Toves Tankar

Senaste inläggen

Av Tove Birkeland Brandt - 29 december 2015 10:27

Tiden är i mina tankar. Såg att min tante gick i pension nu och gläds med henne för att hon är frisk nog att få njuta lite av livet innan det är för sent. Tänker ofta på att man måste slita ut sig i helt innan staten kan ge en lov att få vila och i mångas fall blir det också för sent. Klart att det är uträknat och nu pratas det om att äldre människor blir äldre så man måste höja pensionsåldern. Slutarbetade människor måste upp och kravla i skiten ett tag till. Ingen rast och ingen vila. Slutklämmen är väl att det är något man får göra i sin grav.


Snart är det ju ännu en gång ett nytt år. Man avlägger löften om än det ena än det andra och vet att man snart sitter på pottkanten och kommer bryta dem. Resultatet är att man sårar sig själv, känner sig varje nytt år otillräcklig för att inte säga oduglig.

Jag skrev böcker, men nu har pennan legat nere ett bra tag, varför? Jag tror det var för att andra tycker till och i det tappar man tron och hoppet om att man kan skapa. Eftersom andras totala sågningar avgör det mesta i livet. Men så tänker jag till lite och känner vilka i helvete är de att bestämma över mig. Vilka är de att säga till mig att jag är dålig. Smaken är ju faktiskt olika och jag tycker nog man skall se på berättelserna lite granna och inte bara på ordföljder eller grammatiska fel. Alla har tyvärr inte samma förutsättningar, alla har inte slickat i en känd röv eller fått silverskedar att matas med vid födseln. Vissa av oss för en livslång kamp för att lyckas.

Nog sagt om detta, jag skall komma igång igen under 2016, jag har bestämt mig för att tro på mig själv trots att det finns vassa tungor som helst ser att nykomlingar drar lika frort som de poppat upp.


Visst är det väl märkligt ändå? 

Vadå säger ni säkert nu. Jo att andra kan sitta som experter inom en janger de aldrig knappast ens läst och än mindre skrivit någonting inom. Att människor som ger ut bak/matböcker kan utge sig för att vara experter på deckare. Ja ja, mitt liv startar är alltid med två tomma händer och utifrån detta faktum får jag börja skapa.

Bitter?

Visst fan är jag bitter, skulle inte ni vara det efter 51 års kamp? Skulle jag säga någonting annat skulle jag ljuga. Men på samma gång vill jag visa hela världen att jag trots allt är ett trumfkort att räkna starkt med. Jag kan, jag vill och jag kommer att genomföra under 2016.


Så nu vill jag passa på att säga er alla GOTT NYTT ÅR. Och till er som känner er uträknade och svaga, till er vill jag säga att 2016 är ert år. Sträck upp en hand mot skyn och skrik högt: Jag kan, Jag vill och Jag kommer att utföra ett under 2016. Kram på er!


 

ANNONS
Av Tove Birkeland Brandt - 28 december 2015 12:52

Ja då kom så vintern och tidningarna låter oss se alla olyckor som drabbar överraskade resenärer. Själv hatar jag verkligen vintern, räds halkan och säger väl bara ja tack till att det blir ljusare med snö på marken. Tungt annars.

Jo lite positivt är det ju eftersom jag fick tillfälle att tända brasan i kontorsdelen idag, då huset kändes lite rått och det är ju mysigt att titta på den flammande elden.

 

Morgonens tidiga timma har jag ägnat åt att teckna. En ny tavla till en liten som snart skall komma till världen. Två tavlor att hänga vid sängen för liten grabb att titta på. Hoppas det blir uppskattat. Blev en med Nalle Puh och en med min egen favoritfigur Plupp.

 

Ännu en dag att vara ledig på och det känns väldigt skönt. Oroar mig för min dotters hälsa, hon var här under julhelgen och hade så ont i magen att hon knappast orkade stå upprätt. Fick kräkas då vi var och handlade så nu hoppas jag hon tar saker på allvar och reser till VC för at få hjälp. Måste utredas vad som står på i hennes kropp.

