Toves Tankar

Senaste inläggen

Av Tove Birkeland Brandt - 13 januari 2016 17:37

Just idag så drog vi igång med adwords på företaget så Googlar ni  ordet "flyttstäd"  nu så bör ni får en direktträff på vårt företag Rent & Snyggt.

Hoppas vi kommer synas bättre och därigenom kunna få in mera jobb. Det har varit en tuff start på nya året inte så många som unnar sig att städa med hjälp av firma just nu verkar det som. Kan ju också vara det faktum att många tror att RUT är borttaget helt och hållet men så är inte fallet. regeringen har gjort om villkoren men det är ändå inga problem för den som vill utnyttja RUT och få städat i sitt hem.


Följande gäller: Nytt år med nya regler gällande RUT-avdraget. Ändringen drabbar faktiskt inte så många. Men RUT-avdraget är halverat för personer under 65 år. 
Man får alltså göra skatteavdrag för högst 25 000 kr. (Tidigare 50 000 kr). Detta gäller för alla personer i ett hushåll som betalar skatt. Oavsett hyresrätt eller bostadsrätt. Det blir svårt att nå upp till maxgränsen. Men för er över 65 år är det som tidigare med en maxgräns på 50 000 kr.


Tyvärr så har förkylningen tagit sin beskärda del av mina krafter senaste dagarna, men som egenföretagare så får man hoppa ur särken och åka på jobb oavsett. Så idag har vi varit på två olika hemstäd och så blir det även under morgondagen. Känns ju ändå skönt att ha kommit igång efter Jul och Nyår. Röda dagar ställer bara till det.


Vi är i alla fall billiga i våra priser  och vi håller en hög kvalitet för er som vill anlita oss. Vi utför faktiskt alla möjliga städ, men nu i snötider också skottning hos äldre i området Forshaga, Deje, Karlstad, Kil, Arvika, Koppom och Charlottenberg.

Till våren/sommaren kommer vi även att erbjuda mindre trädgårdsarbeten hos äldre som har svårt att orka med då i området Forshaga, Deje med omnejd.

Vi är ett litet företag, men ett kan jag lova er - Vi har ett stort hjärta och vi lägger ned vår själ i våra kunder.


I övrigt har vi börjat tänka på våra matintag igen, skönt!

Båda behöver ned i vikt och komma i form igen så nu väntar vi på att förkylningens klor skall släppa så vi även kan börja träna lite. Men maten först och det går bra, mycket fisk, grönt och frukt i våra menyer. Måste erkännas att man känner sig en aning duktig :-)


Min hobby blomstrar, jag målar så fort jag hinner och tycker det är väldigt kul. Känner mig lugnad av det och tiden flyger på samma gång som depressionen lättar. Visst tänker jag på min saknade gosse, på livet som det blivit men jag tillåter inte mig själv att sjunka. Det är en stor skillnad mot innan. Jag skyndar långsamt mot livet som blommar.

Har börjat läsa in mig på boken igen för att börja skriva igen. Dags, ja verkligen hög tid att skriva. Vet inte hur det kunde bli en sådan otrolig tvärnit ifrån att skriva dygnet runt till att knappast skriva någonting alls.

Visst har det hänt en hel del. Pappa på hemmet, mamma ensam hemma, vårt nystartade företag och allt jobb för att få det att komma igång.

Det krävs så mycket tid att fritiden bara rusar förbi en, egentligen så beror ju detta på det ekonomiska läget, men ja vem ska tillåta sig gå under så länge man har två friska armar och två friska ben, inte vi.


Så Vämlänningar unna er själva en rejäl urstädning i ert hem, ring oss på Rent & Snyggt eller kolla in hemsidan för mer information. Vi flyttstädar, gör hemstäd, dödsbostäd, visninsgstäd, sanerng och massor av annat. Vi erbjuder också mattvätt och vet ni, vi tar även ut mattor och piskar dem om det finns ställningar och det är önskemål om detta. Vi är billiga och framförallt - noggranna.

