Toves Tankar

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Tove Birkeland Brandt - 31 december 2019 09:01

Ska egentligen in i duschen, men så kände jag att jag vill säga farväl av det gamla året och på något sätt ringa in det nya. Det här året har ju som de flesta vet varit katastrof. Men denna morgon har jag varit ute och kollat nya jobb och faktiskt kunnat söka hela fyra stycken. Nu är det bara att hoppas igen.

Men tillbaka till detta med förväntningarna på ett nytt år, det är så rent på något sätt. Som en tom skrivbok eller ett block, det har liksom inte hunnit bli besudlat med några fläckar. Det är vitt och oskrivet, vilket för mig är som ett nytt år. Man kan önska så mycket vad som skall skrivas på bladen, vad man kan fylla på med för olika innehåll, förväntan, glädje, sorg och mycket annat som livet innefattar. Även nytt jobb hoppas jag, kanske en träningsdagbok, sundare leverne. Jag tror på det nya året.

 

Jag sa att jag inte ska avlägga några Nyårslöften men trots detta kommer de upp i mitt huvud, så jag skall trots allt avlägga några till mig själv.

För mig är det viktigt med en fungerande kropp inte en kropp av skönhet, det idealet har jag för länge sedan fått ge upp, men att kunna orka komma ut i naturen. Orka gå en bit utan att flåsa ihjäl mig och att inte försöka dränka det inre i alkohol och annan smörja. Så mitt nyårslöfte är ju enkelt, jag ska prioritera min kropp och själ detta året. När jag sedan trots min värk blivit bättre ska jag försöka följa min dröm i att åka på fjället för att fiska röding <3 Vara nära naturen som alltid är en läkande doktor av det inre. Träden som vindpinats, fåglar som kvittrar, mygg som inar och en och annan ren att titta på. Det är en närande dröm för mig.


Jag ska ta tag i mitt skrivande när jag landat lite i min rening, behöver få tankarna på rätt plats innan jag kan fullfölja mina planer att fylla de tomma bladen i året 2020. 

Så hur ser era drömmar ut då? Vad är planerna för det nya året?

Tänker ni tralla på som vanligt och är ni nöjda med hur 2019 blev i era liv?

Önskar så att alla får känna en inre frid, en lycka och vara glada i sig själva. Att slippa vara utanför, att ha ett hem och en inkomst och vänner att luta sig emot i svåra stunder.

Kort och gott så önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!



Av Tove Birkeland Brandt - 29 december 2019 09:09

Det är åter morgon, grått och disigt. Mörkt.

Jag har varit ute och rastat hundarna, de har fått sin köttfrukost och nu sitter jag här efter att återigen kollat efter jobb. Ingenting ute på marknaden som går att söka just nu. Ledsamt.

Jag har bryggt mig en kopp kaffe, sippar lite och allting är bara lugnt och skönt just nu. Räknar ned dagarna till det nya året, väntar, längtar.

En tid är på väg. Jo, så vann jag 80 kr på Lotto igår, undrar vad jag ska göra med dem :-)


Tomten flyttade igår så nu är han i sitt nya hem och glädjer dem. Vackra tomten som följt med oss. Ja fattigdom har inga gränser. Vi sålde vårt vackra schackspel från semestern i Bali. Det kom till en mycket lycklig familj och ståtar nu på hedersplats i deras vardagsrum. Mitt i olyckan var ju det en trevlig hälsning.

Hela tiden sitter jag och funderar på vad jag kan sälja härnäst för att få in pengar att leva av. Det är tuffa tider, som Per Gessle sjöng.

Det har varit en del trevliga program på TV nu om olika grupper, hur de startade och hur deras karriär kom att bli. Sådant tycker jag är mycket trevligt.


Har skådat min garderob och jag önskar jag kunde köpa mig nya kläder, finns ju snart ingenting att ha på sig.

Jag får väl se på de olika grupperna om de säljer eller skänker bort kläder i storlek XL, annars finner jag inte på någon råd. Allt är så utslitet och nött, hål, färg och blekfläckar från jobb man varit på.

Men jag hoppas av hela mitt hjärta att det vänder nu 2020.  Jag vill ha ett liv med mening inte bara ett liv för att man ska leva.


