Morgonen har jag ägnat åt att söka jobb, AF, Jobbsafari, Metro och Blocket. I alla fall fyllt på med ännu tre ansökningar att hoppas på svar ifrån.

Sedan så kom mina små polare ned till mig i köket så vi har varit ute och rastat lite och då kom jag på att det kan vara bra med lite höstpyssel. Jag kapade till markmattan och la ut för att kväva ogräset utanför köksfönstrets rabatt. Meningen är att jag ska lägga stenar över hela och fulla med grus emellan så det blir en stenrabatt. Detta får dock bli projekt våren, nu hoppas jag att mattan skall ligga till sig i vinter. Det är inte lätt att kväsa ogräs, men skam den som ger sig, ska nog bli ordning på torpet.

Har ju inte lagt så mycket tid på rabatter och sådant ännu men som sagt till våren så sätter jag fart med detta.

Dagens planering ser ut som sådan: Skruva ner alla saker i sängkammaren och flytta ut saker till hallen för att måla där inne, ska bli skönt när det blir blått och fint. Rogivande att sova i. Blir det färg kvar kanske jag tar ett svep i skrivarrummet också, vi får se :-)

Nu sitter jag här med en varm kopp kaffe och njuter, ska ta mig an ett korsord eller två för att träna hjärnan lite och höja ordförrådet innan man tar sig an böckernas värld. 

Känns skönt när man klarar att lösa de små rutorna, fylla dem en efter en.

Ja annars så har jag satt lite vin "Rioja", som nu börjat bubbla och låta här i mitt kök. Det blir väl klart om sådär 4 veckor kan jag tro. Men denna gången får jag nog köpa extra jässtopp så det inte blir gegg kvar när man har haft i klarningsmedlet. Att göra egna saker är roligt vare sig det är matlagning, bakning, vin eller odling, ja till och med konst och skrivande. Jag är nog en mycket pysslig människa :-)

Källaren skall få sig en liten upprensning idag med, kartonger som skall plockas ihop och gymmaskin som skall flyttas på lite så att Bruno och rörmokaren kommer åt nere i källaren imorgon då de skall installera vår vattenrening. Ja mycket snart nalkas vatten ur kranen, ingen dunk som kommer ta plats i kylskåpet längre och allt blir så otroligt lättvindigt. Jag är så glad och tacksam för detta. Går faktiskt inte att beskriva känslan av trivsel som kommer med detta.

Ja annars så vilar hösten, trädens få löv är gula och marken badar i björklöv, det är en jobbig årstid tycker jag, senhösten den medför alltid ett visst mått av nedstämdhet, kanske är det så att jag lider av höstdepression, jag vet faktiskt inte. Men när det röda försvinner och det gula och bruna tar över då känns det som en bit av mig dör med trädens vila. Låter dramatiskt, men det är jag.

Min kompensation är att tända mycket levande ljus och njuta av dess sken, försöka tänka på positiva saker. Läsa positiva texter, allt för att balansera det som sker inombords. Det funkar varje år, så det kommer funka nu också.

Blev ett litet ledsamt slut på inlägget idag, ber om ursäkt för detta. men tillsammans tar vi nya tag igen och jag önskar er alla en underbar dag fylld av kärlek och omtanke.

Då var det dags att tänka på vinter igen, maken bytte däck på sin bil igår och jag ska få skiftat däck på verkstad idag då de ligger på fälgar som inte passar bilen.

Skönt att vara förberedd, ska passa på att höra om de kan kolla glykolen också. Otroligt, men jag köpte oss en glykolmätare och när man ska ha den ja då är den puts väck. Har letat och letat men inga resultat :-), säkert lagt den på ett bra ställe för att minnas vart. Typiskt mig!

Har tagit den dagliga rutten in för att söka jobb, denna gång fann jag ett jobb på universitetet i Karlstad som lokalvårdare, får se om det funkar och man kan gå vidare i processen. Om inte så söker vi ju andra jobb imorgon igen, skam den som ger sig. Konstigt bara att folk är så rädda för att satsa på dem som kommit upp i åldern och har arbetserfarenhet.