Testa oss!

www.rent-och-snyggt.se


 


Av Tove Birkeland Brandt - 7 januari 2016 09:31

Det är inte länge sedan jag tolkades som rasist för att jag bloggade om mina rädslor. Men jag fortsätter läsa om det jag talat om, våldtäkter, sexuella trakasserier. Att vissa grupper invandrare tycker sig ha rätt att ta för sig av kvinnor de möter. Sexattacker, rån och annat. Det här skrämmer skiten ur mig. Har ju själv ett litet barnbarn som är flicka och man vill ju inte det ska hända henne någonting. Ja det är ju egentligen inte endast hennes hälsa man tänker på eftersom man i media kan läsa om pojkvåldtäkter och även djurvåldtäkter.
Förstår mig inte på sådan kultur, religion??

Just nu strömmar det in anmälningar runt om i Tyskland sedan nyårsnatten då arabiskt talande män gruppantastat kvinnor i bland annat Köln, men också i andra städer.
Vad sker i Europa?

Jag förstår att man i media gärna vill ljuga om att statistiken påvisar att brotten minskar, men varför läser man då dagligen om flera mord i Sverige och så klart massor av andra brott.
Hur kan det komma sig att man inte hjälper de som hamnat snett och nu ligger ute i kylan när man kan hjälpa mördare och våldtäktsmän från andra länder att få tak över huvudet?

Ärligt så förstår jag inte vart allt det här skall sluta och säkert så blir jag kallad rasist igen för att jag skriver detta inlägg.
Sista dagarna har jag följt vad de gamla får i sina jädra plastbyttor för att äta, skamligare än skamligt och vart finns näringen? På alla hem för flyktingar så äts det gott och i överflöd varje dag och de får minsann näringsriktig mat.
Varför denna skillnad?
Vad är det som gör att ursvenskar inte är värd någonting alls i vår regerings ögon?
Nej, vi ska tiga, ta emot och betala. Öppna våra hjärtan.

Vad görs för alla kristna som flyr förtryck och förföljelse? De kommer hit och sätt på samma hem som sina förföljare så att helvetet kan fortsätta. När ska man vakna och se vad som sker?
Är ni verkligen inte rädda för framtiden som vår härliga regering skapat åt oss med sina öppna hjärtan?

Jag är livrädd.

Av Tove Birkeland Brandt - 6 januari 2016 09:20

Jag eldar i pannan för att hålla värmen i vårt lilla hus. Det känns allt annat än roligt att vi skulle få det så kallt nu efter julen och nyåret.

Men förvånad, nej då inte ett dugg. Tur bara att man har ved att ta till.


Vaknade vid halv 4, men lyckades med konsstycket att somna om och sov till strax efter 8. Skönt, behöver vila. Nästa vecka blir det tuffa tag efter ledigheten för då har vi jobb hela veckan. Jo det är skönt också att komma igång igen, för man tappar stinget lite när man inte rullar på som ett tåg på konstant hastighet.


Nytt år och nya möjligheter, ja det hoppas jag ju i alla fall. Faktum är att jag kommit såpass långt att jag nu tagit fram min tredje bok om Mimmi Lammfors för att läsa in mig på det jag skrivit. Skrivövningsböcker för att egga sinnena och i natt så låg jag och tänkte på olika scenarior för Mimmi. Jag tror banne i mig att jag är på G igen.

Hat drabbats av skrivkramp och inte skrivit knappt ett ord på över ett år nu så det känns ringrostigt och skrämmande, men övning ger färdighet...

Ni får önska mig lycka till.


Jag har också min andra hobby som jag håller igång, att måla. Det känns så befriande att göra något man tycker är kul, en terapi för det faktum att jag i fem långa år straffat mig själv och nu kommit till insikt med att jag får göra någonting som är kul.

Kims död gjorde att jag dog inuti, tyckte inte jag hade rätt att leva i livet. Han kunde inte skratta så varför skulle jag göra det. Han kunde inte ha kul så varför skulla jag ha det. Tro inte att detta varit ett medvetet agerande från min sida, nej det är själen som bestämt att så skulle det se ut. Min fina psykolog som jag träffade en tid gav mig nyckeln men jag har fått kämpa vidare och nu verkar det som om det verkligen släpper lite.


