sol, härlig natur som svindlat förbi bilens rutor och massor av vackra föremål att upptäcka.
#konstrundan i Fryksdalen gav massor av influenser. Vissa konstnärer så duktiga att man kunde missta deras målningar för fotografier.
Tyvärr så gick min kompaktkamera sönder och vill inte ta emot laddning mera så ja det får bli en ny vid tillräckligt bra ekonomiskt läge.
Tror nästan det gått troll i mig och tekniska prylar. Ena saken efter den andra lägger av.

Nu blir det teve och deckare, sedan sängen. Ett kort inlägg idag men jag känner mig helt matt efter min upptäcksfärd.

Rösta på mig!

Känns konstigt att säga det ta orden i min mun men jag tror att jag känner mig mogen för att komma tillbaka till livet lite granna. Jag tog ett stort steg genom att åka iväg på en studiecirkel med Tim Riordan alldeles själv. Har inte gjort någonting själv på fyra år och det för min egen skull. Tufft men otroligt nödvändigt för att till sist komma tillbaka.

Har nu äntligen börjat hos en psykolog/beteendevetare som skall hjälpa mig att bryta mitt eget destruktiva beteende. Får bli ett lite steg i taget och så hoppas jag av hela mitt hjärta att jag kan finna en dörr att kliva ut ur. Har inte haft ett liv på riktigt sedan min son tog sitt 2011 och det är tomt.

Jag har inte kunnat göra annat än att självplåga mig i fyra långa år och allt som betydde någonting i mitt liv, som gav glädje har fått stå tillbaka. Man får väl inte vara glad när ens barn har dött?

Att kämpa och ändå bara befinna sig i en dvala. De är tufft att släppa taget, att tillåta sig le, att tillåta sig leva när sonen är död. Att känna glädje utan skuld. Det är stort och det är svårt att ta de här stegen. Jag har så länge legat i tryggt förvar i min egen dvala, en sorgens bubbla. Men jag vet ju att livet rinner ifrån mig och det är inte rätt, jag måste leva mitt liv, se något värde i det som sker runt omkting mig. Just nu betyder det att jag måste lära mig från grunden att stå upp, att gå, att våga saker och att våga känna saker utan att dra upp allting ur mitt bagage och tvinga in mig själv tillbaka i det mörka hörnet där jag suttit i fyra år.

Det är inte gjort i en handvändning, tro inte det. Jag vet att jag fortsatt kommer dippa, men jag hoppas finna verktygen att handskas med det nu.

Jag längtar efter NUET, att känna dofterna och ta in dem för att njuta, att se färgerna och låta sinnet smekas. Att ännu en gång tillåta musiken föra mig upp bland molnen, att känna, känna och åter känna.

Jag räds hela tiden mörkret men jag måste tillåta mig att acceptera att det finns, jag kan riskera att möta det men jag vet ju att ljuset finns en liten bit ifrån.

Jag måste finna orken att engagera mig, känna lättnaden igen, glädjen över att jag finns till och att jag. Ja jag duger som den individ jag är. Det är stort att komma till en punkt där jag någongång kan känna att det är inte min skuld att min son är död, jag kan inte älta om och hur och varför mera. Livet försvinner och jag har inte valt att mitt liv skulle sluta.

Känner ni förakt för mig när jag säger så?, Känner ni det som jag känt i alla dessa år att jag inte är värdig att ha dessa känslor? Inte värd att leva?

Jag vet att en del människor gör det, men i det stora hela är det väl ändå  viktigt att leva det liv man tilldelats?

Och nu äntligen ska jag ta mig tillbaka till livet, jag måste släppa greppet och sluta leva i döden för jag har inte kommit dit än, jag har massor att uträtta i livet.

Så Kim jag tänker inte bära skam för att jag försöker, jag vet att du aldrig velat det. Det är jag som lagt den där med hjälp av de fina släktingarna som högg kniven i min rygg när du lämnade livet. Men nu är det dags att se, det har inte med mig att göra vad andra tycker eller tänker, endast mitt eget förhållningssätt har betydelse för att åter komma tillbaka till livet och Nuet...

Kära fina läsare och vänner stort TACK för att ni finns och ännu större Tack för det stöd ni ger mig.

Rösta på mig!

Måste säga att människor är dåliga på att ge respons oavsett vad det gäller. En bok man läst, en text man läst, en blogg eller för den delen ett jobb man sökt. Det är för det mesta bara tyst, nästan oroväckande tyst och man vet aldrig vad någon tycker och tänker.

