Rösta på mig!

Nervositet inför bilbesiktning det är väl inte så ovanligt kanske men skulle det bli något fel nu så kan vi inte laga bilen så illa är vår ekonomi. Så alla där ute håll tummarna så det går bra för oss idag, måste ha bilen när man bor ute på landet som vi gör annars tar man sig ingen vart. Ja här är inte kommunikationerna så bra som de är i storstäderna och så har man ju ansvar för att ta sig till föräldrarna och se till dem varje vecka, ibland felra ggr i veckan.

Irriterande samtal det ringer i telefonen ofta Stockholmsnummer, man släpper allt och springer efter telefonen. Svarar och det är tyst, ropar "hallå, hallå", inget svart. Känns det igen?

Man har väl annat att göra än att kasta bort tid på tysta telefoner, hela vitsen med att ha en telefon är ju att man skall tala i den.

Det kom en hel del snö här i Västra Värmland under gårdagen och det ligger nu ett vitt täcke över hela landskapet. Visst blir det ljusare men ...

Tänkte på det här med snackisar och har kollat runt en del. Fann en riktigt rolig snackis  som jag tycker är värd att sprida vidare om att Mc Donaulds nu lanserar egna kläder. Kolla in det här vetja - Kläder med hamburgare. Skulle ni vilja klä upp er i dessa kläder?

Inte jag i alla fall, kanske är jag lite gammaldags men att bära kläder med en massa hamburgare det är inte min grej.

Nej, nu blir det att hoppa vidare skall packa ned en del saker att ta med mig till min dotter i em. Blir en tur för att gästa henne med påskpresenter från mormor efter att bilen fått sin årliga kontroll.

SÅ till er alla från  lilla mig, ha en helt fantastisk FREDAG.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Gabriel     Isabelle   William          KevinAlexanderTheodore Livia

Rösta på mig!

Tråkigt att vakna upp till denna dag då snön åter öser ned över landskapet. Vill inte, orkar faktiskt inte med vintern just nu. Sol, skulle ge vad som helst för solen.

   Kändes som en chock att titta ut genom köksfönstret denna morgon, det var vitt så långt ögat kunde nå. Ja skam att klaga man vet ju att våren står för dörren. Tålamod bara så är vi där.

I går kväll så var jag med på P4 Karlavagnen och talade om min sorg och hur det är att befinna sig i efterlivet efter ett självmord hos en nära anhörig. Känns så viktigt att tala om detta, öppna alla dörrar man kan för att det skall bli naturligt och inte skamfullt att tala om det här.

   De som står på tröskeln till att ge upp måste se att det finns en räddning trots att man mår så himla dåligt. Alla kan hjälpa till genom att bli bättre på att lyssna, att finnas till.

   Känns helt otroligt viktigt att få vara delaktig och tala öppet om min sorg, dels för att detta ger mig tillfälle att placera Kim i era sinnen och för att hjälpa andra samt också ge mig själv en del terapi.

Efter detta tunga ämne ska jag hoppa raskt över till ett riktigt dilemma. Vår kaffemaskin vägrar ge oss kaffe så nu ligger bryggenheten  i blöt i diskhon i hopp om att det skall rädda vårt kaffeintag. Under tiden får bryggaren agera räddare i nöden. Kaffe är så otroligt viktigt att få i sig.

   Förhoppningsvis så tar den sitt förnuft till fånga och ger oss sin adyrbara droppar igen i em.

I morgon är det dags för den årliga turen till besiktningen nu med min saan som jag hoppas skall gå igenom utan större habrovinker då vi inte har råd att laga den om det är någonting. Inte lätt att klara sig på 9-10 000 innan alla utgifter. Något vi fått uppleva då maken inte fått stämpla på grund av att vi har våra böcker till försäljning.

   Livet är inte rättvist.

Men nu tänker jag överge er och raska vidare till maken och en Sudokostund. Ha en förträfflig torsdag finaste vänner och läsare.