Det känns så viktigt att fylla livet med viktiga saker, viktiga människor, händelser.

Återigen reflekterar jag över hur lite man betyder i ett världsligt sammanhang, ingen som vill umgås, ingen som vill hälsa på. Vad har man gjort för fel, jag anser att jag ger kärlek. 

Jag ser till så att nära och kära har mat på bordet när det tryter fast jag knappast har själv. Jag åker till min mamma med matlådor så fort jag kan så att hon slipper laga mat de dagar då hon inte riktigt orkar med. Jag tänker på alla dem som har det värre än oss.


Försöker förstå vart länken falerar. Nej, sorry jag har inte råd att komma, nej jag ska vara hemma, nej det går inte, bla bla bla...

En dag när jag är borta ja då kanske man kan bry sig på riktigt som jag gör med min mor. Den dagen hon kommer vandra vidare vet jag att jag slipper dåligt samvete. Jag gör allt jag förmår att göra nu. Mer än man kan säga om andra, ingen reser dit och besöker henne. Jag åker dit så ofta plånboken tillåter oss att åka, det är trots allt några mil att göra vid varje resa.

Jag är så trött på egotrippade människor. De som inget lärt av döden, de som inget lärt av livet eller ens av kärlek till andra människor eller den kärlek de själva ges, oförbehållslöst.


Hur ska man kunna lära gamla hundar att sitta?

Ingen vill någonting längre, det är så sorgligt. Jag har ingenting men jag kommer ta mina sista slantar för att åka  och gratulera mitt barnbarn. Jag har köpt en present(billig, men kul). Den kan aktivera så jag tror han blir glad över den oavsett.

Jag reflekterar över människors olika prioriteringar. Över hur man låter andra sitta i en rävsax av lögner, en webb man helt enkelt inte slipper för den liksom klibbar fast en. Man tar del även om man inte vill. Varför?

Jo för att man är kärleksfull och tänker på andra före sig själv.

Elakheter som pågår, tiggerier öppet på nätet. Men aldrig en enda reflektion på att de kanske ska ge någonting själva en enda gång. Världen verkar bara bestå av : - Jag vill ha, nej jag SKA ha!

Och vet ni jag hatar det!


Jag har drömmar. Jag är inte död än och de saker jag önskat mig är bland annat gemenskap. Den existerar inte längre om inte vi förflyttar oss till gemenskapen själva då vill säga. Då fungerar det.

Man står mitt i orkanens öga, tittar upp och ser alla andra virvla upp, men själv står man kvar på marken utan att ingå. Man får bara titta på.

Jag tänker tillbaka på männsikor som jag gett resor, upplevelser, gemenskap. Jag ser hur de glömt bort, hur tacksamhet inte ens existerar. Det viktiga är att komma med giftiga tungor direkt något inte passar dem.


Jag har insett nu att den här världen är egentligen inte för mig. Jag kunde lika gärna bo på månen och man skulle inte sakna mig i alla fall. Som sagt jag har drömmar och mitt drömmars mål är ju uppåt. Vi får se om jag kan vända skutans för och segla åt rätt håll innan jag går bort en dag. Jag hoppas på 2020 som ett nytt fint år, med friska vindar. Vindar av hopp och tro.

Ta vara på er mina vänner, ni som finns här ute. För i det riktiga livet saknas dem. Stora kramar och ett Gott Nytt År.


Av Tove Birkeland Brandt - 28 december 2019 09:53

Morgonen är kall, kölden har drivit in och isen har lagt sig. Vi närmar oss ett nytt år med stormsteg, nya tankar, nya sätt att lägga upp allt på.

Funderingar över nya engagemang, något man kan förändra i vårt samhälle.

Nyårsfirandet blir inget av det jag avsatte det att bli men nu ser jag fram emot att fira med goda vänner istället.

Man ska aldrig planera saker, bättre med spontanitet.


Jag har suttit och letat jobb under morgonen igen men idag fanns inget att söka, de jobb som fanns ligger över min kompetens tyvärr. Men man gör så gott man kan, mer går inte att göra.

Idag känner jag ändå ett nytt hopp om min framtid, jag ska lyckas förändra allting ännu en gång. Jag ska resa mig och ta tag i allt det jag försummat. Jag tror det vänder och året 2020 blir mitt år. Jag är verkligen VÄRD det.