   Folk känns aningen lama och man ser att de bara följer strömmen. Kanske känns det tryggare så att inte sticka ut. Att inte visa vad man står för, att hålla inne med allt man tycker och tänker. Men jag måste tillstå att det bidrar till ett jävligt tråkigt klimat. Faktum är att det mest känns som om man talar med väggen eller sitter och nynnar med sig själv.

Har du läst mina böcker? Men så säg det då, tala om för mig vad du tyckte. Säg till mig vad som var bra i dem och vad som var dåligt. Klanka inte ned på någon utan bara stå för din åsikt, tyck till och ge någon typ av respons för gud så tråkigt livet känns utan det. Tycker ni inte? Som sagt nu gäller ju inte detta bara mina böcker utan allt i hela samhället. Man får ju aldrig till några diskussioner om ingen vill tala och ge respons på andras tankar.

När man som arbetssökande inte får respons, så tappar man ju helt motivationen att söka arbeten. Man lägger ned tid och energi för att tala om vem man är, vilka färdigheter man besitter för att tala med en vägg och självklart då också få samma gensvar = noll.

Tröttsamt, visst det finns inte tid bla, bla, bla. Men var då såpass att du skriver in ett svar som är klart till alla som nekas och skicka detta på mail, den lilla tiden kan ni som arbetsgivare ta er för den arbetslöses skull.

Sociala medier är väl underbart bra men de kan bli bättre om folk verkligen vågar tala med varandra och inte bara visar upp sin egen själviska sida. Vi speglar oss, visar vår egen teaterscen, men kan så mycket bättre. Vi kan ju faktiskt bjuda på gemenskap och äkthet. Att ge respons på inlägg, bloggar etcetera är att ta del och att verkligen bry sig i den individen som suttit bakom orden, bakom tanken. Vore det inte fint att visa vad man tycker eller känner i det läget, så säg?

Det mest grundläggande behovet hos människan är behovet och viljan att kommunicera, visst är det så?

Vi tar omvägar för att slippa ta ställning, varför?

Minns ni, de här små böckerna som florerade i små barnahänder på lågstadienivå, där man skrev in sina vänner? Deras intressen, vilken färg de älskade och en hel massa annat. Det skapade länkar mellan individer. Idag skulle jag ge vad som helst för att ha dessa kvar i min hand, att kunna gå tillbaka och skapa fina barnkaraktärer i mina böcker. Unga individers tanker, så uppfriskande och härligt.

Så vad säger ni kära läsare ska vi inte börja ge lite respons till dem som finns i våra liv, ett litet svar från någon okänd kan ju rädda en hel dag. Kram på er och ha nu en riktigt GLAD PÅSK.

Rösta på mig!

Hur ofta tänker man på var i saker uppkommit? Varför och hur gick det till? Visst är det intressant och nu kommer vi till en av Sveriges störtsa högtider och vi har faktiskt firat påsken allt sedan 1844 i detta vackra land, men varför?

Det här följer den gregorianska kalenderns regler.

Från 1900 talets mitt eller mer korrekt satt 1969 präglades långfredagen av att de flesta butiker och offentliga nöjen hölls stängda. Det här gjorde man till minnet av Jesus korsfästelse. Korsfästelsen ägde rum under den judiska påsken, Pesach.

Men så här i norden under samma tid så firades under samma period vårblotet. Visst är det osäkert om det påverkat det kristna påskfirandet men ett är säkert och det är att traditionerna allt mera lanar av ifrån vad de usrprungligen varit och idag har påskhögtiden för gemene man förlorat mycket av sitt religiösa innehåll.

Det har kommit att bli en sekulariserad familjehögtid där faktiskt gammal folktro, fornnordiska traditioner och kristna traditioner mixas.

Det här med tradition är ju riktigt kul. Visste ni att detta är ett latinskt ord som betyder "överlämnande". Vi lämnar alltså över det kulturella och sociala arvet till våra barn och de till sina barn osv,

Men traditioner kan vara så mycket mer än bara att lämna över seder och bruk eftersom vi är människor så har vi olika synsätt på saker, olika språk och vi värderar saker på vitt skilda sätt. Även detta är tradition

Förkortningen trad.istället för namn på författare eller kompositör anger att text eller musik är av okänd upphovsman och nedtecknad ur den folkliga traditionen.

När man ser till det kristna språkbruket så är det väl ändå så att detta mestadels syftar på kyrkans egen lära och på Bibeln. Detta har överförts från generation till generation. Sedan så väljer vi eller väljer vi inte att leva efter dessa skrifter och dessa arv. Frihet att välja vår tro.