Jag har varit nere i källaren och eldat för att få varmvatten, man vill ju vara nyduschad när man ska till läkaren. Rastat Toby, fått mig kaffe och smörgås. Ja till och med hunnit glana en hel del på Facebook.
Nu sitter jag i väntan på att åka till läkaren och hoppas på förlängd sjukskrivning, sedan så ska jag till mamma och pappa för att hjälpa dem lite, betala räkningar, ta ut pengar, handla mm.
Är nog rädd att dagen försvinner lätt idag. Våffeldagen idag så kanske gör mor våfflor. Själva ska vi ha en god fiskmåsar idag, maken som skall laga till.

Glädjande just nu är att vår hyresvärd kom med en ny härlig varmluftsspis till oss igår och jag ser redan fram emot att kunna baka och laga mat. Till helgen när jag fyller år så kommer min ena dotter Laila och svärsonen Kim hit på middag, maken skall fixa plankstek till oss alla. Längtar redan trots att jag blir ett år äldre.

Äntligen har jag en tid bokad till psykologen, känns bra. Har så otroligt mycket att bearbeta och jag vill verkligen tillbaka till livet igen. Just nu känns det mest som jag står i en kur och väntar och inte ens vet vad jag väntar på. Sorgligt.
Försöker ju ständigt att ta mig an saker men det är tungt och motigt ändå så himla nödvändigt för att inte stupa över kanten.

Igår anmälde jag mig och dottern till Studiefrämjandet, "Living Freedom", en studiecirkel på 9 timmar totalt här i Arvika, sista anmälningsdagen är i morgon för er som är intresserade, kostar 250kr.
Cirkeln liv och död, kärlek och sorg ...att leva som en hel människa, kommer att ha enskilda sessioner, workshops och grupper för den som vill utforska livet. Stresshantering, ångest och massor av annat.
WWW.studieframjandet.se/Värmland

Nu får ni ha en fin dag köa läsare och vänner, jag måste dra vidare. Tiden rusar...

Rösta på mig!

Såg ett riktigt intressant inlägg som jag gäran delar med mig av:

http://t-norum.bloggplatsen.se/2010/04/01/11051378-arvika-forr-kvarteret-verkstaden-nu-och-fram-till-1960/

Staden jag valt att bosätta mig i eller kommunen är fantastiskt vacker om man tar en promenad och skådar den. Vackra byggnader, fullt av historia. Glafsfjorden och den vackra hamnen ramar in skönheten. Torget, gatorna och människorna, det är så härligt.

Men så finns det negativa saker i vårt samhälle också, som att det bedrivs en arbetsförmedling där man inte kan få någon som helst hjälp och där inga undantag kan göras. Man skyller helt enkelt på att det är regeringsbeslut att man inte kan få utbilda sig om man inte gått arbetslös i 14 månader.

   Maken har i dagsläget gått arbetslös i ca 6 månader utan en enda krona i inkomst, han fick inte stämpla och på AF vägrar man att hjälpa till överhuvudtaget. Kan nog inte hjälpa att det känns märkligt att en männsika som jobbat och gjort rätt för sig i hela sitt liv inte kan få någonting alls utan tvingas stå utanför systemet helt medan man kan komma utifrån och få hjälp direkt.

Jag är inte rasist men systemet felar här och nu är det verkligen hög tid för politikerna att prioritera den svenska befolkningen också.  Så här får det inte gå till.

   Personalen på arbetsförmedlingen hånlog och sa att han borde gå till det sociala och tigga pengar, jag svarade upp med att vi vill tjäna vårt uppehälle inte snylta och då bara glodde de och hånlog ändå mera.
 Jaja, kalla mig gammalmodig men jag är uppfostrad med att man skall göra något för sitt uppehälle och att jobba är svaret eller utbilda sig, det vore ju toppen om man åtminstonde kunde få utbilda sig eller hur, jag menar för att nå en självförsörjning.

Ja nu står det inte still för maken så han startar upp ett RUT-företag för att vi skall klara livhanken och det startas med två tomma händer då min sjuklön inte räcker till mer än  hyra etc. Törst väl även påstå att min situation och sjukdomsbild blir allt värre av det här, att behöva gå och oroa sig över ekonomin också när man redan är deprimerad är inte det allra bästa kan jag tillstå. I alla fall så handlade besöket på AF under gårdagen om att få till en kurs för att få olika intyg samt kunskap inom hemservice inom det kommande företagets ramar och svaret: Köp dig en kurs om det behövs.

