Jag beklagar att jag någonsin tog möjligheten.Efter min viktoperation har livet blivit ett helvete. Jag gick inte ned i vikt på så långa vägar som jag trott eller hört berättas om, vilket betyder att jag fortsatt lider av fetma. Jag har slitigt som ett djur för att hålla vikten nere i 3 år och jag mår illa och dumpar så fort jag äter. För bara en kort tid sedan så diagnoserades jag med att jag blivit lactosintolerant efter operationen. Och det är kraftigt intolerant så jag tål inga som helst produkter med laktos i.

Faktum är att mitt liv blev ett helvete efter operationen. Jag kan inte njuta av livet, inte umgås över en bit mat utan att oroa mig för om jag skall känna det som jag behöver kräkas. Behöver jag säga att känslan finns kvar men inte reflexen. Jättejobbigt. Jag kallsvettas, men kokar upp inombords. Hjärtat klappar frenetiskt och jag blir svag i hela kroppen. Många gånger får jag sockerfall och känner det som jag skall svimma. Anfallen håller på mellan 30 minuter till en timma åt gången.

Det påverkar allt i min vardag och i mitt arbetsliv, så det är tur att jag är egenföretagare.

Varför skriver jag och berättar det här?

-Jo idag verkar det som man beviljar dessa operationer lika lättvindigt som man byter underkläder och jag vet att man talar TYST om hur snett allt kan gå. Unga människor som skall leva i kanske 70 år framåt i tiden riskerar att leva hela livet som jag gör nu och det utan att ens höra talas om risken. Visst du kan vinna på att göra operationen. Men vill du riskera att leva ditt liv som jag gör?

Jag hade i alla fall varit tacksam om någon talat om för mig hur det kunde bli eftersom det är oåterksallerligt. Jag blir aldrig den person jag var innan och då hade jag hellre varit STOR.

Jag hade hellre kunnat ta en mjukglass eller ett äpple. Ja äpplen är ju nyttiga, men även om man tuggar så fastnar de i matmunnens ingång, likaså ris och mycket annat. Tarmarna värker, magen sväller och ja verkligen. Mitt liv blev ett helvete efter operationen. Jag kan inte heller njuta av den nedgång jag fick då fettet hänger, ganska fast men hänger och göra att jag behöver större storlek på kläderna än jag egentligen skulle behöva.

Nåja, jag är ju 52 år så det förstör ju kanske 20-30 år men för den som är ung och beviljas operationen kanske det rör sig om 50-60 år. Tänk på det innan ni tackar ja till operationen. Läkarna vet hur man gör men de vet inte mycket om konsekvenserna, det är långt ifrån färdigforskat gällande detta. Hur blir ålderdomen? Ingen har svaren, ingen. För läkarna vet ingenting om detta.

Det har varit en härlig dag. Jag har grejat lite hemma, hängt upp hjälptrådar i växthuset och mysigt en massa. Maken har lagat mat och mamma samt Öyulv har varit här och ätit, så gott alltihop. Sedan skulle de vidare för att hälsa på hos pappa. Mamma hade en hel bag full av godsaker till honom.

Hon önskar att jag och mina fd. bröder kunde bli sams och jag säger då igen att detta är inte möjligt. Det kommer bara inte ske.

Vilda diskussioner så klart, men så är det. Inga bröder har tillträde i mitt liv, vi är klara med varandra. Världen är full av domare som ingenting vet, ända ger de det dödande slaget. Sådana är dessa karaktärer, de tror de vet en massa saker och hugger... Utan att någonsin ha belägg för någon sanningshalt eller någon fakta! Just ena fina domare, pöblar.

Jag har letat rätt på grejer inför kommande fredags jobb och till och med fått lapa lite sol.

Mamma talade om döden, om arv och att vara sams.

Att hon vill att alla kommer hem till henne och vi ska vara tillsammans och grilla eller något. Be barnen sa hon att ta med alla barnbarnen för att samlas..

Jaja, vi får se om det går att ordna. Det är svårt.

Livet är allt annat än det man tror, tiden flyktar förbi och  vi gör så gott vi kan. Vi är som flitiga små arbetsmyror som gör det som krävs för att överleva. Mycket mera bjuder normalt inte livet på just nu. Men vi ska inte klaga oavsett vad som sker. Vi lever, vi ser solen ibland och än så länge kan man också njuta av att ha ett liv. Det är någonting jag aldrig trodde skulle ske efter min älskade lilla Kims död.

Bloggen som varit min tröst har jag sedan ett tag varit så dårlig på att besöka och skriva på. Jag känner mig stressad och det är så många man skall hinna med.

Mycket jobb och vi måste ha dem alla, så är det att driva företag utan buffert om vi bara hade en buffert hade läget varit annorlunda. Just nu så går pengarna in och ut på samma gång kan man säga och retserna lämnas över till oss själva.

Känns lite som att ju mera man jobbar ju mindre har man att röra sig med. Självklart vet jag att det handlar om uthållighet att starta ett företag från den här nivån och att få det till att rulla på ordentligt. Vi kommer lyckas och tills dess ja då är det nog konstgjord andning som gäller.

Ja, man kan inte klaga på att jobbet inte ger variationer. Vi städar ju i hela Värmland så det är ett litet städfält att röra sig på. Vi träffar massor av underbara människor på våra jobb och vårt motto gäller: Vi är det lilla företaget med det stora hjärtat. Kunden är i fokus och de lämnas nöjda och glada.

Men det är ju inte enbart jobb som upptar tiden som blir över. Man måste hälsa på pappa på hemmet, hjälpa mamma med saker och hälsa på henne då hon känner sig ensam och så ska man ju göra det som behöver göras hemmavid också. Klippa gräs, laga mat, tvätta och så klart JOBBA hemifrån. Detta är inte att förglömma. Vet ni hur mycket arbetstimmar som går åt efter städtimmarna?

Nej, trodde inte det. Då ska det faktureras, offerteras, prata med kunder och hålla på med RUT ansökningar, bokföring och arkivering. Räkningar skall betalas mm, mm. Ja våra arbetstider är 14-15 timmar /dygnet.

Men det vi gör, det gör vi bra. Inte alls för att skryta utan endast för att konstatera att så är det faktiskt. Vi ger oss en klapp på axeln, vi sliter och vi gör det med ett leeende på läpparna hur trötta vi än är. Resultatet: Nöjda kunder!

Så Värmlänningar se hit om ni ska ha det städat hemma, eller ska ha ett flyttstäd. Vi är billiga, nogranna och lämnar som sagt bara nöjda kunder .

www.rent-och-snyggt.se