Äntligen komma bort en stund, se något trevligt. Bokfestival i Karlstad och där ska jag lyssna på bland annat Guillou, ska bli himla trevligt.

Leta nya infallsvinklar, njuta av att se pappersböcker, prata med författare. Borde ju inte göra annat än skriva men jag har haft en sådan och har en sådan depression att jag inte får till det jag vill. Att gå arbetslös och jaga pengar, sälja av det man har och gillar ja det är tufft för att överleva. Måste ur detta, måste!

Men vi får börja i en ände, något kul som kan engagera och vrida upp det inre lite. Jag är så van att slita och jobba, finnas för alla men nu har jag inte ens velat tala i telefonen, vinet har kännts mjukt och skönt i huvudet i alla fall.

Jo rå jag vet att det inte är en toppenidé, men det faller sig så lätt när livet inte vill att man ska leva det.

Så har bilen börjat krångla igen och igår stank det katalystor igen och rök om bilen. Den går inte på alla emellanåt och sedan surar den till sig. Jag har redan bytt katten en gång och nu har jag verkligen inte råd. Fasiken vad är fel på bilen, dessutom har jag lånat pengar till bilen så då känns det extra jävligt att den ska vara dålig.

Finns ju noll chans att lämna in den på någon verkstad, inga pengar till detta.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart, vill bara ut ur det svarta hålet jag hamnat i.

Jag hade så mycket drömmar, så mycket framtidshopp men just nu är det liggande under en djupfryst isbädd.

Jag kan se dem men kommer inte åt dem, som att det bara finns där för att retas.

För att skriva på min bok är det lång uppförsbacke då jag måste läsa om allt jag skrivit och försöka kartlägga allting, tror inte jag hittat alla anteckningar heller. Men om jag finner tillbaka och får ett flow så lovar jag att aldrig någonsin lägga ned pennan igen, den ska få brinna.

Ekonomiska svängrummet stoppar mycket saker också, skulle behöva köpa kläder också men ja det har man inte råd med, får bara vara. Men man känner ju med sig hur slitet och utnött allt man har är nu. Endast några få plagg kvar att klä sig i om man ska på något speciellt. Borde promenera men ja vart gör man det här på lervägarna, då ska man åka med bilen och det kostar ju pengar så då uteblir det för bensinen behövs om vi ska på jobbintervju eller till mamma, men vi hade då sannerligen behövt den dagliga motionen. Tappad ork, tappad kondition och tappat intresse. Vi har helt enkelt fastnat i en ond cirkel som är svår att komma ur igen. Eller jag, jag ska tala för mig själv.

Jag vet att det är ett blodigt allvar att köra sin hydda i botten, men ändå orkar man inte förändra detta. Kroppen värker, artros, sätesmuskelinflammation och en själ som mår fan. Dålig sömn. Ja idag spottar jag ur mig verkligheten, min verklighet. Med allt det som kroppen känner borde man vara förtidspensionär, men i Sverige finns nog aldrig en möjlighet. Bara att knega på, inte ge upp i sökandet efter jobb.

Under tiden kör vi frilans och du är välkommen att ta del av våra städtjänster. Kolla oss på:

Http://www.clean-up-sverige.se

Jag försöker öppna upp mina kanaler tillbaka, men det känns så trögt. Ingen balans, skulle vara skönt att gå på healing få bort det som stänger av mig, men min vän som brukade hjälpa mig är borta sedan många år nu.

Saknar henne och hon är ofta i mina tankar. Fina Rosie som fick hjärnblödning/stroke i sömnen och gick bort.

Åren går och man är ensam, det blir aldrig mer det samma. Döden kvävde så mycket av mig, önskar så att det inte vore så men jo det är så det är.

Att förlora ett barn är ett helvete, jag lärde mig att stänga av efter några år för att inte gå under själv. Men jag missade att lära mig att sätta på mig själv tillbaka. Hur man gör det vet jag inte. Jag formades till något jag inte vet vad det är riktigt. Hade så mycket hopp om framtiden. Men när framtiden fortsätter att hela tiden jävlas och göra allting svårt ja jag vet inte.

Tycker inte om att gnälla, vill helst hålla mitt eget inom mig så slipper folk komma åt mitt inre på ett negativt sätt, det kanske är fel men vad ska man göra när det finns så mycket illvilja och ondska.