   Hur skulle det gå till? För vilka pengar kan man köpa en kurs? Min man är inte "Pojken med guldbyxorna", och vi har skulder så lån är uteslutet i vår vardag.

   Jag ger en stor tumme ned för Arbetsförmedlingen och dess okänslighet, så är det att ha Arvika i sitt blickfång. Positivt och negativt i en salig mix.

Dags att påverka på riksdagsnivå, man måste börja hjälpa sitt eget folk i Sverige inte bara de som kommer utifrån för att bosätta sig här och nej JAG ÄR INTE RASIST.

Så här ser det ut för att få vara med i Jobbgaranti på AF och för alla andra är det kalla handen. Betyder kalla handen för de som redan är så utsatta att de till sist kanske till och med ger upp sina liv för att det är så nattsvart.

Kan jag vara med i jobb- och utvecklingsgarantin?
Du kan vara med i jobb- och utvecklingsgarantin om du är utan arbete och har skrivit in dig på Arbetsförmedlingen. Du måste även uppfylla något av följande:
•
Du får ersättning från a-kassan och har förbrukat 300 ersättningsdagar i en ersättningsperiod.
•
Du är förälder till barn under 18 år. Då kan du välja att delta i jobb- och utvecklingsgarantin eller fortsätta att söka arbete med a-kassa under förlängningsperiodens 150 dagar.
•
Du har förbrukat 75 ersättningsdagar under de veckor du arbetat deltid, är ensamstående och har egna barn under 18 år som bor helt eller delvis hos dig på grund av vårdnad eller umgänge.
•
Du har varit anmäld på Arbetsförmedlingen som arbetssökande eller deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program minst 14 månader i följd, men inte fått ersättning från a-kassan.
•
Du har deltagit i jobbgarantin för ungdomar i 15 månader.
•
Du har varit dömd till fängelse
(endast i vissa fall).
•
Du har deltagit i programmet arbetslivsintroduktion och fyllt 25 år.
•
Du har deltagit i etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och etableringsplanen har upphört och löpt ut.

Ja och efter detta inlägg så vill jag trots allt önska er fina läsare och vänner en rktigt God Vårdag.

Rösta på mig!

Rösta på mig!

Känner en tillfredställelse över att faktiskt kunna sitta inne i värmen, med en kopp kaffe denna morgon. Det viner ända in från de kraftiga vindarna som sliter i husknuten. Våren känns faktiskt ganska långt borta igen men ändå finns vetskapen där om att den snart bankar ordentligt på dörren. Vintern måste ge vika, sådan är naturens lag. Och vad kan man annat än att säga; skönt. En längtan efter det ljusa har tagit form i min själ.

Morgontimmarna har jag suttit med uppdateringar av Sverigedemokraterna Arvika kommunföreningens facebooksida. Har hämtat en del information från moderpartiets hemsida och delat så man lättare kan läsa lite om de ståndpunkter som råder inom partiet gällande landsortspolitik och djurskydd. Känns som att om man portionerar ut saker så tar man lättare till sig informationen och kan jämföra den med andra partiers i lugn och ro..

   Ogillar verkligen att man skriker rasister istället för att se vad det handlar om, ta del och se om ni håller med och är det helt emot er egen åsikt så låt det stanna där. Detta kallas demokrati - fri åsikt.

Den blåsiga dagen i all ära då, vad sker denna dag då?

   Tänkte läsa lite och skriva, fortsätta på min bok och jag har dragit ut en hel del text från en av mina bloggar för att ha som stöd i mitt arbete, svårt att minnas saker. Mitt inre har stängt av sig efter Kims död och därför är det skönt att kunna gå tillbaka och se tillbaka på mina känslor, bearbeta saker på nytt och hämta saker jag känner är bra från den tyngsta sorgeperioden.

   Skrev till psykologen som jag köar hos Erica Strucel och bad henne kolla min remiss, så nu väntar jag svar från henne under morgondagen. Hon trodde säkert att jag låg kvar någonstans i högen. Ni ser man ligger i en hög ...

Nåväl jag får ha tålamodet att vänta på hjälpen och under tiden får sinnet guppa upp och ned. Försöker som sagt ta en dag i taget, det är bäst så.

Slutar dagens inlägg med några visa ord.

Rösta på mig!

Har ni någonsin stannat upp och tänkt på om ni känner er själva?

   Är det inte så att man kan vara med sig själv 7/24 och ändå inte ha vetskapen om sig själv? Man vet så lite om sig själv. Man förfäras över att höra sin egen röst, tycker den känns konstig. Man förvånas över att männsikor runt omkring uppfattar en  på ett helt annat sätt än man själv gör. De har ju faktiskt sett hela dig, även din bakdel som du dessvärre själv aldrig har tillfälle att skåda.

Ibland känns det fruktansvärt svårt att förstå sig på sig själv som människa sin egen individ mitt i det stora. Man rusar på i sin vardag, krockar med andra på sin väg. I mötena kanske man inser att ens helgongloria faktiskt trillat lite på snedden och ibland försöker man rätta till den lite.

   Att man faktiskt sitter i sin ensamhet och suckar tungt, tänker på vem man egentligen är och vad man velat vara. Känner du igen dig?

   Reflekterar lite över om man är en troende eller inte, begrundar livet. Tänker på vad som format en sjäv, vilken ugn man bakats i. Varför är jag som jag är ?

Spegelbilden som möter mig i spegeln ger dig en annan bild av dig själv, pupillen tillåter dig skåda en annan sida av dig själv där du ensam står i ett fokus. Där du är jordens mitt i detta liv, just NU.

   När du står där och tittar så kan du kanske nå in till djupet av dig själv. Bejaka det egna jaget för en liten stund.

   Du försöker kanske begripa dig på dig själv? Varför du gör saker som du gör? Varför du inte gör det du vill?

   Du kanske känner dig som en främling i den stora världen och söker ett mål i livet. Så är det i alla fall för mig. Jag vill finna en mening. Det går inte att förneka det jag känner, det enda jag önskar är att jag skall finna mig själv.

Vad är det som gör dig så unik, har du frågat dig detta? Vad är det som särpräglar dig ifrån de andra i samhället, varifrån kommer det orginella och färgstarka som du faktiskt tycks ha utan din egen vetskap?

   Kanske handlar det inte om att vi skall anpassa oss efter världen,  utan istället skapa vår egen sfär att växa i. Inte vara som alla andra utan försöka vara oss själva.

   Vi är lite som de vackra färgsprakande fjärilarna om sommaren, vi får vår färg inifrån om vi tillåter oss att krypa ut ur den trygga puppan som vi omger oss av.

Nu när vårsolen börjar lysa lockar det oss att känna glädje, finna kraft att utforska. Så varför inte utforska vår egen individ?

   Bejaka oss själva i ett nytt perspektiv och skapa oss en egen värld att existera i utan att vi behöver ta hänsyn till andras ramar och illvilligt uppsatta regler som hämmar oss från att må bra och växa i oss själva. Vi kanske kan våga vara annorlunda, för vi är ju alla faktiskt annorlunda. Ingen är skapad i samma form som den andra och våra tankar skiljer sig alltid åt även om det knappt är märkbart i vissa fall.

   Vi måste bekänna färg inför oss själva för att läka och må bra. Våga stå för det vi tycker och inte styras av andras viljor, eller hur?

Ni vet väl att det endast är döda fiskar som följer strömmen, att saker inte alltid är vad de verkar vara.

   Det är bara levande fiskar som simmar uppströms, kämpar vidare och det är väl så vi alla vill se oss själva?

   Vi - kämpar på gott och ont.

   Som stora frodiga laxar kämpar vi mot strömmen, leker och försöker må bra i själen. Vi bär förhoppningsvis med oss en stor glimt i ögat trots svåra tider. Vi måste bejaka oss själva och finna hem, hitta någonting nytt inom oss själva, något spännande och sedan ro vår egen båt tvärs emot vad alla andra gör, bara för att vi kan göra det.

Nu mina fina läsare och vänner vill jag önska er en underbar dag och ge er nu i kast med att lära känna er själva på riktigt.

   För mig är detta en ständig kamp, men en kamp som är värd allting. Livet är en gåva att ta vara på och jag är betydelsefull, DU är betydelsefull. Glöm aldrig det!

   Vi går mot strömmen för då vet vi att vi kommer att ledas fram till källan till sist.