Ska sätta mig och läsa om allt i samhället, leta nya infallsvinklar till böcker, följa med på livståget. Kanske är grejen att skriva om livsreflektioner. Jag vet inte!

Min tredje deckare ska göras klar, jag ska börja plugga in allt igen, öva för att få upp andan igen, klöset i fingrarna. Hjärtat som bultar så hårt för pappersböcker och som nu skall fixa nya åt andra att läsa.

Jag kom just på vad jag vill engagera mig i: Barnens och bibliotekets relation i kommunen. Man måste få barn att släppa telefoner, datorer och läsplattor för att hålla i pappersböcker, krypa in i världar som kan greppa dem, ge bilder i det inre. Skapa merlust <3

Jag bara älskar böcker, de är så stor del i mitt liv att det egentligen är ofattbart. Mitt drömjobb hade varit att vara bibliotikarie, men nu är det försent för detta. Jag har nått en ålder av 55 år. Men det hade nog varit det rätta elementet för mig.

Ni ser här dök min inre glöd fram en stund.


Nytt år, vad betyder det för dig? Att lämna ett stort och bittert misslyckande bakom mig är det som gäller för mig. Att vakna upp och se sanningar i vitögat. Att verkligen veta vilka ens fiender är och vilka som är ens vänner.

Att satsa på nya saker, ta hand om mig själv för det kan ingen annan göra. Börja om som om jag vore 20 år igen, våga släppa på den inre oron jag alltid bär med mig. 

Nytt år ger nya möjligheter, nytt hopp om förbättringar. Hopp om ett jobb, en lön. Hopp om att känna mig behövd av någon. 

Behövd, inte utnyttjad.

Tiderna förändras och maken och jag talade lite om det igår. När man blir äldre så här så upptäcker man saker. Kanske sådant man blundat för länge, då man egentligen inte vill se för det gör ont inombords att se. Men man ser det i alla fall. Kalla det livserfarenhet, den tycks komma med åren. Är den en vän?

-Jag vet inte. Är den det?


Försöker se vad 2019 gett mig för minnen att se tillbaka på och inser att det mest ligger bitterhet i det här året. Så mycket oro, trassel, längtan om förändringar. 

Så mycket man gett och inte fått något tillbaka. Allt handlar inte om pengar, det handlar om känslor. Att ställa upp när det behövs och sedan upptäcka att det är till ingen nytta. Ja året 2019 är helvetes året, arbetslös och så skoningslöst svårt det varit ekonomiskt. Allt är så konstigt för oss det här året.

Glädje, nej det här året har den mest lyst med sin frånvaro.

Kroppen har sviktat, värken gnolat, kärlkrampen har gett mig skrämselhicka. Det finns massor av saker, men det är inte något som läggs på plussidan av året.

Till och med nu så stretar året emot, facket som inte gör utbetalningar i mellandagarna. Jippi, man har en hyra som ska betalas och annnat. Men man får vänta, pengarna kommer väl efter nyåret så man kan göra rätt för sig.

Men skam är det, sådant borde rulla på automatik. Ja ja, vi får hoppas på överseende med förseningen, vi kan ju ändå inget göra.


Så vad tar jag med mig in i 2020?

Maken, mina vänner djuren och rena positiva tankar. Tillsammans är vi starka, tillsammans förändrar vi livet igen.

Hur kyligt det än är i livet, så finns vi där för att värma varandra. Det är synd att inte alla kan förmå sig att känna denna kärlek till sin partner som vi gör med varandra. Att de inte kan lägga energin på annat än att bråka och krångla. Men kanske vänder år 2020.

Kram på er alla och ha ett riktigt Gott Nytt År.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 25 december 2019 09:38

Sitter och tänker på alla de ljus som ställer till det i Juletider, bränder, familjer i katastrof. Så lätt att glömma släcka stearinljusen, så jag vill ge er en påminnelse. Det är vackert men farligt.

Annars har jag varit uppe en stund, sökt säsongsbetonade jobb på en camping ca 5 mil från mitt hem. Vore bättre än ingenting så jag hoppas mycket på detta.


