Rösta på mig!

Idag har vi stått på torget, bjudit på kaffe, pratat och faktiskt också lyckats med att trasslat upp ett radband åt en besökare. Det blev en mycket trevlig stund på torget med galet goa partikamrater och fika för allmänheten, kaffe med dopp samt godis och info så klart. Alltid roligt att synas ute även då det inte är valtider man behöver ju ge en riktig bild av vad vi sysslar med till de som valt in oss.

Vi fick upp vårt nyköpta tält, bordet,  stolarna och annat och det såg riktigt fint ut måste jag säga.

Väl hemma igen så har jag suttit med en massa saker till nya företaget, gjort kul grejer. Beställt visitkort och dekaler, samt skrivit ut en hel massa reklamblad igen. Skall bli 2000 nya blad som skall delas ut i Arvikatrakten.

Var även ned i källaren och gjorde ett litet rens och då fann jag en hel kasse med gamla stämplar som ännu en gång skall komma till användning. Se min gamla profetia fungerar,"den som spar den har".

Morgondagen skall bjuda på en tur till Karlstad och så blir det lite kurs i motionskrivande och annat kul inom SD.

Blir en härlig dag med massor av underbara människor och nyttiga kunskaper.

Faktum är att det är ju ett roligt sätt att fira bröllopsdag på också, maken och jag har vårt spetsbröllop vilket vill säga 13 ljuvliga år som gifta nu. Goa gubben och jag <3

Vi har ett fantastiskt äktenskap och peppar, peppar måste jag säga så är vi aldrig ovänner och ändå lever vi med varandra i 24-7 och under våra år tillsammans har vi ju också jobbat ihop nästan hela tiden.

Stackars svärsonen har fått jobba hårt på min bil men nu är jag i Grums för att hämta hem pärlan idag.
Har varit en sväng till psykologen idag igen och hon fick mig att tänka massor på nya vinklingar, nya normer. Känns så jädra skönt när man kan få vädra hjärnan och öppna dörren till allt skrot man bär på. En massa komplex sörja som inte hör hemma i det inre eller rent av straffa ut sig själv. sig själv.

MÅSTE finna livet nu. Jag är redo att bearbeta och Erica Strucel är så duktig på att plocka fram saker ur mitt inre och ge mig nya verktyg för att jobba vidare med dem.
Ny session till nästa vecka och jag har ytterligare hemläxa till dess. Ska göra saker jag tycker är kul och försöka känna att jag har rätt att skratta och må bra. Jag behöver inte leva i döden för att min son valde den utvägen. Med andra ord hennes väg leder mig till bot och bättring.

Annars har jag grejat lite med företagshemsidan och den känns faktiskt helt ok. Maken har tagit emot några jobb nu då även det känns positivt. Kanske är det nu det vänder i mitt liv. Hoppas verkligen det för det har varit många galet tunga år nu.
sorg och saknad. Tankar från hela livet. Mor och fars sjukdomar och behov samt det vidriga livet jag genomlevt tidigare. De tunga ekonomiska bördor som nästan fördärvat livet helt för mig och maken. Ja det har verkligen blivit för mycket. Nåja nu ska jag försöka fokusera på det positiva i livet. Finna nya vägar, sätta mål och låta blicken ta fäste på det.

Ni kära läsare får ha det så underbart det bara går och njut nu riktigt mycket av solens goda strålar. Jag återkommer imorgon...

Ja ni kanske vill titta in på hemsidan:
Http://www.rent-snyggt.website

Rösta på mig!

Så ringde vi om företagsregistreringen och ändringen hade inte kommit in till dem trots att vi skrev i nya uppgifter redan innan påsken, ja vad ska man säga "Världen är upp och ned". Så jädra jobbigt när vi behöver organisationsnumret för att komma igång. Behöver registera för skatt och moms.

Nu har vi skickat in uppgifterna ännu en gång och hoppas det rullar på.

Jag skall strax lyfta på rumpan för att ge mig iväg och handla åt mamma och pappa. Allting var visst slut i skåpen så bäst att fixa allt så man kan luta sig tillbaka lite och ta det lugnt på sin egen hemmafront. Har massor att läsa igenom och så måste jag fortsätta med saker här hemma. Gårdagen försvann helt då vi var med mamma på lasarettet i Karlstad, ögon och det var timmars väntan innan allt blev klart. Vad kan man sedan göra? Ja ingenting egentligen, det ostabila sockret har mycket med den dåliga synen att göra och mor deppar vidare över att hon ingenting ser. Tyvärr så är hon på samma gång så egen att hon tror hon vet allting bäst själv i vissa lägen så hon har svårt att ta emot den hjälp som finns att få. Remiss skall skickas till syncentralen för eventuella hjälpmedel samt bilder som skall sändas till Örebro i hopp om att man kan ta bort gråstarrren och då kanske fixa till en aning bättre syn. Dock är det problem med gula fläcken också så, ja....

