Toves Tankar

Alla inlägg under december 2015

Av Tove Birkeland Brandt - 30 december 2015 07:50

Jag sitter här utan sömn igen. Gick isäng vid tvåtiden och vaknade sju, lagomt med sömn tydligen. Försökte somna om men tji, magknip och då var det att kliva ur sängen. Ja sedan är man verkligen vaken så nu sitter jag då här igen. Har bryggt en kopp kaffe och satt på en maskin med tvätt, satt fönsterputsarna på laddning inför eftermiddagens jobb. Tänker, tänker och tänker.

 

Vi går mot ett nytt år. Vad skall detta år erbjuda oss, kommer vi framåt? Ger slitet oss den belöning vi är värda?

Kommer vi expandera? Anställa?

Hur blir det med mamma och pappa? Livet, kommer det ge någon glädje? Klarar jag sanera alla mina skulder och börja om? 

 

Så mycket tankar, så lite svar. Ja det är livets melodi, man får inga svar, man får vänta och se hur överraskningarna i livets korridor faller ut.

Spelar ju på våra Lottokuponger, hoppas på en storvinst för att sanera skulderna. Ja stora hiskerliga summor vinner vi 22 kr, 25 kr.

Det kommer man inte så långt på, men drömmen om förändring finns ju där med mig. Vill så mycket men kan så litet.

 

Snart ett nytt år, 2016. Det betyder att jag blir ett år äldre igen och jag vill inte bli äldre. Tänker på den förbannade årsdagen som närmar sig med raska steg igen. Fem förbannade år sedan min älskade son Kim tog sitt liv den 2 januari. Vi skall fara till Sunne, till minneslunden då. Tända ljus och fixa blommor. Jag vill verkligen skrika rakt ut, vill att mardrömmen som pågår ska ta slut. Att Kim skall stå i dörren och le mot mig igen, ge mig sina speciella kramar och säga "Mamma jag älskar Dig".

Har ni någon aning om vad ett självmord gör med de som måste finnas kvar? Hur man ständigt plågas och önskar att tiden kunde vridas åter. Hur man hoppas på en ny chans. Man lever på ett sidospår, i det nya livet som är strängt och utan spontana glädjeyttringar. Man slås sönder inuti och då man sakta limmas samman blir man aldrig mer den man var, sprickorna finns kvar för alltid.

Ja det är snart ett nytt år och jag hoppas ju att det blir mitt år. Ett år då allting kommer att förändras för jag behöver det.

Jag behöver sova, jag behöver skratta, jag behöver lätthet. Det är min tur nu!

 

 

Av Tove Birkeland Brandt - 29 december 2015 10:27

Tiden är i mina tankar. Såg att min tante gick i pension nu och gläds med henne för att hon är frisk nog att få njuta lite av livet innan det är för sent. Tänker ofta på att man måste slita ut sig i helt innan staten kan ge en lov att få vila och i mångas fall blir det också för sent. Klart att det är uträknat och nu pratas det om att äldre människor blir äldre så man måste höja pensionsåldern. Slutarbetade människor måste upp och kravla i skiten ett tag till. Ingen rast och ingen vila. Slutklämmen är väl att det är något man får göra i sin grav.


Snart är det ju ännu en gång ett nytt år. Man avlägger löften om än det ena än det andra och vet att man snart sitter på pottkanten och kommer bryta dem. Resultatet är att man sårar sig själv, känner sig varje nytt år otillräcklig för att inte säga oduglig.

Jag skrev böcker, men nu har pennan legat nere ett bra tag, varför? Jag tror det var för att andra tycker till och i det tappar man tron och hoppet om att man kan skapa. Eftersom andras totala sågningar avgör det mesta i livet. Men så tänker jag till lite och känner vilka i helvete är de att bestämma över mig. Vilka är de att säga till mig att jag är dålig. Smaken är ju faktiskt olika och jag tycker nog man skall se på berättelserna lite granna och inte bara på ordföljder eller grammatiska fel. Alla har tyvärr inte samma förutsättningar, alla har inte slickat i en känd röv eller fått silverskedar att matas med vid födseln. Vissa av oss för en livslång kamp för att lyckas.

Nog sagt om detta, jag skall komma igång igen under 2016, jag har bestämt mig för att tro på mig själv trots att det finns vassa tungor som helst ser att nykomlingar drar lika frort som de poppat upp.


Visst är det väl märkligt ändå? 

Vadå säger ni säkert nu. Jo att andra kan sitta som experter inom en janger de aldrig knappast ens läst och än mindre skrivit någonting inom. Att människor som ger ut bak/matböcker kan utge sig för att vara experter på deckare. Ja ja, mitt liv startar är alltid med två tomma händer och utifrån detta faktum får jag börja skapa.

Bitter?

Visst fan är jag bitter, skulle inte ni vara det efter 51 års kamp? Skulle jag säga någonting annat skulle jag ljuga. Men på samma gång vill jag visa hela världen att jag trots allt är ett trumfkort att räkna starkt med. Jag kan, jag vill och jag kommer att genomföra under 2016.