Efter Kims bortgång är man så himla oroliga för de man har kvar så det behövs väldigt lite för att man näst intill skall bli hysterisk.

Min andra dotter där vilar den inre oron över den kommande förlossningen, då hon haft besvärliga förlossningar tidigare som nästan slutat med döden för hennes del.

Men det hör väl till att man skall oroa sig som mamma. 

 

Morgonens tidningar har även visat sina nyheter. Mord, våldtäkter och olyckor. Går aldrig en dag längre utan att det sker hemskheter i vårt avlånga land och jag måste säga att jag är livrädd för framtiden. Den känns mycket otrygg.

Jag är snart femtiotvå år gammal och jag sitter ofta och minns tillbaka till min barndom och faktum är att man knappas hörde talas om att någon misshandlades till döds eller att det hände oprovocerat våld än mindre våldtäkter. Nu är det vardagsmat och man orkar nästan inte längre höja ögonbrynen åt det längre. Man suckar uppgivet och säger: "Nu igen!"

Vart kommer det sluta?

Läste att man attackerade ambulansmän med en påk idag. Det är otroligt att ge sig på de som skall hjälpa utsatta i samhället. Hur fungerar människor egentligen.

Ja, ja vi får nog vara med om Sveriges fall den här gången, men vem är jag att Sia. Sunda förnuftet gör dock klart för mig att det inte går mot bättre tider, tyvärr.

 

ANNONS
Av Tove Birkeland Brandt - 26 december 2015 08:26

 

Min livsparodi är nog att jag halkar in i saker på ett bananskal. Helt plötsligt står jag bara där och funderar på hur jag hamnat i detta. En smet full av ingridienser som någon annan valt åt mig att blanda. Jaja. ett långt liv som varit så nu. Oftast är det situationer som avgör andra situationer. Svårt, lätt obetänksamt, ja visst är det mycket ingredienser. Dessutom har jag hört att ju fler kockar, ju sämre soppa...


Nåja Julen har varit fantastisk med små tindrande barnaögon. Riktig glädje för en stund och det kändes verkligen enormt härligt. Vi drar oss åter mot Kims dödsdag och det känns så vemodigt, för att inte säga onödigt att han inte finns med oss andra. Självmord är ett sätt att straffa sina anhöriga till ett livslångt helvete, där man bara inte klarar att komma ur känslan av att man skulle kunna ha gjort någonting för att förhindra det.

Gud jag är så trasig sedan polisernas blåa ljus svepte in över gården i Västra Ämtervik för snart 5 år sedan, för att verkligen säga åt mig att min son gått och hängt sig. Livet fick ett slut, en vändning där smärtan alltid är en följeslagare och där tomheten och saknaden finns. Trots detta kämpar man hela tiden för att finna ett liv fyllt av framtidstro.


Ja det är nog så att jag tänker för mycket, men så här i juletider blir det gärna så. Man smakar på minnen, ser dem framför sig och känner ju att man skulle vilja återuppleva dem. Bara få en chans att få göra om och göra rätt, allt för att alla skulle vara nära igen...

Klart jag fattar att detta är omöjligt!

Men önskan finns ju där inuti bröstet och den vägrar ge sig av. Sömnen uteblir, tankarna bara virvlar runt och vet ni? De behöver inte ens vara vettiga eller sammanhängande, eller ens ha någon betydelse, men de kommer och de håller mig vaken.


Jag känner mig vilsen, det händer så mycket jag inte kan ta in.Från ena dagen till den andra så är min pappa någon annan, min mamma ensam och jag en vårdare. Jag vet inte hur jag skall tänka eller ens vara. Oro, smärta och ett tungsinne som lagt en tung blypläd på mina axlar.