Jag är så gott som lyrisk just nu då vi ska få installerat en vattenrening på torsdag och det innebär att snart slipper man koka vatten längre. Det ska snart bara vara att dricka ur kranen, tjoho så lycklig jag är.

Det har varit tre testande år, men nu så kommer belöningen.

Ska också passa på att slinka in på Rusta idag för att köpa färg till sängkammaren, ska bli en som heter Antique Blue, jättefin, min dotter har den i sitt vardagsrum. Hallen och trapphuset har vi målat i Morning Haze och den är otroligt fin, så nöjd med resultatet. Kul att göra lite extra här hemma, en del av rummen har ju behov av detta, annars är huset vi hyr jättefint och jag trivs som fisken i vattnet.

Här vill jag leva, här vill jag dö..... trallallalllala

Skämt åsido, utsikten är vacker, jag har mitt växthus, mina odlingslådor, jo jag trivs. Jag är rotad, vem trodde den dagen skulle komma va?

Snart allhelgona helg, då blir det en tur till Sunne kyrkogård och tända ljus för alla som vi förlorat. Säga ett litet extra "Jag saknar er till pappa och Kim", som ligger där vid det röda korset. Vid en av de vackraste kyrkor jag vet. Sista tiden har jag känt sådan saknad efter min Kim igen, så lång tid har gått nu hela 8 år. Finaste goa killen skulle ha varit kvar i våra liv. <3

Ja så är det inget blir riktigt som man drömmer om eller önskar att det vore, men idag så blir det i alla fall däckbyte. Ha en underbar höstdag och var rädda om varandra. Lev i kärlek. Kram

Det är tyst, lugnt och stilla. Jag sitter med morgonens första kopp kaffe, ska strax in och ta en varm dusch.

Hundarna håller mig sällskap så fort jag kliver ur sängen, lille Truls han ligger under täcket på nätterna som ett klistrat frimärke intill mig och Toby på andra sidan benen.  Känns S form igen ? Jaja, vad gör man inte för sina små pälsklingar :-)

Dag ett är över och den gick bra även om jag var dålig hela gårdagen och även känner mig off idag. Förkylningar som drar in hela tiden och det känns som de tar vid där den andra slutar. Förhoppningsvis kommer även immunförsvaret få sig en ny kick om ett tag. Nog om detta.

Idag ska det bli hockey vi blir bjudna av min bonusgrabb Christian att se SHL (Färjestad mot Munchen), ska bli riktigt roligt. Mycket länge sedan man gästade arenan nu.

Dag två idag och det kommer gå fint, jag har laddat hela köksbordet med block och anteckningar som härrör till min tredje bok. Ska börja läsa allt, studera ämnen som boken rör igen. Herregud den har legat sedan 2012. Vart tog de här sju åren vägen, chockad när jag upptäckte detta. Hur kunde det bli så?

Hur gick det till att tappa orden på det viset?

Bästa tiden i år har varit tiden i skogen, att gå över stock och sten för att plocka svamp och fylla sina förråd. Om det blir kristider ska nog jag fixa så vi alla överlever :-)

Odlingarna som gett oss alla extra ingridienser i grytorna, som försett barn och barnbarn med mätta magar.

Jag verkligen älskar att odla olika saker. Alla mina chiliplantor som nu är intagna och årets chilikrydda, det är fantastiskt roligt. Det är snart dags att skörda och torka igen, för att mala och lägga i min egen chiliblandning 2019 igen. Höst är inte bara regn och rusk, det för ju med sig en hel del positiva saker också.

Har inte blivit mycket fiske i år tyvärr, hade velat ha en bättre sommar men det får vi ta igen nästa år och snart är det ju vinterfiske. Så vem ska gnälla, då kan man åter sitta och drilla hål, dricka varmt kaffe och pirka. Hoppas att barn och barnbarn kommer för att vara med oss ute lite.

