Känner mig som vädret, mitt inre är ett kaos. Allting är så annorlunda nu, blev det i en handvändning och jag har svårt att förstå och ta in att det på ett sätt är över "Gemeskapen" som en gång fanns. Tider som funnits och som runnit ut mellan fingrarna som nu för alltid är borta. Hela tiden en massa skuldkänslor, stress att inte hinna med eller att svika någon på vägen.

Min pappa och min mamma på olika ställen efter 53 års giftemål och snart är det 5 år sedan min vackra son tog sitt liv för att leva sitt nya liv i Nangijala.

Kan lugnt säga att, livet inte bjudit mig på det jag drömde om som liten. Ja prins charmig kom till sist och finns kvar än idag det så det känns ju gott, men i allting annat så har det nog slagit fel. Livet är ett slit åt alla håll både kroppsligt och invärtes. Det är svårt att räcka till och i slutänden så sviker jag mig själv något fruktansvärt vilket jag lovat mig själv att inte göra. Det finns helt enkelt ingen tid till att prioritera mig själv i det här ständiga kaoset. Och jag lever med en depression som alltid gör sig påmind även om jag gör allt för att tränga bort den.

Företaget är under uppbyggnad och vi expanderar, jättekul MEN vi jobbar extremt hårt för att få det att ske. Vi är duktiga på det vi gör och det gäller bara att få människor att prova oss och se det för att vilja att vi kommer tillbaka. Vi är i sanning det lilla företaget med det stora hjärtat. Det slinker med lite extra uppgifter här och där för att ge våra kunder kärlek i hemmen. Vi bryr oss om de vi kommer till och många gånger så stannar de kvar i våra sinnen och man tänker på dem långt efter man lämnat dem. Hur det går, kändes det bra för dem, blev de glada av det vi utförde. Det värmer inombords att ha det här jobbet samtidigt som det sliter ont på kroppen. Klart det vore skillnad om man var ledig när man var ledig men då kräver ju samvetet att man ska hälsa på pappa och åka och hjälpa mamma med ditt och datt för att de inte ska känna sig ensamna eller ledsna eller BESVIKNA. I vissa lägen är det nog så att man vill undvika en del bråk som uppstår om man tänker på sitt eget väl och ve en stund också.

Jag har pyntat lite mera idag, lagt upp en slinga i kontorsdelen och hängt upp en glittergardin i fönstret på den sidan. Känns kul att ändå göra lite inför julen här hemma.

Julaftonen så far vi till min dotter Helena för att fira jul och på juldagen ska vi åka till hemmet och hämta pappa för att ta med oss honom en tur till mamma och äta julmat. Hoppas det kommer gå bra nu när han är van hemmet och rutinerna där, men personalen har sagt att vi kan ta han med oss på turer så vi hoppas det ska gå bra. Vill inte han ska sitta bortglömd i juletider. älskade lilla pappa <3  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är tyst, lugnt och stilla. Jag sitter med morgonens första kopp kaffe, ska strax in och ta en varm dusch. Hundarna håller mig sällskap så fort jag kliver ur sängen, lille Truls han ligger under täcket på nätterna som ett klistrat frimärke intil...

Dagens specifika inlägg handlar om min saknad. Det finns mycket i livet som inte blir det man önskar av det, som min älskade Kims bortgång, min pappas demens och död, min svärfars död. Men inte bara döden medför saknad i livet, det gör så mycket an...

Idag så ser det verkligen ut som att naturen vilar. Det är gult, grått och disigt, men vindstilla. Sjön syns inte då den täcks helt av dimman denna morgon. Lite ruggigt sådär, men en bra dag för stearinljus och innemys. Gick med i ett släktforsknin...

I år så satte jag solrosor för jag tycker de ser så stolta och fina ut. Nu när de blommat klart tog jag en av dem för att plocka solrosfröna för att torka och så nästa vår. Kanske kan det bli ett helt hag av dem då det vore jätteroligt. Annars har ...

Så innerligt mycket tankar som swishar runt i skallen när man ska sova. Idag tog sömnen slut vid 4.15, flera gånger med nattlig kramp och när det gav sig ja då började huvudet. Har lyssnat på låten Halleluja, tänkt på Kim, saknat en stund sådär ihå...