Julaftonen var fylld av kärlek, så varm och ombonad tack vare mina döttrar och deras flit med julbord, godisbord, omhändertagande kärlek och fina present. Vi mådde verkligen toppen, kvällen avrundades hemma med ett par öl och nubbe samt en Miekov Cognaq. Gott.


Idag är det bara en lugn dag, jag har gett hundar och katt frukost, varit ute och rastat dem. Det ska inte bli många knop idag. Har fått med mig julmat hem från dottern så det blir att käka detta idag. Äta lite knäck och bara fröjdas över att Julens högtid kommit till oss. Ingen snö täckte backen igår så nu hoppas jag att den aldrig kommer. Vill inte ha snö, köld. Längtar efter våren, fåglars småvisslande, knoppar som brister. Den tiden är så underbar och ger hopp om en ny tid.


Den här vintern med dagliga regn och gråväder har satt sig långt in i själen, ett förtvivlat mörker som bygger på ens depression. Man får inget gjort, det är halvmörkt när man vaknar och vid två så har det duggregnat så mycket att dimman lagt sig över naturen, mörkret omsluter oss.

Dock ska ju tiden ha vänt nu och vi ska gå mot ljusare tider. Vi hoppas detta rör allt i livet.

Kram på er alla och ta vara på er i denna Juletid.

Av Tove Birkeland Brandt - 23 december 2019 09:00




           

Av Tove Birkeland Brandt - 23 december 2019 08:26

Julafton kallas även dopparedagen eller doppareda'n, det vill säga den dag då man doppar i grytan. Detta är en uteslutande svensk beteckning på julafton. Lite roligt att veta, vart ord kommer ifrån. Blir ingen dopp i gryta i år, men förr så var jag och min pappa uppe tidigt på juldagsmorgonen och doppade vörtbröd och serverade det med tjocka skivor skinka och senap. Så gott.

Pappa är ju borta nu, men igår så stod jag med hans kromkaksrecept och bakade dem. Traditionsenligt, då pappa bakade dem åt mig så länge han orkade och sedan bakade jag dem åt honom när han inte klarade det längre. Frid över min underbara pappas minne. Så mycket jag saknar med honom. Han gjorde alltid rulle till Julen, tyvärr är receptet borta på denna så jag kan inte ta efter denna tradition och sprida den vidare till mina nära och kära.

Så här i Juletid reflekterar jag gärna över hur mycket roligt jag haft med de som gått bort från mig, min svärfar Aage, vi trivdes gott ihop, det är en stor saknad att inte ha honom runt oss vid denna årets tid, minnen av våra jular tillsammans.

Kim, med de jultindrande ögonen, paketen och allt bus. Gud så jag saknar er allihop, men på något sätt vet jag att ni är med för jag har er ju hela tiden i tanken. Ni är inte borta, ni är älskade

 

I kväll är det uppesittarkväll med Bingo Lotto, jag ska spela på en enkel lott, fixa lite småtugg, glögg och mysa med min make, se på den vackra julgranen och bara ha det härligt. På dopparedagen bär det av till Björneborg för att fira Julen, så roligt. Jag ser fram emot det, att åter samlas och omringas av kärlek till varandra.

Se barnbarnen när de öppnar paket, barnaögon som tindrar och glimmar. Det är härligt.

 

Lite sorgligt bara att ingen snö lyser upp marken då denna enda dag som jag verkligen vill ha det vitt för stämningens skull. Jag minns barndomens vintrar, när pappa stod och skottade ned snön från garagetaket för att det skulle hålla. Snövallarna var så höga att man bara nådde upp till hälften på dem. 

Pappa hjälpte mig att valla skidorna och sedan bar det av med längdskidor på gatorna mellan husen på Färjestad.

Det var en annan tid, känns som en annan värld. Jag undrar om man förstår sig på den sammanhållningen som fanns på den tiden, när familjer var verkliga familjer. Samlades för att fira samman.

 

Det är skönt med minnen. Man kan plocka fram det bästa ur det inre arkivet och småle när man tänker på alla dessa stunder man haft där livet kännts så där lite extra.

Barrande granar som doftade gott, hem som luktade av riktig grönsåpa. Kommer ni ihåg de där papperspaketen med seg härlig grönsåpa som man kunde köpa på 70-80 talet?

