att jag måste lära mig från grunden att stå upp, att gå, att våga saker och att våga känna saker utan att dra upp allting ur mitt bagage och tvinga in mig själv tillbaka i det mörka hörnet där jag suttit i fyra år.

Det är inte gjort i en handvändning, tro inte det. Jag vet att jag fortsatt kommer dippa, men jag hoppas finna verktygen att handskas med det nu.

Jag längtar efter NUET, att känna dofterna och ta in dem för att njuta, att se färgerna och låta sinnet smekas. Att ännu en gång tillåta musiken föra mig upp bland molnen, att känna, känna och åter känna.

Jag räds hela tiden mörkret men jag måste tillåta mig att acceptera att det finns, jag kan riskera att möta det men jag vet ju att ljuset finns en liten bit ifrån.

Jag måste finna orken att engagera mig, känna lättnaden igen, glädjen över att jag finns till och att jag. Ja jag duger som den individ jag är. Det är stort att komma till en punkt där jag någongång kan känna att det är inte min skuld att min son är död, jag kan inte älta om och hur och varför mera. Livet försvinner och jag har inte valt att mitt liv skulle sluta.

Känner ni förakt för mig när jag säger så?, Känner ni det som jag känt i alla dessa år att jag inte är värdig att ha dessa känslor? Inte värd att leva?

Jag vet att en del människor gör det, men i det stora hela är det väl ändå  viktigt att leva det liv man tilldelats?

Och nu äntligen ska jag ta mig tillbaka till livet, jag måste släppa greppet och sluta leva i döden för jag har inte kommit dit än, jag har massor att uträtta i livet.

Så Kim jag tänker inte bära skam för att jag försöker, jag vet att du aldrig velat det. Det är jag som lagt den där med hjälp av de fina släktingarna som högg kniven i min rygg när du lämnade livet. Men nu är det dags att se, det har inte med mig att göra vad andra tycker eller tänker, endast mitt eget förhållningssätt har betydelse för att åter komma tillbaka till livet och Nuet...

Kära fina läsare och vänner stort TACK för att ni finns och ännu större Tack för det stöd ni ger mig.

 

Mamma i Småland

3 april 2015 20:58

Välkommen till L I V E T

Tove Birkeland Brandt

6 april 2015 10:25

Tack fina Du

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...