Mitt skapande är en fristad, en bit liv som vill komma ut. Jag gläds åt detta. Det har varit fem mycket svarta år i mitt liv och nu vet jag att livet sakta rinner ifrån mig om jag inte greppar det. Jag måste leva nu för jag blir bara äldre och äldre.


Det här är företagets år, skuldsaneringen som vi påbörjat på egen hand. Det är vårt stora mål med företagandet att lyckas ta bort våra skulder och få börja om på nytt när vi går mot pensionsåldern.

Att få skriva våra böcker, bo som vi drömmer om och att bara vara.

2016, jag ber dig att bli mitt drömår...

 


Av Tove Birkeland Brandt - 3 januari 2016 10:39

Gårdagen blev vacker trots allt, min dotter hade gjort en vacker krans, jag en minnesbild och så tände vi ljusen och där stod vi sedan och sjöng Halleluja för Kim. Spelade också Tro för honom och för att påminna oss om att se framåt trots saknaden vi bär i våra hjärtan.

 


Vi åkte sedan till Deje, för att fira barnbarnet Theodore som blev tre år på nyårsafton. Han fick en hund som han kunde skruva isär och det tror jag föll ganska bra ut. Vi åt middag ihop och kramades med barnen. Wilma  mitt bonusbarnbarn fick en klocka av mig med Hello Kittymotiv. Tror hon uppskattade den även om tiden kan vara lite svår i vissa lägen..


Snön föll och mörkret började lägga sig så vi packade ihop oss för att åka den långa vägen hem igen till Koppom. Blev ett stopp på vägen då Ståle kände sig för trött för att fortsätta köra. När vi varit hemma en stund så ringde dottern och berättade att barnbarnet Kevin rasat ihop, haft ryckningar, gnisslade tänder.

Hon ringde så klart 1177 och sedan fick fadern komma och köra vidare mot lasarettet i Karlstad.

Den sena timman slog och till sist blev det sängen och nu sitter jag här och väntar på att höra hur det gått för honom. Kan det vara epelepsi, sockersjuka??? Så mycket oro och ovisshet. Lilla killen, barn borde fan inte få bli sjuka, det borde finnas en sträng lag om detta...


Jag återkommer när jag vet mer om goa Kevin, tills dess ha det så fint i det nyvunna snölandskapet.


Av Tove Birkeland Brandt - 1 januari 2016 10:22

 

Tiden går, men såren består. 

Hjärtat bultar och värker.

Inom mig är det kaos och jag skriker.

Vill inte hjärtat, vill inte...

Bara kom tillbaka, snälla kom tillbaka.


Imorgon är det fem långa år av inre smärta. Fem år av depression, fem år sedan livet kändes enkelt och friskt. Du fattas mig i livet  min son och ingen kan hjälpa mig att få bort den känslan. Tomheten som är som en boll i bröstet.

Varför Kim, snälla varför gjorde du så här?


I fem långa år har jag hoppats. Jag har drömt om att få kontakt med dig eftersom jag tror det finns en fortsättning. I fem långa år har du varit tyst. Jag känner mig så övergiven och ensam.

Blodet pulserar i mina ådror men det källs kallt och annorlunda. Idag vaknade jag med telefonsamtalet i huvudet.

Mamma, han är död. Kim. Han har hängt sig...


I fem år har jag funderat över hur jag ska orka. Men jag måste, det finns också andra som behöver mig, men mina behov tog du med till andra sidan mitt älskade hjärta. Jag har en önskan kvar att du en dag får veta hur mycket jag älskar dig, jag hoppas. Jag tror.


Den nionde mars ska jag göra ett nytt försök. En ny storseans och jag hoppas du ska ge mig ett budskap via Per Trollsveden. Komma med några få ord som kan hjälpa mig i min eviga sorg.