Mamma tvättade mattorna och golven så till julen luktade hemmet av denna härliga doft.

Tiderna förändras, nu tar mestadels depressioner över då man ser vårt land förvittras bit för bit var dag som går. Ett Sverige i förfall. Vad ska mina barnbarn ha för minnen att bära med sig. Jag är inget som min pappa var, ingen ork att finnas så för barnbarnen som min far fanns för mig. Men jag har lovat mig själv att det ska bli ändring på saker 2020, det nya året som ska bringa ljus och styrka in i mitt liv.

 

Försökte få med min mamma på Julfirandet i Björneborg men hon orkar inte bli med så hon och Zorro får sitta själva i Eda och fira. Känns jobbigt men hon har valt själv, vi sa att vi kan åka och häma henne och köra hem henne efteråt. Men ja , hon slipper ju resan. Får väl ringa på Julaftonen bara.

Mitt hem är juligt nu och det känns trivsamt, mammas hem har vi gjort juligt så det är vackert hos henne med. Gardiner, lyktor, granen, hon har fått julklapp som är ätbar för att njuta lite extra, ädelost, rotsakschips, lagrad julmust, pateer, salami med pistagenötter. Det är bara att äta och gotta sig.

Paketet från döttrarna får hon öppna på Julaftonen. Hon har det nog ganska bra ändå <3

 

Jag hoppas välsignad Julefrid faller ned på alla facebookvänner, gamla vänner och bekanta samt på alla de kämpande Sverigedemokrater i vårt avlånga land. Tillsammans måste vi få slut på kriminalitet och övergrepp som blivit till vardagsföreteelser i vackra Sverige. Ha en riktigt GOD JUL på er alla. Varma tindrande Julekramar från er vän Tove

Av Tove Birkeland Brandt - 21 december 2019 08:40

Idag ska jag ut och äta med mina döttrar, ska bli kul. Min ena dotter fyller 30 år på Julafton så hon ville att vi skulle fira genom att gå ut och äta. Ha gemenskap <3

Vi ska en sväng till mina bonusgrabbar med julklappar också och dricka en kopp kaffe med dem i Deje.

Innan allting hoppar igång ska jag passa på att borsta ur håret ordentligt och pytsa i lite färg i förhoppning om att se lite bättre ut. Känner mig väldigt grå just nu.

Julen närmar sig med stormsteg nu och snart blir det uppesittarkväll. Vi har köpt oss en varsin bingolott ihopp om vinst och en bättre framtid. Inte så ofta man har råd att spela på någonting längre. Trisslotter de få gånger jag köpt är samma sak som nitlotter.


Morgonpiggt som vanligt här då mina små hållit på och rumsterat om väldeliga i min säng. Hoppat upp och ner och härjat, lekt. Vilket resulterat i att jag inte kunnat sova. Men det sägs att arla morgon har guld i mun. I alla fall så kommer jag mig ner och kan skriva på min blogg, dricka kaffe och söka jobb. Idag har jag sökt tre nya jobb så nu får man bara hoppas. Någon borde se mina kvalifikationer till sist.

Önskar jag hade pengar att testa nya saker, har ju fina vänner på FB som vill hjälpa men jag har inte råd att lägga ut pengar just nu. När jag får ett jobb är det skillnad. Men nu får man hålla hårt i kronorna. Så jag får skriva henne och förklara detta.

Kroppen är så sliten och igår trodde jag fan var lös. Så otroligt dålig, yr i huvudet och kände mig som jag skulle svimma flera gånger. Hjärtat har liksom skavt i flera dagar som att det är dags för ett kärlkrampsanfall men så har det inte kommit. Fick en redig halsbränna igår och då tänker man ju direkt i banor som hjärtinfarkt på G. Jag har ju gjort en GBP så jag ska ju inte känna halsbränna.

Nog om dessa sjukdomar nu, de är som de är och egentligen inte alls trevliga att tala om.


Jag ska njuta av dagen, se den som något alldeles extra. Kul att vi alla träffas och kan njuta av varandras sällskap.

Tänker alltid på barnen och dess situation. Finn så många som inte tar vara på sina barn längre, inte kämpar för dem och det är så himla synd. Jag tänker mycket på vilka men detta ska sätta i själen på barnen.