Att lita eller förlita sig på andra är inte min grej riktigt fått för många hugg i ryggen för det. Men gud det vore skönt att våga släppa taget, bjuda in till mitt inre annat än här ute på min blogg. Ett tag var bloggen min livstråd, eller ja i många år var det så.

Nu sitter jag här i det dystra regnvädret och försöker ta mig in tillbaka i mitt skrivande, in i min tredje bok för att fortsätta med den. Så fruktansvärt svårt med ord, tittar ut över det regndränkta landskapet och faktum är att det ser ut som jag känner mig.

Men jag har ett litet glädjeämne - ska på bokmässa helgen, inspireras, finna den röda tråden. Lyssna på de som har lyckats så som jag själv vill och ville lyckas. Jag älskar böcker och har alltid gjort, dessa ord som kommit ur någon och som sedan kan få mig att färdas långt bort till deras inre värld. Så underbart det är, magiskt.

Längtar efter Flow, efter att orden ska hoppa ur mig som de gjorde en gång, det var en helt fantastisk känsla. Något ingen kan förstå som inte varit där, när orden flödar som rinnande vatten. Jag vill hit igen, men just nu får jag nöja mig med att värka fram saker ur sitt inre, till och med läsning är tungt. Varför?

Jag vet inte vad som hänt, men om jag hade råd skulle jag åka och healas, få hjälp att komma ur mitt inre fängelse, jag vet ju att det fungerar men att det tar tid. Öppna upp mina chakran och komma tillbaka, tillbaka till livet på riktigt. Jag säger bara det, vart fan tog allt vägen?

Och att vara 55 år på arbetsmarknaden verkar ju tydligen avläsas som att man skulle kommit fram till graven redan. Nej tack vi har valt en annan för tjänsten, nej, tack, men nej tack...

Så fruktansvärt trött på detta och när det gäller att försöka komma ut och städa verkar även detta vara mycket svårt trots att man erbjuder sina tjänster. Hur ska man komma på fötter igen om man inte får en enda liten chans till förändring?

Jag inte vet jag, bara att allting känns motigt och hopplöst som att det har gått troll i precis allting man ska försöka företa sig.

Ärligt jag försöker hålla humöret uppe, engagera mig i matlagning, göra saker som fortsatt kan ge mig ett värde men det är tufft. Man vaknar till en ny morgon med nya förhoppningar för att åter lägga sig med grusade planer och tårfylld känsla inombords. Det enda jag vill just nu är att få ett JOBB.

Nej kära vänner det får vara nog med gnällande just nu. Följ era inre tankar och känslor och var rädda om de ni har i er närhet. Och sist men inte minst behöver ni ha lite städ utfört om ni bor i Värmland så kontakta oss.

Http://www.clean-up-sverige.se

Då ska man ta tag i det som är viktigt, nämligen att skriva på sin bok igen. Fas 1 är fördjupning vilket jag skall lägga tid på så fort jag får datorn helt klar efter att ha återställt den under gårdagen. Allt som fanns en gång är borta. Det jag missat att spara på andra medier får jag klara mig utan i så fall.

Skönt ändå är ju att jag fixat med bättre ljusflöde, satt upp lite grejer och städat upp rummet så det känns trivsamt att vara där igen. Min synops är rakt framför mig, uppdragen på min whiteboard, jag vet att grundhistorien är skitbra. Mitt problem nu är att åter lära känna mina karaktärer på djupet och ta mig tid att researcha ordentligt gällande olika delar av handlingen och dess orter.

Men det är ju ett roligt dilemma.

Kändes viktigt för mig att få bort allt från köket, få rent så man kan sitta i lugn och ro för att äta. Ha det städat och fint runt sig. Inte speciellt roligt med datorer och skit som upptar hela köksmöblemanget.

Var sak har sin plats och nu börjar ordningen bli återställd i vårt hem igen. Diciplinen börjar återkomma till mig vilket känns skönt. Så med skrivarlyan ska det bli så man känner det som att man går till jobbet. Här hör orden hemma. Härifrån ska det jobbas.

Min lilla Truls har fått kisskydd på sig nu för jag är galet trött på hans kissande emot mina möbler så tills han lär sig får han gå runt med detta skydd. Kanske kan han fatta att man gör sina behov ute till slut.

Det innebär ju också att jag kan ha det bra mycket mysigare runt mig just nu, med mattor på golven utan att behöva kasta dem i tvättmaskinen eller skura dem ute på altanen. Skön känsla.