Jag vill skrika, jag har ju också ett liv, men vinden blåser iväg orden i sin ilskna vindstyrka. Jag är tyst, jag är snäll men ändå saknar jag MIG. Jag har tappat bort mig själv. Så snälla om ni finner mig sänd mig åter hem till hyddan. Vänner uteblir och de man tror att de är vänner de visar snart sitt rätta jag och trycker kniven sakta in vid skulderbladen.

I huvudet mal tanken, släpp ingen nära. släpp ingen nära det blir bara skit i alla fall. Känslan av förlust är stor och tung att bära, förlusten över att känna tillit och att våga tro.

Förlusten över att ingen någonsin visar uppskattning över att jag finns, att jag är god. Eller, finns det andra tankar. I mitt huvud rusar de runt för att byta av varandra hela tiden och jag lovar de dansar svävande djävulens dans.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 20 december 2015 14:04

För mig är ett skapande en läkandeprocess. Jag känner att jag genom att måla mår bättre, orkar mer och får mer lust i mitt inre.

Alltid ett behov av att få ut någonting inuti från mitt värkande inre. 


Tiden fortsätter att gå, nu traskar den fort mot en femårs dag.Din dödsdag Kim, en dag jag inte vill veta av.

Tiden har förändrat allt, saknaden har trasat sönder mig, men jag står upp och jag fortsätter. Jag tar hand om de som finns kvar men din plats är alltid så förbannat tom.

Du fick nyligen en av dina vänner över till dig mitt hjärta, ta extra gott hand om henne hon var en härlig tjej.Kanske kan ni fira änglajulen ihop även om ni kommer från olika tro och har olika och seder.


Vi binder en krans av kärlek till din dag, för vi vill visa hur mycket vi älskar dig. Hur fattigt livet blev utan dig. Så ofta är du  i tanken, så ofta ber jag att du skall komma hem till mig. Att du ska besöka mig i mina drömmar, men det förblir tyst och smärtan i bröstet bara fortsätter att göra sig påmind.

Jag har lovat dig Kim att berätta din historia och jag försöker verkligen att hålla mitt löfte.

Av Tove Birkeland Brandt - 5 december 2015 08:57

Känner mig som vädret, mitt inre är ett kaos. Allting är så annorlunda nu, blev det i en handvändning och jag har svårt att förstå och ta in att det på ett sätt är över "Gemeskapen" som en gång fanns. Tider som funnits och som runnit ut mellan fingrarna som nu för alltid är borta. Hela tiden en massa skuldkänslor, stress att inte hinna med eller att svika någon på vägen.

Min pappa och min mamma på olika ställen efter 53 års giftemål och snart är det 5 år sedan min vackra son tog sitt liv för att leva sitt nya liv i Nangijala.


Kan lugnt säga att, livet inte bjudit mig på det jag drömde om som liten. Ja prins charmig kom till sist och finns kvar än idag det så det känns ju gott, men i allting annat så har det nog slagit fel. Livet är ett slit åt alla håll både kroppsligt och invärtes. Det är svårt att räcka till och i slutänden så sviker jag mig själv något fruktansvärt vilket jag lovat mig själv att inte göra. Det finns helt enkelt ingen tid till att prioritera mig själv i det här ständiga kaoset. Och jag lever med en depression som alltid gör sig påmind även om jag gör allt för att tränga bort den.


Företaget är under uppbyggnad och vi expanderar, jättekul MEN vi jobbar extremt hårt för att få det att ske. Vi är duktiga på det vi gör och det gäller bara att få människor att prova oss och se det för att vilja att vi kommer tillbaka. Vi är i sanning det lilla företaget med det stora hjärtat. Det slinker med lite extra uppgifter här och där för att ge våra kunder kärlek i hemmen. Vi bryr oss om de vi kommer till och många gånger så stannar de kvar i våra sinnen och man tänker på dem långt efter man lämnat dem. Hur det går, kändes det bra för dem, blev de glada av det vi utförde. Det värmer inombords att ha det här jobbet samtidigt som det sliter ont på kroppen. Klart det vore skillnad om man var ledig när man var ledig men då kräver ju samvetet att man ska hälsa på pappa och åka och hjälpa mamma med ditt och datt för att de inte ska känna sig ensamna eller ledsna eller BESVIKNA. I vissa lägen är det nog så att man vill undvika en del bråk som uppstår om man tänker på sitt eget väl och ve en stund också.