Tack och lov är mina egna döttrar toppenmammor som gör allt för sina barn vilket jag glädjs åt. Mina underbara barnbarn som blivit en stor barnaskara. Tänka sig jag har tio barnbarn, vem trodde detta när man själv fick sina små en gång. Lillan fyller 30 år, jisses vart tar all tid vägen?

Önskar jag själv var mer fit for fight så jag orkade ha barnbarnen mer. Men tror det beror på att man gått i väggen och ändå fortsatt tuta och köra på. Snart är i alla fall detta helvetes året över och vi kan sikta in oss på ett nytt år, nystart, en ny början. Känns alltid lika underbart, när man för ett tag kan känna förhoppningar om ett bättre liv. Att det ska bli bättre är jag säker på, saker skall förändras på ett viktigt plan och därmed kommer mer ork att tillföras igen. Jag ser fram emot detta!

Snart vänder också mörkrets tid mot ljusare tid igen. Det har varit påtagligt jobbigt med regn och mörker ihop under så lång tid. Mörkret går bra, men regnet det är det värre med.


Har bara hunnit kasta ett getöga på morgonens nyhetsrubriker. JUST NU: Handgranat kastades in på Harrys/Värnamo.

Betygskaoset växer- skola i konkurs och alla betyg borta. Ja man orkar knappast titta, man vet att varje gång så ska man läsa om mord, övergrepp och annan bedrövelse

Jättetillslag med 334 personer gripna - ökänd maffia i södra Italien. Det är en kaosvärld och mitt i den befinner vi oss alla tillsammans. Vi får ju hoppas vi kan styra tillbaka kosan i rätt riktning innan skeppet Sverige sjunker helt.

Nej mina vänner, dags för hårfärg här så jag önskar er alla en underbar dag. Ta vara på varandra. Kram


Av Tove Birkeland Brandt - 19 december 2019 07:45

Denna morgon som går i kylans tecken har jag masat mig ned till köksbordet och min vän datorn. Bryggt mig en kopp kaffe som jag sippat i mig under tiden jag gått igenom lediga jobb. Dagen till ära har jag lyckats söka fyra jobb, varav två är vikariat. Ja det finns inte många jobb ute nu som passar mina kunskaper eller utbildningar.


Jag har tänkt på det här med att vara ung och staka ut sin väg, så svårt. På min tid så fanns det gott om jobb, man behövde inte oroa sig, inte vidareutbilda sig. Man kunde praktiskt taget säga upp sig från ett jobb och gå till nästa dörr och få ett nytt. Inte för att jag var sådan men tiderna var sådana. 

Jag började ju jobba hos mamma och pappa på restaurangen, vilket hade både för och nackdelar så klart. 

Idag kan jag se hur jag borde ha gjort iställt. Vilken väg man borde ha tagit för nu sitter man här i en jävla råttfälla, 55 år gammal med en sliten kropp.

Daglig värk och smärta, övervikt trots GBP som gjorde mig sjuk på många olika sätt och vis. Varje matintag betyder DUMP, vissa av dem en resa genom helvetet.

Jag klagar oftast inte över mina krämpor, försöker att inte tala så mycket om det utan kämpar vidare med det som sker i kroppen.

Men jag känner mig egentligen fullständigt slut. Min kropp har blivit utsliten, jag har haft ett tufft liv när jag ser tillbaka på det. Mycket tunga arbeten och massa andra saker som inverkat på kropp och själ.

Jag förbannar mig själv dagligen för hur svag jag är, förr stålsatte jag mig, satte ned foten bestämt för mig själv i mitt inre och det funkade. NU, neeeej, jag fortsätter fördärva mitt eget slott, min kropp.


Åren går, tomheten består. Jag pratar inte så ofta om Kim, om det jag känner. Det lönar inte till, ingen vill höra det i alla fall. Men jag saknar, saknar och saknar. Livet fick andra proportioner efter hans självmord. Min älskade sons bortgång förändrade mig för alltid på gott och ont. Jag blev mer omhändertagande av alla, anser att man skall värna om varandra. Lärde mig att se livet på ett annat sätt, vad är viktigt och vad är det inte?