Jag har suttit och tänkt på en sak under tidiga morgontimman, något säkert många med mig kommer att känna igen.

Det är hur kalla männsikor blir när man inte längre uppfyller deras behov. Jag menar när de inte längre kan utnyttja en, ha nytta för egen del. Det blir så tyst, de försvinner sakta ur ens liv. Känns detta igen?

Visst är det tragiskt att trots allt man gjort, så vänds man ryggen. Det är som om de aldrig ens existerat i ens liv. Så TYST, så kalla...

Man har massa tankar om vad som blivit fel. Har jag gjort fel? Rannsakar, nej jag har faktiskt inte det. Jag inser faktum: De behöver faktiskt inte mig längre!

Okej, jag behöver väl inte dem heller då :-) Men konstigt är det trots allt.

Naturen visar en stillsam men grå sida idag, träden står stilla, inget regn som faller. Det är lugnt och fridfullt.

Hörde min sons röst igår, hans raplåt. Så skön känsla att få höra honom trots alla år han nu varit på andra sidan.

Älskade onge, tänk om han hade insett hur stor han kunnat bli.

Ska försöka fixa till hans minnesplats lite, jag har försummat detta länge. Nu är snart vintern här och då kan det vara fint att få lite ordning runt björken.

Ska försöka finna en fin bild av min far och ställa fram ett foto bland de andra på byrån, de dödas plats i mitt hem. Det är skönt att utan tvång, hedra deras minne genom att tända dem ett ljus, se lågorna fladdra över deras ansikten och nästan göra dem levande en stund. Finns så mycket fina minnen som gör att man slipper täras sönder inuti, så glad över att jag kom hit trots den stora förlusten av min älskade änglason Kim.

Trots allt helvete man tvingas gå igenom så fortsätter livet på något underligt vis. Jag hedrar minnet av min son, han var en viljestark och underbar kille. Jag tänder ett ljus för hans själ idag och hoppas han har det bra i Nangijalas dal.

Ha nu en vacker höstdag och var rädda om varandra. Lev i kärlek <3 Kram på er

Dagens specifika inlägg handlar om min saknad. Det finns mycket i livet som inte blir det man önskar av det, som min älskade Kims bortgång, min pappas demens och död, min svärfars död.

Men inte bara döden medför saknad i livet, det gör så mycket andra saker också. Vänskap som uteblir, saknaden över att inte våga saker man vill göra. Jag kan säkert uppfattas som mycket tuff, men allt för ofta stoppas jag av att inte våga göra saker som jag vill göra. Köra bil, gå på badhus och simma och det mesta styrs av min dåliga självkänsla, vill inte folk ska se mig.

Jag arbetar ständigt inombords på att råda bot på detta, men vet ni jag tror jag vet den underliggande orsaken. Hela min uppväxt var jag mobbad, dög inte, man slog mig, påpekade att jag var fet, idiot, dum i huvudet, var ful.

Varje skoldag var ett helvete och min kompensation var en fasad utåt, att verka tuff fast jag brast helt inombords.

Den lilla tjejen har blivit vuxen, medelålders och ändå har inte detta försvunnit. Tänk noga på detta ni som mobbar andra. Ni förstör ett liv.

Jadå, jag klarar mig, jag ältar inte men jag saknar vänskap på riktigt i mitt liv. En djup bister saknad över att inte kunna ta sig an saker ihop med en väninna. Måla ihop, diskutera böcker, resor man upplevt, livet i stort, barnen och barnbarnen. Att sitta ned och skriva ihop, diskutera olika vändningar. Gråta ihop, skratta ihop, spela spel, campa.

Min bästa vän är min make, vi har varandra och det är toppen. Vi trivs att vara ihop 24/7 så det är inga problem för oss. Många är de som undrat hur vi står ut, men vi älskar till och med att vara tysta ihop :-)

Det är en ofantlig kärlek vi bär på.

Jag saknar mitt jobb, mitt företag och att känna mig nyttig. Jag blir orolig, rastlös och får tråkigt och istället för att ta tag i det där jag så gärna vill, så sätter jag mig ner och gör inget av detta.

Känns det igen hos er som läser min blogg?

Något jag inte saknar längre är dock förmågan att säga ifrån när någon gör mig orättvisa eller försöker trycka ner mig. Jag blir ruskigt arg direkt och då kan jag inte hålla truten längre.

Alla år där livet rusat förbi mig, med så mycket fula ord, orättvisor och ren elakhet har visat mig vägen. Saker man lovar och aldrig håller, sådant som ger hopp för att i nästa stund grusas och göra att man blir bitter och ledsen, det gör mig arg.

Det här sista halvåret som arbetslös har fått mig att verkligen tänka efter vad som är bra och vad som är dåligt och ingen trampar någonsin mer på mig. Man tänker på relationer till andra människor, släkt, barn, barnbarn, bekanta och man prioriterar vad som är viktigt och vad som inte är det längre. Man måste komma till insikt och för mig är den insikten av högsta prio.

Jag vet vilka problem jag har och det största problemet just nu avslutar jag IDAG. När själen sedan fått sin vila ska jag ta tag i allt det andra som behöver göras. Jag behöver verkligen skriva mina böcker. Ta vara på livet inte bara finnas i det, som det varit de senaste åren, inte försöka självläka eller döva med dåliga ursäkter eller metoder. Jag behöver promenera, röra mig, må bra inifrån och ut. För att få en bra ålders höst måste jag snabbt ändra på massa saker nu.

Regnet piskar mot rutorna nu när jag sitter här och skriver, det blåser och det känns trevligt att sitta här inne och bara vara, njuta av morgonens första kopp kaffe och se lågorna fladdra på ljusen i lyktan på köksbordet. Tänka på det nya livet som börjar idag <3

Så är det dags att avrunda gloggen som min mamma kallar den trots otaliga rättelser, ja ja för henne är detta en glogg, för mig min kära blogg. Med detta så säger jag god morgon och önskar er en underbar Måndag, kramar från en vän.

Idag så ser det verkligen ut som att naturen vilar. Det är gult, grått och disigt, men vindstilla. Sjön syns inte då den täcks helt av dimman denna morgon. Lite ruggigt sådär, men en bra dag för stearinljus och innemys.

Gick med i ett släktforskningsprogram idag, tänkte försöka lära mig lite om släktforskning, en extra hobby.

Någon som håller på med det och kan lära ut lite? Jag vet det går att gå kurser men de kostar pengar och det har jag inga i arbetslöshetens spår. Det är sjukligt att golvet på A-kassa kan få vara så lågt på stämplingen att man på 2 personer precis får ihop till hyra och 2 telefoner/månad. Sedan gäller det att ligga i och sälja allt man äger och har för överlevnaden av resten. (5600kr/mån efter skatt och person)

Man får hjälpa människor mot en liten motsats för överlevnaden och existensens skull. Det ständiga jagandet gör mig trött och sliten men vi har ju inget val så bara på allt igen. Nya bättre tider måste komma.

Vi hade en jättefin dag igår med döttrarna, svärsonen Kim och Maria Göransson. Vi bjöd på middag: Lammstek, med rostade rotsaker och Chevresås, sedan så hade vi gjort en gudomligt god frusen Cheesecake med hallon och lakrits. Mums. Ja dottern har kavr så hon kan mumsa lite.

Vi hjälpte henne att få ordning på kylskåpet hon köpt sig, bytte sida så det går att öppna åt rätt håll och skimsade dörren så den blev rak och slöt tätt. Blev jättebra. Sedan så konkade hon och jag ned det skåp som tidigare stod i köket (kyl och frys), till källaren så nu är även detta borta och hon kan röra sig för att tvätta etc igen.

Skönt när man kan hjälpa henne lite med praktiska saker.

Idag är det för mig den stora D dagen och jag glädjer mig till att hålla löftet jag gett till mig själv.