Så nu vill jag passa på att säga er alla GOTT NYTT ÅR. Och till er som känner er uträknade och svaga, till er vill jag säga att 2016 är ert år. Sträck upp en hand mot skyn och skrik högt: Jag kan, Jag vill och Jag kommer att utföra ett under 2016. Kram på er!


 

Av Tove Birkeland Brandt - 28 december 2015 12:52

Ja då kom så vintern och tidningarna låter oss se alla olyckor som drabbar överraskade resenärer. Själv hatar jag verkligen vintern, räds halkan och säger väl bara ja tack till att det blir ljusare med snö på marken. Tungt annars.

Jo lite positivt är det ju eftersom jag fick tillfälle att tända brasan i kontorsdelen idag, då huset kändes lite rått och det är ju mysigt att titta på den flammande elden.

 

Morgonens tidiga timma har jag ägnat åt att teckna. En ny tavla till en liten som snart skall komma till världen. Två tavlor att hänga vid sängen för liten grabb att titta på. Hoppas det blir uppskattat. Blev en med Nalle Puh och en med min egen favoritfigur Plupp.

 

Ännu en dag att vara ledig på och det känns väldigt skönt. Oroar mig för min dotters hälsa, hon var här under julhelgen och hade så ont i magen att hon knappast orkade stå upprätt. Fick kräkas då vi var och handlade så nu hoppas jag hon tar saker på allvar och reser till VC för at få hjälp. Måste utredas vad som står på i hennes kropp.

Efter Kims bortgång är man så himla oroliga för de man har kvar så det behövs väldigt lite för att man näst intill skall bli hysterisk.

Min andra dotter där vilar den inre oron över den kommande förlossningen, då hon haft besvärliga förlossningar tidigare som nästan slutat med döden för hennes del.

Men det hör väl till att man skall oroa sig som mamma. 

 

Morgonens tidningar har även visat sina nyheter. Mord, våldtäkter och olyckor. Går aldrig en dag längre utan att det sker hemskheter i vårt avlånga land och jag måste säga att jag är livrädd för framtiden. Den känns mycket otrygg.

Jag är snart femtiotvå år gammal och jag sitter ofta och minns tillbaka till min barndom och faktum är att man knappas hörde talas om att någon misshandlades till döds eller att det hände oprovocerat våld än mindre våldtäkter. Nu är det vardagsmat och man orkar nästan inte längre höja ögonbrynen åt det längre. Man suckar uppgivet och säger: "Nu igen!"

Vart kommer det sluta?

Läste att man attackerade ambulansmän med en påk idag. Det är otroligt att ge sig på de som skall hjälpa utsatta i samhället. Hur fungerar människor egentligen.

Ja, ja vi får nog vara med om Sveriges fall den här gången, men vem är jag att Sia. Sunda förnuftet gör dock klart för mig att det inte går mot bättre tider, tyvärr.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 26 december 2015 08:26

 

Min livsparodi är nog att jag halkar in i saker på ett bananskal. Helt plötsligt står jag bara där och funderar på hur jag hamnat i detta. En smet full av ingridienser som någon annan valt åt mig att blanda. Jaja. ett långt liv som varit så nu. Oftast är det situationer som avgör andra situationer. Svårt, lätt obetänksamt, ja visst är det mycket ingredienser. Dessutom har jag hört att ju fler kockar, ju sämre soppa...


Nåja Julen har varit fantastisk med små tindrande barnaögon. Riktig glädje för en stund och det kändes verkligen enormt härligt. Vi drar oss åter mot Kims dödsdag och det känns så vemodigt, för att inte säga onödigt att han inte finns med oss andra. Självmord är ett sätt att straffa sina anhöriga till ett livslångt helvete, där man bara inte klarar att komma ur känslan av att man skulle kunna ha gjort någonting för att förhindra det.

Gud jag är så trasig sedan polisernas blåa ljus svepte in över gården i Västra Ämtervik för snart 5 år sedan, för att verkligen säga åt mig att min son gått och hängt sig. Livet fick ett slut, en vändning där smärtan alltid är en följeslagare och där tomheten och saknaden finns. Trots detta kämpar man hela tiden för att finna ett liv fyllt av framtidstro.


Ja det är nog så att jag tänker för mycket, men så här i juletider blir det gärna så. Man smakar på minnen, ser dem framför sig och känner ju att man skulle vilja återuppleva dem. Bara få en chans att få göra om och göra rätt, allt för att alla skulle vara nära igen...

Klart jag fattar att detta är omöjligt!

Men önskan finns ju där inuti bröstet och den vägrar ge sig av. Sömnen uteblir, tankarna bara virvlar runt och vet ni? De behöver inte ens vara vettiga eller sammanhängande, eller ens ha någon betydelse, men de kommer och de håller mig vaken.


Jag känner mig vilsen, det händer så mycket jag inte kan ta in.Från ena dagen till den andra så är min pappa någon annan, min mamma ensam och jag en vårdare. Jag vet inte hur jag skall tänka eller ens vara. Oro, smärta och ett tungsinne som lagt en tung blypläd på mina axlar.