Jag har pyntat lite mera idag, lagt upp en slinga i kontorsdelen och hängt upp en glittergardin i fönstret på den sidan. Känns kul att ändå göra lite inför julen här hemma.

Julaftonen så far vi till min dotter Helena för att fira jul och på juldagen ska vi åka till hemmet och hämta pappa för att ta med oss honom en tur till mamma och äta julmat. Hoppas det kommer gå bra nu när han är van hemmet och rutinerna där, men personalen har sagt att vi kan ta han med oss på turer så vi hoppas det ska gå bra. Vill inte han ska sitta bortglömd i juletider. älskade lilla pappa <3  

Av Tove Birkeland Brandt - 22 november 2015 09:36

Sitter här vid datorn, känner att det var en evighet sedan jag sist tog mig tiden. Tid är något jag har så dåligt av numera. Känns tungt och jag måste erkänna att jag är en aning trött på allt slit, trött på det ständigt hårda livet. I öronen har jag Ison och Fille och i handen en kopp kaffe. Har plockat bort gårdagskvällens disk och varit ute med Toby så han fått uträtta sina behov.

Tror faktiskt att solen tittar fram i vinterlandet också.


Här om dagen for min dotter av vägen efter att ha varit och jobbat åt oss, så jag har haft mycket tankar i huvudet under helgen,  även om det gick bra med henne.

Är ju så förtvivlat rädd om mina döttrar och Kims död har ju gjort att man ständigt bär med sig rädslan att mista någon mer.

Äldsta sonen har ju själv valt att inte finnas i mitt liv så......


Önskar att jag kunde komma igång och skriva igen men det är som att orden stakar sig helt inombords. Trodde väl aldrig att jag skulle hamna där men det gjorde jag och det rejält.

Försöker måla mig till kreativiteten igen och det är ju ett stimulerande sätt så kanske tar den ena handen den andra handen till sist och för pennstiftet dit där det hör hemma.


Det tar att vara ensam om att tänka på de gamla, att hjälpa till så fort man är ledig. Jag vet att mamma tycker det är bekvämt att be mig och maken, men det finns ju fler barn. De som har sagt sig älska min pappa. Ändå har de inte hälsat på honom på hemmet en enda gång. Så vart är den kärleken- för vissa ska livet bara flyta på utan besvär. Ständigt serveras de på silverfat.

Tur att vi bröt kontakten för längesedan annars hade de fått höra ett och annat nu.

Min pappa vet att man hälsar på och han blir glad även om han inte kommer ihåg vem man är. Det är en bonus om han gör det men det spelar ingen roll. Man kan inte stoppa in en kär familjemedlem på ett hem för att låta dem sitta bortglömda och ruttna bort.

Fy faan för den så kallade familjen. Det är en skam!


 Jag vet inte vart jag ska
men jag är på väg

- CARL SAGAN -

Av Tove Birkeland Brandt - 9 november 2015 10:13

Det är på ett sätt vemodigt att se träden fälla sina löv, att se naturen gå ned i vila. Mitt inre drabbas alltid av en svacka, en depressionsperiod som blir tyngre då det påminner mig om döden istället för livet. Konstigt för jag vet ju att det egentligen är en sömnperiod för att orka återkomma och stråla mot oss igen i vår.


Det mesta känns tungt just nu, har huvudet fullt av tankar. Min pappa. Hur mycket förstår han? Vad kan han uttrycka och vad känner han inom sig?

Mamma som sitter själv och jag som inte räcker till åt mig själv ens. Jag har ingen fritid, jag jobbar, sover och äter och jag dumpar och tar hand om de gamla.