Nej nu ska jag återgå till att få in det sista i min dator så jag får passa på att önska er en riktigt fin dag.

Nu ska jag rycka mig i kragen, ta tag i mig själv. Ingen självdiciplin på några områden i mitt liv numera. Fy, fy och fy på mig själv.

Jag vet ju så väl att jag bara lever en gång och då kan man ju inte leva det så här.

Jag har saker att uträtta, skriva, läsa in mig på boken men hela tiden prioriteras annat. Hur kan det vara så svårt att hålla sig till det man satt högs upp på sin agenda.

Störs faktiskt en hel del av min lilla hund Truls som tycker att livet är såååååå tråkigt och då gnäller. Han vill leka hela dagarna, men vi har ju annat att göra också. Men fick han bestämma så vore det lek och sitta i knät som gällde hela tiden.

Ska i alla fall iväg med paket som ska skickas,  väskor sålda på Tradera. Småpengar men gud så viktiga för oss just nu. Julen kommer med stormsteg och jag mår rent illa av det. Jag har sådan ångest inför Julen då jag inte kan ge en massa julklappar som jag alltid gjort, nu får livet bara flyta på i den bana som stakats ut men ja det är riktigt svårt. Visst vi kan laga lite mat och ta med till Laila som ska ha Julen hos sig detta året igen, men i övrigt...

Känns ju inte ens kul att se över julgardiner, dukar och annat pynt, när det är så här och det kommer ju ändå ingen hem så jag kanske skiter i det helt och hållet.

Jag har ju annars varit familjens juldåre, upp med saker över allt, jul i tid, massa bak och massa mat. Se så det kan bli. Tror det heter depression, tur jag har min medicin emot detta annars kanske helvetet kunnat bryta ut. Just nu så vet jag ju att det tar annat utlopp, men saker är till för att ändras på.

Allt skulle ändras om man kunde få jobba varje dag, saknar mitt företag att ha en fast punkt i livet. Att ha ett schema att gå efter och bara jobba på.

Nu är det trögt att få in jobb, man har ju inte råd med någon reklam och det är svårt att nå ut. Jag ber folk på Facebook att dela min sida så att det skall sprida sig om att vi frilansar inom städ. Att man i Värmland kan  anlita oss för städtjänster.

Http://www.clean-up-sverige.se

Sprid gärna den sidan vidare, hjälp oss att få jobb. 

Jo minsann idag började jag dagen med att titta på ruskiga bilder som kan bli till ett omslag på min tredje bok. Dessa bilder väckte faktiskt en känsla till liv inombords, sedan så har jag har läst på lite om trafficking, organhandel och droger igen. Intressanta ämnen, så många människor som får sina liv förstörda på detta sätt.

Sedan har jag försökt finna en titel som ska passa och jag tror inte det är hållbart att ännu en gång använda mig av en färg, känns fel till en sådan här bok.

Jag ska fundera vidare, men för mig säger titeln så mycket för egen inre del när jag skall skriva att jag gärna vill ha den att utgå ifrån på något sätt.

Men nu äntligen börjar jag få känslan tillbaka för att skriva vidare, känslan för orden som skapar det andra skall kunna se. Viss är det spännande att kunna skriva en film för andras hjärnor, frammana bild efter bild i någon annans inre bara genom att skriva ord på ett papper.

Så häftigt.

Ett är säkert i alla fall att min grundhistoria håller fortsatt så det är bara att komma i mood och sätta fart.

Det blir mycket att börja läsa in nu, men det ska jag verkligen ta mig tid att göra. Det kliar i fingrarna efter att skriva igen att försöka leva med karaktärer, fånga de inre vännerna på nytt.

Faktum är att det var något en person skrev som irriterade mig till den mildaste grad att jag på något sätt vill visa att denna någon endast är uppblåst och nedsättande mot andra i sitt sätt.

Jag har skrivit och publicerat noveller, jag har skrivit två deckare - JAG ÄR FÖRFATTARE!

Att jag sedan inte har skrivit på ett par år, har inget med det utgångsläget att göra, jag är och förblir en författare.

Men nu är det till sist klart, man ska åter kunna läsa om Mimmi och gänget, ond bråd död som är mitt signum. Men jag har även andra saker på gång. En feelgood roman, och en barn/ungdomsbok och en spännande kokbok. Allt ligger serverat sedan tidigare i mina block och på min hårddisk. Så nu blir det bara att hugga pennan och papperet för att skriva ned allt som kommer upp i huvudet, repliker, känslor, samtal emellan olika individer. Återigen skall dessa verktyg bli mina viktiga följeslagare.

Vi får hoppas att när man kommer till slutet med storyn att någon vill ge ut min bok denna gången, vill ju inte att ekonomin ska stoppa det här. Jag vet att det finns många som älskar att läsa mina berättelser, sedan så finns det kritiker som alltid ska in ocj peta på allting men ja, så är livet.

Nu ska jag hoppa bort från mord och elände en stund, ska nämligen inta min frukost och sedan ska det bära av på en resa till min dotter och barnbarn. Skall nämligen bli ett bullkalas har jag hört.

Så vänner ha en fin och underbar dag. Var rädda om varandra. Kram

Känns så märkligt att inte ha sin pappa längre, att inte hylla honom. Det är tomt för jag hade en helt underbar pappa som fanns där när jag växte upp. Så trots att han är borta från vår jord så hyllar jag honom idag.

Under gårdagen så bakade jag och maken tårta tills idag och det blir väl bara jag och han som får sitta och grisa i oss av den.

Tror ingen kommer för att fira min make, det brukar för det mesta utebli och nu är den ekonomiska situationen under all kritik för många av oss så jag förstår att man inte har råd att resa.

Lite tråkigt bara att det är så tomt runt oss jämnt.

Annars så ska denna dagen bjuda på lite läsning, lite korsord och lite sudoko samt en tvätt eller två. Kanske ska ta och dammsuga lite här hemma också och städa toaletten, kan ju vara skönt att få sådant gjort också.

Jag vet jag är rastlös och har svårt att sitta stilla, har varit van att ha ett jobb i mitt liv så den här sitsen är helt ohållbar. Det tycks vara väldigt svårt att få tag på städjobb just nu, trots att vi håller ett bra pris och bra kvalitet. Än så länge bara ett jobb bokat men jag håller tummar och tår på att detta lättar med tiden.

Kollade på jobb som kommit in igen men inget att söka just nu.

Läste om alla dessa stackare som blivit utan hem, tycker så fruktansvärt synd om dem. Ligga ute i vinterkylan. Önskar så att jag kunde hjälpa dem. Det är fruktansvärt vi har 33 000 hemslösa i Sverige just nu och minst ett barn om dagen blir hemlöst. Ingen hjälper dem men vi har råd att hjälpa alla andra. Hur? Varför har det blivit så här. Förr hade vi fattighus som tog hand om de som inte hade ett hem, nu försöker kyrkan hjälpa det lilla de kan, men tak över huvudet är inte alla förunnat. Så fruktansvärt ledsamt.

I 1800-talets Sverige rådde en utspridd fattigdom. Många bodde i så kallade ”fattighus” eller ”fattigstugor”, hem som ägdes av socknen och inhyste samhällets allra mest utsatta.

Fattighusen var en del av fattigvården, alltså statens omsorg om personer som inte kunde försörja sig själva. 1800-talets fattigvård kan ses som en av de första stegen i välfärdssamhällets framväxt.

Fattighusens villkor var bristfälliga och synen på fattiga dömande. Att hjälpa utsatta människor var ofta kopplat till kyrkan och ansågs vara en moral plikt, men fattiga betraktades ofta med dåliga ögon. De ansågs ha skapat villkoren för sin egen misär. Är detta fortfarande synen på de som trillat utanför stolarna?

Ska man skylla sig själv om man blir utan jobb? Skylla sig själv om man inte får hjälp med hyran?

Jag vill ställa mig upp och skrika högt.

Kan inte folk vakna, se vad som blivit av vårt Sverige. Hallå fattigdomen är tillbaka, barn ligger ute på gatan det är inte rätt. Inte OK!

#fattigsverige#hemlöshet

Läste även om hur man skall ta bort JUL, nu ska det vara VINTERFEST ja vår tradition ska det pillas på. Vi ska utradera allt som vi svenskfödda någonsin sett som vårt. Det är fult att vara född i Sverige. Ikea kör med reklam om Vinterfest, Falcon bytte ut sin julbrygd emot vinterbrygd, Och julmusten bytte namn till Vintermust. Vad är felet i Sverige. Danskarna har börjat skratta åt vår dumhet. Vart för denna PK hysteri oss alla?