Jag vill skrika, jag har ju också ett liv, men vinden blåser iväg orden i sin ilskna vindstyrka. Jag är tyst, jag är snäll men ändå saknar jag MIG. Jag har tappat bort mig själv. Så snälla om ni finner mig sänd mig åter hem till hyddan. Vänner uteblir och de man tror att de är vänner de visar snart sitt rätta jag och trycker kniven sakta in vid skulderbladen.

I huvudet mal tanken, släpp ingen nära. släpp ingen nära det blir bara skit i alla fall. Känslan av förlust är stor och tung att bära, förlusten över att känna tillit och att våga tro.

Förlusten över att ingen någonsin visar uppskattning över att jag finns, att jag är god. Eller, finns det andra tankar. I mitt huvud rusar de runt för att byta av varandra hela tiden och jag lovar de dansar svävande djävulens dans.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 20 december 2015 14:04

För mig är ett skapande en läkandeprocess. Jag känner att jag genom att måla mår bättre, orkar mer och får mer lust i mitt inre.

Alltid ett behov av att få ut någonting inuti från mitt värkande inre. 


Tiden fortsätter att gå, nu traskar den fort mot en femårs dag.Din dödsdag Kim, en dag jag inte vill veta av.

Tiden har förändrat allt, saknaden har trasat sönder mig, men jag står upp och jag fortsätter. Jag tar hand om de som finns kvar men din plats är alltid så förbannat tom.

Du fick nyligen en av dina vänner över till dig mitt hjärta, ta extra gott hand om henne hon var en härlig tjej.Kanske kan ni fira änglajulen ihop även om ni kommer från olika tro och har olika och seder.


Vi binder en krans av kärlek till din dag, för vi vill visa hur mycket vi älskar dig. Hur fattigt livet blev utan dig. Så ofta är du  i tanken, så ofta ber jag att du skall komma hem till mig. Att du ska besöka mig i mina drömmar, men det förblir tyst och smärtan i bröstet bara fortsätter att göra sig påmind.

Jag har lovat dig Kim att berätta din historia och jag försöker verkligen att hålla mitt löfte.

Av Tove Birkeland Brandt - 5 december 2015 08:57

Känner mig som vädret, mitt inre är ett kaos. Allting är så annorlunda nu, blev det i en handvändning och jag har svårt att förstå och ta in att det på ett sätt är över "Gemeskapen" som en gång fanns. Tider som funnits och som runnit ut mellan fingrarna som nu för alltid är borta. Hela tiden en massa skuldkänslor, stress att inte hinna med eller att svika någon på vägen.

Min pappa och min mamma på olika ställen efter 53 års giftemål och snart är det 5 år sedan min vackra son tog sitt liv för att leva sitt nya liv i Nangijala.


Kan lugnt säga att, livet inte bjudit mig på det jag drömde om som liten. Ja prins charmig kom till sist och finns kvar än idag det så det känns ju gott, men i allting annat så har det nog slagit fel. Livet är ett slit åt alla håll både kroppsligt och invärtes. Det är svårt att räcka till och i slutänden så sviker jag mig själv något fruktansvärt vilket jag lovat mig själv att inte göra. Det finns helt enkelt ingen tid till att prioritera mig själv i det här ständiga kaoset. Och jag lever med en depression som alltid gör sig påmind även om jag gör allt för att tränga bort den.


Företaget är under uppbyggnad och vi expanderar, jättekul MEN vi jobbar extremt hårt för att få det att ske. Vi är duktiga på det vi gör och det gäller bara att få människor att prova oss och se det för att vilja att vi kommer tillbaka. Vi är i sanning det lilla företaget med det stora hjärtat. Det slinker med lite extra uppgifter här och där för att ge våra kunder kärlek i hemmen. Vi bryr oss om de vi kommer till och många gånger så stannar de kvar i våra sinnen och man tänker på dem långt efter man lämnat dem. Hur det går, kändes det bra för dem, blev de glada av det vi utförde. Det värmer inombords att ha det här jobbet samtidigt som det sliter ont på kroppen. Klart det vore skillnad om man var ledig när man var ledig men då kräver ju samvetet att man ska hälsa på pappa och åka och hjälpa mamma med ditt och datt för att de inte ska känna sig ensamna eller ledsna eller BESVIKNA. I vissa lägen är det nog så att man vill undvika en del bråk som uppstår om man tänker på sitt eget väl och ve en stund också.


Jag har pyntat lite mera idag, lagt upp en slinga i kontorsdelen och hängt upp en glittergardin i fönstret på den sidan. Känns kul att ändå göra lite inför julen här hemma.

Julaftonen så far vi till min dotter Helena för att fira jul och på juldagen ska vi åka till hemmet och hämta pappa för att ta med oss honom en tur till mamma och äta julmat. Hoppas det kommer gå bra nu när han är van hemmet och rutinerna där, men personalen har sagt att vi kan ta han med oss på turer så vi hoppas det ska gå bra. Vill inte han ska sitta bortglömd i juletider. älskade lilla pappa <3  

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards