Toves Tankar

Direktlänk till inlägg 7 december 2019

Tysta tankar

Av Tove Birkeland Brandt - 7 december 2019 09:05

Idag har jag tänkt mycket på min fina son Kim, undrat vem han skulle varit idag om han orkat leva vidare. Saknaden efter de som gått sin väg finns där på insidan hela tiden. Värker, men ändå göra man allt för att hålla det så. Saknaden är livslång, sorgen efter att ha mist sitt barn är livslångt <3

Men jag hoppas och tror att vi ses igen en dag, jag tror att det finns mer än bara detta liv här på jorden.

Högtider har en tendens att plocka fram saknad efter de som dött, minnen: glada, sorgliga. Ja massor av tankar som far runt som små änglar på insidan huvudet. Vad mer kan jag säga: Jag saknar dig Kim <3


Annars denna morgon har jag läst lite om Lamotte som vandrar runt i stan för att göra reportage om de fruktansvärda rån och övergrepp som sker på regelbunden basis numera. Vilket land vi fått!

Jag har kollat på Frälsningsarmens sida om vad som görs för de värst utsatta, de hemlösa och fortsatt fundera på min roll. Vad jag kan göra.

Skänka varma kläder kanske, vet att jag har riktigt varma tröjor efter pappa som kan komma väl till pass och säkert någon jacka också. Ska kolla detta!


Gårdagen då jo den bjöd på knäckkok och brännskador, kom emot grytans kant ett par gånger så jo klantiga jag fick mig tre saftiga brännblåsor. Men man ska ju ha knäck varje år så man får väl lida för godsakerna då.

På kvällen avnjöt vi kex, lite ostar, fikonmarmelad och rött vin och det kan jag lova var gott.

Köpte mig nya korsord också så det är riktigt roligt, nu ska det kryssas igen. Jag märker ju att det blir bättre och bättre i ordförrådet igen. Bra träning inför skrivfesten som snart ska sättas igång på riktigt.

Känns lite synd att allt blivit barmark igen, men det gjorde att jag och maken hann ta bort allt som skulle bort inför vintern. Vi städade av altanen, satte upp fågelmataren så de små kan få käka mat utanför vårt fönster. Vi flyttade bordet så de har en rimlig chans att unkomma min jägare Trixie.

Kvällen avslutades med att se en jättegammal film, minns ni "Callahan"?


Idag så ska jag städa lite här hemma inför 2:a advent så det är rent och fint för då vi ska iväg till en närliggande herrgård för att njuta av ett gedigert Luciafirande och smaka på deras lussebullar och kaffe. Anvjuta vacker musik och bara njuta i största allmänhet. Det är så fint av värdfolket att bjuda in oss andra som är boende på bygden.

Vet inte men det känns så deppigt allting, som att saker felar så stort. Inbyggda rädslor som gnager. Varje dag letar jag nya jobb, söker de som finns och varje dag får jag tack för din ansökan men platsen är tillsatt av annan sökande. Vad händer om tiden rinner ut ur timglaset?

Jag är så trött, sliten långt in i själen och ingen bryr sig. Ingen förstår, ingen vill veta hur man mår. Ingen vill se att man kryper på knäna för att överleva. Kroppen skriker jag vill inte mer, men jag har många år kvar och jag måste försörja mig. Så mycket förändringar som måste till i mitt liv och jag sitter för det mesta apatisk, slagen.

Om livet ändå kunde börja visa en vänlig sida, om turen kunde komma så man fick andas. En paus i kampen vore så jädra skönt.

Ja, jag gnäller nog enligt många, men lev mitt liv och försök sedan att tiga. Alla vill ha någonting av en men aldrig ge tillbaka, alla kräver faktiskt och vill inte själva ge. De utarmar den lilla kraft man bär inom sig för att orka.

Orka leva det värdelösa liv man lever. 

Så konstigt det är i livet, när man vaknar en dag och inser att man bara duger då man kan utnyttjas. Man känner att man får nog, ryter till och alla säger poff. Då förstår man hur lite man någonsin har betytt och man står helt själv.