Det är inte lätt att mista sitt barn så här, det är inte lätt att mista sitt syskon så heller. Vi alla förändrades för alltid den 2 januari 2011.


Älskad, Saknad, Aldrig Glömd våran älskade KIM.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 30 december 2015 07:50

Jag sitter här utan sömn igen. Gick isäng vid tvåtiden och vaknade sju, lagomt med sömn tydligen. Försökte somna om men tji, magknip och då var det att kliva ur sängen. Ja sedan är man verkligen vaken så nu sitter jag då här igen. Har bryggt en kopp kaffe och satt på en maskin med tvätt, satt fönsterputsarna på laddning inför eftermiddagens jobb. Tänker, tänker och tänker.

 

Vi går mot ett nytt år. Vad skall detta år erbjuda oss, kommer vi framåt? Ger slitet oss den belöning vi är värda?

Kommer vi expandera? Anställa?

Hur blir det med mamma och pappa? Livet, kommer det ge någon glädje? Klarar jag sanera alla mina skulder och börja om? 

 

Så mycket tankar, så lite svar. Ja det är livets melodi, man får inga svar, man får vänta och se hur överraskningarna i livets korridor faller ut.

Spelar ju på våra Lottokuponger, hoppas på en storvinst för att sanera skulderna. Ja stora hiskerliga summor vinner vi 22 kr, 25 kr.

Det kommer man inte så långt på, men drömmen om förändring finns ju där med mig. Vill så mycket men kan så litet.

 

Snart ett nytt år, 2016. Det betyder att jag blir ett år äldre igen och jag vill inte bli äldre. Tänker på den förbannade årsdagen som närmar sig med raska steg igen. Fem förbannade år sedan min älskade son Kim tog sitt liv den 2 januari. Vi skall fara till Sunne, till minneslunden då. Tända ljus och fixa blommor. Jag vill verkligen skrika rakt ut, vill att mardrömmen som pågår ska ta slut. Att Kim skall stå i dörren och le mot mig igen, ge mig sina speciella kramar och säga "Mamma jag älskar Dig".

Har ni någon aning om vad ett självmord gör med de som måste finnas kvar? Hur man ständigt plågas och önskar att tiden kunde vridas åter. Hur man hoppas på en ny chans. Man lever på ett sidospår, i det nya livet som är strängt och utan spontana glädjeyttringar. Man slås sönder inuti och då man sakta limmas samman blir man aldrig mer den man var, sprickorna finns kvar för alltid.

Ja det är snart ett nytt år och jag hoppas ju att det blir mitt år. Ett år då allting kommer att förändras för jag behöver det.

Jag behöver sova, jag behöver skratta, jag behöver lätthet. Det är min tur nu!

 

 

Av Tove Birkeland Brandt - 29 december 2015 10:27

Tiden är i mina tankar. Såg att min tante gick i pension nu och gläds med henne för att hon är frisk nog att få njuta lite av livet innan det är för sent. Tänker ofta på att man måste slita ut sig i helt innan staten kan ge en lov att få vila och i mångas fall blir det också för sent. Klart att det är uträknat och nu pratas det om att äldre människor blir äldre så man måste höja pensionsåldern. Slutarbetade människor måste upp och kravla i skiten ett tag till. Ingen rast och ingen vila. Slutklämmen är väl att det är något man får göra i sin grav.


Snart är det ju ännu en gång ett nytt år. Man avlägger löften om än det ena än det andra och vet att man snart sitter på pottkanten och kommer bryta dem. Resultatet är att man sårar sig själv, känner sig varje nytt år otillräcklig för att inte säga oduglig.

Jag skrev böcker, men nu har pennan legat nere ett bra tag, varför? Jag tror det var för att andra tycker till och i det tappar man tron och hoppet om att man kan skapa. Eftersom andras totala sågningar avgör det mesta i livet. Men så tänker jag till lite och känner vilka i helvete är de att bestämma över mig. Vilka är de att säga till mig att jag är dålig. Smaken är ju faktiskt olika och jag tycker nog man skall se på berättelserna lite granna och inte bara på ordföljder eller grammatiska fel. Alla har tyvärr inte samma förutsättningar, alla har inte slickat i en känd röv eller fått silverskedar att matas med vid födseln. Vissa av oss för en livslång kamp för att lyckas.