Måste köra ut mera reklam igen också har två tusen lappar som skall ut så det finns att göra. Sysslolöst är det inte just nu. Men ni mina kära läsare önskas nu en fin vårdag, här har just hackspetten gästat syrenen precis utanför mitt fönster. En liten vacker hälsning kanske och småfåglarna har fått massor av bröd igen så de verkar nöjda och glada. Man gör det man kan för de små, klart att det är av egoistiska själ också, jag älskar ju att titta på dem. Det ger en inre frid.

Idag så blir det en långtur till Karlstads lasarett med min mamma som ännu en gång skall till ögon och kolla. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men de gör ju ingenting och snart är hon blind. Hon kan inte läsa och när man visar henne någon bild gissar hon att hon ser vad som helst. Bland annat så blev en struts från konstrundan en vikingaskål för henne.
I flera år har man sagt att det ska mogna, men vad är det som ska mogna?
Ja ja det blir en långresa i hennes lilla bil för mig och maken, kommer säkert se komiskt ut då vi väl klätt på oss bilskalet. Min mamma kan nämligen inte åka i någon annan bil säger hon för då blir hon åksjuk och får ligga till sängs i flera dagar.

Min pappa måste ha folk hemma under dagen från hemtjänsten så han inte valsar iväg någonstans. Tänk ändå hur livet blivit, mina gamla föräldrar är så gott som utan livskvalitet. Mamma brukar säga att vore det inte för hunden kunde hon avsluta det här med en gång. Vilken tur vi hjälpte henne skaffa hunden då..

Nej dags att återgå till en kopp kaffe igen och lite sudoko innan det är dags att resa till Charlottenberg för att hämta mor. Så jag får önska er en bra dag och hoppas ni alla haft en toppenpåsk, min har varit lugn och fridfull med en hel massa konst i blickfånget.

Rösta på mig!

Just nu ligger vi i en startgrop för att skapa ett företag för hushållsnära tjänster. Dags för reklam således och för att komma ut med att vi finns i Arvika från och med nu.

Vad är det då för företag - Allting inom städ mm.

Så nu när alla Värmlänningar kan ta del av vårt erbjudande är det ju bara att börja boka in oss och själva slippa lite städning. Billiga priser och det blir rent & snyggt. Kan väl inte bli bättre eller vad säger ni?

Om en liten stund så bär det av ut med direktreklam. Vi tar oss en tur ut med 600 direktreklamblad som vi själva fixat för att visa att vi finns i närområdet. Ska bli väldigt kul och se hur mycket bokningar vi kan få in på dessa.

Men med två friska händer löser sig väl vardagen till sist, man måste ju vara positiv och leva i NUET.

Själv är jag fortsatt sjukskriven men maken får ju rulla på ett tag tills jag orkar med allting, skall få ordning på allt den här gången så jag hastar i min takt. Bästa sättet för att förbli i livets mitt.

Nu mina fina läsare och vänner så önskar jag er en riktigt bra dag, röd som den är denna sista Påskens dag.

Äntligen kan man sitta ute med en kopp kaffe, lyssna till nuet. Bilars däck, en friktion mellan olika material. Fåglar som kvittrar så underbar och alla vackra krokusar som kommit upp ur gräsmattan.
Kära vänner det är vår, så underbart. Kissie sitter på sitt hörn och spejar och Toby ligger ute och njuter av sin frihet.
Maken med telefonen och jag här vid min blogg nyss hemkommen från mamma och pappa där vi varit och klippt deras hund Zorro. Passade också på att städa och tvätta, samt slänga undan lite disk.
Låt mig säga att det syntes att jag inte varit där på några dagar. Pappa var förvirrad och mest belägen i sin egen värld.
Känns så hårt att se de gamla bli så här.