Vilket ju är minst lika viktigt som att hålla ett löfte till någon annan. :-)

Annars idag, laga mat: först ut frukost. Kaffe och en god macka, njuta av min makes sällskap, spela sudoko och lösa lite korsord. Det ska inte bli många knop. Leta upp lite jackor som vi inte behöver för att hänga upp på jackväggen i Mitt i City, Karlstad. Vore skönt om någon hemlös får lite värme.

Har suttit och kollat på volontärarbete för nattcafé i Karlstad, jag är ju kock så jag kan komma dit med lite gott att äta. Ska kolla detta närmre.

Vill göra något för dem som har det värre än mig/oss.

Följer ju varje dag hur Sverige bara går sönder mer och mer och hur skyddsnätet för svenskarna bara försvinner. Vi är på väg mot kolapps. Barnfamiljer som får ligga på gatan. Folk som åter igen ska ligga där ute och frysa ihjäl.

Det gör fruktansvärt ont i hjärtat.

Sedan finns det de som inte tänker en tanke på dessa människor utan vältrar sig i sitt ego, strör sina pengar på skit och lever loppan. Resor hit och dit åt alla håll, fina restauranger. Ja... vad säger man

Ibland önskar man att folk fick trilla ned från piedestalen och känna på andras verklighet.

Det finns inget skyll dig själv i Sverige längre, bara politiker som älskar att roffa åt sig och rika som vill ha mer. Klyftorna blir bara större och större. De som borde bry sig , ägnar inte de lågavlönade en tanke, de hemslösa får inget. Jag är så ledsen över detta. Miljön och Greta står i fokus, men fortsatt inget fokus på de som riskerar dö på våra gator i vinter igen för att de inte har tak över huvudet, eller mat.

Mina kära läsare och vänner, tänk på dessa i vinter, gör någonting för att hjälpa. Alla kan hjälpa om de vill!

Kram på er och ha en fin och höstig söndag.

I år så satte jag solrosor för jag tycker de ser så stolta och fina ut. Nu när de blommat klart tog jag en av dem för att plocka solrosfröna för att torka och så nästa vår. Kanske kan det bli ett helt hag av dem då det vore jätteroligt.

Annars har jag rastat hundarna, gett dem frukost och tagit mig kaffe och för en gång skull har jag lagt en makeup. Tänkte det kunde vara kul när jag ska till min dotter och umgås idag.

Man har vuxna utflugna barn men ändå är man lika orolig för dem som då de var små. Nu när hon inte mår bra och ska behandlas för giftstruma känns det så otroligt allvarligt allting. Oroligt inombords.

Tankarna som snurrar, hur ska hon kunna få sig lite vila, hon har ju sju barn att ta hand om.

Fina gumman som så olyckligt tappar hår fläckvis just nu och som är så trött och sliten hela tiden. Visst kan man avlasta, men inte hela tiden det orkar man inte heller och vi har ju några mil mellan oss numera. I alla fall så blir det att åka till henne idag med en middagsbjudning. Maken har gjort en lammstek, resten lagar vi till hemma hos henne. Chevresås, rostade rotsaker i ugn och till dessert hennes efterlängtade frusna cheesecake som hon så länge velat att vi skulle göra.

Det känns så viktigt att ta vara på varandra, att umgås och ha roligt. Idag skulle vi ju alla egentligen varit ute och grillat men då det stod regnväder på menyn fick detta skjutas på framtiden.

Kanske kan bli isfest här i Vinterstan den här vintern, vem vet vad livet bjuder oss på.

Det är snart dags för total livsomvändning, vi avtackar en viss typ av leverne imorgon och sedan förändrar vi vår framtida livsbild. Vi är ju två om detta så det ska gå bra. Kanske kan man bli lite piggare och börja sova normalt också. Det vore hemskt skönt och all nattlig kramp kanske blir bättre också <3

Promenader i friska luften, ta tag i det som är livet. 