Nog sagt om detta, jag skall komma igång igen under 2016, jag har bestämt mig för att tro på mig själv trots att det finns vassa tungor som helst ser att nykomlingar drar lika frort som de poppat upp.


Visst är det väl märkligt ändå? 

Vadå säger ni säkert nu. Jo att andra kan sitta som experter inom en janger de aldrig knappast ens läst och än mindre skrivit någonting inom. Att människor som ger ut bak/matböcker kan utge sig för att vara experter på deckare. Ja ja, mitt liv startar är alltid med två tomma händer och utifrån detta faktum får jag börja skapa.

Bitter?

Visst fan är jag bitter, skulle inte ni vara det efter 51 års kamp? Skulle jag säga någonting annat skulle jag ljuga. Men på samma gång vill jag visa hela världen att jag trots allt är ett trumfkort att räkna starkt med. Jag kan, jag vill och jag kommer att genomföra under 2016.


Så nu vill jag passa på att säga er alla GOTT NYTT ÅR. Och till er som känner er uträknade och svaga, till er vill jag säga att 2016 är ert år. Sträck upp en hand mot skyn och skrik högt: Jag kan, Jag vill och Jag kommer att utföra ett under 2016. Kram på er!


 

Av Tove Birkeland Brandt - 28 december 2015 12:52

Ja då kom så vintern och tidningarna låter oss se alla olyckor som drabbar överraskade resenärer. Själv hatar jag verkligen vintern, räds halkan och säger väl bara ja tack till att det blir ljusare med snö på marken. Tungt annars.

Jo lite positivt är det ju eftersom jag fick tillfälle att tända brasan i kontorsdelen idag, då huset kändes lite rått och det är ju mysigt att titta på den flammande elden.

 

Morgonens tidiga timma har jag ägnat åt att teckna. En ny tavla till en liten som snart skall komma till världen. Två tavlor att hänga vid sängen för liten grabb att titta på. Hoppas det blir uppskattat. Blev en med Nalle Puh och en med min egen favoritfigur Plupp.

 

Ännu en dag att vara ledig på och det känns väldigt skönt. Oroar mig för min dotters hälsa, hon var här under julhelgen och hade så ont i magen att hon knappast orkade stå upprätt. Fick kräkas då vi var och handlade så nu hoppas jag hon tar saker på allvar och reser till VC för at få hjälp. Måste utredas vad som står på i hennes kropp.

Efter Kims bortgång är man så himla oroliga för de man har kvar så det behövs väldigt lite för att man näst intill skall bli hysterisk.

Min andra dotter där vilar den inre oron över den kommande förlossningen, då hon haft besvärliga förlossningar tidigare som nästan slutat med döden för hennes del.

Men det hör väl till att man skall oroa sig som mamma. 

 

Morgonens tidningar har även visat sina nyheter. Mord, våldtäkter och olyckor. Går aldrig en dag längre utan att det sker hemskheter i vårt avlånga land och jag måste säga att jag är livrädd för framtiden. Den känns mycket otrygg.

Jag är snart femtiotvå år gammal och jag sitter ofta och minns tillbaka till min barndom och faktum är att man knappas hörde talas om att någon misshandlades till döds eller att det hände oprovocerat våld än mindre våldtäkter. Nu är det vardagsmat och man orkar nästan inte längre höja ögonbrynen åt det längre. Man suckar uppgivet och säger: "Nu igen!"

Vart kommer det sluta?

Läste att man attackerade ambulansmän med en påk idag. Det är otroligt att ge sig på de som skall hjälpa utsatta i samhället. Hur fungerar människor egentligen.

Ja, ja vi får nog vara med om Sveriges fall den här gången, men vem är jag att Sia. Sunda förnuftet gör dock klart för mig att det inte går mot bättre tider, tyvärr.

 

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skapa flashcards