Saken är ju den att nu går jag alltid med ilska inombords, för att andra aldrig lär sig någonting. De fortsätter skita i oss, bara fortsätter vara egoister.

Lärde sig faktiskt ingenting av Kims död. I frustration över detta kan jag känna att alla har glömt mitt barn och han dog till ingen nytta.

Jag saknar honom, hans tankar, hans diskussioner, närheten. Hans sätt att lära mig nya saker, att ta sig tid med sin mamma. Hans sätt att skratta, hans sätt att vara arg på. Jag saknar allt, för mig är han inte borta ur mitt sinne. Alla andra slukas av sitt ego och jag sitter här, formad av hans död, formad att bry mig än mer om alla andra. Det har gått åtta långa år, jag har brytt mig om alla utom mig själv. Tills en dag när jag ensam sa ifrån om dumheterna som pågår. Jag hatar utnyttjandet, jag bara avskyr när människor inte kan bry sig, inte ringa eller säga en enda gång att de älskar mig. Allt de vill av en är ha och ha, mer och mer. Lärdomen genom döden uteblev, det var väl det jag ville ha sagt.


Mörkret omsluter mig på många sätt. Ute är det kolsvart just nu men jag har tänt upp adventsljusstakarna så jag omges av dess sken.

Allt är så påtagligt när jag sitter här.

Som tex: Nu kom kylan som en käftsmäll och de stackars hemlösa ligger där ute på parkbänkar, under brofästen. En del fryser ihjäl och andra skadas även av andra som roar sig med att ge sig på dem. 

Varje dag förmedlar nyheterna om mord, våldtäkter, överfall. Kriminalitet. Ingen går säker längre. Jag känner sådan sorg över vårt förlorade land, Sverige. Sorg över att de släppt hit folk som tar bort medmänskligheten, råbarkade människor som ger sig på barn, djur, gamla och oskyldiga. Som filmar sina överfall, skrattar när de slår ihjäl och skadar. Sanna mina ord det kommer bli värre och värre.

Nu börjar man till och med att ge sig på yttrandefriheten. Vad blir det sedan?

Jag är ständigt orolig för att inte kunna klara mig som äldre, de nyinflyttade har privilegier, vi andra, vi som föddes här, skattade ihjäl oss här, dras allting in för. 

Klyftor av orättvisor blir bara större och större. Jag är livrädd för utvecklingen som sker och i andra länder fasar man för svenskens rätt att leva och vara i sitt eget land. De har all rätt att fasa över detta.


Det blir ett långt inlägg idag, men jag har så mycket inombord som behöver ut. Jag måste tala med någon och då jag inte har vänner att tala med så blir det här på min sedan länge älskade blogg som får ta emot mina tankar och ord.

Jag är så trött på alla svek, nära som utger sig för att vara bra för en och sedan visar sig vara ulvar i fårakläder. Jag känner rädsla för vissa felsteg jag tagit, blandat ihop korten om gott och ont och inser till sist att vissa människor är inte att lita på. de skapar beroende för att sedan komma åt dig. Sitter i den råttfällan just nu, men ja  men jag får väl se det en lärdom till i livet. Dock oroas jag mer för nära och kära än över mig själv. Inga papper, inget svart på vitt och ingen säkerhet. Jag ser ju själv hur det kan gå när man lägger sitt öde i andras händer.

Ja men bara man får ett jobb är man ett steg närmre en lösning på problemet. Jobb kan lösa allt.

Tänker på framtiden, för hur mörkt det än kan tyckas så finns den och den måste bli bättre än det varit detta året. 2019 kom att bli "hell year", det går inte att förklara tappet i själen. Uppvaknandet, sorgen över åratals kamp som raderades på bara några minuter.Sorgen över min egen naivitet, men så finns det ju också saker som varit bra. Mina nya lärdomar. Lita inte på andra än dig själv, de bästa vänner man har är djuren, ja det är några av dem.


Reflektion: Livet svänger snabbt, girar dit man inte vill och klär sig i glittrande skrud för att förvilla. Får en att vilja vara med, för att sedan sticka dolken mellan skulderbladen (Bildligt).

Ja ni mina kära vänner/läsare jag hoppas ni får en ljus och vacker dag att minnas framåt i livet, trots mitt något mörka inlägg idag. Kram på er!


Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards