Rösta på mig!

Kanske måste jag lära mig att döden finns bredvid mig, alltid...

   Det är tungt i hjärtat då jag väcktes av döden idag, min älskade katt Kissie som gett oss så otroligt mycket kärlek och ömhet har blivt överkörd och dött. Jag dog till viss del med henne idag, för det slog mig att hur jag än gör så finns döden och lurar precis intill mig hela tiden. Tyvärr känns det som den slår till lite för ofta i min närhet. Kissie har varit en otrolig tröst i mitt liv, gett mig någonting inget djur någonsin gjort tidigare så det är klart det gör ont.

   Hon har fått en grav med sin vän Ghini och det brinner ett ljus i en lykta på hennes plats. Jag har bara så svårt för att tampas med döden, så svårt att ta att de jag älskar försvinner utom mitt eget räckhåll.

   Kissie var inte bara min fina vän utan också vår lilla hund Tobys bästa vän och jag bävar för att se hur sorgen kommer träffa honom när han förstår att hon inte kommer tillbaka. De busade alltid och lekte ihop, så unika de två.

Ingen vidare dag att fara till psykologen, men det är tid för det och redan bokat sedan tidigare. Man kan inte alltd välja sina stunder i livet även om man önskar att det gick att göra det. Jag har tagit mig samman och städat bort kissies saker, kattlådan, matskålarna så nu finns hon kvar i mina minnen. Konstigt men med henne har jag alltid haft en panikkänsla inom mig att hon inte skulle komma in, inte komma hem och nu är det ett faktum. hon kommer aldrig mera hem.

Djuren ger sådan otrolig glädje i livet, men också tyvärr en otrolig sorg när det händer som inte får hända. Döden tar ifrån oss det vi älskar och vi små människor måste acceptera. Men att bli vän med döden kan jag nog aldrig bli även om jag försöker acceptera att den är min följeslagare likaväl som livet är det.

   Med dessa sista ord så vill jag säga: Ta vara på varandra, djur och människa. Livet är alldeles för kort för någonting annat så lev i kärlek, lev i nuet.  

 

Mamma i Småland

9 maj 2015 21:23

Så tråkigt & tragiskt med Kissie. Att mista ett kärt djur gör alltid ofattbart ont. Hoppas både ni och Toby kommer över det och så småningom kan minnas kissen med glädje & tacksamhet.

Tove Birkeland Brandt

19 maj 2015 19:05

Tack fina du. Vi har tagit hand om en annan katt från min dotter som trivs bra hos oss, men saknaden efter Kissie är ändå djup. Det var en otroligt egendomlig vän, alldeles speciell.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så vansinnigt arg över hur det man betalar för kan släckas ned. Nu talar jag om TV4. Boxer har sålt dessa kanaler i sitt paket och för mig som kund är det självklart att jag skall kunna sitta och titta på mina program i lugn och ro. Att de har...

Idag har jag tänkt mycket på min fina son Kim, undrat vem han skulle varit idag om han orkat leva vidare. Saknaden efter de som gått sin väg finns där på insidan hela tiden. Värker, men ändå göra man allt för att hålla det så. Saknaden är livslång, s...

Jag sitter här och tittar på olika alternativ för att göra någonting för hemlösa svenskar. Vill att de ska få känna mitt i sin utsatthet att det finns de som fortsatt tänker på deras situation. Alla som befinner sig i den situationen är ju långt ifrå...

Uppe i tid då mina tre små tycker att matte ska kliva upp. Det dansas över hela mig och hoppas tills jag kliver ur så de kan få sin frukost. Kissie min katt skriker mest för att få sin blötmat och de andra två sitter på parad. Sedan går det snabbt To...

Jag har tänt stakarna i fönstren, det är bitande kallt ute idag över -8 grader. I min lugna vrå har jag passat på att sy ihop makens arbetsbyxor, vikt tvätt och tagit reda på andra saker. Hämtat upp mat ur frysen, så det blir kycklinggryta här idag...