Inom den kristna traditionen ingår det ju även seder och olika ritualer, dessa är protestantiska likväl som katolska. De här sederna eller traditionerna betecknar ju även en hel del vardagliga normer i våra liv, sedvänjor som sedan återupprepas i slutna gemenskaper eller för den delen också i ett öppet och fritt samhälle. Det är värderingar som förs vidare i våra släktled och till våra olika samhällsskikt, visst förändras de också till viss del över tiden för att passa oss människor bättre, genom bättre kunskap och genom att vi tillfogas nya insikter i våra liv.

Det sker alltid en mix mellan det gamla och det nya, kontentan av detta är att det bildas nya traditioner.

För mig som SD:are är det viktigt med traditioner. Nu skriks det högljutt, jag vet. Vilka jävla traditioner kommer från oss då? Men det hör inte hit, traditioner är något som växer fram hos ett behövande folk. Traditioner täcker behov av gemenskap och glädje i ett och samma paket.

Svenska högtider och traditioner har många influenser. Vi firar jul och vi firar midsommar och dessa har förkristna nordiska anor och med hjälp av kristendomen så kom de att inordnas i våra religiösa högtider, även om de för de allra flesta av oss mist sin religiösa signifikans i dagen samhälle.

Visst har våra inhemska traditioner präglats av influenser från andra delar av världen, men detta gör inte våra traditioner till "mindre våra traditioner."

Jordklotet är i rörelse och så är också våra traditioner som är viktiga att bibehålla. Jag kan fortsätta i all evighet för det tillkommer hela tiden traditioner att bevaka och värna om.

Vad jag vill säga här är att även om det kommer nyinflyttade hit, måste vi som fötts in i dessa traditioner och bott hela våra liv här i Norden också ha rätt till våra traditioner utan att för den delen skall anses kränka nytillkomna Svenskar.

Och med denna slutrefräng så skall jag ta och avsluta mitt inlägg och önska er alla en riktigt Glad Påsk.

Rösta på mig!

Har inte kunnat sova igen, så jag klev helt sonika upp ur sängen, bryggde en kopp kaffe och började tänka på motioner.

Kan väl helt klart säga att jag var inspirerad från att ha deltagit på gårdagens åhörarbänk i KF Arvika. Jag har ju själv en del viktiga saker som jag vill påverka i samhället, sådant som slår helt fel och därför så har jag ägnat morgonen åt att skriva en motion som rör "motionens goda påverkan på depression och att man därför bör erbjuda ett gratis gymkort till drabbade individer."

Har också skickat vidare till högre ort för att få hjälp med en skrivelse som rör ett helt annat men uppdagat stort problem som kan drabba arbetslösa och som kan innebära en total katastrof.

Annars ja nu när det är gjort, ska jag sätta mig ned och titta lite på min bok igen. Skriver på en bok om mina känslor efter Kims bortgång 2011 och det tar tid då det river upp mycket. Är dessutom inne i en period av skrivtorka, svårt att klämma ur mig orden.

Känner mig en aning vilsen och ensam i mitt skrivande, då det rör självmord är det svårt att få någon att tycka till.

Har ont i nacken och ned över axeln, en besvärlig värk som vägrar ge med sig. Smörjer med salva och kör med min delfin för att massera och så knaprar smärtstillande, ja vad mer kan jag göra.

Ikväll skall jag iväg på en studiecirkel här i Arvika som handlar om följande:

Liv och död ...glädje och sorg

-att leva som en hel människa

En studiecirkeln där vi tillsammans utforskar vad det betyder att leva som en hel människa.

Det är fullt möjligt att inkludera och förhålla oss till hela livets spektrum på ett avslappnat sätt...

utan motstånd och strid. Under de tre träffarna väver vi in stresshantering, mindfulness, vikten med sårbarhet och förmågan att välja, och tillgängligheten av livskraft och inre vägledning.

Ska bli himla intressant kan jag känna och värdefullt i min framtidsvision, jag kämpar med näbbar och klor för att komma tillbaka och må bra psykiskt bra igen.

Onsdag så är det så dags att träffa Erica Strucel, beteendevetare och det blir ett steg i rätt riktning känner jag.

Rösta på mig!

Så otroligt, helt fantastiskt, vilken känsla det var för mig alla dessa fina grattishälsningar. När man befinner sig i en värld av utsatthet och till stor del utanförskap då blir en sådan här enorm sak ovärderlig. Över 700 personer önskade mig grattis på min födelsedag igår och då känner man verkligen att i vissa fall är inte blod tjockare än vatten.

Sedan Kims död 2011 så har jag ingen kontakt med mina bröder(halva sådana) och inte heller min äldste son, alla ansåg att det var mitt fel att Kim tog sitt liv då han fått flytta till sin pappa och de ville inte ha med mig att göra.