Jo det kan jag svara på, till vår egen undergång.

Usch jag är riktigt upprörd. Allt jag vill för kommande generation är i fara, traditionerna som tas bort. Görs om för att passa de som flyttar hit. Vi anpassar oss efter dem, inte tvärtom. Hur kommer detta sig?

Under gårdagen läste jag även om hur Löven lyckats få till censur på Facebook angående det socialdemokratiska mörka förflutna.

Enligt flera inlägg i sociala medier har Facebook börjat censurera delningar av Sverigedemokraternas dokumentärfilm om Socialdemokraternas mörka historia med bland annat rasbiologisk forskning och samröre med Hitler-Tysklands nazister.

I augusti förra året berättade infrastrukturminister Peter Eriksson (MP) om ett samarbete mellan regeringen och Facebook för att radera oönskat innehåll. Politikern hyllade vid tillfället internetföretagens samarbetsvilja samtidigt som allt fler oppositionella stängs av från sociala medier. Nu visar det sig att även material som granskar regeringspartiet Socialdemokraternas kopplingar till Nazityskland inte får publiceras på Facebook.

LÄS ÄVEN: Regeringen har fått direkt hotline till Facebook – ska ta bort ”orimliga saker” och ”problematiska kampanjer”

 ”Det har ringts samtal”. Infrastrukturministern Peter Eriksson (Mp) berättar om samarbetet med Facebook för att radera oönskat innehåll i en öppenhjärtig intervju. Politikern hyllar internetföretagens samarbetsvilja. Samtidigt stängs allt fler oppositionella av från sociala medier.

Det var igår i Ett inslag i Studio Ett i Sveriges Radio P1 som infrastrukturminister Peter Eriksson (Mp) redovisade resultaten av regeringens påtryckningar på Facebook och andra digitala jättar. Inslaget inleds med att programledaren meddelar att det svenska valet är ”hotat” och att Facebook ”hållit vad de lovade” till regeringen med anledning av detta.

Vidare i inslaget visar det sig att Facebook bland annat lovat regeringen att upprätta en direkt hotline:

– Både en direkt kontakt med MSB, men också direkt till de politiska partierna för att vi ska kunna reagera och säga ifrån när vi tycker att det händer saker som vi tycker är problematiska.

Eriksson svarar nekande på programledarens fråga om han använt hotlinen själv.

– Jag har inte haft, utan det är mera till partisekreterarna och det gänget som jobbar kring dem som gör det… Men det är verkställt. Det finns en sådan direkt kontakt idag… och det verkar fungera.

Är det någon som har ringt som du vet och vad handlat det om i sådant fall då?

Så säg mig då vart tar vår yttrandefrihet vägen?

Är ni inte rädda över det som sker i Sverige. Jag är livrädd!

Nu ska jag avrunda här och ta mig lite frukost istället och lämna er med de tankar jag kan ha väckt inom er.

Jag ber er HJÄLP Sverige att överleva.

När man växte upp var man själaglad över att vintern kom. Man släpade fram längdskidor, stavar och pjäxor och då isen lagt sig var det på med skridskorna och ut på tjärnet och åka. vad gjorde man inte för att få till en liten piruett eller två. Det konstiga var att åren gick och allt det där man tyckt varit så roligt försvann ur ens liv. Varför?

Jag har ingen aning, men jag tänker en del på det. Varför plockar man bort saker ur sitt liv som man tycker om?

Idag önskar jag att man hade råd att skaffa sig längdskidor, pjäxor och försöka åka igen trots den stela lekamen man bor inuti. Faktum är att jag bär fortfarande med mig mitt inre barn.

Hur formar livet oss till de vi är? Hur blev vi vuxna? När försvann den där genuina glädjen över saker? Gud s mycket frågor.

Nu tittar jag ut och vintern har kommit, första snön täcker marken. Så vad är mina tankar nu, herregud nu blir det halt på vägarna, nu måste man skrapa rutor på bilen, kallt. Uhh jag verkligen hatar vinterhalvåret, inget odlande, nej vintern är som ett fängelse i mitt liv.

Men ändå sitter jag nu här och funderar på om detta går att vända på. Vad tror ni kan man lära en uråldrig hund att sitta?