Har kollat sockret vid mina dumpningar och sett att sockret höjs till 12.8 , 10,8 i samband med att jag dumpar så jag börjar fatta varför jag mår så dåligt som jag gör.

Svär fortsatt över att jag gick igenom min gastric bypass operation, livet blev utan kvalitet efter den trots viktnedgång. Ja jag fick ju inte heller den viktnedgång jag borde haft så inte ens det kunde jag få glädjen av.


Faktum är att det känns som det finns en liten djävul med i spelet och kastar in sina snubbeltrådar i mitt liv. Men vem är jag att gnälla, jag lyckas med mycket slit att hålla oss med smör på smörgåsen.

Trötthet över att folk runt omkring inte förstår hur hårt livet är och sedan denna ständiga saknad i mitt liv efter Kim. Det går inte en enda dag utan att man tänker på honom och snart går vi åter mot den tragiska tidpunkt då han tog sitt liv. Vill skrika rakt ut så förbannat fel är allting.

Vart är livet och vart är livskvaliteten???


Av Tove Birkeland Brandt - 28 oktober 2015 09:36

Det är en aning kylslaget inne hos oss denna morgon.Vinter närmar sig.

Sist jag var ute och städade fick jag en TV till barnbarnen, kändes toppen då de kan sitta och spela utan bråk nu.

Idag är det en ledig dag men sedan kommer jag att jobba resten av veckan i ett, även helgen.

Skönt, då vet man vad man skall göra ingen rädlsa över att bara sitta och rulla tummarna.


Jag är inne i ett skapande av ugglor. Men skulle vilja utveckla detta vidare till andra saker, en specialite. Vill ha ett ljusbord att sitta och jobba vid, men ja pengar är en ständig frånvaro. Spelar Lotto och hoppas.

Oroar mig över min dotter vars liv just nu är i en obehaglig fas, elaka människor med illviljor. Fy faan, vad mer kan man säga.


För mig är det lugnt nu sedan jag klev av min post i kommunföreningen SD. Ja visst kommer det små meningslösa åsiktssnubbar som gapar och skriker om vad de anser om mig. Men jag skakar av mig orden fjäderlätt. Varför ta åt sig, vi står med fötterna i olika världsuppfattningar.

En del anser att jag krälar, men sist jag tittade stod jag rakryggad, så såvitt jag vet måste jag säga att de har fel.

Men många är de som har fel om mig och RASIST nej det är jag inte.

Min blogg byggde på händelser som skett nära anhöriga och ja ni får väl vänta och se hur det känns när ni själva drabbas. Tills dess önskar jag er lycka till med att leva i er villfarelse. Nog med politiskt snack för nu.


Dagen är mörk, grå och trist. Men det finns saker att göra idag i alla fall så det kvittar väl hur det ser ut egentligen. Jag känner mig ett med livet idag, ett med min tro och har bett om hjälp med min o-tro :-)

Jag tänker på min änglason och ibland kan jag tycka att det är tur han slipper uppleva skiten som sker över allt just nu, för att i nästa sekund vilja gråta av förlusten att han inte är med oss längre. Så mycket kärlek, så mycket saknad i en hel evighet. Älskar dig KIM, har alltid gjort det och kommer alltid att göra det.

 <3 DIN MAMMA

.  

Presentation


I am self-employed in the cleaningbuisness. Right now expanding our company so its a full time work.

Bra & Leve Förlags utgivna böcker. Köp här!

FÖLJ mig på FACEBOOK

REKLAMINSLAG

z35W7z4v9z8w

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

Bloggportalen

HJÄLP MIG ATT RANKAS HÖGRE FÖR ATT BLI VISAD: Tryck på röstaknappen nedan! BloggRegistret.se bloggping

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Följ bloggen

Följ Toves Tankar med Blogkeen
Följ Toves Tankar med Bloglovin'

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se