Konstigt att det är ens fel då två träter. Nåja det är en lång historia och jag tänker inte sätta igång och berätta den just nu, dock kommer det nog i en självbiografi så småningom där alla kan ta del och läsa om ett liv i helvetet.

   Vad jag egentligen skulle komma till var, att alla de här underbara människorna som tänkt på mig och bara mig visade mig sådan kärlek att det svindlar inombords. Jag känner mig älskad, något jag sällan varit förunnad att göra och jag fick tillit till mina medmänniskor, stort, stort TACK.

Idag ska vi ta och åka på kommunfullmäktige och lyssna lite på vad som sägs där. Intressant att ta del och se hur allting fungerar.

Tittade på Skavlan då han intervjuade vår partiledare Jimmy Åkesson och vad kan man säga, förnedring av högsta sort, så otroligt dåligt av en journalist att göra så fatala felaktigheter som denne Skavlan lyckades göra. Att vägra ta det med aktning och istället låta sitt eget förakt lysa igenom på detta sätt. Otäckt, men jag säger väl som Jimmy.

Vi får vara glada att allt fler människor vaknar och ser att massinvandringen faktiskt tär slut på Sveriges resurser och att hela folket därav till sist kommer att leva i fattigdom. Förstår verkligen inte den inställningen - vad har svenska folket gjort för fel som behöver straffas så här...

Men kära läsare och vänner nu återstår att önska er en riktigt fin Måndag och än en gång TACK för att ni finns i mitt liv, jag bara älskar er.

Rösta på mig!

Den här dagen tar rekord, så otroligt mycket fina vänner som önskar mig grattis på min dag, mitt facebook konto är översvämmat. Känner mig faktiskt lite rik. Det värmer långt in i själen att så många skänker mig en tanke och så händer det andra roliga saker i mitt liv också så det känns ju positivt.

Nu blir det en tur hem till min mamma och pappa. Har packat en kasse med dessert och lite lunch som jag skall ta med, en morotssoppa med chili och lite smörgåsar till det. Blir en liten intim födelsedagsfest med de gamla som inte orkar ta sig någonstans. En tur för att handla och hämta ut pengar blir det också åt mor.

Ska få låna till bildelarna som behövs av min mamma, tack och lov annars vet jag inte hur vi skulle löst detta just nu.

   Ekonomisk kris oavsett just nu men hoppas väl maken får ett snabbt svar på firmaregistreringen, så han kan komma igång med städandet. Finns säkert jobb åt mig också senare när jag kommer på fötter igen. Sjukskriven till sista Juni just nu och börjar hos psykologen den 1 april. Så efterlängtat det är att få börja bearbeta ett helt långt liv med tragedier. En dag ska jag kanske ta och skriva en självbiografi, tror faktiskt att många människor skulle uppskatta den. Mitt liv har ju varit otroligt hemskt och händelserikt.

Nu fina vänner tackar jag för dagens hyllningar och önskar er en fantastisk söndag.  

Rösta på mig!

Inget märkvärdigt egentligen att fylla år, blir ju 51 år, men när man fyller år är det ändå kul att fixa lite extra god mat och dessert. Så idag görs det mums i köket, plankstek och vit kladdkaka med chokladsås och chilimarinerade apelsinfileer.

Min dotter och svärson kommer på besök så det blir kul och jag har bett henne klippa mitt hår. Tänkte klippa mig kort men hon sa nej till det, vill att jag ska ha långt hår. Fast egentligen så känner jag för att förnya mig lite nu efter alla år som samma, samma. Försöker väl göra en övertalning, hår växer ju dessutom ut igen så ....

Facebook visade upp tunga sidor idag ännu en ung kille som tagit sitt liv och jag känner verkligen vad dessa nära anhöriga måste gå igenom nu. Vill skrika rakt ut.

   Hur ska vi få stopp på självmorden? Det gör ju ont långt in i själen att se hur unga männsikor går bort på detta tragiska vis. Vill hjälpa? Får fullständig panik över att man inte kan stoppa det. Vill inte att någon skall behöva genomlida helvetet som kommer genom det här.

Det är otroligt viktigt att vi aldrig slutar tala om det här. Vi behöver ta fasta på Suicidprevention.

Annars så är det åter sol idag värmen sprider sig och jag har dörren öppen till altanen. Maken och jag har städat golven och det känns nystädat och skönt här hemma och jag har till och med fått till ett påskris som jag ställt i vardagsrummet. Kors i taket.

Nu ska jag väl återgå till köket, sluta upp vid makens sida och se vad som skall göras. Så jag vill passa på att önska er en riktigt härlig lördagskväll. Njut för livet ger inga garantier och ta väl hand om er.