Sätta sig och stirra på ord för att börja skriva igen, jag har redan börjat träna upp sinnet genom att lösa massa korsord. Funkar bra tycker jag, man har ju Google när man kör fast helt och hållet.

Längtar efter den dagen då orden flyter ur det inre igen, rakt ned på papperet för att bli till en tredje bok. Sedan så har jag ju lite andra ideer också, har saker som jag påbörjat och som jag vill fortsätta med.

Lite feelgood och lite barn och ungdoms uppslag, samt släktens kokbok.

Det finns att göra bara man tar ut tummen ur...

Nej kära läsare och vänner, det är dags att börja plocka ihop saker här för att ge sig av till dottern i Storfors.

Så ha likt mig en underbar Lördag, mys och ta vara på varandra.

Vem vet vad morgondagen har i sitt sköte. Kram på er!

Så innerligt mycket tankar som swishar runt i skallen när man ska sova. Idag tog sömnen slut vid 4.15, flera gånger med nattlig kramp och när det gav sig ja då började huvudet.

Har lyssnat på låten Halleluja, tänkt på Kim, saknat en stund sådär ihållande som det blir ibland. Funderat på vem han skulle ha varit idag om han varit kvar med oss.

Kan inte höra en enda raplåt utan att tänka på hans talang som kastades bort då han avslutade sitt liv. Mitt barn var en stjärna, ja han är väl fortsatt en men på Guds himlavalv numera.

Jag är urkass på att hålla löften till mig själv, en av de saker jag grubblar över. Oroar mig ständigt för att livet ska ta slut utan att man får leva det på riktigt. Jag vet att man säger att livet är det som är här och nu i ögonblicket, men om det är sant då är det ju inte värt det.

Jag söker jobb, vet att jag måste jobba men kroppen skriker NEEEEEEEJJJJJ, jag är så trött och kroppen värker ständigt.

Jag sliter vidare, jag gör alltid det och ändå så kommer man inte till resultaten man vill ha. Jag vill ha ett eget företag, men med skatteskulder i bakfickan ja då får man knega för andra.

Det var så nära att lyckas, så nära att slå stort när vi roffades på allt vi skapat. Det är så ledsamt.

Kurvan gick bara upp, upp och upp. Sedan sa det POFF och vi satt arbetslösa. Så förbaskat lurade.

Vi höjde omsättningen, ja vi tripplade. Vi planerade framåt, såg behoven i tid. Men det var inte gott nog, pengarna skulle in fortare.

Vad är anställda för dessa människor, ingenting. De är faktiskt ingenting värda, så fruktansvärt ledsamt att höra hur min fina personal behandlas nu och ingenting kan jag göra. Det värmer så inombords när de säger att vi aldrig glömmer er <3

De hälsar på oss, kallar oss för mamma och pappa. Alltis så lojala emot oss. Nu jobbar de och sliter utan tacksamhet, de får för lite i lön, det dras bort timmar, reseersättningar mellan olika jobb betalas inte ut.

Önskar så att det finns en vacker Gud som kan straffa de här människorna hårt, att tro på tyranneri för att tjäna pengar istället för att ta vara på det fina man möter. 

Måtte kunderna vakna och se vad de har att göra med. Förstå varför vi försvann. Vi ville inte vi lurades efter att ha slitit som djur i 5 års tid.

Önskar jag kunde starta om, ta med mig personalen och bara börja om igen.

Ni ser det är huvudet fullt av tankar. Idag ska jag iväg till Unicare VC och träffa läkaren för att få ordning på min krånglande mage, ytterligare en komplikation efter min Gastric Bypass operation.

Det är ju mest bara komplikationer sedan den gjordes, alla dessa dumpar som sliter ut mig. Laktosintoleransen som kom av detta, att inte tåla äta. Hjärtklappningar, svettningar, illamåenden varenda dag sedan jag gjorde den. Så väldigt, väldigt trött ända långt in i själen.

