Denna morgon som går i kylans tecken har jag masat mig ned till köksbordet och min vän datorn. Bryggt mig en kopp kaffe som jag sippat i mig under tiden jag gått igenom lediga jobb. Dagen till ära har jag lyckats söka fyra jobb, varav två är vikariat. Ja det finns inte många jobb ute nu som passar mina kunskaper eller utbildningar.

Jag har tänkt på det här med att vara ung och staka ut sin väg, så svårt. På min tid så fanns det gott om jobb, man behövde inte oroa sig, inte vidareutbilda sig. Man kunde praktiskt taget säga upp sig från ett jobb och gå till nästa dörr och få ett nytt. Inte för att jag var sådan men tiderna var sådana. 

Jag började ju jobba hos mamma och pappa på restaurangen, vilket hade både för och nackdelar så klart. 

Idag kan jag se hur jag borde ha gjort iställt. Vilken väg man borde ha tagit för nu sitter man här i en jävla råttfälla, 55 år gammal med en sliten kropp.

Daglig värk och smärta, övervikt trots GBP som gjorde mig sjuk på många olika sätt och vis. Varje matintag betyder DUMP, vissa av dem en resa genom helvetet.

Jag klagar oftast inte över mina krämpor, försöker att inte tala så mycket om det utan kämpar vidare med det som sker i kroppen.

Men jag känner mig egentligen fullständigt slut. Min kropp har blivit utsliten, jag har haft ett tufft liv när jag ser tillbaka på det. Mycket tunga arbeten och massa andra saker som inverkat på kropp och själ.

Jag förbannar mig själv dagligen för hur svag jag är, förr stålsatte jag mig, satte ned foten bestämt för mig själv i mitt inre och det funkade. NU, neeeej, jag fortsätter fördärva mitt eget slott, min kropp.

Åren går, tomheten består. Jag pratar inte så ofta om Kim, om det jag känner. Det lönar inte till, ingen vill höra det i alla fall. Men jag saknar, saknar och saknar. Livet fick andra proportioner efter hans självmord. Min älskade sons bortgång förändrade mig för alltid på gott och ont. Jag blev mer omhändertagande av alla, anser att man skall värna om varandra. Lärde mig att se livet på ett annat sätt, vad är viktigt och vad är det inte?

Saken är ju den att nu går jag alltid med ilska inombords, för att andra aldrig lär sig någonting. De fortsätter skita i oss, bara fortsätter vara egoister.

Lärde sig faktiskt ingenting av Kims död. I frustration över detta kan jag känna att alla har glömt mitt barn och han dog till ingen nytta.

Jag saknar honom, hans tankar, hans diskussioner, närheten. Hans sätt att lära mig nya saker, att ta sig tid med sin mamma. Hans sätt att skratta, hans sätt att vara arg på. Jag saknar allt, för mig är han inte borta ur mitt sinne. Alla andra slukas av sitt ego och jag sitter här, formad av hans död, formad att bry mig än mer om alla andra. Det har gått åtta långa år, jag har brytt mig om alla utom mig själv. Tills en dag när jag ensam sa ifrån om dumheterna som pågår. Jag hatar utnyttjandet, jag bara avskyr när människor inte kan bry sig, inte ringa eller säga en enda gång att de älskar mig. Allt de vill av en är ha och ha, mer och mer. Lärdomen genom döden uteblev, det var väl det jag ville ha sagt.

Mörkret omsluter mig på många sätt. Ute är det kolsvart just nu men jag har tänt upp adventsljusstakarna så jag omges av dess sken.

Allt är så påtagligt när jag sitter här.

Som tex: Nu kom kylan som en käftsmäll och de stackars hemlösa ligger där ute på parkbänkar, under brofästen. En del fryser ihjäl och andra skadas även av andra som roar sig med att ge sig på dem. 

Varje dag förmedlar nyheterna om mord, våldtäkter, överfall. Kriminalitet. Ingen går säker längre. Jag känner sådan sorg över vårt förlorade land, Sverige. Sorg över att de släppt hit folk som tar bort medmänskligheten, råbarkade människor som ger sig på barn, djur, gamla och oskyldiga. Som filmar sina överfall, skrattar när de slår ihjäl och skadar. Sanna mina ord det kommer bli värre och värre.

Nu börjar man till och med att ge sig på yttrandefriheten. Vad blir det sedan?

Jag är ständigt orolig för att inte kunna klara mig som äldre, de nyinflyttade har privilegier, vi andra, vi som föddes här, skattade ihjäl oss här, dras allting in för. 

Klyftor av orättvisor blir bara större och större. Jag är livrädd för utvecklingen som sker och i andra länder fasar man för svenskens rätt att leva och vara i sitt eget land. De har all rätt att fasa över detta.

Det blir ett långt inlägg idag, men jag har så mycket inombord som behöver ut. Jag måste tala med någon och då jag inte har vänner att tala med så blir det här på min sedan länge älskade blogg som får ta emot mina tankar och ord.

Jag är så trött på alla svek, nära som utger sig för att vara bra för en och sedan visar sig vara ulvar i fårakläder. Jag känner rädsla för vissa felsteg jag tagit, blandat ihop korten om gott och ont och inser till sist att vissa människor är inte att lita på. de skapar beroende för att sedan komma åt dig. Sitter i den råttfällan just nu, men ja  men jag får väl se det en lärdom till i livet. Dock oroas jag mer för nära och kära än över mig själv. Inga papper, inget svart på vitt och ingen säkerhet. Jag ser ju själv hur det kan gå när man lägger sitt öde i andras händer.

Ja men bara man får ett jobb är man ett steg närmre en lösning på problemet. Jobb kan lösa allt.

Tänker på framtiden, för hur mörkt det än kan tyckas så finns den och den måste bli bättre än det varit detta året. 2019 kom att bli "hell year", det går inte att förklara tappet i själen. Uppvaknandet, sorgen över åratals kamp som raderades på bara några minuter.Sorgen över min egen naivitet, men så finns det ju också saker som varit bra. Mina nya lärdomar. Lita inte på andra än dig själv, de bästa vänner man har är djuren, ja det är några av dem.

Reflektion: Livet svänger snabbt, girar dit man inte vill och klär sig i glittrande skrud för att förvilla. Får en att vilja vara med, för att sedan sticka dolken mellan skulderbladen (Bildligt).

Ja ni mina kära vänner/läsare jag hoppas ni får en ljus och vacker dag att minnas framåt i livet, trots mitt något mörka inlägg idag. Kram på er!

 

Norh

23 december 2019 18:23

Jag ville bara ønska dig god jul, fint skrivit. :-)

http://norhmaler.dk

Tove Birkeland Brandt

28 december 2019 09:53

Tack snälla och ha ett riktigt Gott Nytt ÅR.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...