Jag ska förändra saker i mitt liv, jag ska förändra massor i mitt sätt att leva. En del kommer säkerligen inte att gilla detta och de få som är vänner får applådera på. Jag tänker även på min nya väns fina gest, presenterna jag fick av henne. Jag är ju inte van att få någonting men jag är så innerligt glad över detta, det värmde verkligen.

Alla är annars så upptagna. Har inte tid, inte tid att umgås, inte tid att ses. Inte tid att göra något ihop. Inte tid för en bit mat. Inte tid för gemenskap. Så sorgligt för inte ens döden kan lära vissa en läxa i livet. Att allt vi har är varandra.  Jag vet nu att så är det inte. Jag vet hur det känns när jag uppdagat att hjälpa varandra bara är klyschor. Livet rinner bort, sakta men säkert så försvinner det. En dag står man där tom med endast ånger och saknad kvar och vet ni då är det försent.

Då är tiden ute!


Jag sitter här och tänker på det enorma ointresset av att lära känna mig, veta hur mitt liv varit. Vad jag gjorde som liten, vad jag tyckte om att göra. Hur växtre jag upp, vilka fanns där.

Hur var somrarna på landet under min uppväxt. Hur var min tonårstid?

Ärligt ingen känner mig, ingen vill känna mig, ingen frågar någonsin om någonting.

Jag minns fortsatt de vänner jag hade i ungdomen, en del växte man ifån och de man var bästis med dog ifrån en.

Vad jag saknar den riktiga vänskapen i mitt liv, ingenting var komplicerat. Man lyssnade på musik, läste och pratade, skrev dikter, målade, ritade och festade. Man fanns där för varandra, hade kul.

Måste livet sluta vara kul för att man träffar någon, får barn?

Det är underligt hur mycket sorg och saknad adventsljusen drar fram ur ens inre. Tankar.

Jag har blivit en osocial person, jag börjar få svårt att ta kontakt med andra, för jag vet inte spelreglerna längre. Förstår inte dagens samhälle och dess avskyvärda normer och kallhet. 

Vill ingå i någon gemenskap, men vart finns den?


Ja till er som fortsatt läser mina ord. Kram på er och var rädda om dem som finns i era liv. <3


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tove Birkeland Brandt - Fredag 24 jan 09:11

Jag vet inte hur det ska beskrivas, man går med en ständig oro inombords. Någonting nöter utan att man riktigt kan ta på vad det egentligen är. Det känns jobbigt, man har ställt in sig på att man ska göra en massa saker men tiden tycks bara rinna i...

Av Tove Birkeland Brandt - Måndag 13 jan 07:51

Jag sitter i köket, väntar på att klockan ska ringa. Idag blir det att städa lite, maken ska till sockertanten i Arvika så det blir en resa dit. Annars händer det inte så mycket hos oss just nu, vi ska på en del möten men hur de kommer gå vet vi in...

Av Tove Birkeland Brandt - Fredag 10 jan 08:05

Har ni tänkt på vad ni anser är spännande i livet? Jag vet inte men jag själv tycks sitta i en bubbla av stiltje, känns som att ingenting är riktigt roligt. Ingenting lyckas locka mitt inre till de där topparna där man bara ville rusa iväg direkt o...

Av Tove Birkeland Brandt - Torsdag 9 jan 08:17

Ja så har maken tandvärk och jag fått inflammation i munnen samtidigt så det blir att ringa tandläkare om akuttid idag. Känns stumt i halva högra käken och det är inget jag är van att känna så bäst att se till att det blir en kur pencellin här. Mak...

Av Tove Birkeland Brandt - Tisdag 7 jan 11:06

Jag kan inte sluta tänka på hur det är, upplevelsen av att läsa nyheter idag. Man borde tvinga tidningarna att ta fram åtminstone en positiv nyhet/reportage om dagen så att vi som läser kan glädja oss över någonting. Som det är nu är det krig, mord...

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

Bloggportalen

HJÄLP MIG ATT RANKAS HÖGRE FÖR ATT BLI VISAD: Tryck på röstaknappen nedan! BloggRegistret.se bloggping

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Följ bloggen

Följ Toves Tankar med Blogkeen
Följ Toves Tankar med Bloglovin'

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Bloggportalen

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se