Julen närmar sig och det är första gången i mitt 55-åriga liv som den inte skänker mig glädje. Jag har inte råd med någonting. Dessutom har jag en dotter som fyller 30 år på julafton. Man vill ju ge något bra då, men det går inte om man ska räkna 1 kr och 2 kr för att få smöret till smörgåsen.

Jag har 10 barnbarn som förväntar sig fina och roliga paket men i år kör jag med återbruk :-)

Ja helvete men det får bli som det blir, man rår ju ändå inte på situationen så varför älta den.

Passade på att lägga ut lite saker på Köp & Säljsidorna på Facebook igår, en lampa som sålde direkt och idag har jag lagt ut ännu en lampa. Den ser ut som en uggla och lyser jättefint. Ska kolla om det finns mer att göra sig av med och som kan inbringa en krona eller två. 

Ska ta en raid ned i skåpen med gardiner och dukar borde finnas juldukar att lägga ut just nu.

Nej nu ska jag tänka över situationen och försöka se vad mer jag kan göra för att hjulen skall börja snurra. 

För er som älskar vintern, grattis den är kommen och till er alla Ha en underbar dag, fyll den med massor av kärlek till livet och dem ni fyller det med. Kram på er!

Nog är det konstigt. Man drev ett företag med städ i 5 år och nu är det jättesvårt att komma på fötter igen. Låt oss säga att våra händer är bakbundna av ekonomi bland annat. Vi har helt enkelt inte råd att annonsera. Vi har satt upp lappar i affärer och satt ut på köp och säljsidor på Facebook om våra tjänster. Jag vet av erfarenhet att just nu är en bra tid inför Julen att få sig en storstädning, ändå är det tyst.

I många år jobbade vi med MLM(mun till mun reklam), fungerar inte detta heller längre. Är allting en envägskommunikation numera?

På den tiden var vi duktiga säljare, vi kunde prata för varan. Det var kul.

Jag pratar för mina tjänster nu också men det händer liksom ingenting, när min röst tystnar då är det inget mer.

Hemsida(lågbudget) såklart, men det är en hemsida. Bättre än ingen alls.

Gårdagen gjorde oss allt annat än muntra också, då var vi nämligen tvungna att åka på apoteket. Maken skulle hämta ut en medicin och jag skulle ha flera, jag hade kommit upp i nära topp på högkostnadsskyddet, men så från att hämta ut medicin för 125 kr senast skulle jag betala nästan 400 nu, jag stod där med en vitaminburk jag behöver äta varje dag men fick till sist ställa tillbaka den i hyllan. Får klara mig utan med risk att få skit med kroppen efter min GBP operation. Så kommer vi till makens medicin, kassörskan säger 1300 kr(en medicinask).

På kortet hade vi 944 kr kvar och det slutade med att vi fick ta allt som fanns kvar i plånboken också inkluderat 2 kronor och 1 kronor. Gissa om folk kollade på oss och nu. Överlevnad ja vad är det.

För min del så hade subventionen just tagits bort på järntabletterna jag måste äta varje dag, JIPPI.

Nu står vi utan pengar, kan inte tanka bilen för att åka på eventuella jobbintervjuer om det skulle komma. Kan inte åka och hjälpa min mamma. Vi sitter där vi sitter och kan inte röra den skyhöga A-kassan vi har 5600 kr/månad. Måste spara utbetalningarna till sista veckan i månaden så det finns till hyran. det enda viktiga här i livet att ha tak över huvudet.

Vad ska man sälja av när inget går att sälja. Har en bäddsoffa som ingen vill ha, prydnadssaker som limmats ihop.

Alla jobb man söker och får nej tillbaka på om de ens svarar. Trodde ju med våran erfarenhet att vi skulle vara en tillgång, men det tycks inte alls vara så. Att vara 55 år är en belastning i samhället.

Varje dag kör jag ett mantra för mig själv:  Nu ska saker bli bättre, vi ska lösa framtiden. Men hjälper detta "Nej", tycks ju ständigt bara bli sämre och sämre. Tur i alla fall att man har handlat på sig mat så det finns. Något jag aldrig vill vara utan.

Det blev ett tråkigt inlägg men det är ett klipp ur mitt alldeles egna skitliv just nu.  Jag vill så mycket, men får ju inte till det. Men vi provar igen!

Vill ni passa på att få det rent och härligt hemma innan Jul eller ska ni flytta, anlita oss.

Http://www.clean-up-sverige.se