Den väntande familjedagen tycks gå i stöpet då det ser ut att bli regn den dagen, så trist. Man planerar och får ihop allt med alla och så ska vädret säga stopp. Kanske får bli regnkläder på samt paraplyer med och trotsa naturens krafter :-)

Tittar ut klockan har hunnit bli över 6.00, det är kolsvart ute, man ser absolut ingenting förutom billyktor som far förbi där ute på vägen, folk som ska på jobb någonstans. Pendlare som får vara ute i god tid för att hinna på sina jobb. Timmar i bil på morgon och eftermiddag, för här har vi inga fungerande bussförbindelser.

Vi är lantisar, med allt vad det betyder. Fördyrade resekostnader som aldrig återbetalas om man har skuld hos kronofogden. Inget att få tillbaka på skatten där inte. Finns säkert de som säger skyll dig själv nu och då svarar jag, lev mitt liv och säg sedan dessa ord igen.

Nej nu ska jag inte vara så långrandig längre, ska avsluta med att säga till er som läser att ha en bra dag. Ta vara på varandra och fyll dagen med kärlek <3

Det är något magiskt över utsikten, dimman ligger tät över sjön, frosten har bitit hårt i gräs. Åkrarna är täckta av rimfrost. Det var -7 grader när jag klev upp idag kl. 07.00

Tur att man fått i glykolen i bilen, hoppas bara det finns i mazdan också, får ta oss iväg och kolla. Köpte en glykolmätare men ja när man ska ha den då är den försvunnen :-)

Kanske minnet som är kort, jaja de kan kanske kolla på bensinmacken.

Idag är en dag då jag tagit ett beslut, ett väldigt viktigt beslut för mig själv. Vad det handlar om kommer jag dessvärre inte att delge er. Inte nu i alla fall.

Men det rör hälsan, framtiden och själen samt livet.

Jag ska omprioritera saker så att livet får större värde och jag ska försöka ta mig tillbaka till att skriva mina berättelser, mina böcker. Vilan har varit på tok för lång. Det får helt enkelt räcka nu.

Konstigt när saker tar över i ens liv och man slutar styra det som borde vara självklart att styra. Man skapar en egen normaliseringsprosess runt saker. Men ändå så vet man där inom sig att detta inte är normalt och att det kommer leda till en kroppslig katastrof.

Ja nog om detta, beslutet är taget och nu blir det att jobba på det. Hårt!

Livet rusar fram som ett snälltåg, man kastar en slö blick ut genom sidofönstret och vips är man flera mil framåt igen utan att ha fått något vettigt gjort, utan att ta vara på dagarna i sitt liv.

Längtar till den 12/10 då vi ska samlas och grilla korv, familjedag, njutning. Faktum en bara vara dag, med barn, barnbarn, natur och frihet.

Kan behövas för att komma på rätt räls igen :-)

Arbetslöshet tär verkligen på livsvillkoren. Det är oroande att dag efter dag gå och vara rädd och sliten för att inte få ihop pengar till hyra och räkningar.

Men det kommer att rådas bot på detta, vi måste tro att det är så. Vi måste tro att det blir bättre, för det är när man väl satt den tanken som man själv förändrar saker.

Tänker mycket på alla som har det värre därute, de som inte har ett hem, de som inte har mat. De som fryser nu, jag är så ledsen för deras skull. Arg för att staten inte tar hand om de utslagna utan lämnar dem vind för våg. Jag tänker mycket på alla barnfamiljer som blir utan hem, de som absolut inte kan få hjälp. Det säger ju socialtjänstlagen, bara de med alkohol eller drogproblem, samt psykiska åkommor kan få hjälp med boende. De andra får skylla sig själva som inte haft ett tillräckligt bra skyddsnät eller tillräckligt bra släktingar som kan förbarma sig över dem.

Jag vill göra någonting, men vad kan man göra? En politisk karriär, näää inte när man har kronofogdeskulder. Ingen ursäkt för hur de uppkommit, man är ju bara ett bad case. Man ska vara ren, hålla en tillräckligt fin fasad och då betyder inte ett rent hjärta någonting. Vi lever i Sverige av idag.