Tankar som avslutas lika fort som de börjar, ett verktyg jag fått att ta till. En vecka av bättring, så skönt det känns. Vissa gånger i sitt liv möter man på någonting som fungerar. Till exempel att bryta onda tankar genom att tänka banan, upprepa det och man tänker på flera bananer och vips har man brutit det onda för en stund. En teknik som faktiskt fått mig att kunna somna om nattetid och det hela två gånger denna veckan. Är så glad för det är ett steg i rätt riktning. Litet men ack så härligt och igår så gjorde jag någonting för min egen skull utan att ha minsta lilla dåliga samvete. Jag for iväg på #konstrundan för att se på konst, något jag brukat älska att göra innan Kim tog sitt liv och vet ni. Jag njöt i fulla drag...
Dessutom så fick det bli psykologens hemuppgift till mig som denna veckan är uppfylld. Snart blir det dags för middag och idag blir det sill och potatis, enkelt och gott.

sol, härlig natur som svindlat förbi bilens rutor och massor av vackra föremål att upptäcka.
#konstrundan i Fryksdalen gav massor av influenser. Vissa konstnärer så duktiga att man kunde missta deras målningar för fotografier.
Tyvärr så gick min kompaktkamera sönder och vill inte ta emot laddning mera så ja det får bli en ny vid tillräckligt bra ekonomiskt läge.
Tror nästan det gått troll i mig och tekniska prylar. Ena saken efter den andra lägger av.

Nu blir det teve och deckare, sedan sängen. Ett kort inlägg idag men jag känner mig helt matt efter min upptäcksfärd.

Rösta på mig!

Känns konstigt att säga det ta orden i min mun men jag tror att jag känner mig mogen för att komma tillbaka till livet lite granna. Jag tog ett stort steg genom att åka iväg på en studiecirkel med Tim Riordan alldeles själv. Har inte gjort någonting själv på fyra år och det för min egen skull. Tufft men otroligt nödvändigt för att till sist komma tillbaka.

Har nu äntligen börjat hos en psykolog/beteendevetare som skall hjälpa mig att bryta mitt eget destruktiva beteende. Får bli ett lite steg i taget och så hoppas jag av hela mitt hjärta att jag kan finna en dörr att kliva ut ur. Har inte haft ett liv på riktigt sedan min son tog sitt 2011 och det är tomt.

Jag har inte kunnat göra annat än att självplåga mig i fyra långa år och allt som betydde någonting i mitt liv, som gav glädje har fått stå tillbaka. Man får väl inte vara glad när ens barn har dött?

Att kämpa och ändå bara befinna sig i en dvala. De är tufft att släppa taget, att tillåta sig le, att tillåta sig leva när sonen är död. Att känna glädje utan skuld. Det är stort och det är svårt att ta de här stegen. Jag har så länge legat i tryggt förvar i min egen dvala, en sorgens bubbla. Men jag vet ju att livet rinner ifrån mig och det är inte rätt, jag måste leva mitt liv, se något värde i det som sker runt omkting mig. Just nu betyder det att jag måste lära mig från grunden att stå upp, att gå, att våga saker och att våga känna saker utan att dra upp allting ur mitt bagage och tvinga in mig själv tillbaka i det mörka hörnet där jag suttit i fyra år.

Det är inte gjort i en handvändning, tro inte det. Jag vet att jag fortsatt kommer dippa, men jag hoppas finna verktygen att handskas med det nu.

Jag längtar efter NUET, att känna dofterna och ta in dem för att njuta, att se färgerna och låta sinnet smekas. Att ännu en gång tillåta musiken föra mig upp bland molnen, att känna, känna och åter känna.

Jag räds hela tiden mörkret men jag måste tillåta mig att acceptera att det finns, jag kan riskera att möta det men jag vet ju att ljuset finns en liten bit ifrån.

Jag måste finna orken att engagera mig, känna lättnaden igen, glädjen över att jag finns till och att jag. Ja jag duger som den individ jag är. Det är stort att komma till en punkt där jag någongång kan känna att det är inte min skuld att min son är död, jag kan inte älta om och hur och varför mera. Livet försvinner och jag har inte valt att mitt liv skulle sluta.

Känner ni förakt för mig när jag säger så?, Känner ni det som jag känt i alla dessa år att jag inte är värdig att ha dessa känslor? Inte värd att leva?

Jag vet att en del människor gör det, men i det stora hela är det väl ändå  viktigt att leva det liv man tilldelats?

Och nu äntligen ska jag ta mig tillbaka till livet, jag måste släppa greppet och sluta leva i döden för jag har inte kommit dit än, jag har massor att uträtta i livet.

Så Kim jag tänker inte bära skam för att jag försöker, jag vet att du aldrig velat det. Det är jag som lagt den där med hjälp av de fina släktingarna som högg kniven i min rygg när du lämnade livet. Men nu är det dags att se, det har inte med mig att göra vad andra tycker eller tänker, endast mitt eget förhållningssätt har betydelse för att åter komma tillbaka till livet och Nuet...

Kära fina läsare och vänner stort TACK för att ni finns och ännu större Tack för det stöd ni ger mig.